Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Bokrecension

Teju Coles ”Underliga ting” och Stephen Kings ”Att skriva – En hantverkares memoarer” förstärker varandra

by

Underliga ting
Författare: Teju Cole
Utgiven: 2017-06
Översättare: Erik Macqueen
ISBN: 9789127150713
Förlag: Natur Kultur

Att skriva – En hantverkares memoarer
Författare: Stephen King
Utgiven: 2017-05
Översättare: Ola Larsmo
ISBN: 9789100169947 Förlag:
Albert Bonniers Förlag

Stephen King är en av de författare som sålt flest böcker i hela världen. Hans råd till den som vill bli författare kan sammanfattas i två råd: läs mycket och skriv mycket. En författare som utan tvekan läst och läser mycket är Teju Cole. Jag har precis läst Tejus Coles essäsamling ”Underliga ting” som gavs ut i svensk översättning strax före sommaren i år, 2017. Jag har läst den omväxlande med nyutgivningen av Stephen Kings ”Att skriva – En hantverkares memoarer”.

Kanske Teju Cole inte skulle vilja bli omskriven i samma text som en text om Stephen King. Det är möjligt. Stephen King har fått en del kritik för att inte vara något finlitterär författare. Det kan var och en har en egen uppfattning om. Vad ingen kan ta ifrån honom är att Stephen King kan berätta en historia. Och han har blivit mångmiljonär på sitt skrivande. Hans handbok om konsten att skriva kom år 2000 men har nu blivit nyutgiven med Ola Larsmo som översättare. Skrivhandboken är rolig att läsa. I den första delen berättar Stephen King om sin uppväxt, som verkligen var under enkla omständigheter och hur han hela tiden ägnade sig åt att skriva och hur han utbildade sig till och tog jobb som lärare för att ha en säker inkomst.

Stephen King berättar också att det tog lång tid innan han skrev boken med råd till den som vill skriva. Han visste att han inte räknades till de mästerliga gigantiska författarna av finkultur. Jag tror att den nigerianska författaren Teju Cole förmodligen mer sorteras in under kategorin ”fin författare”.

Teju Cole, född 27 juni 1975 av nigerianska föräldrar i USA samt uppvuxen i Nigeria, är en nigeriansk-amerikansk författare, fotograf och konsthistoriker som för närvarande bor i Brooklyn, New York. Han har inte hunnit ge ut så många verk ännu:
2007 – Every Day is for the Thief, kortroman (på svenska Varje dag är tjuvens dag, översättning Ragnar Strömberg, Natur & Kultur 2015)
2011 – Open City, roman (på svenska Öppen stad, översättning Erik MacQueen, Natur & Kultur 2013)
2016 – Known and strange things, essä (på svenska Kända och underliga ting, översättning Erik MacQueen, Natur & Kultur 2017)

Jag fastnade för Teju Cole när jag läste hans roman ”Öppen stad”. När jag nu läser hans nya essäsamling ”Underliga ting” inser jag ännu mer vilken enastående författare han är – och vad han kommer att prestera och skapa i framtiden. Han är ändå rätt ung. Essäsamlingen är indelad i tre delar och den första tredjedelen handlar om sådant han läst, framför allt skriver han om författare som gjort intryck på honom. Den som vill vara kritisk kan peka på att det i stort sett bara är män som han inspirerats av.

I essän om Tomas Tranströmer berättar Teju Cole hur mycket han läst och läser Tranströmer och hur den poesin talar till honom:
Hans dikter har en skimrande enkelhet som växer tills den trycker ut egot ur boet, och så är man där, ensam med Sanningen.

Teju Cole sammanfattar sin hyllande essä med:
… Eller kanske, annorlunda uttryckt, ligger det magiska i deras förmåga att åskådliggöra aspekter av oss som sedan länge legat begravde under etikettsregler, kulturen och språket. Dikterna minns oss, och håller vi oss alldeles stilla ger de oss en chans att se oss själva.

Jag har inte läst någon poesi av Teju Cole, jag vet inte ens om han skriver någon poesi ens för byrålådans gömslen, men hans romaner och hans essäer vibrerar av poetisk kraft. Han är ett sådant exempel på att en författare som läser mycket blir en enastående författare.

