Litteratur och konst

Titel: Kerstin Thorvall Book Club eller det mest förbjudna 2.0
Redaktörer: Estrid Bengtsdotter och Kristina Thulin
Författare 12: Martina Bigert, Cecilia Blomberg, Christina Höglund, Imke Janoschek, Hanne Kjöller, Annika Lantz, Lena Stjernström, Jenny Strömstedt, Maria Thulin, Helena von Zweigberk
Förlag: Wahlström & Widstrand
Utgiven: 201402
ISBN: 9789146225720

En bokklubb där man läser samma bok och sedan diskuterar är en utmärkt sysselsättning. Är dessutom bokklubbens medlemmar tolv kända stockholms skribenter som efter att de alla läst Kerstin Thorvalls gamla bok ”Det mest förbjudna” från 1976 bestämmer sig för att skriva varsin text inspirerade av Kerstins bok blir det som bäst härligt, öppenhjärtligt om att vara kvinna i närheten av klimakteriet och som sämst en upprepning och nästan tjatande om exempelvis moderskapets ve och vånda.

Thorvall var både älskad och hatad för att hon vågade skriva om och även vara en högljudd, medelålders kvinna som bröt mot konventioner och gjorde ”tonårsrevolt” som 50åring.

I hennes anda vill dessa tolv bokklubbskompisar dela med sig av de debatter och samtal som föddes efter att de läst Kerstins bok. De skriver om hur det är att vara kvinna runt 50 år, om barnaårens kaos, om vemodet, glädjen och desperationen över att barnen flyttar ut, mensen upphör, åldrandet tar fart och livet går mot sitt slut.

Alla skriver de med ambitionen att detta ska bli minst lika ärligt, öppet och utelämnande som Kerstin skrev.

Lyckas de? Nä, ingen av dem är så ”vild” som Kerstin. Hon skrev om sina älskare, de yngre männen, att hon var otrogen, lämnade sina barn och familj och gjorde det som ingen tant vågade, i alla fall inte berätta offentligt om. Det här blir mest ett snack om träning, smink och ångest över åldrandet.

Varje kapitel inleds med en presentation av författaren. Därefter kommer texten som till sist kommenteras anonymt av de övriga i bokklubben. Och det är i dessa kommentarer det blir mest tjatigt.

Ska jag säga något snällt om denna antologi så är det just formen. Den är lättläst och det går att dyka in i vilket kapitel som helst och kanske känna att du är med i detta vindrickande, diskussionsglada kvinnogäng.

Text: Eva Sundqvist Olmos

Gud är ett verb
Författare Ola Wikander
Förlag Norstedts
Utgiven 2014-01
ISBN10 9113028316
ISBN13 9789113028316

Har Moses funnits? Har Abraham funnits och har han verkligen tänkt offra sin son Isak? Jag har haft svårt för en del berättelser i Gamla Testamentet och haft svårt för den gudsbild som finns där. Eller gudsbild och gudsbild, det finns ju faktiskt flera olika gudsbilder i Gamla testamentet eftersom det består av olika böcker som skrivit av olika människor. Berättelserna i Gamla Testamentet är spännande berättelser om människans villkor och existens, om du sätter in dem i deras historiska sammanhang. Ideologin och tankesättet i Gamla Testamentet har påverkat västvärlden på många olika sätt.

Gud är ett verb, är den lockande titeln på Ola Wikanders bok. Titeln har flera betydelser. Det jag först tänkte på är det uppenbara, att den gudsbild som förmedlas i Bibeln oftast handlar om en gud eller gudskraft som utför saker, en handlande kraft, ett verb. Ola Wikander går djupare in på detta än så. Han analyserar ordet för gud, Jahve, som det är skrivet i originaltexterna på hebreiska och han menar att ordet i grunden mycket väl kan vara ett verb.

Ola Wikander sätter in berättelser ur Gamla testamentet i sitt historiska sammanhang och det ger liv åt berättelserna. Han gör det med en vetenskaplig grund och forskarinriktat synsätt, men ändå med en text som är lätt att läsa. Många forskare tenderar tyvärr att skriva på ett alltför byråkratiskt och administrativt sätt. Är något verkligen mer vetenskapligt för att det skrivs med ett otympligt språk? Ola Wikander vågar gå mot strömmen och skriver på ett sätt som också för oss som inte är forskare inom ämnet kan ta till oss. Dessutom förklarar han en del rent språkvetenskapligt och den som har studerat hebreiska lär få ut ännu mer av boken. Jag uppskattar att Ola Wikander också skriver de tyngre vetenskapliga språkliga delarna på ett sätt så att också jag som inte studerat hebreiska kan hänga med.

