• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Between 2 Fires, recension

9 april, 2011 by Redaktionen


Between 2 Fires
Betyg: 4
Premiär: 29 april 2011

Den djupt rörande och tragiska filmen, Between 2 Fires, handlar om den unga modern Marta (Magda Poplawska) och hennes desperata flykt från Vitryssland med sin dotter, Anna (Kamila Nowysz).

Martas liv i den fattiga lilla staden har länge varit en plåga. Pappan till hennes barn är död, hennes föräldrar är döda och för att hennes dotter kan få något tak över huvudet, tvingas de bo hos en man som behandlar dem illa. När Witjek säljer Anna till barnprostitution, bestämmer sig Marta att riskera allt och fly till Sverige. Men saker och ting tycks inte bli mycket bättre då de hamnar på en flyktingförläggning i norra Sverige där de fortsätter att konstant leva i rädsla. Martas enda kontakt i Sverige är opålitlig och svarar inte i telefon, och det finns en obehaglig man i flyktingförläggningen som verkar hålla utkik efter dem. Vad vill han dem? Den skumma rumskamraten säger att det inte går att lita på någon. Dessutom finns den skrämmande tanken att skickas tillbaks till Vitryssland konstant i baktankarna hos Marta.

Till slut tvingas Marta på allvar överväga en högst motbjudande tanke, som mer och mer verkar vara det enda alternativet hon har för att få stanna kvar i Sverige.

Under filmen sitter man spänt uppmärksam på vad som händer i Martas liv. Man delar hennes hopp, kärlek och rädslor när hon försöker göra allt hon kan i kampen om sin dotters säkerhet. Gång på gång får hon offra sig själv.

Filmen är skrämmande realistisk.

Regissören Agnieszka Lukasiak upplyser tittaren om hur asylsökande har det och tanken att det här är människors verklighet är hjärtkrossande.

Mer om filmen i Sydsvenskan och i Svenska Dagbladet.

Läs även andra bloggares åsikter om Between 2 Fires, film, filmrecension

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Between 2 Fires, Filmrecension, Scen

Pascal/Mattias Alkberg med albumet Allt Det Här, recension

9 april, 2011 by Redaktionen

Artist: Pascal/Mattias Alkberg
Titel: Allt Det Här
Betyg: 4
Utgivningsdatum: 13 April

När två svenska akter väljer att göra en split-skiva är det bara att tacka och ta emot. När det sedan är två otroligt spännande akter är mina förväntningar skyhöga.

Mattias Alkberg är mest känd som sångare i The Bear Quartet och tidigare frontfigur för MABD. På senare år har han sysslat med soloprojekt och levererade 2009 års absolut bästa album: Nerverna. Pascal å andra sidan är en trio från Gotland som spelar skränig rockmusik och har sedan starten 2005 släppt tre album. De spelar minimalistisk rockmusik som de själva beskriver som grottmusik vilket är en alldeles förträfflig beskrivning.

Split-albumet Allt Det Här är uppdelad i två delar. Mattias Alkberg dominerar den första sidan med fyra egna låtar. Första spåret Den Din Vän är en skramlig och svängig låt med kraftiga influenser av det grottsound som Pascal sysslar med. Mitt Smutsiga Blod är en lite mer lågmäld låt om prestationsångest och dåligt självförtroende där Alkberg sjunger: ”en akademisk kvart räcker inte livet ut” och om hur ”viljan är oändlig” men ”förmågan är inte stor nog”.

Temat dåligt självförtroende blandat med en pessimistisk livssyn är inget nytt för Mattias Alkberg utan är ganska vanligt förekommande i hans musik. Men det är svårt att klaga när det görs med sådant finess och värme. Covern Regnet I Södertälje, skriven av Bob Hund-gitarristen Conny Nimmersjö, är en fin och vemodig historia om en barndomsvän på glid. Höjdpunkten på Alkbergs sida är rockabilly-influerade Svensk Musik där Alkberg lyckas med konststycket att få in ordet ”hövlighet” i en rocktext som att det är inget märkvärdigt med det. Onekligen den bästa svenska rocktexten sedan Olle Ljungströms Svenskt Stål.

Efter Alkbergs lysande inledning bjuds vi på fem spår av Pascal där titelspåret alltså är ett samarbete med Mattias Alkberg. Jag trodde att Pascal inte skulle kunna mäta sig med Alkberg men faktum är att bandet klarar sig undan med hedern i behåll. Deras låtar bjuder nödvändigtvis inte på någon variation eller visar på någon ny utveckling för bandet men det låter fortfarande rätt bra.

Det skulle vara lätt att kritisera bandets insats här för att de rent textmässigt inte kan mäta sig mot Alkberg. För i ärlighetens namn blir det oftast rätt så banalt i stil med ”Livet på jorden är ett kaos” och ”Vet du vad jag gillar hos dig? Ärligt talat ingenting”. Men det känns som att man missar poängen med Pascal ifall man avfärdar dem på grund av de enkla texterna. Det som är bra med Pascal är deras förmåga att med enkla medel skapa skev rockmusik som faktiskt känns hotfull. Det är någonting de lyckas väl med här. De är som en svensk motsvarighet till The Gun Club med en inte så liten stänk av The Birthday Party och det är ju aldrig fel.

