Litteratur och konst

Titel: Doktor Joseph
Författare: Andreas Roman
Förlag: Massolit Förlag
Serie: Stockholm vodou 1
Bandtyp: Inbunden
Språk: Svenska
Utgiven: 201303
ISBN10: 9187135302

Doktor Joseph är skriven av speldesignern Andreas Roman och är den första i serien Stockholm Vodou. Den kretsar kring magin och religionen från Haiti, där vår huvudperson Joseph kommer i från. Han flyttade till Sverige med sin fru Bea och lever ett stillsamt villaliv i förorten med sin familj. En dag får han sparken från sitt jobb på Försäkringskassan, och en rad med olycksamma händelser inträffar. Något rinner över för Joseph som börjar nyttja de gamla krafter han en gång behärskade bäst av dem alla. Hans gamla liv hinner i kapp honom och han tvingas konfronteras med sitt gamla liv på Haiti som hotar att förstöra hela hans nyuppbyggda liv i Sverige, och även hans familj…

Boken utspelar sig till största delarna i Sverige, och gärna i Gamla Stan där den undre världen inom magi bjuder på allt som krävs inom vodouns existens.
Vid sidan av den magiska världen, spinner en stor del av boken kring Josephs dåliga relation till sin fru Bea. I skilsmässoland försöker de ro i land något slags förhållande, med ett barn som är mycket annorlunda, och med en tonårsdotter som går igenom de tuffaste högstadieåren. Familjebanden är så intressanta och bra skildrade att man i bland önskar mer av dom, och mindre av den tämligen platta brodern till Joseph som känns lite som en pappdocka med påklistrade attribut.

Det är lite snällare skräck stundtals, som inte är lika blodisande som Stephen King, men som tillsammans med de humoristiska spåren blir till en trevlig läsning och som får en att skratta högt lika ofta som att dra efter andan. På samma sätt är kapitlena oerhört blandade, och tunnelbanevänligt korta. Varje kapitel är inte mer än 5, 6 sidor långa.

Det finns desto fler sidospår som handlar om de personer som Joseph i egenskap av voudodoktor hjälper, mer och mindre intressanta. Dock vävs det ihop så fint på slutet (förutom vissa saker som jag hoppas ges svar på i kommande delar i serien) så man kanske inte uppskattar dom förrän senare. Vissa scener påminner om actionscener ur en Hollywood-film vilket också är en kul brytning mot normerna.

Allt detta gör boken lättläst, egen och charmig, dock har jag lite svårt för vissa av dialogerna. I bland är de knivskarpa och känns väldigt genomarbetade, andra gånger passar de inte riktigt ihop med karaktärens ålder eller tidigare talmönster. Det är en bra öppning för en bredare serie, förhoppningsvis får vi snart återse Doktor Joseph igen.

Text: Cecilia Rådén

Titel: Brinnande livet
Författare: Alice Munro
Förlag: Atlas
Utgiven: 201303
ISBN: 978-91-7389-421-0

Jag har knappt läst Alice Munro förut, några spridda noveller i olika antologier, ingenting som fastnat. Jag har kategoriserat henne som en av alla dessa författare som är skickliga men som ändå inte är något för mig. När jag börjar läsa hennes senaste novellsamling Brinnande livet så tänker jag att jag haft rätt. Det är skickligt skrivet men lämnar mig ganska oberörd. Men jag fortsätter läsa, novell efter novell, och när jag är inne i den fjärde novellen så inser jag att jag fastnat totalt. Utan att jag riktigt tänkt på det så har jag fastnat i Alice Munros speciella universum, i hennes berättelser och karaktärer.

Novellerna i Brinnande livet utspelar sig för det mesta i ett gårdagens Kanada, ofta under tiden kring och efter andra världskriget. Människorna som berättelserna handlar om är helt vanliga människor, mycket realistiskt beskrivna. Deras problem är ofta vardagliga, men ibland mycket mer dramatiska, mycket större. Nästan alla berättelser är mörka, sorgliga på ett sätt som känns väldigt verklighetsnära. Novellerna är öppna på ett intressant sätt, dom slingrar sig på ett sätt som gör att man aldrig kan förutse hur dom kommer utvecklas. Berättelserna cirklar kring vissa teman, som t.ex. lögner och kommunikationsluckor, synen på manligt och kvinnligt, omgivningens förväntningar och livets slumpmässighet. Språket är ofta väldigt konkret men innehåller också poetiska drag som när Munro skriver om ett ”lättjefullt, retsamt, nästan trögflytande vansinne som tycktes ha legat länge och väntat”.

Boken avslutas med fyra delvis självbiografiska texter (Munro skriver att dom är självbiografiska ”till känslan”). Texterna påminner mycket om resten av novellerna, i grund och botten är det samma sorts mörka berättelser, samma sorts inblickar i människors liv. Också människorna hon beskriver känns igen, vilket får mig att fundera på hur många självbiografiska detaljer hon arbetat in i dom andra novellerna.

Efter att ha läst Brinnande livet så förstår jag varför Alice Munro brukar omnämnas i nobelprissammanhang. Det är en fascinerande novellsamling, skickligt skriven och skickligt berättad, full av berättelser och karaktärer som fastnar i minnet.

