• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Krönikor

DN/Ipsos undersökning visar på bristande kunskap om vad religion är

1 april, 2023 by Rosemari Södergren

DN/Ipsos: Majoritet vill ha lag mot att bränna religiösa skrifter, skriver Dagens Nyheter.
Jag kan länkar inte till DN-artikeln eftersom bara den som prenumerera kan läsa texten. Men undersökningen visar att 51 procent av de som tillfrågats vill att de ska vara förbjudet att bränna religiösa böcker. Vilket ju skulle bli en lag som antingen blir djupt diskriminerande eller helt omöjlig att ha koll på. Religion är så mycket mer än islam. Det finns så många många religioner att det vore helt omöjligt att ha koll på. Eller så blir det diskriminerande och bara de mäktiga religioner skyddas.

51 procent som vill förbjuda att religiösa böcker bränns är en knapp majoritet, i och för sig. Men resultatet beror troligen på de koran-bränningar som skedde och som fick till följd att Turkiets chef Erdogan bestämde att Sverige inte ska få komma med i Nato, vilket ju är en rätt udda situation, vem vill egentligen vara med i en förening där länder som är långt ifrån vad vi kallar demokratier kan säga nej, men det är ett ämne för en egen krönika.

Det finns flera stora frågetecken att sätta kring en lag som förbjuder att bränna religiösa böcker.

Att bränna böcker offentligt väcker starka känslor av obehag. Det får oss att tänka på bokbål av diktaturer. När man vill framföra kritik eller varning gentemot en religion är det mycket bättre att skriva texter, att göra filmer om det, att diskutera det, arrangera debatter. Också den som egentligen inte skulle vilja leva i Iran eller Saudiarabien reagerar mot att böcker bränns.

Islam skiljer sig på ett tydligt sätt från de flesta religioner genom att den har som mål att rent politiskt styra nationer. På vilket sätt visar nationer som till exempel Iran och Saudi-arabien. Jag läste för ett tag sedan om en ung man som flydde från Egypten för att han kom fram till att han inte trodde på den islam som han blev itutad från barnsben. Flera tidningar berättade om Ahmed som var tvungen att bränna Koranen för att få stanna i Sverige.
Ex-muslimen Ahmed har fått avslag på sin asylansökan och tar nu till drastiska åtgärder för att bevisa sitt avståndstagande från islam. I en video visar han hur han bränner islams heliga skrift (Från tidningen Dagen.)

Sverige har inte längre någon stadskyrka. Kyrka och stat har skilts åt. En fråga som resultatet av undersökningen egentligen borde ta upp: Frågan är om människor vill återgå till att religion har makt över landet?

Men det som är så okunnigt med Dagens Nyheter undersökning att jag baxnar är att de som vill förbjuda att bränna religiösa böcker troligen inte vet vad religion är. Det finns så många olika religioner. Det finns flera olika satanistiska tempel, det finns en religion som kopimistsamfundet som är ett registrerat trossamfund som verkar för kopimism (av engelskans copy-me). Samfundet hävdar att kopimism är en religion vars trossats är att kopiering och spridande av information betraktas som en helig handling, ett sakrament. Wikipedia Hinduismen har många många böcker. Det finns Wicca och andra witch-craftgrupper, det finns en mänga olika paganism-grupper. För religionsvetare är religion inte samma sak som en kyrka utan att människor ser på livet som något större än det ateistiska som bara mäter det vi kan mäta med våra mätverktyg. Inom religionsvetenskap på universitet forskar man i det många kallar andlighet eller ”new age” där människor använder Tarotkort eller kristaller, till exempel.

Ska bara vissa religioner skyddas eller alla? Och vem ska då bestämma vilken religion som accepteras som religon?

Nej en lag mot att bränna religiösa böcker skulle bli lika meningslös som lagen som förbjuder att slänga fimpar på marken, vilket ju ingen bryr sig om.