Att läsa Stephen Kings memoarer och skrivråd omväxlande med Teju Coles essäsamling visade sig vara ett lyckat drag, de två böckerna kompletterar och fördjupar varandra.

Teju Cole har förresten en blogg också – och han är en aktiv twittrare. Många av sina texter publicerar han en första version av i sin blogg – och på så sätt testar han reaktioner på texten. Här är hans hemsida.

Bokrecension: Andras döttrar av Amy Gentry – en förfärande skildring av skuggsidan av det amerikanska samhället

by

Andras döttrar
Författare: Amy Gentry
Språk: Svenska
Utgiven: 2017-07
Översättare: Ing-Britt Björklund
Formgivare: Marcell Bandicksson
ISBN: 9789100169688
Förlag: Albert Bonniers Förlag

Andras döttrar är en spännande roman, en thriller, som inte går att slita sig ifrån. Jag läser och läser och vill inte lägga ifrån mig boken. Vilken fantastisk debutroman av den amerikanske kritikern och kulturskribenten Amy Gentry.

Thrillern handlar om en familj med mamma, pappa och två döttrar som bor i ett fint medelklassområde och en natt blir den äldsta dottern, trettonåriga Julie bortförd, kidnappad från sitt hem. Åtta år senare dyker en ung kvinna upp som säger sig vara deras försvunna dotter Julie.

Vi får följa berättelsen ur två perspektiv: mammans och den återvändande dotterns. Mammans berättelse är en berörande berättelse om hur det är att leva med ett barn som försvunnit, vilka olika överlevnadsstrategier familjens medlemmar har för att överleva den tunga sorgen av ett barn som plötsligt bara är borta, kidnappad. När dottern plötsligt en dag ringer på dörren, åtta år senare, vänds allt upp och ned och det är inte helt lätt för familjen att bli hel igen. Efter ett tag börjar mamman misstänka att allt inte står helt rätt till, något verkar inte stämma med den återvändande dottern.

Dotterns berättelse är en förfärande skildring av skuggsidan av det amerikanska samhället, hur maktlösa unga kvinnor utnyttjas för sex och utsätts för våld.

Författaren Amy Gentry har en bra språk och berättelsen har högt tempo och engagerar mig som läsare. Det känns som jag är där, med i handlingen. Jag känner, ser och hör de olika personerna.

Bokrecension: Jag, Esters rester – helt underbar

by

Jag, Esters rester
Författare och illusttatör: Ester Eriksson
Utgiven: 2017-06
ISBN: 9789175152196
Förlag: Kartago Förlag

Ett märkligt, och samtidigt helt bekant, parallellt universum, skriver bokförlaget om denna underbara tecknade seriebok av Ester Eriksson. Den beskrivningen kan jag inte annat är stryka under. Jag, Esters rester utspelar sig i en värld med karaktärer som påminner om Disneys figurer och en del andra berömda tecknade figurer – men deras grubblerier och deras värld påminner om min egen ungdomstid. Det är ibland roligt och ibland lite sorgligt och rentav vemodigt, att världen för unga kvinnor inte förändrats så mycket sedan jag själv för trettio år sedan var i ungefär samma ålder som denna tuschtecknade Ester.

Ester är en ung kvinna som i dessa tuschteckningar till utseendet har en helt del likheter med Långben hos Disney. Ester grubblar på det är med killar. Hon gillar dem – men upplever att dom, killarna alltså, inte är intresserade av henne. Och om någon är intresserad vågar hon inte tro på det. Hon är rätt tuff också, rentav grov i munnen och vågar säga det mesta – vilket ju inte alltid är så lyckad.

I denna underbara seriebok får vi lära känna Ester och hennes vänner och bekanta som alla är inspirerade av välkända karaktärer. Bästa kompisen påminner starkt om Mimmi Pigg och vi möter karaktärer som är baserade på Pluto, Bamse, Kalle Anka och många fler.

