Litteratur och konst

Titel: Bokklubben vid livets slut
Författare: Will Schwalbe
Förlag: Modernista
ISBN: 9174992457
Utgiven: 201305

Wills mamma är döende i cancer. Hon och Will bildar en egen bokklubb tillsammans och diskuterar de texter som de har läst i takt med att livet trots den svåra sjukdomen ändå går vidare för familjen. Visdomar om livet blandas med skildringar om olika böcker. Mamman läser alltid slutet först då hon inte vill behöva vänta på att få reda på hur berättelsen slutar. Hon är stark, positiv och engagerad, även under sin svåra sjukdomsperiod.

Bokklubben vid livets slut är en stark, personlig och modig berättelse med människorelationer och böcker i fokus. Genom mammans sjukdomsförlopp, läkarbesök och bokläsandet kommer mamman och sonen närmare varandra genom att kunna tala om ofta ganska tunga ämnen utifrån de texter som de har läst.

Boken är Wills egen berättelse som är skriven bland annat med hjälp av anteckningar som förts, mailkonversationer, hans och mammans blogg och annat som fanns sparat. Varje kapitel i boken har en titel i form av en text som är central för just det kapitlet, även om det tas upp fler böcker och andra typer av texter i boken än antalet kapitel. I slutet av boken finns även en lista över vilken litteratur som togs upp, något som jag som läsare är tacksam över att få.

Hur trött mamman än var på grund av sjukdomen höll hon fast vid att läsa, in i det sista. Så gjorde även jag med den här boken och den lämnar mig med en vilja att läsa ännu mera och att verkligen vårda relationerna med mina nära och kära innan det är för sent. Varje läsare av boken tror jag kommer att kunna hitta sina egna särskilda beröringspunkter ur en bok som har så pass mycket att ge.

Titel: En dödsvind för mitt folk: Sitting Bull. livet, komplotten, mordet
Författare: Tommy Eriksson
Förlag: Agerings bokförlag
Utgivning: 201306
ISBN: 9789186119171

Litteratur på svenska om den legendariske hunkpapahövdingen har varit svårtillgänglig fram till nu. Tommy Eriksson har skrivit en biografi om denna indian som under större delen av sitt liv kämpat för att frigöra sitt folk, frigöra vad som länge varit hans land.

Sitting Bull – som kallades för Slow under sina första år i livet – föddes på 1830-talet i Dakotatrakten dit många andra indianstammar hade varit tvingade att flytta. Redan som barn visade han på en undantagslös rättvisa och lyckade buffeljagande. När han under sin ungdom fick delta i indianstammarnas strider blev han dessutom en skicklig krigare som sällan agerade blodigt.

Under sin livstid fick Sitting Bull uppleva hur sitt folk fick mindre och mindre plats och frihet för att kunna leva traditionellt, att kunna leva överhuvudtaget. Jakten och krigsföringen mot indianerna under Sitting Bulls tid som hövding blev mer strategisk och brutal. Järnvägar behövde byggas, guld behövde hittas – indianstammarna i Dakotatrakten störde de USAs framtidsplaner.

Hatet mot de vita inkräktarna växte under de många striderna Sitting Bull fick försvara sig i. Förlusterna i dessa strider var alltid enorma för indianerna, inte ens kvinnorna eller barnen kom undan. Tommy Eriksson beskriver dessa strider ur ett indianskt perspektiv. Genom Sitting Bulls ögon kan man få en omfattande uppfattning om indianernas historia under 1800-talet. Beskrivningarna är detaljrika och insiktsfulla. Eriksson koncentrerar sig på att beskriva de många strider som Sitting Bull fick delta i. Till sist blir det för många strider, bristen på händelsevariation leder till att biografin i sina skildringar blir torr.

Varje kapitel inleds med ett fåtal av Sitting Bulls passionsfyllda citat. Han är förvirrad över händelseförloppet i Nordamerika och har svårt för att greppa de vitas tankesätt. De vitas intresse för hans territorium och dess naturskatter får hunkpapahövdingen att kämpa för sina kulturella rättigheter med alla krafter han kan samla. Majoriteten av striderna slutar dock med nederlag.

Man kan jämföra biografin med Titanic som långsamt sjunker ner till havets botten– nederlag efter nederlag slutar till sist med mordet på Sitting Bull. Denna bok bör läsas vid rätt tillfälle; förkunskaper samt ett brinnande intresse för striderna som tog plats i Dakotatrakterna under andra delen av 1800-talet är ingen dålig idé att ha innan man bestämmer sig för att läsa boken. Biografin fångar inte upp intresset i ämnet utan snarare stillar det.

