Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Toppnytt

Exklusiv Nick Cave-konsert visas på Folkets Hus och Parkers biografer

by

I oktober 2017 gjorde Nick Cave & The Bad Seeds en konsert på Royal Arena i Köpenhamn, i samband med Skeleton Tree-turnén. 12 april visar Folkets Hus och Parker konsertfilmen Distant Sky på fyra av sina biografer i Stockholm, Göteborg, Malmö och Helsingborg.

Ett pressmeddelande:
Nick Cave & The Bad Seeds har sålt över 5 miljoner album och deras sound har påverkat och inspirerat artister och fans världen över. I september 2016 släpptes bandets femtonde album Skeleton Tree – dagen efter premiären av den tunga och vackra dokumentären One More Time With Feeling.

Albumet blev bandets största listframgång både i England och i USA. Den efterföljande turnén startade i Australien i januari 2017, fortsatte därefter till USA och slutade i Europa. Distant Sky är gjord av prisvinnande regissören David Barnard.

Biografer som visar filmen är Bio Rio i Stockholm, Bio Roy i Göteborg, Spegeln i Malmö, Röda Kvarn i Helsingborg.

Concrete Matters på Moderna Museet lyfter fram latinamerikanska konstnärer

by

Hélio Oiticica, Sem título (de la serie Relevos espaciales) © César and Claudio Oiticica. Juan Melé, Marco recortado N° 2 © Juan Melé. Courtesy of Colección Patricia Phelps de Cisneros.

Concrete Matters lyfter fram den betydande period från mitten av 1930-talet till 1970-talet då konstnärer i Latinamerika undersökte konkretismens, och därmed också konstens, gränser. Perioden omfattar även den framväxande brasilianska neokonkreta rörelsen som vid slutet av 1950-talet ifrågasatte idén om konstverket som ett statiskt objekt. I utställningen presenteras ett åttiotal verk från Argentina, Brasilien, Uruguay och Venezuela.
Utställningen pågår på Moderna Museet, Stockholm, 24 februari–13 maj 2018
Curator: Matilda Olof-Ors

Ett pressmeddelande berättar:
”De avbildande berättelsernas tidsålder inom konsten går mot sitt slut. Människan blir alltmer oberörd inför illusoriska bilder. (…) De antika fantasmagorierna tillfredsställer inte längre den nya människans estetiska begär, formad som hon är i en verklighet som har krävt hela hennes oreserverade närvaro.”

Orden inleder det Inventionistiska manifestet (Manifiesto invencionista) som undertecknades av sexton konstnärer i Buenos Aires 1946. Manifestet är ett exempel på hur konstnärer i flera av Latinamerikas storstäder vid tiden sökte sig till ett nytt konkret formspråk, fritt från både föreställande och abstraherande motiv.

Begreppet ”konkret konst” myntades år 1930 av holländske konstnären Theo van Doesburg då han bildade gruppen Art Concret i Paris. Gruppens existens blev relativt kort men dess vision om ett universellt formspråk baserat på geometriska former spreds över Europa, och under de följande decennierna tolkades och vidareutvecklades konkretismen av konstnärer på den sydamerikanska kontinenten. Tiden i de latinamerikanska länderna präglades av såväl framtidstro och enorma sociala förändringar, som av politisk instabilitet och perioder av diktatoriska styren. Åren kännetecknades också av högkonjunktur och intensiv urbanisering med modernistiska byggnader resta som emblem för en ny era.

Trots visuella likheter mellan konstverken i utställningen fanns ibland motstridiga syften och tankemodeller bakom konstnärernas arbeten. Under de drygt fyrtio år som utställningen spänner över, bildades och ombildades åtskilliga konstnärliga fraktioner vilka spred sina ibland utopiska visioner i texter och manifest via flygblad och egenutgivna magasin eller i dagstidningar. I utställningens katalog finns ett urval av manifesten där konstnärerna själva beskriver sina utgångspunkter och skäl till den konkreta konstens nödvändighet. Flera av texterna är översatta till svenska för första gången.

– Konstnärerna i Latinamerika vidareutvecklade och omformulerade både konkretismens former och intentioner. För många av dem var det ett språk med universell potential som gick hand i hand med deras radikala och ibland utopiska idéer om hur ett nytt samhälle skulle formas. Det känns oerhört spännande att kunna presentera denna viktiga del av 1900-talets konsthistoria, säger curator Matilda Olof-Ors.

