• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Filmrecension: Merry Christmas, Yimy

4 december, 2020 by Rosemari Södergren

Merry Christmas, Yimy
Betyg 3
Svensk biopremiär 4 december 2020
Dokumentär, Sverige, Serbien, 93 min
Regissör Mladen Kovacevic

En del kultur, oavsett det är filmer, böcker, tv-serier, teaterföreställningar eller annat talar så starkt till mig att jag känner att jag vill resa på mig, gå ut och göra något och förändra världen och samhälle. Dokumentären Merry Christmas, Yimy är en sådan film.

Den visar så påtagligt den stora lögn som landet Kina är, ett land som ska styras av socialism/kommunism men är ett stort klass-samhälle med gigantiska klyftor och ett vedervärdigt utnyttjande av de lägre grupperna i samhället.

I den kinesiska staden Yiwu trängs över 600 fabriker där tillverkningen av julpynt till västvärldens firande går som på löpande band 365 dagar om året. Där tillverkas all världens krimskrams. Arbetarna jobbar för hand och fäster glitter på ändlösa drivor av dekorationer. En monoton vardag men ändå får vi komma närmare människorna. Dessa arbetare är människor som vi, med drömmar, trassel med kärlek, familjer och vänner och samtal och diskussioner.

Jag tycker om att människorna skildras så äkta, så trovärdiga, att det verkligen känns som att jag är med där. Men samtidigt upprörs jag av de stora klyftorna som finns i världen och att varje vara vi kan köpa billigt här har kommit fram på grund av att arbetare utnyttjats till låga löner i ett annat land.

Jane Magnusson, DNs filmkritiker skriver om filmen:
På väg att köpa nytt julpynt? Dokumentära ”Merry Christmas, Yiwu” lär få dig på andra tankar. En avslöjande, poetisk men långdragen film om de underbetalda kinesiska arbetare som får vår jul att gnistra och glimma.

Jag tycker Jane Magnusson formulerat detta bra, jag skriver under på varje ord i hennes recension.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Beck: Utom rimligt tvivel

4 december, 2020 by Rosemari Södergren

Beck: Utom rimligt tvivel
Betyg 3
Premiär på C More 4 december 2020
Regi Pontus Klänge
I rollerna Peter Haber, Jennie Silfverhjelm, Martin Wallström, Måns Natanaelson, Anna Asp, Elmira Arikan, Jonas Karlsson, Ann-Sofie Rase, Ingvar Hirdwall

Vilken slags polis vill vi ha och vilken slags polischef vill vi ha? När det är en gisslansituation och när det gäller att göra rätt för att förhindra att någon blir dödad – vilken strategi fungerar bäst` Det är två huvudteman i Beckfilm nummer 40 med Peter Haber.

Filmen börjar med att Josef (den nyanställde polisen i gruppen), Oskar och Jenny går en kurs i att hantera farliga och hotande situationer som när någon tagit en gisslan. På väg hem från kursen hamnar Josef och Oskar i en situation där en av dem blir hotad till livet och i bakluckan på en bil hittar de liket av en baby. Där börjar en grym och svårbegriplig mordgåta. Jag tycker väl att den delen av filmen haltar och är den sämre. Mordgåtan är inte så trovärdig även om det är realistiskt att människor under stark psykisk press kan agera på destruktiva sätt är det lite väl många delar i gåtans lösning som är svåra att tro på och väl tillkrånglade.

Filmens behållning är istället temat där vi och poliserna ställs inför frågan om vilken slags polis vi vill ha och behöver. Svaret kanske inte är antingen eller utan båda? Jonas Karlssons karaktär, polisernas chef Klas Fredén, är något av en parodi på alla usla chefer man träffat på under sitt yrkesliv. Chefen som känner av vart vinden blåser och som kan svika sina underlydande så fort samhällets vindar ändrar riktning. Klas Fredén är lite för överdriven för att tro på, men realism i karaktärsskildringarna är inte filmernas stora styrka heller.

Tänk att det nu är 40 filmer med Peter Haber som polismannen Beck. Det som är filmens stora behållning för mig är att filmserien blivit som en tvserie där vi lär känna de olika karaktärerna mer och mer, de blir som vänner. Det handlar inte längre om Beck utan lika mycket eller mer om de andra poliskaraktärerna som Måns Nathanaelson som Oskar Bergman, Jennie Silfverhjelm som Alexandra Beijer och Anna Asp som Jenny Bodén.

