• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Toppnytt

Lyssna: Eldoradio – Youth Cult

2 april, 2018 by Redaktionen

Eldoradio har släppt en ny singel.

Ett pressmeddelande berättar mer:
Söker du också efter ett sammanhang? Har du svårt att se meningen i tillvaron? Då har du hittat rätt. Eller du behöver åtminstone inte känna dig lika ensam i ditt sökande. Eldoradios nya singel Youth Cult tar dig med till mörka gator där du förgäves söker efter en plats som kan skydda dig från omvärldens kalla hand. En distad synth anger tempot, för att sedan få sällskap av en monoton, no tjafs-vägg av ljud och denna krautinspirerade stök-hymn. Att vara ung idag är som bekant ingen lek, men kanske blir det lättare genom att vråla ut sin frustration i takt med den här dängan. Youth Cult är den första singeln från Eldoradios kommande skiva som släpps senare i vår.

Vi minns alla låtarna ”Black & Blue” och ”Friend of mine”, långvarig rotation på P3, uppmärksamhet i Spanien, England och Tyskland.
Eldoradio är ett band som bryter alla riktlinjer, dom gör musik på sitt sätt och efter sina egna regler.
Under 2018 kommer bandet släppa sin andra platta och i Maj gör bandet en längre turné i Tyskland, Schweiz och Österike. Detta efter ett färskt skivkontrakt med det tyska skivbolaget PopUp Records.

När ett band kommer från ingenstans och släpper en låt som ”Black & Blue” då blir förväntningarna därefter. En britpop dänga gjord för en trång, rökig lokal med öl klibbigt golv. Medlemmerna med sina rötter från Trollhättan, numera delvis i Oslo hade från starten inga egentliga riktlinjer utan spelade mest för att fylla sina gråzoner. Den gemensamma kärleken för naken, öppen indiepunk har format bandets sound från dag 1.

I april 2016 släpptes den första plattan (”21st century explosive sound”). En platta som tagit bandet till både England, Tyskland, Spanien, samt spelningar på Peace & Love och Uddevalla Solid Sound. Låtar som ”Friend of Mine” och ”Black and Blue” låg länge listade på P3. 2016 blev även bandet nominerade till ”Årets Svenska Genombrott” av GAFFA Sverige.

Under 2017 gjorde bandet en rad hyllade live-spelningar på bla Bime(Bilbao), UKA-Festivalen(Trondheim). Bandet har även gästat Hjerteslag och Honningbarna tidigare. Under 2018 kommer bandet göra en rejäl satsning och första singeln ”Youth Cult” släpps redan 30/3. I Maj 2018 gör Eldoradio sin första Tysklands turné efter ett färskt samarbete med Tyska PopUp Records.”

Arkiverad under: Musik, Toppnytt Taggad som: indie, Lyssna, Musik

Filmrecension: Saknaden – Ingmar Bergmans filmer var komedier i jämförelse

30 mars, 2018 by Rosemari Södergren

Saknaden
Betyg 4
Svensk biopremiär 6 april 218
Regi Andrej Zvjagintsev

En av de mest deprimerande filmer jag sett. En konsekvent genomförd skildring av totalt egofixerade vuxna. Ingmar Bergmans filmer var komedier i jämförelse och Bergman en glädjespridare, jämförelsevis. Det här är en av de svartaste draman jag sett.

Den ryska regissören Andrej Zvjagintsev är en av de i särklass mest intressanta nutida regissörerna vars filmer definitivt inte flyter i mainstream-fåran. Han har hyllats av kritiker för sina tidigare filmer som
Leviathan, Återkomsten, Elena.

Nu är han tillbaka med ett mörkt drama, Saknaden, som mottag juryns pris vid filmfestivalen i Cannes och var Oscarnominerad för Bästa icke-engelskspråkiga film. Men även om filmen är konsekvent genomfört är det den av hans filmer jag sett som samtidigt är mest seg. Det beror på flera saker, framför allt att filmen talar till vårt undermedvetna och det som sägs är väldigt sällan vad som egentligen sägs. Det är en mörk, mörk, mörk film, en tragisk berättelse om Boris och Zhenya är mitt uppe i en slitig skilsmässa.

