• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Filmrecension: Raya och den sista draken

1 mars, 2021 by Rosemari Södergren

Raya och den sista draken
Betyg 3
Biopremiär på utvalda biografer samt premiär på Disney+ den 5 mars 2021

En magisk, rolig och typiskt Disney-välgjord fantasifull saga om en ung flicka som tillsammans med den sista draken i hennes värld försöker hitta delarna till en kristall som kan läka världen. Under sin väg för att rädda världen möter hon världens sötaste drake och får några unika vänner.

Att denna sagovärld och detta äventyr i hög grad kan handla både om klimatfrågan, miljöförstörelser och krig – det undgår nog ingen och att den har en sensmoral om att mänskligheten kan stoppa splittringen och förstörelsen om människor börjar samarbeta och tro på varandra och slutar haka sig fast vid hämnd. Det är sedelärande och sådant kan bli för tydligt, för mycket pekfinger över temat – emellanåt tycker jag att denna animerade Disneyproduktion går över den gränsen. Den är också av och till väldigt förutsägbar. Men samtidigt har den överraskande moment och den är rolig och den har flera unika karaktärer som åtminstone barnen kommer att älska – eller alla som har barnasinnet kvar.

Handlingen utspelas i en fantasivärld, Kumandra, där människor och drakar levde i harmoni och det mesta var så där vackert och sockersött som det kan vara i Disneyfilmer. Men så kommer en ond kraft som förvandlar allt levande till stenar. Denna onda kraft är inga varelser utan mer en slags stora virus. Resultatet av denna onda krafts framfart blir att alla drakar dör ut. Den allra sista draken offrar sig för att rädda mänskligheten. Tyvärr blir mänskligheten samtidigt uppdelad i fem nationer som inte vill ha med varandra att göra. Fem länder vars invånare föraktar de andra ländernas befolkning och ser ned på de andra. Ja det finns många paralleller till vår världs nationalism.

Då den sista draken räddade världen skapades en kristall som håller de onda, farliga makterna borta. Raya är dotter till en ensamstående pappa som har huvudansvaret för att vakta denna kristall. Hennes pappa har bjudit in ledare och folk från de andra länderna för att försöka få dem att bli enade. Jag behöver väl knappast nämna att detta möte inte utfaller så väl. Men utan motgångar blir det inget äventyr. Ett skäl till att filmen inte får ännu högre betyg av mig är att även om den är en underbar saga är den ofta för förutsägbar och den passar alltför väl in i den mall som en stor del av Disneys produktioner är skapade inom.

Filmen är fascinerande och fantasifull. Den lyfter fram magi – och jag funderar på vad det betyder att Disneys senaste produktioner så starkt talat om möjligheten att det finns mer än det vi kan se med våra ögon. Detta är oerhört spännande. I det postmoderna samhället har flera stora undersökningar visat att det sekulariserade samhället inte ger människor alla de svar de söker om existensen och liv och död. Disney vågar ta tag i dessa frågor – det är stort.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Rättfärdighetens ryttare – en underbar film värd en stor publik

1 mars, 2021 by Rosemari Södergren

Rättfärdighetens ryttare
Betyg 5
Svensk biopremiär 14 maj 2021
Regi Anders Thomas Jensen
Manus Anders Thomas Jensen och Nikolaj Arcel
I rollerna Nikolaj Lie Kaas, Mads Mikkelsen, Lars Brygmann, Nicolas Bro

Jag håller alla tummar att det ska gå att visa film på bio för fler än åtta personer i maj då den här har premiär. Denna underbara roliga film som handlar om hur vi kan leva med stor sorg är värd en stor duk och en stor publik.

Mads Mikkelsen spelar yrkesmilitären Markus som måste åka hem för att ta hand om sin tonårsdotter Mathilde när hans fru tragisk omkommer i en tågolycka. Mads Mikkelsen är en av mina favoritskådespelare och han gör mig inte besviken nu heller. Han är så bra i rollen som den psykiskt och socialt funktionshindrade militären som inte har någon större kontakt med sina känslor.

