Litteratur och konst

Titel: Marken
Författare: Martin Glaz Serup
Förlag: 10tal bok
Utgiven: 201210
ISBN: 978-91-9781113-5-4

Vad eller vem är marken? Martin Glaz Serup har skrivit en dikt som han själv kallar för ”allas självbiografi”. Texten börjar med att berätta att det är en naturdikt, men berättelsen rör inte natur i benämningen landskap utan snarare den mänskliga naturen i dagens samhälle. Den karaktär som träder fram i texten är inte unik i sin beskrivning utan skulle kunna stämma överens på ganska många personer; den tittar på tv, pratar politik, har vardagliga problem med sitt förhållande, vill förändra sitt liv, motionerar för lite, spenderar för mycket tid på Facebook med mera.

Själva texten utgörs av korta och långa stycken där karaktären marken funderar, känner, tycker och beskriver tankar utifrån olika händelser. Som läsare kan jag känna igen mig i vissa stycken, i andra inte alls. Det är en underhållande text samtidigt som jag kan tycka att den i vissa stycken känns provocerande på grund av sin enkelhet.

Texterna i Marken ställdes från början ut på galleri i Los Angeles och Århus, och gavs efter det ut som bok först på engelska och finska, och nu i svensk översättning. Marken är den danska författaren Martin Glaz Serups första bok som blivit översatt till svenska. Han har tidigare gett ut sju stycken diktsamlingar och lika många barnböcker.

Text: Jenny Lagebjörk

Titel: Drömbokhandeln
Författare: Laurence Cossé
Förlag: [sekwa]
Utgiven: 201304
ISBN: 978-91-86480-29-5

Tänk dig en bokhandel som endast säljer bra romaner, där bästsäljarhysteri trängs bort till förmån för gamla och nya klassiker. Ivan och Francesca öppnar bokhandeln ”Au Bon Roman” i Paris med konceptet att bara sälja bra böcker, med böcker utvalda av en hemlig kommitté bestående av ett antal stora litteraturkännare. Bokhandeln blir snabbt en succé, och med det börjar olika problem att dyka upp som börjar med en smutskastningskampanj på internet för att sedan övergå i våld. Som läsare får man även följa uppbyggnaden av bokhandeln och allt vad det innebär.

Drömbokhandeln leker med tanken på att skapa en bokhandel med endast de bästa böckerna, men vem har egentligen rätt att avgöra vad som utgör det bästa och vad som inte får lov att vara med? Hur långt kan människor gå i sin passion för böcker? Hur skulle din egen drömbokhandel se ut? Det och många andra tankar väcks av Drömbokhandeln. Jag gillar konceptet att boken börjar som en deckare för att sedan övergå mer i en vanlig berättelse där man får lära känna de olika karaktärerna i en välbeskriven fransk miljö.

Laurence Cossé är fransyska och författare på heltid. Med boken Drömbokhandeln gör hon entré på den svenska bokmarknaden och säkert också i många bokfantasters hjärtan.

Text: Jenny Lagebjörk

Titel: Dosan – Helga Gregorius berättelse
Författare: Helena Sigander
Förlag: Exilium Förlag
Utgiven: 201301
ISBN: 9789198061307

Karaktären Helga Gregorius fick liv i och med Hjalmar Söderbergs roman Doktor Glas. En klassiker som än idag förtjänar läsning och diskussion. I boken Gregorius är det prästen som får vara huvudkaraktär. I båda dessa böcker är Helga, trots att så mycket handlar om henne, snarast en bifigur och någon man observerar på avstånd. Hon tillhör någon eller är någon att betrakta och åtrå på avstånd, som vore hon ett objekt.

I Dosan – Helga Gregorius berättelse är det äntligen annorlunda. Nu är det kvinnans egna berättelse och Helena Sigander tar oss med in i Helgas värld. En värld som kretsar kring ungdomskärleken Carl-Evert, drömmarna om att leva liberalt och vara en fri och stark kvinna och att våga följa sitt hjärta. Men livet blir inte alltid som man tänkt sig, inte heller för Helga. Plötsligt befinner Helga sig i ett äktenskap med prästen Gregorius, långt ifrån självständighet och nyförälskelse.

Sigander har ett språk som, på ett underbart och hänförande sätt, beskriver Stockholm i början av 1900- talet. På ett gripande och samtidigt poetiskt vis, berättar Sigander om Helgas kamp som hustru, dotter, älskarinna, men främst som kvinna. En kvinnokamp som finns lika mycket i dåtidens kvinnor som i dagens feministiska rörelser. Dock utan samma gehör och politiska kraft. Kampen och strävan efter frihet och självständighet tycks förbli en inre kamp och mer som en önskning om något mer, en större värld och en frihet att bli den man själv anser sig ha potential att kunna bli.

