• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Birgitta Komaki

Teaterkritik: Bara Astrid

27 november, 2022 by Birgitta Komaki

Foto: Sören Vilks

Bara Astrid
Av Irena Kraus
Regi Malin Stenberg
Scenografi Lars Östbergh
Kostym Zofi Lagerman
Ljus Sofie Gynning
Koreograferade inslag Dorte Olesen
Kompositör Jonas Redig
Mask Susanne von Platen
Premiär den 26 November 2022, Klarascenen Stadsteatern

Porträttet av Astrid visar en person med mycket integritet och stort allvar. Hennes mål är att skriva. Hon längtar till ensamheten för att få mycket tid att skriva. Matilda Ragnerstam gör ett porträtt av en ung kvinna som måste kämpa för sitt arbetsliv i en mansdominerad värld. Hon är obeveklig i sin rättframhet och låter sig inte smickras eller övertalas. Men när hon som 19-åring blir gravid med sin gifta chef blir skandalen ett faktum. Att hon efter förlossningen behövde lämna sin son i ett annat hem och först få hem honom i treårsåldern var något som påverkade henne hela livet. När hon sedan träffade Sture (Anders Berg) gifte hon sig och äktenskapet höll till 1952.

Det är först när den äldre Astrid (Mia Benson) porträtteras som hon blir mer mänsklig.
Vänskapen med Elsa (Sandra Huldt) växer och livet mer glädjefyllt.

Historien berättas inte helt kronologiskt men verklighetsnära . Scenrummet är träplattor på golv och väggar med endast en skrivmaskin som övrig attiralj. Det är mycket koreografi på scenen som utförs genom föreställningen. Det tillför
inte föreställningen innehåll utan blir mest distraherande.

Trots att pjäsen marknadsförs som en fri fantasi om Astrid Lindgren är bilden av den unga Astrid ganska ensidig. Hennes första bok om Pippi Långstrump och hur hon fick den antagen omnämns men övriga alster är det tyst om. Hennes lust att skriva är viktig men var fantasin och glädjen kom ifrån tas aldrig upp.

Fina skådespelarinsatser hjälper till att lyfta pjäsen.

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt

Teaterkritik: Brott och straff – en grandios föreställning på Dramaten

25 november, 2022 by Birgitta Komaki

Foto: Sören Vilks

Brott och Straff
Av Fjodor Dostojevskij i en scenversion av Oliver Frljić
Översättning Anders Duus
Regi Oliver Frljić
Scenografi Igor Pauška
Kostym Zdravka Ivandija Kirigin
Ljus Jörg Schuchardt
Peruk och mask Moa Hedberg, Thea Holmberg Kristensen
Musik Daniel Regenberg
Medverkande Danilo Bejarano, Nina Dahn, Gunnel Fred, Andreas Grötzinger, Electra Hallman, Gustav Lindh, Torkel Petersson, Magnus Roosmann, Nemanja Stojanović, Kristina Törnqvist.
Premiär 24 November 2022 på Stora Scenen på Dramaten

En grandios föreställning på Dramaten. När Dostojevskijs roman Brott och Straff sätts upp på Dramatens stora scen är regissören Oliver Frljic, en provokativ och i Europa mycket omtalad regissör. Trots att han inte kan svenska språket har han skapat en effektfull och spännande föreställning.

I inledningen klättrar skådespelarna i bänkraderna och i slutet blir de alla instängda
i ett jättelikt skåp när flickan Polenka stänger dörrarna. Däremellan skiftar scener
med gigantiska möbler som gör människorna små.

I första akten flödar orden och diskussionen om vanliga och särskilda människor. Vilka regler och lagar som gäller och vad som är ont och gott. Man får också en presentation på vilka personerna är. Akten avslutas med sång av försäkringsdomaren (Andreas Grötzinger) – Hälsning till Sibirien av AleksandrPusjkin.

I andra akten knyts föreställningen ihop och intensiteten ökar. När Rodja (Gustav Lindh) erkänner sitt brott för Sonja( Elektra Hallman) börjar han tvivla på sitt beslut.
Den moraliska konflikten, ångern och ångesten över sitt brott når ända ut i salongen.
Stoltheten över att ha plockat upp makten och handlat försvinner.