Två filmer till i filmserien finns inspelade och färdiga och kommer att visas framöver.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt, TV

Filmrecension: Falling – underbar och känns långt in i hjärteroten

1 december, 2020 by Rosemari Södergren

Falling
Betyg 4
Svensk biopremiär 4 december 2020
Visades på Stockholms filmfestival
Regi och Manus Viggo Mortensen
I rollerna: Viggo Mortensen, Sverrir Gudnason, Lance Henriksen, Laura Linney, David Cronenberg

En underbar film, ett starkt drama som känns långt in i hjärteroten, då den träffsäkert skildrar hur svårt det kan vara för oss människor att leva tillsammans och vara familj. Falling skildrar ett trasigt far-och-son-förhållande där den vuxne sonen, John Peterson, trots hur illa han blivit behandlad av sin pappa Willis ändå vill vara till stöd för pappan som åldrats och börjar bli dement. En av filmens stora styrkor är att den skildrar livet som många av oss kan känna igen. Allt är inte nattsvart och allt är inte rosenrött. Det finns både ljusa och mörka minnen. Det är väl de ljusa minnena som gör att vi ändå trots allt ställer upp?

John Peterson (spelas mycket starkt av Viggo Mortensen som både regisserat och skrivit manus) är homosexuell och lever tillsammans med sin man och dotter. Pappan, Willis (spelas som äldre av Lance Henriksen och i scenerna som ung av Sverrir Gudnason) är en typisk karlakarl som trivs bäst på sin farm i amerikanska vildmarken där han kan lära sin son att jaga, skjuta och rida. Willis är konservativ och har svårt för dagens moderna samhälle. Han ifrågasätter hela tiden om John verkligen är homosexuell och då dottersonen har färgat håret blått beskyller han denne för att vara bög.

Willis är jobbig och har väl alltid varit väldigt egenkär och menat att han som man i huset är den som ska bestämma. När han nu börjar bli dement förstärks han aggressivitet och han kan bli rosenrasande. Det är inte lätt att ta hand om föräldrar som börjar förlora kontakten med nuet och verkligheten.

En del scener är oerhört starka och berör på djupet, som söndagsmiddagen med Willis och hans båda vuxna barn och barnbarnen. Jag tror många kan känna igen delar av det tumult som kan ta fart då åldrande föräldrar börjar tappa fotfästet och den vuxne sitter mittemellan och ska medla mellan dementa åldringar och tonårsbarn. Hur vår relation till våra föräldrar än är eller varit tror jag vi kan känna igen delar ur filmens olika scener. Filmens styrka är att den ändå visar att det bakom utbrotten ofta finns ett rop på hjälp.

Filmen är Viggo Morgensens debut som regissör. Den premiärvisades på Sundance Film Festival och visades också på Stockholm International Filmfestival i november där Viggo Mortensen fick ta emot årets Stockholm Achivement award. Falling är välgjord och jag är säker på att vi kommer att få se Viggo Mortensen ta sig an fler regiuppdrag. Han har en bred bakgrund som gör honom ypperligt lämpad som regissör. Förutom sin breda erfarenhet som skådespelare är han musiker, poet, konstnär och fotograf

Mortensen påbörjade sin karriär inom filmbranschen med Peter Weirs Vittne till mord. Han är en mångsidig karaktärsskådespelare med roller bland annat i Jane Campions film om Henry James, Porträtt av en dam, Sean Penns Indian Runner och David Cronenbergs A History of Violence och Eastern Promises. I den sistnämnda blev Mortensen Oscarsnominerad för ”Bästa manliga huvudroll”. Men allra mest känd blev han förmodligen genom rollen som Aragorn i filmatiseringen av Sagan om ringen-trilogin.

