Titel: Doktor Sömn
Författare: Stephen King
Förlag: Bonniers
Utgiven: 201402
ISBN: 978-91-0-013943-8
Stephen Kings bok The Shining publicerades 1977 och 1980 såg jag filmen I USA, den ocensurerade versionen. Vi var fyra vettskrämda svenska aupairflickor med för mycket intag av Häagen-Dazs. När jag kom hem såg jag filmen två gånger till.
The shining är en del av min uppväxt och flera scener har etsat sig fast på näthinnan. Jag tänker på när sexårige Danny jagas i häcklabyrinten av sin vansinnige far. Pojken som cyklar på sin trehjuling i hotellkorridoren och den stormönstrade mattan som ringlar sig under honom, medaljonglabyrinter. Och när han står framför spegeln och muttrar, med sitt lilla pekfinger krökt och säger; Redrum, redrum (Murder).
Nej, sådan kan man inte glömma.
I Doktor sömn har Danny nått medelåldern och försörjer sig på olika ströjobb. Han är rotlös och har problem med spriten (som hans far). Men skimret har han kvar, den synska förmågan och Danny får jobb på ett hospice där han blir känd som Doktor sömn. Han plågas av barndomsminnena från det hemsökta hotellet Overlook där hans far dog. En dag blir han kontaktad medialt av ett barn, Abra som behöver hjälp, liksom han själv en gång behövde hjälp. Det finns en grupp levande döda som livnär sig på barn som har skimret. Och nu har de fått korn på Abra.
Stephen King är en känslornas författare som använder sig av skräck för att få läsaren att känna. Han vill att läsaren ska känna empati med huvudpersonen och det lyckas han med. Som vanligt kan jag inte låta bli att sträckläsa bitvis. Stephen King är en mästare när det gäller att skapa spänning men också en mycket god psykolog.
Har Danny blivit en kopia av sin alkoholiserade far? Det är en viktig fråga i romanen. Danny kämpar med sina traumatiska minnen som han låst in i olika skrin i sitt medvetande. Han kämpar med skuld och smärta. Ska han klara av att släppa ut sina spöken? Jag tänker inte tala om hur det går.
Text: Ulrika Bergman