1954 bildade konstnärer i Rio de Janeiro gruppen Grupo Frente. Bland medlemmarna fanns Ivan Serpa, Lygia Clark, Lygia Pape och Hélio Oiticica. De förenades i en mer experimentell inställning till den konkreta konstens grundelement färg, linje och form. I slutet av decenniet tog några av dem ytterligare ett kliv mot en friare hållning gentemot konkretismen. En gemensam strävan efter att luckra upp gränsen mellan konst och liv resulterade 1959 i grundandet av den brasilianska neokonkreta rörelsen som betonade att alla sinnen, inte bara synen, behövdes för att uppleva konstverket. Betraktaren uppmanades att aktivt samspela med verken och inbjöds att forma och omforma dem. Konstnärerna gav sig ut i stadsrummet där invånarna blev del i själva skapandet av verken. Den brasilianska neokonkreta konsten har därför ofta lyfts fram som slutpunkten för det modernistiska projektet, och början på den postmoderna eran.

I utställningen visas verk av Geraldo de Barros, Max Bill, Aluísio Carvão, Willys de Castro, Lygia Clark, Waldemar Cordeiro, Carlos Cruz-Diez, Gego, Gyula Kosice, Judith Lauand, Raúl Lozza, Tomás Maldonado, Juan Melé, Juan Alberto Molenberg, Hélio Oiticica, Alejandro Otero, Lygia Pape, Rhod Rothfuss, Luíz Sacilotto, Mira Schendel, Ivan Serpa, Jésus Rafael Soto, Joaquín Torres-García, Rubem Valentim, Franz Weissmann och Anatol Władysław.

Concrete Matters organiseras av Moderna Museet i samarbete med samlingen Colección Patricia Phelps de Cisneros, varifrån större delen av verken har lånats in. Efter att de visats på Moderna Museet kommer samlingen CPPC donera flera av verken till MoMA i New York. Utställningen inkluderar även några verk från Moderna Museets egen samling.

Utställningen på Moderna Museet stöds av Blasieholmen Investment Group.

Under utställningens period visas även Lygia Pape: Ttéia 1,C.

Thåström, Chelsea Wolfe och Ariel Pink klara för Way Out West 2018

by

Thåström, Chelsea Wolfe och Ariel Pink klara för Way Out West 2018, berättar ett pressmeddelande:
Sveriges ohotat största rockstjärna heter Thåström. Med ett förflutet i ​bland annat Ebba Grön och Imperiet har han leverarat och överträffat sig själv i fyra decennier. En helt unik artist som nyligen vann årets rock på Grammisgalan för albumet Centralmassivet och sålde nästan 100 000 biljetter på höstturnén under 2017.

Vi är stolta att kunna välkomna Thåström till Way Out West 2018.

Idag kan vi också meddela att Chelsea Wolfe – ömsom viskningar, vrål och melodisk skönsång – och Ariel Pink – Beach Boys-drömmar, trams, psykedelia, Frank Zappa och kassettkultur – kommer till Göteborg i augusti och blir därmed årets två första namn till festivalens klubbprogram som går under namnet Stay Out West.

Redan klara artister till Way Out West 2018 är Kendrick Lamar, Arctic Monkeys, Lykke Li, Arcade Fire, Patti Smith, Fever Ray, Iggy Pop, St Vincent, Bonobo, Jorja Smith, Mura Masa, Brockhampton, J Hus, Noname, Sarah Klang och Grizzly Bear.

Thåström kallas ofta för vår enda riktiga rockstjärna. Oavsett om man håller med eller inte, så skulle Thåström antagligen vara på omslaget till varje handbok i hur man förblir angelägen som artist. Ständigt nyfiken, aldrig cynisk och med en konstnärlig integritet gjord av granit så har han fortsatt vara relevant i fyra decennier. De som har sett honom uppträda de senaste åren kan intyga att hungern är intakt. Konserterna brukar beskrivas som brutala och omskakande upplevelser. I motljus står en mörk och jagad Thåström som med sin ryckiga, nervösa energi tar ett krampaktigt grepp om mikrofonstativet för att sjunga varje ord med en inlevelse som Jeffrey Lee Pierce skulle vara stolt över.