Även om det blir än mer berikande och spännande, att läsa om Helgas berättelse om man läst Doktor Glas, är det inte nödvändigt. Man kan mycket väl läsa boken som en fristående berättelse om en kvinnas liv i början av förra seklet. Sigander verkar oerhört påläst och boken ger nästan känslan av att vara dokumentär. Men så är det inte heller första gången Helena Sigander skriver om Helga. Tidigare har hon även skrivit pjäsen Helga. Det finns fortfarande mer att berätta. Ännu känns det inte som att vi fått uppleva och läsa om allt det Helga har potential att bli.

Det återstår att se, men för min egna del, hoppas jag att Helga tar sig mod att bli den hon själv anser sig vara.

Text: Jenny Bång

Titel: Rummets rymder
Författare: Georges Perec
Översättare: Fredrik Rönnbäck
Förlag: Modernista
Utgivningsår: 2012 (nyutgivning i Sverige /1974 – originalet i Frankrike)
ISBN: 978-91-86629-08-3

”Rummets rymder” är en samling texter av Georges Perec, uppbyggd som en undersökning av rummets alla aspekter, från litet till stort. Hans egna projekt, minnen och önskningar blandas med övningar för läsaren, och uppmaningar om att se det vardagliga rummet på ett nytt sätt.

Här följer några av mina utvalda läsarreaktioner, fritt skrivna med inspiration från Perec, men ordnade efter bokens och läsningens kronologi.

Reaktion 1: Det är en vacker utgåva. Dess sträva papper, lagom format och tyngd gör att jag vill läsa den.

Reaktion 2: Förvåning över språkets enkelhet. Jag har aldrig läst något av Georges Perec, men trodde att hans verk skulle vara svårare att ta till sig.
Eftertanke: Kanske är det en skenbar enkelhet…

Reaktion 3: Mitt ordningssinne tilltalas av innehållsförteckningen – av hur rummet delats upp i sina beståndsdelar och ordnats stegvis från ”Sidan”, ”Sängen” och ”Sovrummet” och så vidare till ”Europa”, ”Världen” och ”Rymden”.
Eftertanke: Däremot ser varje kapitel olika ut, med ett upplägg som tycks komma från ett fritt associerande kring dessa beståndsdelar.

Reaktion 4: Perecs torra humor kommer till uttryck när koloniala konflikter beskrivs på ett nytt och möjligen förminskande sätt genom hur kartan över Frankrike ser ut: ”det bestämdes att allt det som fanns innanför den streckade linjen skulle färgas lila och kallas Frankrike, medan det som fanns utanför linjen skulle färgas annorlunda — (under många år framhärdade man förresten i att färga lila – och att samtidigt kalla Frankrike – bitar av rummet som inte hörde till den ovan nämnda sexhörningen, och som ofta även låg långt därifrån, men i allmänhet höll det inte lika bra i längden).”

Reaktion 5: Det skulle kunna bli ett problem om bokens franska och vita medelklass -”vi” inte överensstämmer med läsarens.
Eftertanke: Författaren skriver ur sin egen synvinkel, och medger ibland det problematiska i detta.

Reaktion 6: Texterna känns oavslutade, men kanske är det den skenbara enkelheten. Det ger ett personligt, lätt och öppet intryck, möjligen slarvigt. Men inbjuder läsaren att ta vid.

Reaktion 7: Den naiva tonen i avsnitt som ”Min stad” och ”Mitt land” får mig att associera till skoluppsatser.

Reaktion 8: Förfrämligande. Kapitel ”Staden” avslutas med ”Övningar”, dvs. direkta uppmaningar till läsaren om att beskriva en vanlig tunnelbaneresa i detalj med en turists ögon mm.

Reaktion 9: Jag tänker på psykogeografi, nya sätt att se staden och Paul Austers New York-trilogi (den förföljda mannen som promenerade i staden, enligt ett bokstavsmönster som till slut formade ett ord).

Reaktion 10: Fin avslutning av kapitel ”Rymden” där förlaget längst bak har lagt till meningen: ”Sedan 1984 bär den lilla planeten nr 2817 [1982 UJ] Georges Perecs namn.”

Eftertanke: Ett tilltag som sammanfattar det konkreta och poetiska i Perecs texter, samt hans uppmaningar till läsaren att bygga vidare på projektet ”Rummets rymder”.

Text: Frida Niblaeus