• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Skivrecension – Navarra vill och lyckas öppna nya fönster till folkmusiken

2 maj, 2011 by Redaktionen

20110430-144717.jpg

Artist: Navarra
Titel: Nya fönster
Betyg 3
Utgivningsdatum: 9 maj

Det låter väldigt svenskt, folkmusik, med energi och tradition. Jag har alltid haft svårt för fioler och nyckelharpor. Får lyssna flera gånger innan jag lyckas lyssna på musiken, och inte på vilka instrument som används för stunden. När jag väl tagit mig över detta hinder, så gillar jag det jag hör. Harmonier, rytmer och sång, som väver ett nytt mönster i musiken. Unga musiker som vill väva nya mönster, och kanske hoppas på att hitta nya lyssnare. Folkmusiken idag har nästan ett helt eget liv, med egna festivaler, egna skivettiketter och en trogen skara lyssnare. Utanför dem trogna kärnan, har denna musik ofta svårt, och det är synd, för Navarras musik är värd att upptäckas, om du tillhör den skaran som uppskattar musik med hjärna och hjärta, för det har Navarra.

Detta är Navarras debut, men kommer att följas av fler skivor. När det fungerar som bäst, är det poesi, men som lämnar elaka små stick i själen. Navarra består av Arvid Kästel, Sofia Bergström, Erika Risinger och Carl-Johan Groth.

Arkiverad under: Recension, Skivrecensioner

Skivrecension: Mick Harvey: Sketches From The Book Of The Dead

2 maj, 2011 by Redaktionen

Artist: Mick Harvey
Titel: Sketches From The Book Of The Dead
Betyg: 4
Utgivningsdatum: 2011-05-02

När man pratar om musikaliska vapendragare som förtjänar mer uppmärksamhet är Mick Harvey ett givet val. Som sidoman till Nick Cave – i band som The Birthday Party och Nick Cave & The Bad Seeds – var han under tre decennier högst delaktig i Nick Caves musikaliska utveckling och stor del i hans framgång. Därför var det tråkigt att se multiinstrumentalisten Harveys utveckling från aktiv samarbetspartner till marginaliserad gitarrspelare på bandets senare album.

Det här året innebär en slags dubbel revansch för Mick Harvey. Utöver sitt fjärde soloalbum, det första med helt eget material, medverkar han på PJ Harveys närmast tokhyllade Let England Shake. Som titeln avslöjar är Sketches From The Book Of The Dead ingen munter historia utan är istället ett vackert album om döda vänner från förr. The Birthday Party-kollegan Rowland S. Howards ande vilar tung över albumet och han hyllas i ”October Boy” där Harvey undrar: ”If I write you a song in my book of the dead, should I make it carefree or make it sad?”. Minnen, sorg och hur man egentligen förvaltar arvet efter en bortgången person är centrala teman för det här albumet. Det egna arvet och hur Harvey kommer bli ihågkommen behandlas i vackra ”How Would I Leave You?”.

Jämförelser med Nick Caves nedtonade album såsom The Boatman’s Call och No More Shall We Part är ganska självklara att göra. Men Mick Harveys soloalbum har mer gemensamt med PJ Harveys verk och hennes fascination för det morbida och dystra med livet. Jämförelser med Johnny Cash är inte heller onödiga eller felaktiga. Men i slutändan är musiken helt och hållet Mick Harveys. Albumet är ett logiskt steg i en karriär som sedan starten behandlat just dessa ämnen.

Sketches From The Book Of The Dead innebär inget nytt eller radikalt banbrytande i Harveys karriär. Men det behövs egentligen inte när slutresultatet blir så här vackert och bra. Vi bjuds på mer av det goda helt enkelt. Fans av PJ Harvey och Nick Cave & The Bad Seeds kommer att stortrivas.
Gott nog.

Läs även andra bloggares åsikter om Mick Harvey, musik, recension

Arkiverad under: Recension, Skivrecensioner Taggad som: Mick Harvey, Musik, Recension

Kristina Ohlsson tar plats bland våra främsta deckarförfattare med Änglavakter

2 maj, 2011 by Rosemari Södergren

En ung kvinna hittas styckad och begravd i ett skogsparti i Midsommarkransen, Stockholm. Hon identifieras som Rebecca Trolle, en student som varit försvunnen i två år.
Det är starten för Kristina Ohlssons tredje deckare. Hon har vuxit som deckarförfattare och kvalitetsmässigt är hon bättre om flera av storsäljarna.
Min egen lilla teori är att flera av de bättre deckarförfattarna efter några storsäljare blivit så stora att deras förlag inte längre får eller törs stuva om i deras utkast till böcker. Det är svårt att hitta en förklaring till varför av de stora storsäljarna blivit sådana usla skribenter efter några böcker.

Så nu håller jag tummarna för att Kristina Ohlsson fortsätter utvecklas och inte börjar slarva.

Tre poliser har de ledande karaktärerna, varav en är en kvinna, Fredrika Bergman.
Fredrika och hennes poliskollegor Alex Recht och Peder Rydh utvecklas och förändrar under böckernas gång. Peder var odräglig tidigare och fick gå i terapi hos en jämställdhetskonsult. Detta har förändrat honom och han har i tredje boken ett bättre förhållande till sin fru, som han lärt sig att kommunicera med.

Det är dessa delar av deckarna som är minst lika viktiga, de som skildrar några människors liv och öden och hur de utvecklas i sina relationer.

Kristina Ohlsson har ett bra språk och dialogerna känns äkta. Möjligen känns det att boken haltar lite i trovärdighet kring utgången: en snuffmovie som gjordes för fyrtio år sedan. Det känns inte trovärdigt riktigt och mot slutet kan jag tycka den förlorade lite i fart. Det är förstås svårt att hålla ihop en hel berättelse. Men jag verkligen fram emot nästa bok i serien. Kristina Ohlsson har tagit plats bland de främsta svenska deckarförfattarna, utan tvekan.