Den Hebreiska Bibeln (även känd som Gamla testamentet) är en av grundtexterna i vår världs idéhistoria. Religions- och språkvetaren Ola Wikander borstar dammet av sidorna och visar hur mycket av dess tankar som är högaktuellt än i dag.

Den ligger bakom flera världsreligioner, fast den religion och kultur den själv är uttryck för, den israelitiska, ligger över tvåtusen år tillbaka i tiden. Referenser till denna textsamling genomsyrar Västerlandets litteratur, kultur och tänkande. Under tvåhundra år har den vetenskapliga bibelforskningen ägnat sig åt att studera denna textsamling språkvetenskapligt, strukturellt, religionshistoriskt och arkeologiskt och på oräkneliga andra sätt. De resultat som vuxit fram ur detta studium hjälper oss att förstå denna textsamling som påverkar vår värld i allt från religiösa yttringar till populärkultur.

Ola Wikander forskar på Gamla Testamentet och hans bok ”Gud är ett verb” är en spännande introduktion till Gamla Testamentet. Jag skriver introduktion för även om jag läst mycket i Gamla Testamentet tidigare blev det som att jag kom in i böckerna på ett nytt sätt, att jag ser på berättelserna med nya ögon och att de får nytt liv. Jag trodde att det skulle vara tvärtom, att när jag fick en vetenskaplig bakgrund till hur berättelserna i Gamla testamentet växt fram skulle jag bli mer skeptisk till det som står. Det är tvärtom. När jag börjar förstå sammanhang där texterna kom till, då blir texterna mer aktuella. När jag förstår människorna som skrev, förstår jag mer vad de ville säga.

Som författaren skriver:
I Gamla testamentet kan man finna bakgrund till nationalism, cynisk skepticism, messiansk och apokalyptisk framtidstro, lärd livsvisdom och brännande vacker poesi. Alla dessa ting kan man spåra in i den moderna världen: exempelvis har till och med marxismens sekulära projekt har ärvt mycket av den senbibliska messianismen, medan idéerna om det förlovade landet naturligtvis fortfarande har politisk sprängkraft. Predikarens krassa realism har inspirerat diktare som Dan Andersson och setts som en israelitisk motsvarighet till den grekiska epikureismen.

Denna bok består av ett antal nedslag i det vetenskapliga och historiska studiet av den Hebreiska Bibeln och dess idéhistoria och i det klassiska hebreiska språkets vindlingar. Inte minst står den Hebreiska Bibelns ekon i populärkulturen i fokus. Boken vill visa hur mycket av senare tiders tankemönster som går att finna redan i den 1 400 sidor långa hebreiska textsamling som först ganska sent blev en religiös kanon för judar och kristna. De olika böckerna och texterna i Gamla testamentet går att läsa inte bara som fromma läsefrukter utan som historia, självuppfattning och filosofi, ända in idag.

 

målgrupp

hebreiska

författaren skicklig pedagog och även om jag inte läst hebreiska hänger jag med i hans språkliga resonemang

Titel: Doktor Sömn
Författare: Stephen King
Förlag: Bonniers
Utgiven: 201402
ISBN: 978-91-0-013943-8

Stephen Kings bok The Shining publicerades 1977 och 1980 såg jag filmen I USA, den ocensurerade versionen. Vi var fyra vettskrämda svenska aupairflickor med för mycket intag av Häagen-Dazs. När jag kom hem såg jag filmen två gånger till.

The shining är en del av min uppväxt och flera scener har etsat sig fast på näthinnan. Jag tänker på när sexårige Danny jagas i häcklabyrinten av sin vansinnige far. Pojken som cyklar på sin trehjuling i hotellkorridoren och den stormönstrade mattan som ringlar sig under honom, medaljonglabyrinter. Och när han står framför spegeln och muttrar, med sitt lilla pekfinger krökt och säger; Redrum, redrum (Murder).

Nej, sådan kan man inte glömma.