Först och främst handlar filmen för mig om sorg. Ett ämne som nog är ännu mer viktigt att ta upp nu när pandemin gjort döden mer påtaglig än ofta annars. Temat innehåller frågor om det någonsin finns någon mening med att en människa rycks undan mitt i livet och om det finns något sådant som en slump. Ett annat spår i temat är om hämnd kan hjälpa någon att läka.

Polisen och myndigheter hävdar att olyckan som tog Markus frus liv och ett tiotal andra människors liv var en olycklig tillfällighet, en slump. Men matematiknörden Otto är övertygad om att det inte var en olycka. Otta var på det olycksdrabbade tåget och såg en misstänkt man. Otta övertalar sina excentriska it-nördar Lennart och Emmenthaler att gräva djupare. När det undersökt omständigheterna är det övertygade om att det var ett planerat attentat som Markus fru föll offer för. De tre nördarna söker upp militären Markus och en hämndaktion börjar planeras.

Filmen beskrivs som en dramakomedi, vilket är en bra beteckning. Den är komisk och även om karaktärerna ofta beskrivs lite överdrivet går det ändå att associera till hur människor är i verkligheten. Jag som troligen vet det mesta om sorg (jag har drabbats av oändligt många svåra förluster) känner att det är helt OK att ämnet tas upp med humor. I botten finns ändå en värme och samtidigt som filmen är underhållande ger den oss något att ta till oss.

Arkiverad under: Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Sällskapet för ofrivilliga drömmare av José Eduardo Agualusa

28 februari, 2021 by Anastasia Bark

Sällskapet för ofrivilliga drömmare
Utgivningsdatum 2020-10-22
Förlag Tranan
Översättare Irene Anderberg
ISBN 9789189175044

”Sällskapet för ofrivilliga drömmare” är definitivt den färgrikaste romanen jag läst i år, kanske även den färgrikaste romanen jag läst under de senaste åren. Faktum är att om man rotar bland böckerna i mina bokhyllor finns det nog inte en roman som man skulle kunna klart och tydligt peka på och säga”den här är färgrikare”; och även om en sådan roman skulle finnas bland böckerna i mina hyllor skiljer sig dess färgrika nyanser från ”Sällskapet för ofrivilliga drömmare”. De färger som denna roman bjuder på är inte bara starka som i iögonfallande, utan snarare är färgerna djupa, på samma sätt som ett mörkblått hav skulle kunna vara en solig eftermiddag (eller någonting i den stilen). Av någon anledning var det just det jag föreställde mig att jag hade i bakgrunden under hela läsningen — ett djupt blått glänsande hav. 

Alla är vi nog ofrivilliga drömmare på sätt och vis. Jag kan i alla fall inte komma på någon jag känner som kan kontrollera eller manipulera sina egna drömmar. Det så kallade ”sällskapet för ofrivilliga drömmare” läsaren får möta på är dock en speciell sorts ofrivilliga drömmare. I och för sig är det möjligt att alla vi är en så att säga ”speciell” sort, i och med att alla dessa drömmar som vi drömmer lika gärna skulle vara ungefär så pass olika som individer kan vara olika. I romanen får läsaren hursomhelst möta på ett antal (ett mindre sällskap) av ofrivilliga drömmare, alla dessa drömmare med distinkta skillnader i det de drömmer. Vi har bland annat huvudkaraktären Daniel Bechimor som drömmer om verkliga människor han än inte mött och om händelser som ännu inte har ägt rum, ex-militären och hotellägaren Hossi som dyker upp i andras drömmar, konstnären Moira som förvandlar sina drömmar till konst och Daniels dotter Karinguiri som drömmer om en rättvis och demokratisk framtid för Angola. 

”Sällskapet för ofrivilliga drömmare” är inte bara en färgrik och vackert skriven roman (ibland blev jag till och med tvungen att stanna mitt i berättelsen för att få lite tid att smälta i mig skönheten i de ordval författaren valt), det är också en viktig samhällskommentar på verklighet, politik, hierarkierna i världen och framförallt drömmar. Och inte bara det! Jag tror att ”Sällskapet för ofrivilliga drömmare” kan påminna många av oss hur viktigt det är att drömma. Drömmar må inte bara vara fragment som dyker upp i våra huvuden när vi sover, drömmar kan lika gärna vara en sorts hoppfulla fragranser i vår vardag. 