I slutändan är Allt Det Här ett både logiskt och väl genomfört samarbete mellan två svenska musikakter som föredrar musikalisk integritet framför bred genomslagskraft. I sommar kan ni se Pascal och Mattias Alkberg på Storsjöyran tillsammans med tio andra musikaliska själsfränder under minifestivalen Text & Musik. Gör er själv en tjänst och åk dit.

Läs även andra bloggares åsikter om recension, Mattias Alkberg, Pascal, skivnytt, popmusik

Arkiverad under: Recension, Skivrecensioner Taggad som: mattias alkberg, pascal, Popmusik, Recension, skivnytt

Horn av Joe Hill – recension

9 april, 2011 by Redaktionen


Ibland så nästan vet man innan man öppnar att en bok att man kommer att gilla den. Det händer inte ofta och det slutar för det mesta med en viss känsla av besvikelse. Men Joe Hills Horn tillhör faktiskt en av de få böcker som jag hade höga förväntningar på OCH som jag gillade från första bladet. Vanligtvis så är det dumt att ha höga förväntningar på både film och böcker eftersom man oftast då blir besviken. Man skapar sig liksom en ouppnåelig bild som verkligenheten inte kan mäta sig med. Men hursomhelst, nu till Horn:

Handlingen tar plats i den lilla New Hampshire staden Gideon. Huvudpersonen är Ignatius ”Ig” Perrish som förlorade sin flickvän Merrin ett år tidigare på det mest fruktansvärda sättet. Hon återfanns våldtagen och mördad ute i skogen och efter det blev Ig en utstött person i samhället. Alla tog för givet att han var den skyldige trots att inga bevis finns och han aldrig blir arresterad för dådet. Och Ig har inte mördat Merrin. Morgonen efter årsdagen av hennes mord vaknar Ig upp och upptäcker att två horn har växt ut ur hans panna. Som om detta bisarra faktum inte vore nog så börjar folk bete sig märkligt runt Ig. De avslöjar sina mörkaste hemligheter för honom. Allt som är smutsigt, mörkt och fult bubblar upp till ytan och det är Ig som får höra deras märkliga bikter. Det tar inte heller lång tid innan Ig får reda på vem det var som mördade och våldtog Merrin.

Jag skulle vilja säga att upplägget är rätt så absurt, nästan lite likt Kafkas Förvandlingen. För er som är inte är helt bekant med den så kan jag berätta att huvudpersonen i den vaknar upp och upptäcker att han blivit förvandlad till en sorts insekt under natten. Nåja, det är väl snäppet värre än ett par horn men just overklighetskänslan är densamma. Det blir en tvär kontrast eftersom den övriga miljön är väldigt naturalistisk. Hornen är inte en metafor eller något som bara finns i Igs egna huvud- nä, de är ett verkligt faktum för honom. Hans nya talang att frambringa mörka bikter är inte heller något som fungerar för Igs fördel. Han får höra hur besvikna hans föräldrar är på honom, hur de önskar att han bara skulle försvinna. Han blir målet för mycket hätska känslor.

Handlingen är uppbyggd med en ganska splittrad tidsföljd. Vi har nutiden, då Ig har sina horn, och vi får följa med i olika återblickar. Allt för att vi ska förstå den djupa kärleken mellan Ig och Merrin och för att vi ska begripa vad som egentligen hände. Även om det är berättat ur en tredje persons perspektiv så får vi se saker och ting ur en del av de olika karaktärernas egna perspektiv vilket gör det hela mycket intressant och spännande. Vi får uppleva hur snedvridet en viss situation kan uppfattas eftersom den spelas upp ur olika personers perspektiv.

Även om handlingen är ganska snävt uppbyggd så bjuder den på många överraskningar. Jag tänker inte avslöja dem och förstöra er läsning dock. Men vi förstår ju ändå att i stora drag så handlar det om Igs uppgörelse med Merrins mördare. Det som är intressant är ju det som försiggår där emellan. Ig får ju horn, han lockar fram ondskan i människor men på något sätt så är han inte ond. Han är en god människa som fått gå genom helvetet. Han ställs emot den verkliga ondskan och genom sitt fall från mänskligheten så återuppstår han i en demonisk form. Men trots detta, trots hornen och likheten med en djävul så väcker han djup sympati. Joe Hill väcker frågor om Gud och Djävulen- vem som egentligen var (eller ÄR?) ond och inte och det är mycket intressanta filosofiska spörsmål.

Jag rekommenderar Horn till varje person som vill få sig en läsupplevelse. Det går inte att säga att det är renodlad skräck eftersom handlingen egentligen är väldigt melankolisk och ledsam bort emellan. Skräcken kommer med hornen, antar jag. Det lite övernaturliga inslaget. Jag tycker egentligen inte om att betygsätta böcker eftersom läsupplevelsen skiljer sig så från person till person. Men denna skulle få toppbetyg. Om jag alltså betygsatte.