Gustav Lindh gör en storartad insats som exstudenten Rodja som allt kretsar kring.
Han är lysande som arrogant, stolt och ångestfylld ung man. Elektra Hellman som Sonja försöker rädda hans själ. Kring de här kretsar många andra utmärkta skådespelare som t.ex Magnus Roosmann, Torkel Petersson , Gunnel Fred och Nina Dahn.

Pjäsen belyser de stora frågorna i människors privata liv men också i relation
till samhälle och ekonomi. På ett väl underbyggt sätt skildras människors val och livssituationer. En lyckad satsning på en pjäs som aldrig blir omodern.

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt Taggad som: Brott och straff, Dramaten, Teater, Teaterkritik, Teaterrecension

Filmrecension: Bones and All – välgjord romantik och skräck

24 november, 2022 by Birgitta Komaki

Bones and All
Betyg 4
Svensk premiär 25 November 2022
Regi Luca Guadagnino

En lång roadtrip genom 1980-talets USA. Romantik, stark gemenskap och den första kärleken kombinerat med utanförskap och ungdom. Skådespelarna är fantastiska, regin är prisbelönad och kärleken är stark. Men historien är hemsk. Människor som drivs av behovet att äta andra. Kannibalism på film. Filmen grundar sig på en roman av Camille DeAngelis.

I filmen skildras kannibalism som något nästan normalt. Ett beroende att äta människokött , därför kallas de Ätare. Det finns inget ont uppsåt bara ett beroende som inte kan kontrolleras. Vad det beror på kan inte förklaras. Kanske det är ärftliga egenskaper eller barndomens trauman?

Man kan också se filmen som en metafor med människor som vill ha allt. Där inga gränser finns för viljan att förenas med andra. Där behoven av tillhörighet äter sig in och förtär relationer. Som ett psykologiskt drama berättat på ett fascinerande sätt.

Filmen är skickligt gjord, engagerande och makaber. Huvudpersonerna Maren (Taylor
Russell) och och Lee (Timothee Chalamet) är så unga och sårbara att de lätt väcker sympati. Om man bortser från floder av blod och nersmetade ansikten. Den tredje huvudpersonen Sully (Mark Rylance) är en udda person som enbart är obehaglig.

Med romantisk musik och vackert filmad förstärks den absurda historien.

Det är både romantik och skräck. Obehaget sitter i länge och man hoppas att inte filmen når någon som ser den bokstavligen. En historia som håller spänningen kvar ända till slutet.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: All of Our Heartbeats Are Connected Through Exploding Stars – En vacker och hoppingivande film

17 november, 2022 by Birgitta Komaki

All of Our Heartbeats are Connected Through Exploding Stars
Betyg 3
Svensk premiär 18 november 2022
Regi Jennifer Rainsford

Katastrofen i Japan 2011 startade med en jordbävning i havet sedan kom tsunamin.
Hus, bilar och människor spolas bort. Människor saknar sina anhöriga och minns dem med kärlek. Man har också en tro att de som dör ändå finns kvar hos oss. I filmen skildras några personer och hur de lever vidare med sina liv. Man vill hålla kvar kontakten med sina anhöriga. En kvinna fortsätter skriva brev till sin försvunne
make någon annan dyker i havet för att känna närheten till en maka som kan ha försvunnit i havet.

Det är en film som skildrar katastrofen, miljöförstörelsen i havet och sorgen.
Men mest visas havets skönhet och storhet. Mycket är filmen under vatten, i havet.
Det oändliga havet men också det lilla livet. Mikroorganismer som rör sig en millimeter om dagen. Det är otroligt vackert filmat och förtrollande scener.

