Bara Astrid
Av Irena Kraus
Regi Malin Stenberg
Scenografi Lars Östbergh
Kostym Zofi Lagerman
Ljus Sofie Gynning
Koreograferade inslag Dorte Olesen
Kompositör Jonas Redig
Mask Susanne von Platen
Premiär den 26 November 2022, Klarascenen Stadsteatern
Porträttet av Astrid visar en person med mycket integritet och stort allvar. Hennes mål är att skriva. Hon längtar till ensamheten för att få mycket tid att skriva. Matilda Ragnerstam gör ett porträtt av en ung kvinna som måste kämpa för sitt arbetsliv i en mansdominerad värld. Hon är obeveklig i sin rättframhet och låter sig inte smickras eller övertalas. Men när hon som 19-åring blir gravid med sin gifta chef blir skandalen ett faktum. Att hon efter förlossningen behövde lämna sin son i ett annat hem och först få hem honom i treårsåldern var något som påverkade henne hela livet. När hon sedan träffade Sture (Anders Berg) gifte hon sig och äktenskapet höll till 1952.
Det är först när den äldre Astrid (Mia Benson) porträtteras som hon blir mer mänsklig.
Vänskapen med Elsa (Sandra Huldt) växer och livet mer glädjefyllt.
Historien berättas inte helt kronologiskt men verklighetsnära . Scenrummet är träplattor på golv och väggar med endast en skrivmaskin som övrig attiralj. Det är mycket koreografi på scenen som utförs genom föreställningen. Det tillför
inte föreställningen innehåll utan blir mest distraherande.
Trots att pjäsen marknadsförs som en fri fantasi om Astrid Lindgren är bilden av den unga Astrid ganska ensidig. Hennes första bok om Pippi Långstrump och hur hon fick den antagen omnämns men övriga alster är det tyst om. Hennes lust att skriva är viktig men var fantasin och glädjen kom ifrån tas aldrig upp.
Fina skådespelarinsatser hjälper till att lyfta pjäsen.