Däremot tycker jag det Rasmuns Paludans tilltag att bränna koranen är kontroproduktivt i högsta grad. Han får vissa grupper att agera våldsamt – men han får ingen att förstå vad som skulle vara negativt om islamistiska grupper får makt. Om han vill ha en seriös debatt skulle han inte bränna böcker. Det finns många moderna muslimer som flytt från islamistiska stater och som aldrig skulle gå ut och kasta sten mot poliser. Det enda Paludan uppnår är att så mer misstänksamhet och split mellan grupper. Det vinner inte demokratin på i alla fall.

Arkiverad under: Krönikor, Toppnytt Taggad som: Dagens Nyheter, Islam, Koranbränning

Varför tycker Zara Larsson att tystnad är så hemsk?

8 februari, 2023 by Rosemari Södergren

Zara Larsson, artist som gärna sticker ut hakan, har i en video på Tiktok förklarat att bio är till för de som vill prata högt och reagera, gärna analysera högt och ljudligt. Den som vill se en film och kunna ta till sig små detaljer uppmanas av henna att se filmen hemma hos sig själv. Detta deklamerar Zara Larsson med en röst som strålar av ego.

Många filmer har ljud eller olika detaljer som förmedlas med låg volym eller som tittaren måste sitta i lugn och ro för att observera. Det kan tillhöra själva filmens atmosfär att allt inte skriks ut med högsta volym. Sådana filmer lär vara omöjliga att se på bio om man skulle råka vara där samtidigt som Zara Larsson eller hennes fans. Jag undrar: varför är det så hemskt att se och uppleva något under tystnad? Är det så förfärligt att vara tyst i knappt två timmar?

För alla kanske inte Zara Larsson är jättekänd även om hennes musik har många lyssnare. Så för deras kännedom: Hon är född 1997, bosatt utanför Stockholm och en svensk artist som slog igenom i TV 4:s Talang 2008.

Nu är Tiktok som Tiktok. Där postas extremt korta videoklipp. I dessa korta videoklipp går det inte att föra något vettigt resonemang. Den som skriker högst vinner och tar sig igenom bruset. Den som är mest utmanande når ut. Är det ett sådant samtals- och debattklimat vi vill ha?

Zara Larsson lägger upp ett klipp på Tiktok där hon kategoriskt förklarar att den som vill se en film utan att övriga publiken högt och tydligt pratar om hur de analyserar filmen – den bör se filmen hemma hos sig själv istället. Jag tycker att det är tvärtom. Zara Larsson kan se film hemma hos sig själv där hon kan prata hur högt hon vill och skrika hur mycket hon vill.

Skrämmande är att Sveriges Television i Kulturnyheterna visar hennes filmklipp och tar upp det utan att låta det bli någon seriös diskusson kring frågan. Också Dagens Nyheter ger Zara Larsson utrymme. Jag menar, är det ens värt det? Majoriteten av biopubliken är säkert tillräckligt smart för att förstå att den som sitter och babblar högt kommer att missa detaljer i filmen som tillhör helheten och förstöra för omgivningen samtidigt.

Frågan är varför denna Tiktokvideo alls diskuteras? Att människor skrattar och applåderar under film finns det knappast någon som ifrågasätter. Däremot att högt analysera filmen är extremt okunnigt och ointelligent eftersom en film måste ses i sin helhet innan den ska analyseras.

Men vad säger Zara Larssons utbrott egentligen? Det är ett förfärligt vittnesmål om en utveckling i vår tid där en liten grupp vill ta över och höras mest. Det är också ett talande exempel på den okunnighet som breder ut sig där människor inte ens kan lyssna på något i lugn och ro. En tidsperiod där många tydligen är livrädda för eftertanke.

Jag utmanar Zara Larsson att följa med på en meditationsstund hos en zenbuddhistisk förening jag är med i. Sitt ner i en timme och låt tystnaden tala.