De grälar hela tiden och håller på att sälja lägenheten så att de kan komma vidare i sina liv. Boris har träffat en yngre kvinna som är gravid och väntar hans barn. Zhenya har träffat en något äldre förmögen man som är hennes älskare. De skriker på varandra på nätterna medan deras tolvårige son Alyosha står gömd med stora tårar och lyssnar. De bråkar om honom också. Ingen av dem vill ha sonen med i sitt nya förhållande.

Den som verkar mest mjuk av de två är pappan, Boris, som verkar fäst vid sin son medan modern Zhenya öppet berättar att hon ångrar att hon inte gjorde abort. Zhenya är en av de vidrigaste kvinnoporträtt jag sett på film.

Mitt i denna sörja försvinner Alyosha. Spårlöst. Vi får se hur polis avvaktar många dagar med att ens efterlysa pojken. Kanske är det rysk byråkrati regissören vill skildra med det. De enda som tar försvinnandet på allvar är en välorganiserad grupp volontärer som ordnar sökaktioner och sätter upp affischer.

Regissören har valt att ofta ha en stillastående kamera där det är människorna som rör sig, ofta att vi ser människorna bakifrån. Det ger en stark känsla av dokumentärt skildrande, av verklighet. Det är ju så vi ser verkligheten. I verkligheten zoomas inte närbilder in på människor när vi vill betrakta något på avstånd.

Filmens berättelse är oerhört sorglig och kryper under skinnet på mig. Jag kan inte glömma den. Den är därför välgjord. Samtidigt är den så hemsk att jag helst inte hade sett den. Jag vill inte tro att vuxna människor kan vara så hemska mot sina barn.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmrecension, Recension, Ryssland, Scen

Lyssna: Rakel – Emotions

30 mars, 2018 by Redaktionen

Rakel har släppt en ny låt – ”Emotions”.
Efter den framgångsrika debutsingeln Playground är Åres egen darkpop-prinsessa Rakel aktuell med ny musik. Denna gång med flera grader mörkare ”Emotions”, en låt om inre konflikt, rädsla och kärlek.

Rakel berättar:
– Emotions är en låt som jag har skrivit på under en lång tid och handlar om en konflikt som jag har upplevt inom mig själv. Jag förstod inte själv vad låten handlade om länge, jag skrev den utan tanke.

Rakel, artistalias för Åreboende Julia Johansson har skapat ett hypnotiskt beat som omslingras av en djupt personlig text. En text om rädslan för att inte duga och bli avslöjad av omvärlden och hur detta gör det svårare att släppa in andra människor.
Rakel menar själv att texten trycker på en öm punkt. En punkt där kärleken vill lysa igenom rädslan och hur smärtsamt det kan vara.

Arkiverad under: Musik, Toppnytt Taggad som: Darkpop, Lyssna, Musik, pop, Popmusik, Spotify

Filmrecension: Burka Songs 2.0 – totalt ensidig och tjatig

29 mars, 2018 by Rosemari Södergren

Burka Songs 2.0
Betyg 1
Visas på Drakenfilm

En dokumentärfilm som hyllar det muslimska påbudet att kvinnor ska dölja sig i burka. Det hemska är att filmen är så totalt ensidig. Burkan lyfts fram som en frihetssymbol av filmskaparen Hanna Högstedt.

Inom islam förväntas kvinnor dölja sig. Reglerna är olika stränga i olika muslimska länder. I Iran grips kvinnor av polis om de inte täcker sitt hår. Men enligt den här Hanna Högstedt finns det inget kvinnoförtryck bakom påbudet om burka utan det är rasistiskt att vilja ge kvinnor valet att slippa burka.

Rasism är väl att göra skillnad på människor? Att göra skillnad på mäns och kvinnors situation är väl rasism?

Människor som hyllar burka brukar säga att i Sverige måste kvinnor bära sexiga kläder och då är det en frihet för muslimska kvinnor att slippa delta i det sexistiska spelet och få kliva in i en burka. Hmm. Det är inte så att kvinnor som inte klär sig sexigt grips av polis i Sverige. Det finns ingen svensk lag som säger att kvinnor måste bära sexiga kläder.

Jag undrar hur människor som är transpersoner upplever att leva i länder där kvinnor måste klä sig på ett sätt och män ett annat. Där finns inget utrymme för män att få klä sig kvinnligt och inget utrymme för kvinnor att få klä sig i mäns kläder.