I Doktor sömn har Danny nått medelåldern och försörjer sig på olika ströjobb. Han är rotlös och har problem med spriten (som hans far). Men skimret har han kvar, den synska förmågan och Danny får jobb på ett hospice där han blir känd som Doktor sömn. Han plågas av barndomsminnena från det hemsökta hotellet Overlook där hans far dog. En dag blir han kontaktad medialt av ett barn, Abra som behöver hjälp, liksom han själv en gång behövde hjälp. Det finns en grupp levande döda som livnär sig på barn som har skimret. Och nu har de fått korn på Abra.

Stephen King är en känslornas författare som använder sig av skräck för att få läsaren att känna. Han vill att läsaren ska känna empati med huvudpersonen och det lyckas han med. Som vanligt kan jag inte låta bli att sträckläsa bitvis. Stephen King är en mästare när det gäller att skapa spänning men också en mycket god psykolog.

Har Danny blivit en kopia av sin alkoholiserade far? Det är en viktig fråga i romanen. Danny kämpar med sina traumatiska minnen som han låst in i olika skrin i sitt medvetande. Han kämpar med skuld och smärta. Ska han klara av att släppa ut sina spöken? Jag tänker inte tala om hur det går.

Text: Ulrika Bergman

Det jag redan minns
Författare: Mats Kempe
Förlag: Norstedts
Utgivningsdatum: 2013-01
ISBN: 9113053728

Regnet öser ner i den animerade staden. Karaktärerna sitter inne hos Kostas, den grekiska restaurangen i den norrländska kuststaden. Himlen är antagligen grå. De stora fåglarna syns i horisonten. Olikt de andra karaktärerna är fåglarna obundna till marken; på sätt och vis är de fria. Upplever de en frihet människan inte kan föreställa sig? Ett tillstånd som innebär ett oberoende av de regler som följs i den animerade staden? Dessvärre är fåglarna troligtvis inte mindre beroende än de mänskliga karaktärerna, de är också en del av berättelsen; de är också en del av novellsamlingen skildrad i den animerade staden. Fåglarnas och människornas öden ligger varken i händerna på gud eller naturlagarna. Varken det ena eller det andra är väsentligt i en värld som är skapad av ett antal överviktiga romanserieförfattare med dålig budget.

Föreställ dig att du har ett papper och en penna framför dig, eller en laptop med ett öppet Word-dokument. Du knappar eftertänksamt på datortangenterna eller lyfter upp pennan för att skriva upp de tankar som flyter upp ur det omedvetna på pappret. Den berättelse som skapas är formad av de meningar du skriver ner; det är utifrån dina tankar du formar en berättelse som understryks av udda situationer som strömmar ur din fantasi. Ur ord och meningar skapar du drömmande mobboffer, ensamma bibliotekarier, brinnande musikanter och osynliga kvinnor som lämnar läppstiftsmärken på grannens kaffekoppar. Du fortsätter på din berättelse och letar efter material till den – kanske ska du få lyckas klämma in Sherlock Holmes i handlingen –, främst i form av ett antal elever från den animerade stadens skola.

De sjutton ungdomsspråkliga noveller som Mats Kempe skriver i Det jag redan minns är alla relaterade till varandra, de skildras alla i eller i närheten av den animerade staden, på Kostas – den grekiska restaurangen, eller på högstadieskolan. Återkommande karaktärer binder ihop de sjutton novellerna. Skildringen är skapad av ett författarlag; de levande karaktärerna agerar enligt de ord författarlaget får ner på laptopen. Vare sig kuststadens invånare handlar enligt sin sinnesstämning eller inte kontrolleras deras rörelser, deras ord – av författarlaget och av budgeten. Oberoende av sitt inre tillstånd påtvingas invånarna en personlighet och en gestaltning. Tillvaron är obehagligt magisk.

Det obehagliga vävs in i berättelsen genom invånarnas medvetenhet beträffande romanserieprojektet. Den introverta bibliotekarien hamnar hos Holmes i en miniklänning på hans hotellrum – hon är medveten om att det som sker henne sker för att det är nerskrivet på ett Word-dokument. Det är en närvarande ångest – att inte kunna styra sina ord och handlingar. En sådan ångest som inte är alltför obekant i den ”verkliga” världen. Kanske sitter det just nu en författare på ett mörkt hotellrum och skildrar våra liv; till skillnad från invånarna i den animerade staden är vi inte lika medvetna om det.

Text: Anastasia Brink