Arkiverad under: Film, Krönikor, Toppnytt Taggad som: bio, Biosalong, Zara Larsson

Scenkonst 2022 i Göteborg med omnejd

1 januari, 2023 by Mats Hallberg

Herr Arnes Penningar – foto Lennart Sjöberg

Hög tid att summera scenkonståret i Göteborg. Tillvägagångssättet blir det enklast tänkbara genom att verken rangordnas. Nästan alla av de listade uppsättningarna har recenserats här. I några fall har jag avstått för att undvika att lägga timmar på att formulera argument när en skoningslös sågning varit befogad, eller för att ansenlig tid förflutit sedan premiär på grund av sjukdom. Vid en spontan tillbakablick kan hävdas att teateråret varit förhållandevis ojämnt. Minnesvärda toppar men också somligt som varit tveksamt, tråkigt och rent av misslyckat. Lika berörande och berikande som det kan vara med scenkonst lika plågsamt är det att uppleva pretentiösa, obegripliga och fullkomligt stillastående produktioner.

1.Herr Arnes Penningar på GöteborgsOperan – opera av Gösta Nystroem i regi av Mattias Emmedahl

2. Shoot, kameran går på Göteborgs Stadsteater – komedi av Erik Holmström/ Eva-Maria Benavente Dahlin inspirerad av roman av Pirandello.

3. Ghost Stories på GEST – engelskspråkig skräck-dramatik av Jeremy Dyson & Andy Nyman

4. Efter Fedra gästspel på Hagateatern (Ö2 Scenkonst) – monolog av Hanna Nygårds & Lisbeth Johansson

5. Vildanden på Göteborgs Stadsteater – Ibsens klassiska tragedi signerad Emil Graffman

Shoot, kameran går – foto Ola Kjelbye

6. En dåres försvarstal på Järnstudion – Strindbergs berömda monolog i bearbetning av Eskil Lundgren & Björn Melander

7. Amman på Hagateatern – komiskt manus av Andreas T Olsson iscensatt av Jan Ericsson & Carita Jonsson ( sist nämnde också musiker)

8. En kort resa tur och retur – poetisk soaré på Skeppet av Marika Lagercrantz & Elise Einarsdotter

9. Musikalen om Frigga på Stora Teatern – Musikal om kampen för kvinnlig rösträtt skapad av flera frigrupper

10. Jag, Gustav den tredje på Hagateatern – barnteater av Beate Persdotter Löken & Eddie Mio Larson efter bok av Hans Peterson

Bild från Vildanden på Studion Göteborgs Stadsteater – fotograf Ola Klelbye

11. Arma människor av konstkollektivet Snö – kammarspel av Emelie Strandberg och Carline Andreasson efter berättelse av Dostojevskij

12. Träd, hopp och kärlek – Barnteater av Ika Nord rekommenderad från 5 år

13. Mordet på Marat på Göteborgs Stadsteater – polskt team omtolkar Peter Weiss historiska drama

14. Mr Burns på Göteborgs Stadsteater – amerikansk dystopisk satir i tre akter från 2012

15. Dream Quijote på Teater Trixter – fantasi utifrån Cervantes i devising-uppsättning

16. Cabaret på GöteborgsOperan – ikonisk musikal i regi av James Grieve

17. Solitaire på Folkteatern – En av Lars Noréns sista pjäser i en samproduktion med Dramaten och i samarbete med flera teaterhus i Europa

18. Att tveka på Göteborgs Dramatiska Teater – Urpremiär skriven för frigruppen GDT av Johanna Svalbacke i regi av Erik Åkerlind

19. Bohuslän Stories i Stallebrottet på Bohus-Malmön – musikal med lokal anknytning av Maria Hörnelius och Mirja Burlin

20. Min vän Rita på Hagateatern – föreställning för barn i förskoleålder av Sara Klingvall & Helena Gezelius

Eddie Mio Larsson i Jag, Gustav den tredje – foto: Ludde Falk

21. Moderna tider på Folkteatern – Chaplin- parafras med komiska samtidsmarkörer av Erik Holmström

22. Dagar i Warszawa hos Teater Cinnober – Vera Berzak Teatersällskap i nyskrivet judiskt drama baserat på dokumentärt stoff

23. Hoffmans äventyr på GöteborgsOperan – drömsk och komplex opera av Offenbach

24. Kråkan på Masthuggsteatern – barnteater för de minsta av Karl Ekdahl baserad på bok av Ulf Nilsson

25. En död komikers liv på Göteborgs Stadsteater – I ett samarbete mellan Fredrik Evers, Claes Malmberg och Thomas Darelid skildras Lenny Bruce gärning i vad som liknar musikteater.