Ester Eriksson har en underfundig träffsäkerhet. Ester kan tala för sig och är väldigt rolig, ibland lite för rolig och sarkastisk för sitt eget bästa. Hon har alltid svar på tal, men ibland skrämmer hon iväg de som vill vara hennes vänner eller pojkvänner.

Bokförlaget skriver om boken:
I ”Jag, Estersrester” får alla trasiga själar upprättelse. Det är inte lätt att leva, men du har varken tid eller anledning längre att be om ursäkt för ditt psyke.

Som jag skrev i början av denna lilla recension känner jag igen mycket av mig själv och mina vänner när vi var unga för trettio år sedan, förutom att vi inte hade tillgång till SMS och Tinder. Samtidigt känns det som att Ester och hennes bästa vän ändå har integritet och stolthet och att det är lite mer tillåtet idag för unga kvinnor att vara småfräcka och att de kan analysera sig själv och ta sig själva med humor – och värme. Förmodligen är jag inte rätt målgrupp för denna seriebok, men jag njöt av varenda sekund när jag läste och bläddrade igenom detta seriekonstverk. Det är inte bara texten som är rolig och underfundig, också tuschteckningarna berättar mycket och är välgjorda och fördjupar budskapet.

Ester Eriksson är serietecknare och konstnär uppväxt i Enhörna och Järna. Hon har gått på Serieskolan i Malmö. Hennes debutroman ”Det finns ingenstans att fly” kom 2016. Den var delvis självbiografisk och utspelade sig på en sluten avdelning.

Boken har en egen hemsida, som du hittar här.

Bokrecension: Lögnen är en annan sanning av Sören Bondeson

by

Lögnen är en annan sanning
Författare Sören Bondeson
Utgiven: 2017-05
Formgivare: Eric Thunfors och Eva Jais-Nielsen
ISBN: 9789170379468
Förlag: Ordfront Förlag

2011 blev Sören Bondeson nominerad till Augustpriset för sin diktsamling ”En m³ jord”. Nu är han aktuell igen med ”Lögnen är en annan sanning” som är ett helt annat verk, en roman om Sverige hösten 1941 då fascismen härjar i Europa, Tyskland har ockuperat Norge och många bedömare är säkra på att tyskarna och nazisterna kommer att vinna kriget. I Stockholm samlas spioner från olika håll och en ung man, Axel Olof Severin, blir inblandad i en spionhärva. Det är Sören Bondesons första roman på tio år.

Vi får följa Axel Olof Severins berättelse under kriget men samtidigt får vi följa en man på Säters psykiatriska sjukavdelning 1955. Genom mannens minnen får vi följa Axel Olof Severins upplevelser. Mannen på Säter behandlas med elchocker och det förändrar hans minneskapacitet. Vem är det som minns och vad är minnen? Att dela upp berättelsen på detta sätt bygger en spännande dynamik.

I början suger romanen suger in mig i berättelsen och jag kan inte sluta att läsa. Den visar också på Sören Bondesons enorma bredd i sitt författarskap. Diktsamlingen ”En m³ jord” är helt annorlunda, där är varje ord vägt på guldvåg och varje mening har flera nivåer av betydelse. I ”Lögnen är en annan sanning” är det framför allt handlingen och själva berättandet som drar in mig.

Ibland tappar dock berättelsen sin dramatik, när den blir för redovisande över vad svenska storföretagare som Wallenbergarna gjorde och vilka spionorganisationer som gjorde vad. Det blir bitvis som när Jan Guillou skriver sina romaner där alla karaktärer pratar som om de lästa fakta innantill. Jag förstår att det förmodligen varit nödvändigt att redovisa fakta ordentligt. Sören Bondeson lär ha gjort enorm research för att få alla bitar på plats. Det handlar både om vad Wallenbergarna och en del andra storföretagare liksom politiker gjorde när det mesta pekade på att Tyskland skulle vinna kriget, men det är också en enorm kunskap Bondeson har om hur människor var klädda, vad de åt och drack, hur de pratade och hur livet var 1941 i Stockholm och i Sverige.