Lite fakta om hans övriga bakgrund:
Viggo Mortensen har som poet hunnit publicera boken Ten last night 1993 och som jazzmusiker har han gjort tre album. Mortensen har som konstnär ställt ut sina målningar vid konstutställningar som, tack vare hans framgång med Sagan om ringen filmerna, blivit oerhört populära bland både konst- och filmintresserade.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Berlin Alexanderplatz

23 november, 2020 by Rosemari Södergren

Bild från Berlin Alexanderplatz. Stephanie Kulbach, Sommerhaus Filmproduktion

Berlin Alexanderplatz
Betyg 4
Svensk biopremiär var bestämd till 27 november 2020 men är uppskjuten på grund av pandemin och nya riktlinjer
Regi Burhan Qurbani

Berlin Alexanderplatz av Burhan Qurbani blev utsedd till bästa film på Stockholms filmfestival och var också den mest sedda filmen på festivalen 2020. Huvudrollsinnehavaren Welket Bungué utsågs till Bästa manliga skådespelare för rollen som Francis.

Burhan Qurbanis bygger på Alfred Döblins roman Berlin Alexanderplatz men den utspelar sig i modern tid. Huvudpersonen, Francis, är en immigrant till Tyskland från Bissau. Vi får aldrig veta hans bakgrund, bara små vinkar ges. Filmen är oerhört suggestiv såväl bildmässigt som litterärt. En  berättarröst talar emellanåt.  Det är stark och även om det blir litterärt fungerar det bra på film. Det handlar till exempel om hur han tog sig till Europa, det verkar som att han var nära att drunkna och att han i vattnet förlorade sin kvinna. Detta är en av de saker vi aldrig får veta säkert utan bara delvis och suggestivt. Jag har inte läst romanen som filmen bygger på, det är möjligt att en del av de vi som filmtittare anar är tydligare i romanen.

När det gäller skildringen av Francis förflutna fungerar detta lite oklara bra. Men när det gäller hans liv i Tyskland kan jag sakna en del underlag i berättelsen. Francis har bestämt sig för att vara en god människa och inte vara brottsling. Han har ett arbete tillsammans med andra papperslösa immigranter, ett smutsigt och tungt arbete men trots allt ett jobb. En dag råkar en arbetskamrat ut för en olycka på arbetsplatsen och Francis kallar på ambulans trots att alla försöker hindra honom. Den skadade vill inte ens själv till sjukhus för då kommer han att bli upptäckt som papperslös och bli utvisad direkt. Arbetsledaren på arbetsplatsen ger Francis sparken för att han kallade på ambulans. Eftersom de flesta som jobbar där är svart arbetskraft vill arbetsgivaren inte ha dra på sig någon uppmärksamhet från myndigheter.

Francis dras in i kriminalitet och försörjer sig som hjälpreda till Reinhold, en tysk som har ett gäng knarklangare som jobbar åt sig. Reinhold är en riktig vidrig karaktär, ett monster, och ändå lyckas Francis inte bryta med honom. Det är en förfärlig historia som verkar gå obevekligt mot undergång. Mörkt och utan hopp.

Jo ett hopp tänds. Francis träffar prostituerade Mieze (mycket välspelad av Jella Haase). Mieze är lyxprostituerad och kan ta tusen euro i betalning för en natt. En stark kärlek och samhörighet växer fram mellan Mieze och Francis. Men Reinhold tål inga konkurrenter om Francis. Hotet växer och det knyter sig i min mage under filmens gång.

Filmen är tre timmar lång och jag känner att det är något för långt. Att filmen behöver tid för att kunna fördjupa karaktärer och inte berätta för ytligt, det inser jag. Men troligen hade filmen kunna kortats ned med 15-30 minuter och fortfarande ha kvar sitt djup och det suggestiva, litterärt filmiskt poetiska.

Filmen är mycket filmiskt välgjord, har skickliga skådespelare och en stark berörande berättelse även om det är djupt deprimerande samtidigt. Det jag är mest skeptisk till är vad regissören egentligen vill säga. Om filmen vill säga att en papperslös immigrant inte har någon chans i det tyska samhället tycker jag det fattas en hel del i berättelsen för att få fram det. Vi ser aldrig Francis ens försöka få något annat jobb än inom knarksmugglingen. Han blir också varnad av flera som vill honom väl, de varnar honom för Reinhold och försöker på flera sätt få honom att bryta med Reinhold som är ett monster.

Men trots mina betänkligheter är det en film väl värd sina priser och väld värd att ägna en kväll åt och jag hoppas det snart blir möjligt att visa den på biografer.

