Titel: Pianostämmaren
Författare: Stefan Tegenfalk
Förlag: Massolit
Utgiven: 201210
ISBN 978-91-86649-72-2
Pianostämmaren är första boken i Stefan Tegenfalks planerade svit av fristående delar där vi återigen får knyta bekantskap med Kriminalkommissarie Walter Gröhn och de andra i hans grupp vid Stockholms länskriminalpolis.
Sextonåriga Linnea bor i ett villaområde med övre medelklassmänniskor i Ålsten i norra Stockholm. Hon är väldigt ensam och dessutom svårt mobbad av klasskamrater. Föräldrarna är snälla men frånvarande, en estnisk barnflicka tar hand om Linnea när de är borta på arbete och resor.
Föräldrarna kan eller vill inte förstå att Linnea har det svårt, det skulle medföra för mycket besvärligheter, men när en av flickorna i gruppen hittas mördad blir läget ett annat. Stockholms länskriminalpolis kopplas in, och vi får följa framför allt polischefen Walter Gröhn och assistenten Jonna de Brugge i deras arbete för att hinna nå fram till en lösning i tid. De är båda sympatiska personer, jag fäster mig vid Jonna, som man för följa i en parallell handling i hennes sökande efter sina rötter – hon är adoptivbarn från Belgien och adoptivföräldrarna har, av en viss anledning, varit ovilliga att dela med sig av information runt de biologiska föräldrarna.
Boken är lättläst, skriven med ett klart och tydligt språk och man kan följa de olika spåren utan att förvirras eller tappa tråden någon enda gång. Alla ingredienser finns med som borgar för sträckläsning. Spänningen byggs upp kapitel för kapitel. Personbeskrivningen är också bra och intrigen fyndig och trovärdig. Författaren Stefan Tegenfalk lyckas verkligen med att skickligt föra läsaren på villospår och trassla till det på exakt rätt sätt, så att logiken inte blir lidande, som en rikligt bra pusseldeckarna ska vara. Det är bara så spännande och jag kan inte sluta läsa fastän natten blir sen!
Text: Vivian Gustin