Änglavakter är Kristina Ohlssons tredje kriminalroman om Fredrika Bergman och hennes kollegor Alex Recht och Peder Rydh. Askungar utkom 2009 och blev snabbt en framgång både i Sverige och utomlands. Efterföljaren Tusenskönor har belönats med Stabilopriset och är nominerad till bästa svenska kriminalroman 2010.

Eli läser och skriver har också recenserat Änglavakter.
Dagens Bok har också recenserat Änglavakter.

Änglavakter
Författare: Kristina Ohlsson
Förlag: Piratförlaget
Serie: Fredrika Bergman 3
ISBN10: 9164203530
ISBN13: 9789164203533

Läs även andra bloggares åsikter om deckare, Kristina Ohlsson, recension, bokrecension

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Bokrecension, Deckare, Kristina Ohlsson, Recension

Pokerface: Transeo

1 maj, 2011 by Redaktionen

Artist: Pokerface
Titel: Transeo
Betyg: 4
Utgivningsdatum: 2011-05-01

Det är tungt, det är omväxlande, det är illmarigt och märkligt – det är svenska Pokerface.

Jag måste erkänna att när jag hörde detta blev jag genuint upprymd, så där som man blir när man inte väntar sig något särskilt men plötsligt upptäcker att man fått en bastard av bästa märke i knät. Den här musiken går nämligen inte att kategorisera, på annat sätt än att den är udda, spännande, personlig, säregen… och bra!

Som jag förstår Pokerface handlar det om Stefan Heideviks vision om att en gång för alla förändra världen. Oklart i vilken riktning – men han kan lyckas.

Stefan Heidevik har sedan början av 90-talet varit aktiv inom allt ifrån punk, hardcore och metall till progressiv rock och experimentell elektronisk musik. Projektet Pokerface startade1996. Transeo är ett samarbete mellan Stefan, gitarristen Mattis Karlsson, slagverkaren Olle Prim och muli-instrumentalisten Per Ericsson. Medverkar gör även den amerikanske jazzvirtuosen Bryan Baker.

Att åstadkomma den här typen av experimentell och sant progressiv musik kräver mod och visioner. Det verkar som att Pokerface har båda ingredienserna i överflöd.

Det här borde varit filmmusiken till Till Vildingarnas Land. För den låter som trollen i den filmen såg ut. Fast dockfilmen nedan illustrerar även den musiken på ett bra sätt.

Musiken vältrar sig framåt på ett dramatiskt sätt mellan tung detroit-techno, progressiv rock a la King Crimson, be-bop jazz och electronica. Genuint galen musik som far fram som en skeppsbruten på ett stormande hav utan tillstymmelse till livboj, men som rätt som det är strandar på en ö. Som inte är obebodd. Som lyssnare han man inte den blekaste aning om vad det är för tripp man är ute på. Man kan bara hoppas att man överlever.

Det är såna här uppfriskande musikaliska rallarsvingar vi behöver i detta kvalmiga och jantelagshämmade land.

Håll utkik efter Pokerface på I-Tunes och Spotify.

Läs mer om progressiv rock på min blogg Universum Noll.

Arkiverad under: Recension, Skivrecensioner

Colossus: Spiritual Myiasis – ger ett väldigt bra intryck

1 maj, 2011 by Redaktionen

Artist: Colossus
Titel: Spiritual Myiasis
Betyg: 3
Utgivningsdatum: 1/5

Colossus är ett band från Stockholm som lirar metal åt de hårdare hållet. Genom intensivt spelande och en jävla vilja att lyckas så har de påbörjat sin karriär inom den svenska metalscenen. ”Spiritual Myiasis” är en 20minuters EP som består utav 3 spår. Man skulle kunna tycka att det är lätt att skriva om, bara tre låtar, men det är snarare tvärtom. Colossus spelar huvudsakligen progressiv metal, lite meshuggah influenser och kanske lite maston, men de lägger även in en jäkla massa annat vilket gör att man blir en smula förvirrad. Visst kan man ha många influenser, men det är viktigt att det ändå kan gå ihop i slutändan.
Första låten heter ”Parasite”. Det är en intensiv och hård låt med skivan bästa sånginsats. Den ger ett väldigt bra intryck om man inte hört Colossus innan.

Andra låten heter ”The Gnawing”, en lite mer anonym låt. Helt okej som mellanspår på en längre skiva, men på en EP tycker jag inte att den riktigt funkar. Jag tänker anta att bandet har fler än tre låtar, om man släpper en EP och inte har släppt något innan(då räknar jag inte med deras demo) så är det viktigt att alla spåren är väldigt starka. ”The Gnawing” är tyvärr inte tillräckligt lyftande.

Sista låten är den som förvirrar mig mest. ”Eternal Return” är en stonerlåt. DEt är en riktigt bra låt och absolut den låt på skivan som tilltalar mig mest personligen, men hur den hänger ihop med de tidigare spåren förstår jag inte alls.

Som helhet är det en bra EP, ett bra smakprov på vad jag tror kan bli en bra fullängdare. Produktionen i sig är kanske inte den bästa. Instrumenten, speciellt gitarren, låter lite grötig ibland. Men vem fan bryr sig, metal ftw!

Läs även andra bloggares åsikter om Colossus, recension, metal, rockmusik

Arkiverad under: Recension, Skivrecensioner Taggad som: Colossus, metal, Recension, Rockmusik

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1368
  • Sida 1369
  • Sida 1370
  • Sida 1371
  • Sida 1372
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in