Arkiverad under: Bokrecension, Recension, Toppnytt Taggad som: bokförlaget tranan, Bokrecension, bokrecensioner, Jose eduardo agualusa, sällskapet för ofrivilliga drömmare

Filmrecension: Quo Vadis, Aida – Utan tvekan en av de starkaste filmerna som skapats under 2000-talet

27 februari, 2021 by Rosemari Södergren

Quo Vadis, Aida
Betyg 5
Svensk biopremiär 26 februari 2021
Regi Jasmila Žbanić

Vinnare av Dragon Award Best International Film på Göteborg Filmfestival 2021, nominerad till Guldlejonet i Venedig och kortlistad till Oscars som Bosniens bidrag. Utan tvekan en av de starkaste filmerna som skapats under 2000-talet. En film om något vi egentligen inte vill känna till att det hänt. Ett folkmord på mer än 8.000 bosniska män och pojkar under serbernas intagning av den bosniska staden Srebrenica. Ett folkmord i Europa i modern tid och där FN och omvärlden svek. Filmen tar upp något oerhört viktigt och den gör det på ett filmiskt och dramaturgiskt starkt och välgjort sätt.

Hur är det ens möjligt att detta kunde hända, för bara några decennier sedan, under 1990-talet i Europa och medan FN:s soldater tittade på och näst intill gav stöd åt serbernas mord på bosnier.

Handlingen utspelas i Bosnien, i juli 1995. I centrum står Aida som är översättare för FN i den lilla staden Srebrenica. När den serbiska armén övertar staden söker tusentals medborgare skydd i FN-lägret, bland dem Aidas man och två söner. Alla får inte plats och situationen blir alltmer kaotisk. Från sin position som tolk åt ledningen hör och ser hon vad som är på väg att hända. Jasna Djuricic i rollen som Aida är så bra, så äkta. Jag känner hennes frustration när hon springer i lägret mellan de olika FN-cheferna som alla sviker.

Filmen har så många styrkor. Jasna Djuricic har jag redan nämnt och det är en lång rad duktiga skådespelare som alla känns trovärdiga, det känns som om jag är med där, jag är en i mängden och jag upplever allt. Hur vanliga människor som är grannar på riktigt, i verkligheten, på fullt allvar, hamnar på var sin sida i ett krig och tvingas medverka till den andres död. Vi får också följa livet ett par år efter kriget och får se hur dessa människor åter lever sida vid sida. Män som deltog i att massmordet lever som vanliga hyggliga människor som njuter av sina barns och barnbarns skolavslutningar tillsammans med grannar som förlorat sin familj.

Regissören Jasmila Žbanić berättar om filmen:
– Vi var drivna av ett behov att berätta. Det är inte bara en film om Bosnien och Balkan utom om människor, hur vi behandlar varandra när allt mänskligt omkring oss slås sönder.

Det är mästerligt berättat och filmat. Varken den som lyder order eller den som ger order i ett krig behöver se ut som ett monster. När en nation faller isär, som det forna Jugoslavien gjorde, kan grannar plötsligt stå på olika sidor i ett krig.

Jag tror vi behöver filmer som denna, som får oss att förstå vad som händer vid krig, så att vi gör att allt vi kan för att förhindra att det blir krig. Och jag tänker också hur viktigt det är att länder som lever i fred kan bistå och ge stöd år fredsrörelser i krigsdrabbade länder, att vi gör allt vi kan för att förhindra krigen. Att ta emot flyktingar från länder i krig är något vi bör göra, som medmänniskor. Men vi bör satsa oändligt mycket på att förhindra krig.

Lite fakta om regissören, som vi lär få se mer av i framtiden:
Jasmila Žbanić är född i Sarajevo 1974 där hon även fått sin utbildning som regissör för film och teater. Innan hon började göra film har hon bland annat arbetat som dockspelare på Vermontbaserade Bread and Puppet Theatre och som clown. Hennes långfilmsdebut Grbavica vann Guldbjörnen i Berlin 2006

– Srebrenica är en 40-minuters flygresa från Wien och mindre än två timmar från Berlin, säger hon. Det är skrämmande att tänka att ett folkmord kunde äga rum mitt framför ögonen på Europa, och det efter att vi miljoner gånger upprepat att det aldrig får hända igen.