Utan många ord kan filmen få en att inse att allt hänger ihop. Att livet fortgår trots katastrofer och att mikroorganismerna fortsätter sin långsamma millimetervandring .
En vacker och hoppingivande film.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Ali och Ava – genuin och romantisk

30 augusti, 2022 by Birgitta Komaki

Ali och Ava
Betyg 4
Svensk premiär 2 september 2022
Regi Clio Barnard

En charmig historia som man måste älska

Två udda själar möts. Båda lite luggslitna, inte helt unga och med olika liv i bagaget.
Ali ( Adele Akhtar) är en skön kille, rolig och spontan och tidigare Dj. Hemligt separerad från en fru som vuxit ifrån honom. Ava ( Claire Rushbrook) är elevassistent, godhjärtad änka med barn och barnbarn , tycker om musik och med en härlig approach till livet. Trots olikheter i ras och klass hittar de varandra och har roligt ihop.

Med samma värme blir de förälskade. Men allt går inte på räls i ett England där arbetarklassen anammat skinnskallekulturen. Ungarna kastar sten på Alis bil i arbetarklassens radhuskvarter. Och Avas son Callum bär svarta kängor efter fadern.

Utan stora kärleksscener visas deras förälskelse. Mer som ett par som varit gifta länge
och har en naturlig relation till varandra. En realistisk skildring av vanliga liv med familjers förväntan och släktens krav omkring sig. Men glädjen att ha hittat varandra
trots ålder, ras och klass är genuin och romantisk. En härligt par som skapar feelgoodkänsla i filmen.

Claire Rushbrook är en lysande stjärna som sprider ljus i filmen och Adele Akhtar
matchar henne med en komisk sida.

En film som visar att kärleken bygger broar.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 4
  • Sida 5
  • Sida 6
  • Sida 7
  • Sida 8
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 44
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Filmrecension: Kärlek över Tanger – vacker och engagerande

Kärlek över Tanger Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Kärlek över Tanger – vacker och engagerande

Foto: Dexys Midnight Runners

Dexy's Midnight Runners på Pustervik 6 … Läs mer om Foto: Dexys Midnight Runners

Filmrecension: Monster Mia – en färgstark, underhållande och rolig film med mycket Halloween-känsla

Monster Mia Betyg 3 Svensk biopremiär 9 … Läs mer om Filmrecension: Monster Mia – en färgstark, underhållande och rolig film med mycket Halloween-känsla

Operakritik: Vem fan gillar opera? – Gripande nutidssaga om musikens kraft och mytologins djup

Foto: Nadja Sjöström Vem fan gillar … Läs mer om Operakritik: Vem fan gillar opera? – Gripande nutidssaga om musikens kraft och mytologins djup

Filmrecension: Arkipelag – trots vissa brister är det ändå en klar skinande regidebut

Arkipelag Manus och regi av Alex … Läs mer om Filmrecension: Arkipelag – trots vissa brister är det ändå en klar skinande regidebut

Tajt groove väcker ljuva minnen – Emrik & Wefunky Band på Valand

1/10 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Tajt groove väcker ljuva minnen – Emrik & Wefunky Band på Valand

Teaterkritik: Vernon Subutex – vad kan man annat göra än att le åt mänskligt elände och beteende

Vernon Subutex Teater Galeasen dramat i … Läs mer om Teaterkritik: Vernon Subutex – vad kan man annat göra än att le åt mänskligt elände och beteende

Teaterkritik: Sisyfos i vardagsrummet

Lisette T. Pagler, Joonas Heikkinen, … Läs mer om Teaterkritik: Sisyfos i vardagsrummet

Teaterkritik: Hamlet, nypremiär på Dramaten

Hamlet Av William Shakespeare i fri … Läs mer om Teaterkritik: Hamlet, nypremiär på Dramaten

Starkt bioår 2026 – unga går mest på bio

Foto: Pedro Ossowicki/Svenska … Läs mer om Starkt bioår 2026 – unga går mest på bio

Mångsidig duo växlar skickligt mellan två världar – Absolute Shakespeare som Lunchteater

v 40 (29/9 - 2/11) 2026 Göteborgs … Läs mer om Mångsidig duo växlar skickligt mellan två världar – Absolute Shakespeare som Lunchteater

Filmrecension: Verity – kanske inte helt nyskapande, men det lyckas ändå överraska

Verity Betyg 3 Svensk biopremiär 2 … Läs mer om Filmrecension: Verity – kanske inte helt nyskapande, men det lyckas ändå överraska

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in