26. K på Folkteatern – Musikinterfolierad monolog med text av Katarina Frostensson

27. Om kärlek på Göteborgs Stadsteater – monolog om miljötänk av produktionsplattformen Kastratet

28. Nattvarden på Teater Tofta – Gränslös uppgörelsepjäs av Lars Norén i regi av Göran Parkrud

29. Brudköpet på GöteborgsOperan – konfliktfylld komisk opera av Smetana placerad i nutid

30. Nyårsbubbel på Aftonstjärnan – revy med sång, sketcher, koreografi, klädbyten och tänkvärda monologer

Bild från Don Juan – foto Malin Arnesson

31. Rotterdam på GEST – könsdysfori i centrum på engelskspråkig kärlekskarusell vars avtryck bleknat med tiden

32. Don Juan på Göteborgs Stadsteater – Hilda Hellwig tar sig an Molières farsartade drama

33. 100 sånger på Göteborgs Stadsteater – redovisande torr tysk tragedi förankrad i nutid som sågs två gånger

34. Blue Air på Teater Trixter – Paula Stenström Öhman dissekerar psykvården, många roller för fyra skådespelare

35. Tillbaka till Reims på Göteborgs Stadsteater – audiovisuell metapjäs i en överföring från Dramaten baserad på självbiografi (som jag läst) av fransk professor

36. Mölndalsrevyn bjuder på diverse nummer i Åbybergsparken under firandet av stadens 100-års jubileum

37. Vivian Girls på Göteborgs Stadsteater – dramatiserad skräckberättelse fritt efter särlingskonstnärs livsverk med könsmixad ensemble som gestaltar 9-åriga rebellflickor

38. Helen och Agnes på Göteborgs Stadsteater – Frustrerat samtal med olika ingångsvärden med text av Johanna Svalbacke blir till oförlöst kammarspel

39. LOST i min mormors mandala i Panjal Scenstudio – märklig monolog utspelas i jämtska fjällvärlden av och med Sara Ahlberg

40. Odysséen på Folkteatern – Samma dramatiker som skrivit 100 sånger i lika abstrakt som ymnigt manus utan struktur eller drivkraft

Arkiverad under: Krönikor, Scen

Rapport från Psykoterapimässan 2022 – Att arbeta med psykoterapi i en föränderlig värld – vad behövs och vad får effekt?

6 oktober, 2022 by Pernilla Wiechel


Bilden: Doktor i religionskunskap, psyko- och gruppterapeut och handledare, Christina Lloyd, presenterar ett material för arbete med ungdomar och meningsskapande.
Tid: 4, 5 oktober
Plats: Älvsjö
Arrangör: Akademikerförbundet SSR, Psykoterapeutföreningen SSR, Psykoterapistiftelsen

Årets Psykoterapimässa omfattade allt från en praktikers vardag i den tillgängliga allmänvården, inom exempelvis psykiatrin – till den vård privata psykoterapeuter ger, influerade från Europa, i former som saknar understöd i Sverige i dag. Frågan väcktes om vår föränderliga värld med klimatkriser och krig och skolskjutningar kanske behöver ett bredare utbud och förändrade vårdformer. Omkring 50 besökare åhörde varje föredrag, men mässan var i sin helhet decimerad och småskaliga aktörer saknades. Via montrar var bland annat Natur och Kultur, Sveriges Kommuner och Landsting (SKR), Akademikerförbundet (SSR), Svenska Institutet för Kognitiv Psykoterapi, Institutet för Visualiserande Psykoterapi – Symboldrama, representerade. En särskild fond visade sig vara upprättad inom SKR till Ing-Marie Wieselgrens minne för hennes stora initiativ för psykisk hälsa. Projektet, ursprungligen ett uppdrag från regeringen, är pågående och högaktuellt inom ramen för SKR i dag. En glädjande nyhet var också den nya evidensskapande forskningen för visualiserande psykoterapi, VPT-S, som psykoterapeuten, psykoanalytikern, handledaren, och författaren Marta Cullberg Weston presenterade. Med stöd i den senaste hjärn- och minnesforskningen har metoden tillsammans med hypnosterapi, EMDR och angränsande former blivit alltmer populär inom inte minst traumabehandling samt behandling av utbrändhet.