Filmdistributören berättar om filmen:
Berlin Alexanderplatz var nominerad till elva Lola (Tysklands filmpris) i våras, och vann årets Silverpris i bästa film-kategorin. Dessutom vann Albrecht Schuch en Lola för sin gestaltning av Reinhold och filmen fick även pris för bästa musik, foto samt scenografi. Burhan Qurbani har skrivit manus tillsammans med Martin Behnke. De har tidigare samarbetat med ännu en politiskt laddad film, dramat Wir sind jung. Wir sind stark. Berlin Alexanderplatz visades inom tävlan under filmfestivalen i Berlin. En av filmens producenter är svensken Leif Alexis, som tillsammans med Qurbani tidigare tävlat under den festivalen med filmen Shahada.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: 76 days – Intensivt om första dagarna i spåret av Covid

22 november, 2020 by Petter Stjernstedt

Pressbild

76 days
Betyg 4
Svensk biopremiär 18 november
Regissör Hao Wu, Weixi Chen

76 days, den första coviddokumentären, är en intensiv filmupplevelse om sjukhuspersonalen och viruset, en förvirrad, kaotisk irrfärd som tar oss med inpå akutmottagningen för fyra av Wuhans mest fullsatta sjukhus. Coronaviruset sprider sig som en löpeld från person till person och vänder upp och ner på allas vardag .I den häftiga inledningsscenen ser vi
vårdpersonalen springa mellan avdelningarna och ge drop, kolla temp och se till att syrgasmasken sitter rätt på varje sängliggande patient. Utanför hörs skriket från panikslagna människor som rycker och sliter i entrédörren till byggnaden. Läkaren som försiktigt öppnar dörren har svar på tal till besökarna – “Ni ska alla få den hjälp ni behöver men just nu måste vi låsa dörren, hej då…”

Pandemin som just nu härjar över hela världen tog sin början i Wuhan-provinsen. Vid tidpunkten var Covid ett nytt virus man inte kände till. För att parera hotet gällde det att agera fort. På med munskyddet, visiret och den heltäckande overallen som tejpas kring ärmar och hals. Alla som besöker sjukhuset sprayas med handsprit och uppmanas att bära mun- och nässkydd för jämnan. Annars är man inte välkommen hit. En dement farbror förstår inte varför han befinner sig på ett sjukhus. Han har ju bara fått en lätt förkylning. Gång på gång försöker  han smyga sig ut från avdelningen men stoppas av en bestämd men trevlig personal som snällt eskorterar honom tillbaka till sitt rum.

76 days är en filmupplevelse utöver det vanliga, en som du svårligen tvättar av dig. En unik och intim inblick kring arbetet på fyra sjukhus som fick motta de första covid-patienterna. Hos vårdpersonalen rinner både svett och tårar ner för ansiktet och ute i korridorerna finns bänkar där trötta sjuksköterskor och doktorer ligger och slumrar. Det är ögonblicksbilder som sätter prägel på den intensiva tid som stundade. I blickfånget är kalabaliken. Man imponeras samtidigt av det tunga arbete som utförs av beslutsamma sjuksköterskor och läkare. Lite visste man då om vad som komma skulle..Patienterna har det tufft. En covidsmittad gravid kvinna föder sitt barn på sjukhuset. Strax efter förlossningen hänvisas hon ut från lokalerna iklädd munskydd. Hon och hennes man väntar tålmodigt vid hotellrummet med en puls på 180 på att telefonen ska ringa och ge dem klartecken om att kunna hämta hem sitt barn. Vi känner medkänsla med personerna i filmen. 76 days fokuserar både på patienter och anställda.

Covid var och är det virus som gav oss alla en rejäl kalldusch. Och numera , i november 2020, är det nya normala handsprit, tvätta händer, hålla avstånd och helst  bara umgås med din partner där hemma. 76 days visar den tuffa verklighet som råder där ute, kanske för att vi ska förstå allvaret i situationen. För just nu springer personal på Karolinska från rum till rum och försöker rädda liv. För att underlätta deras vardag måste vi alla ta vårt ansvar och följa restriktionerna. Det är Nu eller aldrig och 76 days visar hur hoppet alltid trumfar fruktan när hotet ligger och hotar i förgrunden.

Petter Stjernstedt

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Toppnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 492
  • Sida 493
  • Sida 494
  • Sida 495
  • Sida 496
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in