Filmen nonchalerar totalt utgångspunkten till varför burka finns. Det gör filmen till den mest ensidiga propagandafilmen jag sett på länge.

Upplägget för filmen var från början att Hanna Högstedt skulle ställa sig i Paris iklädd burka och sjunga den franska nationalsången – och då var hennes tanke att hon skulle bli gripen av polis. Det ville hon filma. Det var alltså ursprungligen en plan att medvetet bryta mot fransk lag. Det fungerade inte. Hon blir inte gripen och hon kände själv att det blev lite löjligt när hon som vit lesbisk kvinna och icke-muslim klädde sig i burka. Filmen blev istället en diskussion om rasism. Det hade kunnat fungera om filmen inte varit så extremt ensidig.

Dokumentärfilmaren och alla som får uttala sig i filmen får om och om igen hävda att det är rasistiskt att inte vilja att kvinnor ska bära burka. Det är som i Orwells framtidsdystopi där ord används tvärtemot vad de betyder. Att kvinnor inte får visa sitt ansikte är väl uppenbart rasistiskt? Att göra skillnad mellan män och kvinnor är ett tydligt uppdelande av vi och dom. Att kvinnor inte ska ha samma liv och samma rättigheter som män.

Det är lätt att sitta i Sverige och slå sig för bröstet och säga att den franska staten är rasistisk. Men Frankrike har utsatts för många fler hemska terrordåd än Sverige. Kanske lite ödmjukhet från svenska besserwissrar skulle vara på sin plats. Men inget sådant finns i den här filmen. Alla som är skeptiska till att kvinnor ska behöva dölja sig är rasister. Enligt Burka Songs 2.0.

Att en film har ett tema som jag inte håller med om gör inte filmen dålig per definition. Det finns många bra filmskapare som har andra tankar om livet än jag. Men den här filmen är en dokumentärfilm som är så tendentiös att hälften hade varit nog. Alla som är kritiska till islams indelning av män och kvinnor stämplas som rasister. Det är aldrig spännande att se filmen, bara samma sak som upprepas, ingen fördjupad diskussion.

Islam är ingen liten minoritet i världen. Det är en gigantisk världsreligion, världens näst-största med flera extremt rika länder som Saudiarabien, Oman och Iran. Det är ingen liten svag utsatt grupp det handlar om utan den stor del av världen med stort inflytande.

Liksom det har funnits kvinnoförtryck inom kristendom – och för den delen finns i en del kristna sammanhang fortfarande – det är ingen ursäkt för den skillnad som görs mellan mäns och kvinnors situation i många muslimska sammanhang (inte alla, givetvis). ”Att grannen slog sin sin fru ger inte mig rätt att slå min fru.”

Kvinnor måste ha rätt att välja burka, hävdar en del. Men se då på hur kravet på burka (eller annan täckande klädsel för kvinnor) kom. Det var inte kvinnor som lyfte fram ett förslag om att de ville klä sig så. Det var män som bestämde det. Hur fritt väljer de små flickor som springer runt i täckande klädsel i den muslimska skolan nära mitt boende? Inga sådana frågor fick ställas i filmen. Den gav inget nytt perspektiv, inget överraskade.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Dokumentär, Filmrecension, Islam, kvinnoförtryck, Recension, Religion

Filmrecension: Midnight Sun – alldeles för smörigt gulligt

28 mars, 2018 by Rosemari Södergren

Midnight Sun
Betyg 2
Svensk biopremiär 28 mars 2018
Regi: Scott Speer
Manus: Kenji Bando, Eric Kirsten

Ett alltför smörigt romantiskt drama om ett viktigt ämne som är berörande men skulle förtjänat lite mer mörker och lite mer trovärdiga människoskildringar. När unga människor drabbas av dödliga sjukdomar och ställs familj och omgivning inför de svåra frågorna om liv och död. Det tyngsta vi människor kan utsättas för. Den här filmen handlar om en Katie, ung kvinna som levt ett skyddat liv sen barndomen.
Hon är begränsad till sitt hem på dagarna då hon lider av en sjukdom som gör att minsta lilla solljus är dödligt för henne. Hon måste leva hela sitt liv inomhus och bakom specialgjorda fönster som inte släpper igenom solens strålar.