Då föredragen ibland låg fem parallellt var en helhetsbild svår att få. Och tyvärr missade undertecknad inledande panelsamtal och avslut. Men stort var att Paul Perris vid Svenska Institutet för Kognitiv Psykoterapi, i sitt föredrag om Schematerapi, nämnde och uppmanade till en diskussion om etisk stress. Han avsåg den stress som psykoterapeuter upplever, exempelvis frustrationen att inom rådande ramar inte kunna möta behovet man just inringat. Etisk stress, nämnde han, kan också orsakas av de nya riktlinjerna som reducerat samtalstiden till endast 25 minuter. KBT är annars känd för att var den form av terapi som överlevt, och anpassats bäst till landstingets och Socialstyrelsens krav. Intressant är därför att även KBT-are upplever att en gräns är passerad för hur deras tillgängliga psykoterapiform bedrivs och kringskärs idag. Innehållet i och efterfrågan på de filosofiskt inspirerade existentiella terapiformerna i dag, väckte också frågan om dagens psykoterapi möjligtvis är alltför naturvetenskapligt orienterad. Kanske liknar dagens modeller alltför mycket den somatiska vården. Här vill jag nämna främst föreläsare och psykoterapeut och utbildare Elisabeth Serranders ögonöppnande föredrag om existentiell terapi samt Christina Lloyds (se bildtext o bild) föredrag om bl.a. sin avhandling med empiri från unga terapipatienter – som b.a. utmynnade i materialet Meningen med mig – ett material för arbete med ungdomar och meningsskapande som nu används runt om i landet. Christina arbetar även med dessa frågor i SKR:s delarena Meningskapande i vår tid.

Slutligen kan sägas att konferensens breda program även borde kunnat intressera allmänheten generellt. Ett samhälle definieras, säger vissa, utifrån hur väl det tar hand om de sina med stora behov.

Arkiverad under: Krönikor

WOW 2022 – Rapport från festival som satte publikrekord

16 augusti, 2022 by Mats Hallberg

Lyckobringande trängsel i tältet – foto Peter Birgerstam

11-13/8 2022 i Slottsskogen, Göteborg

En svettig, stimmig och ”öronbedövande” musikfestival är till ända. WOW slog i år publikrekord med 50 000 unika besökare. Blev för min del sex fylliga recensioner. Arrangören Luger och besökarna hade osannolik tur med vädret, även om jag helst sökte mig till skugga. De vindstilla kvällarna i parken var en njutning. Andra år har yttre förhållanden ibland varit eländiga.

Riktade in mig på en rejäl måltid varje dag på vip – området. Dock, efter köerna andra dagen och en högvolyms- dj, lämnade jag festivalen i en paus för att sista dagen äta gott på Taverna Averna. På grund av värk och krampkänningar uppstod besvär av att stå upp länge. Hittade lyckligtvis bänk att sitta på till tre av recenserade konserter.

Stämningen var minst sagt positiv. Hörde från en polis utanför tjänsten att ordningsstörningar inte förekommit, enligt honom. Efter långa och trista pandemiperioden märktes ett uppdämt behov av gemensam glädje. Euforiskt omtumlande känsla rådde. I tältet var responsen några gånger extrem, resulterade i översvallande reaktioner som överträffade allt i den vägen.. Organisationen flöt exemplariskt. vi slapp missöden och förseningar. Alla volontärer och anlitade proffs ska ha stort tack för sina insatser.

