• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Filmrecension: Space Jam: A New Legacy – överträffade mina förväntningar

14 juli, 2021 by Redaktionen

Space Jam: A New Legacy
Betyg 4
Svensk biopremiär 16 juli 2021
Regi Malcolm D. Lee

En bekännelse: vad som lockade mig till att se Space Jam 2 var både nostalgi och ironi. Nostalgi eftersom den tidigare Space Jam-filmen kom när jag var barn. Ironi eftersom det känns som en typiskt dålig film som ändå har kultfilms-kvaliteter. Originalhemsidan har till exempel funnits kvar från 1990-talet, en kvarleva från tidigare Internet.

En professionell basketspelare som spelar basket med en seriefigur känns ju sådär seriöst, men man tar till sig filmen på ett lättsamt sätt. Man har inte förväntningar på att den ska ha något allvarligt att säga.

Till skillnad från förra filmen som bygger på Michael Jordan får vi nu följa NBA-mästaren LeBron James och hans familj. Handlingen bygger på att filmbolaget Warner har en algoritm (Al G. Rytm) som vill att LeBron James ska bli en del av deras universum med filmer som Batman, Casablanca och Matrix, för att nämna några. Al G. Rytm vill att man ska kunna se LeBron James i alla deras världar, från Harry Potter till Game of Thrones, att han ska synas tillsammans med alla varumärken i deras portfolio. LeBron James tycker det är en jättedålig idé, han vill ju bara spela basket.

Ett annat spår i handlingen handlar om LeBron James relation till sina två söner, den ena vill gå i hans fotspår och spela basket men den andra, Dom, vill hellre programmera datorspel. LeBron kan inte riktigt gå med på att låta Dom få göra som han vill utan han tvingar honom att gå på ett basketläger, trots att Dom är duktig programmerare och redan skapat ett eget hyperverkligt basketspel.

LeBron tackar nej till Warners erbjudande, men algoritmen ger sig inte utan suger åt sig honom och Dom. LeBron måste samla ihop ett lag som utmanar algoritmen i en basketmatch och denna match äger rum just i sonens datorprogram. LeBron förkastas till Snurre Sprätt som är den enda som är kvar i den tecknade världen, en nostalgins spöklika kvarleva i vår digitala tidsålder. LeBron och Snurre Sprätt måste tillsammans besöka Warners assemblage av olika världar för att locka tillbaka andra klassiska karaktärer (som Hjulben, Sylvester och Speedy Gonzalez vilka lämnat den tecknade världen) för att de ska kunna delta i basketmatchen. När de samlat ihop hela gänget mynnar det ut i en episk basketmatch som får mycket större betydelse och betydligt fler konsekvenser än någon annat.

En rolig detalj är att bland publiken till matchen finns massor av karaktärer från Warners filmer, som Fred Flinta, Pingvinen och bråkstakarna i A Clockwork Orange. Det är kul för oss vuxna som känner igen dessa karaktärer. Det är en mängd referenser till deras många olika filmer och karaktärer.

Filmens budskap är i slutändan att LeBron måste lära sig att acceptera att hans söner har egna val i livet som de måste få göra.

Filmen är underhållande och sevärd även om jag inte hade så höga förväntningar. Inför filmen tänkte jag mer att den skulle vara lite tramsig. Så Space Jam 2 överträffade mina förväntningar och betyget 4 är faktiskt inte i överkant.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Black Widow – ganska meningslös pangpang-underhållning

6 juli, 2021 by Rosemari Södergren

Black Widow
Betyg 2
Regi Cate Shortland
Skådespelare Scarlett Johansson, Rachel Weisz, Florence Pugh, David Harbour
Filmens längt är två timmar och 13 minuter lång och tillåten från 11 år.
Premiär på Disney+ via Premier Access 9 juli 2021

Varför måste superhjältefilmer ha en massa action, biljakter, bomber och granater? Black Widow är berättelsen om Avengers dödliga superspion Natasha Romanoff, känd som Black Widow. I denna mer än ett år försenade filmpremiär berättas om hennes bakgrund och hennes förflutna som hinner ikapp henne.

Black Widow är för mig ett meningslöst sömnpiller med bomber, slagsmål och kpistar. Filmer, teaterföreställningar och böcker måste säga mig någonting om livet. Det behöver inte gå på djupet med de existentiella frågorna eller ge svar på samhällets problem men de ska säga mig något och inte enbart bestå av massor av bomber och slagsmål enbart för att underhålla. Underhållning är inget fel, tvärtom, men om syftet endast är att underhålla utan något intressant blir det för mig ett enda långt sömnpiller. Det blir inte bättre av att filmens berättelse är en mellanstory mellan andra filmer i Avengerserien och vi redan vet hur det kommer att sluta för Black Widow. Handlingen utspelas efter “Captain America: Civil War” och före “Avengers: Endgame”. Den som sett dessa filmer vet hur det slutar för Natascha, vilket jag tycker delvis drar ned mitt intresse. Fast å andra finns det exempel på liknande mellanfilmer som fungerar bra, som Disneys Cruella och en del i Star Wars-serien.