Det är skrämmande förstås att inse hur svenska storföretags ägare utnyttjade kriget för att göra olagliga affärer. Att romanen kommer nu är väldigt bra talande tidsmässigt när nazister får skydd av polis för att kunna demonstrera och hota människor i Sverige idag. Och romanen ger också mycket att tänka på i samband med dagens samhällsdebatt om fake news och vad som är sanning. Finns det ens en objektiv sanning?

Romanen borde sätta igång en intensiv debatt om hur svenska storföretag skapat vinster under kriget.

Wikipedia berättar om Sören Bondeson:
Sören Bondeson född 12 juli 1956,[1] är en svensk författare,[1] uppvuxen i Dalarna. Sören Bondeson debuterade som novellist 1989 med samlingen Sent på förmiddagen. Därefter har varit verksam inom olika genrer och skrivit lyrik, romaner och deckare. Tillsammans med Helena Tovås Persson gav Bondeson ut matlagningsboken Rockresan (2005). 2011 nominerades Bondeson till Augustpriset för sin diktsamling En m³ jord. Bondeson har undervisat i ämnet litterär gestaltning samt varit lärare på reklamskola.

Bokrecension: Det förlovade landet av Mari Jungstedt

by

Det förlovade landet
Författare: Mari Jungstedt
Utgiven: 2017-05
Formgivare: Sofia Scheutz
ISBN: 9789100154110
Förlag: Albert Bonniers Förlag

En kriminalroman som utspelar på på semesterparadiset Gran Canaria. Vi får inblick i en motståndsrörelse som finns på ön och vi får också en inblick i problemen för många av de skandinaviska invånarna som valt att bosätta sig i detta nästan ständigt soliga, varma land. För många blir drömmen om paradislivet mest en enda lång fylla.

Handlingen drivs framåt av Sara Moberg som är en medelålders journalist på en svenskspråkig tidning på Kanarieöarna och hennes goda vän norrmannen Kristian Wede som arbetar på det skandinaviska konsulatet på Gran Canaria, han har tidigare varit polis.

Efter ett fylleslag vaknar Bengt Andersson upp i den bungalow han köpt tillsammans med sin fru Linda. Han vaknar och ser att hans fru inte ligger bredvid honom och han lullar ned till en simbassäng där han somnar i en solstol utan att upptäcka att hustru ligger brutalt ihjälslagen i huset. Själv minns Bengt ingenting från gårdagskvällen – är det han som är den skyldige? Polisen griper honom och lösningen på mordet verkar till en början enkel. Men det finns inget blod på Bengts kläder och hans fru mördades brutalt och blodet stänkte.

Strax efteråt inträffar en serie attentat mot olika turistanläggningar. Sara Moberg och Kristian Wede hittar kopplingar som går ända tillbaka till femtiotalet då de första svenska charterresenärerna landsteg på Gran Canaria. När en svensk turistguide mördas i en kyrka tar fallet en ny dramatisk vändning.

Samtidigt som utredningen pågår brottas Sara med funderingar inför sin stundande 50-årsdag. Vad hände med drömmarna? Vart tog livet vägen? Ska man nöja sig med det man har?

Kriminalromanen är lättläst och den flyter på. Människorna är hyggligt trovärdiga för sin genre även om den bitvis har en del klichéer både i av hur de rätt alkoholiserade skandinaverna skildras och Saras ångest inför sin femtioårsdag. Hon har ångest över att hon har rynkor på både händer och i ansiktet och sexlivet med hennes man är inte särskilt spännande eller aktivt. Sara och hennes man Lasse har två snart vuxna barn och de har ett bra familjeförhållande där det hjälps åt, men själva passionen saknas. Ska hon hitta en ny kärlek?

Det var kul att läsa en deckare som utspelar sig på de platser på Gran Canaria som jag själv varit på flera gånger och mycket av skildringen av livet där kan jag känna igen, även om det är lite förenklat beskrivet. Men som deckare är den bland de bättre. Det är skönt att slippa ha en medelålders butter och omöjligt polisman i huvudrollen – och det var också intressant att läsa om Kanarieöarnas historia.

Här skriver Mari Jungstedt om boken på sin hemsida