Nick Cave tillhör kategorin det bästa jag någonsin upplevt på WOW – foto Peter Birgerstam

Kvalitén på ljudet är något man bävar för inför varje WOW. Tyvärr alltför sällan jag kunde harangera ansvariga i år. Ofta var det besvärande obalans, genom alldeles för mycket skärande. diskant. I denna upplaga kardinalfelet istället för mullrande bas, när jag på håll tog del av konserter

Årets line-up måste betraktas som tämligen blek på pappret. Remarkabelt då att en disparat rekordpublik lockades, publik i alla åldrar och olika kunskap, inte alls endast trendkänsliga kompisgäng. Många ser nog evenemanget som en happening, en folkfest i sig. Och på VIP-området träffade jag ungdomar i branschen mer intresserade av att festa än att se på band, vilket jag kan finna märkligt.

foto Peter Birgerstam

Vandrade ett par varv på festivalytan för att insupa den vänliga atmosfären. Passerade Höjden med sina podcasts i regi av Spotify, ravestället Dungen, uppbyggda utskänkningsställen, platserna för media och organisationer. Blev varken filmtittande eller Stay Out West. Hade planer på att besöka något ställe sista natten. Gav upp när jag utanför Nef insåg hur många festivalbesökare som ville in.

Anteckningsblocket dignar av impulser, från akter jag lyssnade på i olika utsträckning. Redovisar i korthet i kronologisk ordning. Hörde uppemot en halvtimme fram till slutet av vad som startade som ett sidoprojekt. Syftar på rosade trion BONNY LIGHT HORSEMAN. Tyckte om musiken, hur traditionella folksånger kombinerades med poppig approach. Man förlitade sig lite ensidigt enbart på stränginstrument. En skuffelse att ljudet var bedrövligt.

Amanda Bergman – foto Peter Birgerstam

Förflyttar mig till mittpunkten. Stannar till en liten stund för att höra vad som försiggår på Azalea. Där framförs reggae från KOFFEE och hennes elvamanna-band. Habilt från duktiga musiker, men inget som fäster. Tillbaka till Linné-tältet och BLACK COUNTRY, NEW ROAD. Hör sista 20 minuter av kvintetten, varav två är kvinnor. Stor variation på musiken, kändes lite ofokuserade. TALLEST MAN ON EARTH (Kristian Matsson) på gitarr har stor publik och föredömlig mix av akustiska och elektriska tongångar. Låtarna har definitivt substans. Han gästas av bland andra Amanda Bergman och på trumpet Stefan Sporsén. Energisk framtoning när stora känslor exponeras.

Hör sista halvtimmen av den psykedeliska rock AMASON ägnar sig åt frontade av briljanta Amanda Bergman. Också de har gäster, vilket egentligen är onödigt. Omväxlande färgformationer på backdroppen. Hos dem existerar som bekant ett fantasifullt överflöd av klaviaturinstrument, vilka skapar grooviga, smarta låtar. Far stundtals iväg i drömska partier. Ger mersmak!

foto Peter Birgerstam

Ser så gott som hela spelningen med ARAB STRAP, ett av få musikaliskt halvstökiga indie-band på WOW. Inte lyssnat på dem ordentligt tidigare även om jag hört talas om den skotska gruppen, vars verksamhet låg på is i sexton år. Noterar en fäbless för distade gitarrmönster, skitigt sound och noise, inte olikt My Bloody Valentine. Långsamt framvällande ackord och deklamerande sång prioriteras. Sången svävar oftast ovanpå en atmosfärisk ljudmatta á la ett mer extrovert Dinosaur Jr. Utmärker sig också genom plötsliga stilbrott och dito outron, Och struktur ändras ibland radikalt, till och med inuti låtar. Inslagen av grovkornigt malande melodier med suggestiva beats pockar på ens uppmärksamhet. De långsamma stråken är en styrka hos en egensinnig grupp som lämnar oss med ”gött” sväng. Ljudåtergivningen återigen ett dystert ämne.