Filmen är kortlivad som Bosniens bidrag till Oscars. Det är intressant att få se en filmskapelse från ett land Bosnien som inte så ofta syns i internationella filmsammanhang. I Bosnien produceras en film om året. Det finns ingen filmindustri och ytterst små finansieringsmöjligheter. I pressmaterialet om filmen berättas att det var problematiskt att göra en film om Srebenica också av politiska skäl, då det fortfarande finns många ledande politiker som förnekar att det som hände var ett folkmord. Det tog många år att göra filmen, och det är en samproduktion med inte mindre än nio europeiska länder.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Bokrecension: Pojken från skogen av Harlan Coben – några kvällars underhållning i alla fall

26 februari, 2021 by Rosemari Södergren

Pojken från skogen
Författare Harlan Coben
Utgivningsdatum 2021-01-04
Förlag Bookmark Förlag
Översättare Peter Samuelsson
Originaltitel The Boy From The Woods
Medarbetare Timrén, Anders (form)
ISBN 9789189087866

Harlan Coben är en rutinerad författare av spänningsromaner. Hans böcker har sålts i över 70 miljoner exemplar och översatts till 43 språk. Han skriver också manus till tv-serier och hans bok The Stranger (Främlingen) är aktuell på Netflix. Men den som kan hantverket att snickra böcker kan ibland också använda lite får många klyschor och klichéer. För min del placerar jag inte denna nya Coben-roman bland hans bästa verk. Karaktärerna är överdrivna och svåra att se som verkliga människor. Men det är absolut en lättläst, relativt spännande berättelse och inte helt förutsägbar.

Den har egentligen minst tre olika teman – och det rörigt men jag ser också att den på det sättet kan utvecklas till en tv-serie, där det är en fördel med flera teman. Berättelsen lämnar också några lösa trådar så jag skulle inte bli förvånad om det kommer fler romaner med samma huvudkaraktärer.

Den ena huvudkaraktären är Wilde, en man som hittades som pojke i skogen på USA:s östkust. Då han hittades hade han överlevt ensam utan mänsklig kontakt och han har inget minne av var han kommer ifrån. Han får namnet Wilde. Romanen skildrar honom 30 år senare då han har lämnat ett framgångsrik karriär inom det militära och bosatt sig i skogen och har bara några få kontakter med människor i samhället. Han är en slags superhjälte, han är skicklig både kroppsligt fysiskt och tekniskt med IT. Så jag har svårt att tro på den karaktären, men det skulle inte förvåna mig om Wilde ger upphov till fler böcker och en tv-serie med flera säsonger.

Då Wilde hittades i skogen blev han fosterbarn i en familj och gick i skola. Hans bästa kompis i skolan var David som i tjugoårsåldern dog i en trafikolycka. Davids mamma är en berömd advokat, Hester Crimstein. Denna medelålders rakt-på-sak jurist är romanens andra hjälte eller huvudkaraktär. Hester och Wilde är i och för sig en rätt rolig duo.

Själva deckarnöten i berättelsen är flera. Framför allt kretsar det kring några tonåringar där en stenrik ung man, Crash, leder mobbningen av en skolkamrat, Naomi, som står längst ner i rang och hackas på av alla. En dag försvinner hon spårlöst. Lite senare försvinner också Crash.

Samtidigt pågår en politisk hätsk debatt kring Rusty, en man som är på väg att försöka bli landets president. Rusty har samlat både höger- och vänsterextremister medan de som står i mitten verkar hata honom. Rusty har några motståndare som försöker hitta skandaler kring Rusty för att hindra hans framgång inom politiken. Harlan Coben lyfter fram frågor kring om det är rätt att begå ett brott för att förhindra andra brott.

Då jag i mina studier läser väldigt mycket tungrodd akademisk litteratur är det rätt skönt med något lättläst med flyt. Pojken från skogen är underhållande att läsa och den har en del överraskande vändningar men samtidigt använder författaren alltför tydliga klichéer och människorna är mer typer än människor. Men ok, det var några kvällars underhållning i alla fall.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension, Toppnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 483
  • Sida 484
  • Sida 485
  • Sida 486
  • Sida 487
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in