Text: Anastasia Brink

Titel: Lidandets lustgård
Författare: Octave Mirbeau
Översättning: Hans Johansson
Förlag: Vertigo förlag
Utgiven: 201305
ISBN 9789186567071

Lidandets lustgård (Le jardin des supplies) är en klassisk sekelskiftesroman i genren erotisk sadism. Vertigo förlag gav ut boken på svenska första gången 1997. Inför den nya utgåvan har översättaren Hans Johansson gått igenom och förbättrat texten. Boken innehåller orginalillustrationerna från 1927 av Raphaël Freidas.

Det är svårt att föreställa sig att någon kan komma på att skriva grymmare än så här. Att författaren, den franske journalisten Octave Mirbeau var pacifist och antirasist är konstigt att tänka sig, när man läser hans fantasifulla beskrivningar av kinesiska, utstuderade tortyrmetoder, som han tycktes beundra på samma sätt, som vackra trädgårdsblomster. Mirbeau tyckte att det europeiska våldet var mycket simplare och inte alls höll samma skönhetsnivå som det asiatiska. Hur mycket som är satir och allvar i hans tankar är inte lätt att veta. Han avskydde den västerländska kulturen och kolonialismen.

Lidandets lustgård gavs ut år 1899, samma år som Joseph Conrads Mörkrets hjärta, som den har en hel del gemensamt med. Romanen skrevs under den pågående Dreyfusaffären i Frankrike. Mirbeau skildrade det samhälleliga, moraliska och kroppsliga förfallet i Europa och han var en av dem som starkast försvarade Dreyfus.

Boken handlar om en korrumperad fransk politiker, som reser till Asien för att söka efter urcellen. På båtresan möter han den sadistiska Clara, som han förälskar sig i. De far tillsammans till Kina, där de följs åt på en helvetesvandring in en grym erotiks mörker. De besöker straffkolonierna, där man torterar människor å det grymmaste. Clara är ivrig att få visa sitt ressällskap det som för henne är livets enda mening, dess essens. Helt oskuldsfullt och oskyldigt upphetsas hon och njuter av de lidanden, som är mest utdragna. Ondskan är det enda människan kan leva av anser hon och även författaren, vad man förstår.

I trädgården prunkar blommorna, som växer ur de torterade fångarnas ruttnande kroppar. Ondskans blommor.

Lidandets lustgård är en deprimerande, mörk och grym misantropisk historia. Jag fick magknip och mardrömmar efter att ha läst den.

Text: Vivian Gustin

Det återvunna paradiset/Simson i Gaza
Författare: John Milton
Översättare: Ingvar Björkeson
Formgivare: Eva Lena Johansson
Övriga medarbetare: Anders Cullhed
Förlag: Natur & Kultur
Utgiven: 201305
ISBN10: 912713511X
ISBN13: 9789127135116

Jesus tillbringade 40 dagar ensam i öknen, fastande – då kom Djävulen dit och frestade honom.  John Miltons berättelse om när Jesus frestades har nu översatts till modern svenska och det är en fantastisk berättelse och underbart välgjord översättning av Ingvar Björkeson, för övrigt en flerfaldigt prisbelönad översättare.

Hela berättelsen är skriven i diktformat – och det kräver mer av en översättare för att göra detta bra än att bara översätta berättelsen, det ska vara rätt takt och rytm i strofer och känslan i språket ska finnas kvar. Jag blev så fascinerad  av att översättningen har bra diktrytm och vackert språk men målar samtidigt fram en levande berättelse. Jesus frestas inte av något obegripligt, utan det han utsätts för kan vi moderna människor till största delen känna igen oss själva i. Skillnaden är bara att nutidsmänniskan ofta ser det som bra att ge sig totalt hän åt sin egen vinning och egna begär och makt. Men den som vill vara en helgjuten människa kan stå emot. I alla fall kunde Jesus det i Nya Testamentets berättelse och i John Miltons dikt.

Boken består av två diktberättelser. Den andra handlar om Simson vars styrka satt i håret. Simson var en hjälte för Guds rike och kämpade för Guds folk, men han föll för en kvinna från fienderna som lurade honom att avslöja vari hans styrka satt. Kvinnan avslöjade hemligheten för fienderna som rakade av Simson håret, gjorde honom blind och satte honom i fotbojor i ett mörkt fängelse.
Simson hår växer dock där i mörkret och han får en gruvlig hämnd så småningom. Också i den här berättelsen har översättaren lyckats. Det var en språklig njutning att läsa diktberättelsen.

John Milton var under 1600-talet ansedd som en av Englands största poeter. Han hade också ett stort politiskt och socialt engagemang och han skrev skrifter där han var emot kyrkans syns på skilsmässa och han var en ivrig förespråkare för pressfrihet.

Det är fasinerande att läsa bra översättningar av mer än 300 år gamla diktverk och upptäcka att mänskligheten är sig lik.