Det är utan tvekan en påkostad inspelning med duktiga skådespelare som ändå inte får tillfälle att visa sin skicklighet. Scarlett Johansson som Natasha och Florence Pugh som hennes lillasyster Yelena visar inte upp något särskilt brett spektrum av skådespeleri i denna pangpang-underhållning.

Filmen berättar om Natashas och Yelenas uppväxt i en amerikansk småstad i Ohio och där hennes föräldrar fick fly snabbt då de misstänktes vara spioner. Yelena och Natasha hamnade i klorna på ett statligt styrt spionprogram där kommunistregimen köpte unga, lovande flickor som kidnappats. De unga flickorna utsattes för kemisk hjärntvätt och blev lydiga robotar till staten. Efter tjugo år som hjärntvättad robot får Yelena tag på ett motgift som gör att hon genomskådar spionprogrammet och inser sanningen. Hon kallar på sin syster Natasha för att tillsammans hämnas.

Tillsammans befriar de sin pappa från fängelset och deras udda familjs relationer står i centrum för filmen. Men det är ändå inte någon film som lär mig något om relationer – det är först och främst ren underhållning med massor av effekter som mest tröttar ut mig. Att filmen ändå fick betyg 2 beror på att den som meningslös underhållning ändå har kvalitet.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Wrong Turn – spännande skräck som överraskar

5 juli, 2021 by Rosemari Södergren

Wrong Turn
Betyg 3
Svensk biopremiär 9 juli 2021

För skräckfilms-fantaster är förmodligen det förmodligen en film som måste ses. Wrong Turn är en reboot av den framgångsrika skräckfilmserien med samma namn, och tar den klassiska historien in i 2020-talet.

Grundhistorien är fascinerande och skulle kunna bli väldigt spännande. Den har flera oväntade vändningar, för den som inte redan känner till handlingen. Scott kommer till en liten håla i USA nära Appalacherna för att leta efter sin dotter Jennifer som reser runt med sin pojkvän Darius och fyra av hennes vänner. Hon har lovat att höra av sig minst en gång i veckan men nu har Scott inte lyckats få kontakt med henne på sex veckor. Senaste gången hon hörde av sig var hon i den lilla hålan och skulle ge sig ut på vandring i Appalacherna.

Jennifer och hennes pojkvän Darius är idealister som hellre jobbar ideellt eller med lägre betalning för något som är bra för världen än att ha hög lön för ett jobb som förstör jorden. Darius dröm är att skapa en värld där ingen åtskillnad görs mellan människor, ingen svälter och ingen är fattig och alla hjälps åt efter sin förmåga. Detta är ett intressant sidospår. Vad som skulle hända om vi helt oväntat ramlade in i ett sådant samhälle?

Innan Jennifer och hennes vänner ger sig ut på vandringen blir de varnade av flera ortsbor. Området är farligt och helst ska de inte ge sig ut på vandringen alls, menar de flesta. Om de absolut måste ge sig av får de rådet att inte under några omständigheter lämna stigen.

Det är fantastiska vyer med skogar och mäktiga vattenfall. Givetvis tror dessa unga människor att ortsborna överdriver och när en av dem har hört att det ska finnas ett intressant fort i vildmarken lämnar de förstås stigen. Det visar sig snabbt att det finns saker som är mycket farligare än vilda djur eller branta stup.

Det är en rätt fascinerande handling – den är spännande och ställer en del intressanta frågor att fundera kring om hur vi reagerar under press och stress och vem som är barbarisk.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Recension av tv-serie: Bosch, säsong 7 – bästa säsongen hittills

4 juli, 2021 by Rosemari Södergren

Bosch – säsong 7
Betyg 5
Premiär på HBO nordic 25 juni 2021

Om du gillar tv-serien Bosch som bygger på Michael Connellys deckarserie om mordutredaren Harry Bosch som jobbar hos Los Angeles-polis är den här säsongen något du inte bör missa. Jag har läst alla böckerna och också de spin-off-böcker som finns och har sett de tidigare sex säsongerna av tv-serien och jag gillar både böckerna och serien – men det otroliga är att jag tycker denna säsong 7 är ännu bättre än de tidigare. Det är rätt sällan en serie håller så så många säsongen som sju säsonger. Jag tror att ett stort skäl till att serien håller hög klass fortfarande är att de bygger på böcker som inte från början var skrivna för att bli en tv-serie. Att tv-serien på streamingtjänster exploderat i antal och innehåll under senare år var nog inte vad deckarförfattare som Michael Connelly siktade på då det började skriva sina blivande bästsäljare.

I säsong 7 slänger några gängmedlemmar in en brandbomb i en fastighet med lägenheter för fattigare människor och några kvinnor och en tioårig flicka dör i mordbranden. Bosch utreder och stöter på hinder då FBI gömmer undan en av de misstänkta. Bosch får slå sitt huvud mot poliser och myndigheter högre upp i hierarkin. Serien ställer viktiga frågor om människors lika värde.