Text: Felix Lindén

Titel: Colombes granne
Författare: Tatiana De Rosnay
Förlag: [sekwa]
Utgiven: 201205, 201305 i pocket
ISBN:978-91-86480-32-5

Colombe Barou, hennes man sedan flera år tillbaka och deras två barn har turen att få en eftertraktad lägenhet i Paris, men ganska snart efter att de flyttat in börjar problemen. Colombe lever ett ganska stillsamt liv med sina två barn och en man som ständigt är bortrest. Hon är pålitlig, väluppfostrad, omtänksam, något mesig tycker hon själv i jämförelse med sin tuffa syster Claire. Hon arbetar som spökskrivare på ett bokförlag och lider i tystnad när kändisar får ta äran av välskrivna böcker som hon varit med och författat. Någonstans på vägen i livet tappade hon bort sig själv och sina drömmar. Hennes senaste bok som hon fått uppdrag att arbeta med kommer att kräva mycket arbete av henne och kommer bitvis att förändra hennes karaktär.

Colombe vaknar ensam upp flera nätter vid samma klockslag till ljudet av Rolling Stones från våningen ovanför, och hennes tillvaro ställs upp och ner allt eftersom att hennes kropp slits ut på grund av sömnbrist. Den störande grannen ovanför dem är en doktor som alla i huset beskriver som lugn och trevlig, men Colombes egen uppfattning kommer att bli en helt annan. Ett psykologiskt krig drar igång.

Tatiana De Rosnays bok Colombes granne är en dramatisk berättelse som lyckas med konsten att behålla spänningen genom hela boken. Gränsen mellan fantasi och verklighet tunnas ut. Sömnbristen kommer att leda till oanade konsekvenser och en slags självständighet som Colombe inte upplevt tidigare.

Colombes granne är inte bara en berättelse om en kvinna i kris, utan det är också en berättelse som går in under huden om hur mycket press en människa klarar av innan denne blir tvingad till förändring för att kunna överleva tillvaron.

Text: Jenny Lagebjörk

Titel: Älskade fascism
De svartbruna rörelsernas ideologi och historia
Författare: Henrik Arnstad
Förlag: Norstedts
Utgiven: 201303
ISBN 978-91-1-303410-2

Författaren och vetenskapsjournalisten Henrik Arnstad ger oss här en drygt 400-sidig genomgång om vad fascismens ideologi egentligen är. Enligt förlaget finns inga andra moderna redogörelser för fascismen på svenska.

Fascismen föddes den 23 mars 1919. Då hade Benito Mussolini kallat till ett möte på ett torg vid Piazza San Sepolcro i Milano. Den enande faktorn var ultranationalism.

Arnstad beskriver fascismens uppkomst, hur den fick makten och spred sig från Italien till andra delar av världen, hur den förhåller sig till andra ideologier som liberalism, konservatism och marxism. Han behandlar också fascismens följeslagare rasism och antifeminism. Vi får veta om uppkomst och utveckling av fascistiska rörelser i en rad länder i mellankrigstiden: Finland, Rumänien, Argentina och naturligtvis Italien och Tyskland.
Det blir rörigt emellanåt, jag måste läsa om och det blir ändå svårutrett. Men ändå, om jag anstränger mig och läser allt märker jag att här finns mycket att lära och försöka förstå.

Ämnet är komplext, det blir mycket å ena och å andra sidan. Det blir en ansträngande läsning.

Efter 1945 blev fascism ett tomt skällsord. Det började användas när Tyskland hade förlorat andra världskriget och det var uppenbart att fascismen hade lett till förödelse och förintelsen av Europas judar, fascism blev en symbol för ondska.

Arnstad tycker det är viktigt att hitta en giltig definition av fascism och han finner det hos den brittiske forskaren Roger Griffin, som hävdar att fascismens ideologiska kärna är ”en folklig ultranationalism inriktad på nationens återfödelse”. Inom fascismen finns alltid ett behov av en inre fiende som man anser måste exkluderas för att nationen ska nå förlösning.

Ibland har jag svårt att förstå hur Arnstad så säkert kan påstå en del saker som han gör. Jag har svårt att hänga med i svängarna mellan vilka som höll på vem i det politiska spelen mellan liberaler, socialister, fascister, konservativa och alla blandningar däremellan.

Men boken är en bra historielektion, den är klargörande och den har gett mig fördjupade kunskaper, jag har fått större förståelse för skillnader inom och mellan olika ideologier med mer eller mindre anknytning till fascistiska begrepp och benämningar samt om olikheten och gränsdragningen mellan fascism och auktoritär konservatism.

I ett intressant avsnitt tycker Arnstad att det finns skäl att fundera över varför Sagan om ringen med sin blandning av ”fascistisk och auktoritärt konservativ ideologi” är så populär, trots att vi i dag lever i en tid och kultur som anser sig präglad av ”demokratisk konsensus”.

Arnstad har studerat primärkällor i begränsad utsträckning, i stället är boken en intellektuell sammanfattning av sekundärkällor. Bl.a. historikerna Robert O. Paxton, Roger Griffin och Kevin Passmore nämns och citeras flitigt. I slutet av boken finns en gedigen källförteckning, där den intresserade kan finna vidare studiematerial.

Slutligen vill Arnstad med boken varna för att den fascistiska ideologin kan ha en framtid som förförare också i 2000-talet och för de faror detta kan medföra. För fascismen dog aldrig den där gången 1945 menar han, det såg bara så ut.

Text: Vivian Gustin