Thåström har bakgrund i bland annat Ebba Grön och Imperiet men har sedan 80-talet släppt ett flertal hyllade soloskivor. Senaste albumet ”Centralmassivet” (2017) tilldelades nyligen en Grammis för Årets Rock och är inspelat i legendariska Hansa Tonstudio i Berlin. Sommaren 2018 står Thåström och sjunger blues som ingen annan i Slottsskogen.

CHELSEA WOLFE
Att folkmusik kan vara något annat än ensamma själar med akustiska gitarrer visste vi redan, men få artister illustrerar det bättre än Chelsea Wolfe (US). Folkmusikens historia måste ständigt skrivas om. Med ömsom viskningar, vrål och melodisk skönsång låter Wolfe sin röst vara den skinande konstanten som ledsagar lyssnaren i ett föränderligt musikaliskt landskap. Black metal, goth, doom, drone metal och electronica – alla medel är tillåtna när Wolfe kastar besvärjelser mot sina inre demoner.

På sin senaste skiva Hiss Spun (2017) fördjupar Chelsea Wolfe sin romans med hård musik, denna gång främst med den blandning av doom metal och hardcore som brukar benämnas sludge metal. Och precis som förr, mitt i det bombastiska mörkret, står Chelsea Wolfe med sin corpse paint och sina popmelodier. Bli inte förvånad om du ser metalheads trängas med indiekids på första raden.

ARIEL PINK
Beach Boys-drömmar, trams, psykedelia, Frank Zappa och kassettkultur. Alla ska med när Ariel Pink (US) fortsätter sin halsbrytande balansgång mellan galenskap och briljans, mellan humor och uppriktighet. I slutändan lämnas vi med något så sällsynt som ett unikt och gränslöst artistskap, till synes helt befriat från marknadsanalys. Inget verkar omöjligt i LA-sonens svartrosa universum i vilket nihilism, populärkultur, narcissism, jakt på kärlek och självhat kläs i sockerskrud. Utspritt i den eklektiska röran gömmer sig några av samtidens märkligaste och finaste poplåtar. Lo-fi esteten Ariel Pink upptäcktes av kollegorna i Animal Collective 2003 och har sedan dess polariserat lyssnare och kritiker med sin minst sagt infallsrika musik och kontroversiella persona; geni eller clown?

Med sitt senaste album ”Dedicated to Bobby Jameson” hör vi Ariel Pink återvända till det mer direkta anslaget på hans tidiga, självinspelade alster i en hyllning till musikern Bobby Jameson. En bortglömd, obskyr 60-tals musiker, som länge antogs vara död, men vars livshistoria visade sig fungera som en utmärkt fond för Pinks eget berättande. Vad en kan förvänta sig när Ariel Pink tar sin musik till scenen är svårt att förutse. Och det är en alltför sällsynt känsla idag.

Grattis – Karl Marx & Friedrich Engels – idag fyller Kommunistiska manifestet 170 år

by

Kommunistiska manifestet hör till de politiska pamfletternas mästerverk. Karl Marx och Friedrich Engels förutsåg historiska händelser, såsom mekaniserad massproduktion. När manifestet skrevs 1847 talade de med självklarhet utifrån denna beskrivna utveckling – med en alldeles magnifik retorik.

Ingen politisk text har engagerat och inspirerat så många, så länge, som Kommunistiska manifestet.

Idag, den 21 februari 2018, fyller verket jämnt, 170 år. Då gör vi det åter tillgängligt på svenska, berättar ett pressmeddelande från förlaget Modernista.

»Förändringskraften i Kommunistiska manifestet har bara överträffats av Bibeln. Som litteratur är det ett mästerverk.« | The Guardian

KARL MARX [1818–1883], född i Trier, Preussen, var en tysk sociolog, nationalekonom, filosof och historiker. Marx räknas till grundarna av sociologin och är arbetarrörelsens mest inflytelserike tänkare. Upphovsman till den ekonomiska och revolutionära teori som kom att kallas marxism.

FRIEDRICH ENGELS [1820–1895], född i Barmen, Preussen, var en tysk affärsman, sociolog, filosof och journalist. Som politisk tänkare, tillsammans med Karl Marx, grundare av den revolutionära teori som kom att kallas marxism.