Serien känns högst aktuell på flera sätt och skildrar det amerikanska polis- och rättssystemet. En intressant sidohistoria är den kvinnliga polischefen Billets kamp mot kvinnoföraktande poliser. Den ger skildring av korruption på låg och hög nivå, beslut som tas av maktinnehavare inom poliskår och FBI och en del trådar som pekar ännu högre upp. Där finns också en hel del att nysta upp i kommande serier.

Bosch dotter Maddie har vuxit in i serien och slutet på säsong 7 öppnar upp för en möjlig säsong åtta där Maddie kommer att ha en ännu viktigare roll. Ett ytterligare plus för serien är att den bygger på Connellys böcker men ändå är fristående, så även om man läst böckerna är det spännande och oväntade vändningar i handlingen.

Efter sju säsonger har flera av karaktärerna mejslats ut så jag känner det som att jag känner dem, som om jag vore med på polisstationen. Det kändes tråkigt att säsongen tog slut efter åtta avsnitt, jag ville hänga där ett tag till med Bosch, Jimmy Robertson, Jerry Edgar, Grace Billets, Johnson, Pierce, Moore med flera. Säsong 7 är spännande och engagerande.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Scen, Toppnytt, TV

Recension av tv-serie: Young Royals – oerhört välgjord serie om att slitas mellan sin frihet och familjens krav

1 juli, 2021 by Rosemari Södergren

Young Royals
Betyg 4
Premiär på Netflix 1 juli 2021
Av Lisa Ambjörn
Regi Rojda Sekersöz
I rollerna syns bland annat Edvin Ryding, Omar Rudberg, Malte Gårdinger, Frida Argento, Nikita Uggla och Pernilla August.
Antal avsnitt: 6

Vad händer när en prins i en svensk kungafamilj blir djupt förälskad i någon från de fattigaste utanförskaps-områdena i Sverige – och om det dessutom är en homosexuell kärlekshistoria? Young Royals är en välgjord svensk tv-serie skapad av Netflix som handlar om den unge prins Wilhelm som är nummer två i koncessionsordningen, men är alldeles för vild och därför placeras i en prestigefylld internatskola med de förnämsta från adeln bland eleverna. Prinsen hamnar i en kluven situation och ställs inför frågan hur han vill leva sitt liv och vad som är viktigast: förväntningar och krav från familj, släkt och samhälle eller hans egna känslor?

På internatskolan blir prinsen omgiven av framför allt ungdomar från adelsfamiljen och en del släktingar till kungafamilj. Där finns några få elever som kommer utifrån och som inte bor på internatet. Bland dem finns Simon och hans syster som har någon slags stipendium som gör att de kan gå där eftersom deras mamma är ensamstående och fattig och deras pappa är alkoholist och genomfattig. Då blir prins Wilhelm och Simon förälskade. Precis den enda som prinsen inte borde ha någon kärlekshistoria med.

Konflikten för prins Vilhelm hårdnar då han också blir kronprins. Han kan inte längre vara lika fri från ansvar, förväntningar och krav på honom ökar kraftigt.

Netflix skriver om serien: Young Royals är en historia om ung kärlek, vänskap, klasskillnader och att bryta sig loss från förväntningar från både samhälle och familj präglat av arv och tradition.

Tv-serien har flera styrkor. Den handlar inte bara om en prins som är kluven mellan längtan efter frihet och kram från familj, arv och tradition. Serien skildrar flera ungdomar som på olika sätt är splittrade mellan varifrån de kommer och vad de vill med sitt liv. Där finns Simons syster som längtar efter att få vara en av överklassen och börjar skämmas för sitt enkla ursprung. Där finns andra elever som tyngs av krav och förväntningar från föräldrar. Varje människa är unik och reagerar mycket olika inför sina utmaningar.

En styrka i filmen är också en lång rad duktiga skådespelare Pernilla August, Ingela Olsson, Pierre Wilkner, Magnus Roosmann, Livia Millhagen och Rennie Mirro. Och givetvis en lång rad lovande unga skådespelare med de två huvudrollsinnehavarna Omar Rudberg som Simon och Edvin Ryding i rollen som prins Wilhelm.

Serien är så bra då den inte ger några enkla svar. Livet och människor är mer komplicerade än de typiska Hollywood-sagorna med odelade lyckliga slut. Hela serien igenom, som består av sex avsnitt, låter oss se händelser och situationer ur olika synvinklar. Det går att förstå de olika karaktärernas val i olika situationer, alla är mänskliga och trovärdiga. Serien är så fri från klichéer och klyschor. Den handlar om mycket mer än en prins som inte vet vad han ska välja för väg i livet. Också den som aldrig satt sin fot i en internatskola kan känna igen sig i de olika karaktärernas valsituationer.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Scen, Toppnytt, TV

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 465
  • Sida 466
  • Sida 467
  • Sida 468
  • Sida 469
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in