Hon brukar sitta på andra våningen i hennes familjs fina villa och se barnen utanför. Speciellt pojken Charlie fångar hennes intresse. Hon upptäcker honom när hon är liten och hon ser honom komma förbi huset varje dag. Ibland går han, ibland springer han, ibland kommer han på sin skateboard. Charlie däremot ser aldrig henne och har inte en aning om att hon bor i huset.

En kväll när solen gått ner sitter Katie vid den lilla stadens järnvägsstation och spelar gitarr och Charlie kommer förbi. Kärlek och romantik uppstår. Men Katie vill inte att han ska se henne som en sjuk flicka, så hon håller tyst om sin livsfarliga sjukdom.

Det är förstås svårt att skildra livet för unga människor med dödliga sjukdomar utan att det blir sorgligt, vemodigt och vi som publik sitter med tårar i ögonen. Men dialogerna är för stela och karaktärerna för vackra, för duktiga, för förståndiga i alla lägen. Om de någon gång flippar ut hamnar de snart i den duktiga fåran igen med hjälp av de övriga karaktärerna fina svar.

Ja det är massor av bra musik, vackra bilder, snygga skådespelare – det blir bara för mycket.
Det är synd eftersom det är ett viktigt ämne.

I rollerna:
Bella Thorne, Patrick Schwarzenegger, Rob Riggle m fl.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmrecension, Recension, Scen

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 868
  • Sida 869
  • Sida 870
  • Sida 871
  • Sida 872
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 892
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Nu börjar valet synas i tv4 med Vem kan styra Mauri?

Den 10 augusti 2026 har Vem kan styra … Läs mer om Nu börjar valet synas i tv4 med Vem kan styra Mauri?

Recension av tv-serie: Svärtan – välgjort om människans mörker med imponerande unga skådespelare

Svärtan Betyg 4 Premiär på SVT Play: … Läs mer om Recension av tv-serie: Svärtan – välgjort om människans mörker med imponerande unga skådespelare

Lars Vegas långfilmsdebut ARNE GOES TO SPACE får världspremiär i Toronto

Lars Vegas långfilmsdebut ARNE GOES TO … Läs mer om Lars Vegas långfilmsdebut ARNE GOES TO SPACE får världspremiär i Toronto

Filmrecension: Spider-Man: Brand New Day – kan vara den bästa Spider-Man filmen någonsin

Spider-Man: Brand New Day Betyg 5 … Läs mer om Filmrecension: Spider-Man: Brand New Day – kan vara den bästa Spider-Man filmen någonsin

40 års-jubileum av Queen Budapest

Hösten 2026 firar 40-årsjubileet av den … Läs mer om 40 års-jubileum av Queen Budapest

Uppseendeväckande spännvidd och energi när legendarisk 100-åring firas – Wayne Tucker hyllar Miles Davis på Utopia

24-25/7 2026 Utopia i Göteborg Får … Läs mer om Uppseendeväckande spännvidd och energi när legendarisk 100-åring firas – Wayne Tucker hyllar Miles Davis på Utopia

Bruno Mars – Wembley Stadium, London

Bruno Mars, The Romantic tour Betyg: 4 … Läs mer om Bruno Mars – Wembley Stadium, London

Hirokazu Kore-edas Look Back får världspremiär i Venedig och visas även på Toronto International Film Festival

Hirokazu Kore-edas nya film Look Back … Läs mer om Hirokazu Kore-edas Look Back får världspremiär i Venedig och visas även på Toronto International Film Festival

Två premiärer inleder sommarens La Bohème på Opera på Skäret

Foto Andreas Hylthén Den 25 och 26 juli … Läs mer om Två premiärer inleder sommarens La Bohème på Opera på Skäret

Bokrecension: Hyresgästen av Freida McFadden – perfekt thriller för lediga sommardagar

Titel Hyresgästen Författare Freida … Läs mer om Bokrecension: Hyresgästen av Freida McFadden – perfekt thriller för lediga sommardagar

Se trailer för Behemoth med Pedro Pascal

Den officiella trailern för Tony Gilroys … Läs mer om Se trailer för Behemoth med Pedro Pascal

Angenäm afton när jazzig klubb etableras under bar himmel – Bäck Brothers Jazz Tivoli i Blå Note Society på Roy

17/7 2026 Roy i Mölndal Har egna … Läs mer om Angenäm afton när jazzig klubb etableras under bar himmel – Bäck Brothers Jazz Tivoli i Blå Note Society på Roy

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in