Originaltitel: Horns
Författare: Joe Hill
Översättare: Gabriel Setterborg
Förlag: Norstedts
ISBN: 978-91-1-303216-0

Läs även andra bloggares åsikter om Joe Hill, böcker, recension, bokrecension

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Böcker, Bokrecension, Joe Hill, Recension

Adept på Göta Källare

9 april, 2011 by Redaktionen

Adept är utan tvekan Sveriges just nu hetaste hardcore-band, och har bland annat rankats etta i en undersökning i svenska tidningen Slitz. Det bevisar de i kväll när de ger publiken på Göta Källare vad de tål.

Bandet öppnar väldigt starkt och håller ett högt tempo hela vägen till extranumret. Det kan inte vara många hundra i lokalen, men ändå låter det som ett fullsatt Hovet. Stämningen på golvet är fantastisk, om än lite stökig, och åskådarna får mosha, komma upp på scen, och stagedivea…ja, göra i princip vad de vill.

Bandet behöver inte anstränga sig allt för mycket för att få liv i publiken som hängivna sjunger med låtarna ord för ord. Adept bevisar också att nya skivan, Death Dealers, fungerar minst lika bra som Another Year of Disasters.
Spelningen är över efter en dryg timme inklusive ett ganska förbryllande extranummer då bandet bjuder upp publiken på scen vilket innebär att vi plötsligt har fler personer stående på scenen än på golvet. Det hela slutar med att bandet skyms undan och bara försvinner när låten och därmed hela spelningen är över.

Trots att de inte gör något revolutionerande och håller allt på en simpel nivå så dyrkas Adept av sina fans och har säkrat sin plats i rampljuset för år framöver.

Läs även andra bloggares åsikter om Adept hardcore, Göta Källare

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: Adept hardcore, Göta Källare

Skivrecension: Paatos med albumet Breathing

8 april, 2011 by Redaktionen


Artist: Paatos
Titel: Breathing
Betyg: 4
Utgivning: 21 februari 2011

Paatos uppstod år 2000 ur en grupp musiker som kompade folkmusiksångerskan Turid. Sedan dess har gruppen gjort fyra intressanta men något ojämna album. Det senaste hette Silence Of Another Kind och kom 2006. Efter den plattan drog gruppen ett djupt andetag, tog sig en funderare på vart man ville härnäst, bytte delvis manskap och laddade batterierna. När man nu andas ut efter uppehållet så har resultatet blivit det briljanta albumet Breathing.

Paatos musik har beskrivits som post-rock, progressiv rock och till och med goth. Själva kallar gruppen det man gör för ”cinematic rock”. Och det är en bra beskrivning. Samtliga låtar på Breathing skulle passa som eftertextsmusik till en gåtfull och vacker David Lynch film.

Grupper som Portishead och Massive Attack kan i någon mån vara vägledande om man vill veta hur Paatos låter.

Där Paatos tidigare album känts spännande men allt för spretiga är Breathing ett moget, vuxet, genomarbetat och gediget verk. Musiken är stark och vacker som ett fullmåneblänk i ett vinglas en försommarkväll. Eller som en pulsande promenad genom nysnö under gnistrande stjärnor en vinternatt. (Ja så poetiskt inspirerad blir man faktiskt när man hör de här låtarna… )

Albumet håller en hög och jämn nivå, och helheten är både större och bättre än delarna. Ändå finns här vissa enskildheter som sticker ut lite extra. Som sången på svenska i Smärtan, det klurigt krängande gitarrsolot på No Moore Rollercoaster, den läckra melodislingan på klarinett i Shells, arrangemanget i In That Room och det suggestiva instrumentala intermezzot Andrum.

Sången måste också särskilt nämnas. Petronella Nettermalm sjunger kristallklart och med en närvaro och auktoritet som skulle kunna göra Kate Bush avundsjuk.

Kvartetten är förstärkt av gästmusiker på klarinett, basklarinett, flöjt, trumpet saxofon och trombon, vilket vidgar det musikaliska landskapet på ett högst påtagligt sätt. Dessa akustiska instrument hade i mitt tycke gärna fått ta ännu mer plats. Ett solo på trombon eller saxofon hade lyft plattan ytterligare.

Breathing är ett starkt, innerligt och poetiskt album som om det finns någon rättvisa i världen borde nå betydligt fler öron än vad bandets musik hittills gjort.

Rekommenderas!

Paatos är Petronella Nettermalm, Peter Nylander, Ulf Rockis Ivarsson and Ricard Huxflux Nettermalm.

Gästmusiker Peter Nylander, Micke Sorensen, Jonas Wall, Per Kristensson.

Läs en intervju med Paatos på min blogg Universum Noll.

Tracks
1) Gone
2) Fading Out
3) Shells
4) In That Room
5) Andrum
6) No More Rollercoaster
7) Breathing
8) Surrounded
9) Smärtan
10) Ploing My Friend
11) Precious

Läs även andra bloggares åsikter om Paatos, skivrecension, rockmusik

Arkiverad under: Recension, Skivrecensioner Taggad som: Paatos, Rockmusik, skivrecension

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1381
  • Sida 1382
  • Sida 1383
  • Sida 1384
  • Sida 1385
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in