foto Peter Birgerstam

Även om jag förrättar ett par ärenden under konserten med ANE BRUN, uppfattar jag nästan allt hon och hennes liveband företar sig. Har tidigare hört flera konserter och recenserat från Music & Arts. Anmärkningsvärt hur mycket tyngre och tuffare hon förändrat musiken senaste decenniet. Numera är hon förtjust i elektroniska klanger. Registrerar att dubbla trumslagare anlitats samt fyra ytterligare ädla musiker – Johan Lindström, Martin Hederos, Lovisa Samuelsson samt Felisia Westberg. Helt makalöst att norsk-svenskan har sådan aura att upptagna celebriteter dras till henne. Blir mest nytt material jämte någon gammal dänga. Som en tjatig följetong fortsätter trasslet med ljudet för oss som inte är nära scen. Ane Bruns röst framställs alldeles för gällt och ibland mullrar basen. I två avslutande låtars udda taktarter, uppstår angenäm öppning genom fräcka rörelser. Musikerna ges utrymme att prägla soundet. Martin Hederos och Johan Lindström briljerar. Spännande avslutning på en konsert jag hoppades mer på.

foto Peter Birgerstam

MWUANA kallar sig en lite kaxig rappare från Stockholm som också behärskar att kombinera hip hop med r& b, ibland med med reggae-vibe. Mycket av vad han gör fungerar idealiskt som klubbmusik. Förfogar över fem musiker, två på kör och dansare. Som seden påbjuder för genren har Mwuana sett till att åtskilliga gäster delar scen, i bidrag där de toastar och dylikt. Ensam är en hit som stått sig, kryddas med västafrikanska rytmer. Gillar vad jag hör under en stund. Att jag blir kvar längre än jag avsett, beror också på att ljudet är tillfredsställande. Tar mig till Linné och försjunker ett tag i ALDOUS HARDING. Helt okej kvintett men berör inte nämnvärt.

BRIGHT EYES lider av överdrivet desperat tonfall och oskön skrikig sång. Hörde endast början eftersom detta inte var min bag, åtminstone inte live. Hör böljande frenesi, mer kvidande indie än nyanserad americana. Jag fick ingen kläm på det röjiga soundet. Och tyvärr drabbades de av tekniska problem, glapp som fick sångaren att svära friskt. I väntan på Thåström såg jag slutet på showen med DAVE, hajpat stjärnskott på den brittiska r & b -scenen. Inte alls oävet men min koncentration var inte påkopplad. Här och under andra akter var det populärt med glittriga konfettibomber.

K-bloggens medarbetare på WOW – skribenten och fotografen Hallberg/ Birgerstam

Under tre intensiva dygn tillsammans med en myllrande människomassa möter man en handfull vänner och nya bekantskaper. Mötte varken PO Tidholm (DN), komikern Per Andersson eller Emil Jensen (gäst på mitt 50-års kalas, Såg dem däremot på nära håll. Utbytte naturligtvis lite åsikter med kollegor i presscentret. Lärde känna en ljudtekniker på SR i pensionsåldern som liksom undertecknad behövde vila öronen emellanåt. Mest stimulerande stund bortom musiken inträffade då Jan Gradvall i samspråk med Marcus Larsson (AB) vänder sig till mig och frågar om vi känner varandra. Nu checkar jag ut även i skrivandet från en minst sagt händelserik folkfest. Topp 5: 1. Nick Cave & The Bad Seeds 2. Tame Impala 3. Herbie Hancock 4. Daniela Rathana 5 Thåström.

Arkiverad under: Krönikor, Musik

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 4
  • Sida 5
  • Sida 6
  • Sida 7
  • Sida 8
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 103
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

God jul Av Jonas Karlsson Dramatisering … Läs mer om Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Den Fule utan titel 5 Inspelad … Läs mer om Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

A Talent For Murder Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

Filmrecension: Sheep In The Box

Sheep in the box Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Sheep In The Box

Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

How to Rob a Bank Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

Recension: Really Good Time på Hus 7 – ett namn som faktiskt håller vad det lovar

Betyg 5 (5) Det är inte direkt enkelt … Läs mer om Recension: Really Good Time på Hus 7 – ett namn som faktiskt håller vad det lovar

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in