Birgitta Komaki

Sune – Uppdrag midsommar
Betyg 3
Svensk bippremiär 11 juni 2021
Regi Erland Beskow
Manus Sören Olsson, Thobias Hoffmén, Christoffer Sandler
I rollerna Elis Gerdt, Sissela Benn, Fredrik Hallgren, Baxter Renman, Lily Wahlsteen, Tea Stjärne, Olle Sarri och Sanna Sundqvist mfl.

“Sune- uppdrag Midsommar” har biopremiär 11 juni 2021.

Familjen Andersson och familjen Blixt ska fira midsommar ihop. Men flickvännen Sophie gör slut med Sune innan de åker. Sune vill vinna tillbaka henne genom en riktigt romantisk midsommar. En metod som fungerar dåligt då hon tycker att Sune är alltför mycket och bara vill göra på sitt eget sätt. Hon vill inte bli uppvaktad på vuxenvis utan vill hellre dela en pizza än äta ostron.
En säker familjefilm om svenskt sommarliv som kommer att ses av många barnfamiljer på biograferna i sommar. Igenkänningsfaktorn är hög trots den kryptiska historien. Filmen är en i raden av många Sunefilmer. Lite modernare än förr, med en samkönad exfamilj och en flicka med diabetespump och blodsockermätare synligt. Sune börjar bli tonåring och är inte lika mycket tjejtjusare som förr. Nu är det romantik på allvar som gäller för honom på för mycket allvar. Kanske det blir lillebror Håkan som blir den nye tjejtjusaren, men än så länge är han bara ett barn, vilket han hela tiden påpekar.

Drömmen om midsommar finns men verklighetens midsommar lever inte upp till drömmen. Midsommar har blivit förbjuden i Myshult och när man ändå försöker ordna den inträffar olika problem. Förutom alla problem med relationer, både verkliga och
Inbillade. Det är inte mycket till historia i filmen men skildringen av familjen
Andersson och livet på sommarsemestern är roande. Skämten är av gammalt välbekant slag t ex :
Att glömma midsommarjordgubbarna när det är fem mil till affären eller att stången rasar över kaffebordet.

Synd att manusförfattarna inte kom på en riktigt bra historia att berätta. Den svenska sommaren, vacker natur och många fantastiska skådespelare finns ju med.
De många bra vuxenskådespelare mamma Karin (Sissela Benn) , pappa Rudolf
(Fredrik Hallengren), vännerna (Olle Sarri och Sanna Sundqvist) och speciellt Göran Ragnerstam räddas filmen för vuxna. Barn och tonåringar i rätt ålder kan säkert
uppskatta Sune (Elis Gerda) med syskonen Anna och Håkan och deras äventyr.

En film som passar när hela familjen ska gå på bio tillsammans och bli påminda och roade av sommarens glädjeämnen och strapatser.

Vitt skräp
Betyg 1
Svensk 4 juni 2021
Regi Tobias Nordquist

När Sami (Ola Rapace) reser runt i Sverige för att glömma sitt förflutna kommer han i kontakt med Gubben (Donald Högberg). Han försöker sno dennes bil men blir upptäckt. I stället blir han värvad till i Gubbens verksamhet. Gubben driver narkotikaförsäljningen på orten och använder sina söner Conny (Peter Virtanen) och Kenneth (Erik Bolin) i verksamheten. Ja, till och med ortens polis är inblandad. Sami blir tvungen att gilla läget för att klara sig. Dessutom träffar han Kim (Ida Engholm) och förälskar sig. Det blir en trasslig historia med mycket förvecklingar och ännu mer våld. Allt ackompanjerat av schlagermusik från svensktoppen. Dessutom totalt omöjlig att tro på.

Filmen är en blandning av Jönssonligan, hustrumisshandel och rått våld. Mycket våld för en actionfilm som utger sig för att även vara komisk. Här slår man sina offer sönder och samman eller skjuter varandra. Och förtryckta söner som framställs som pajaser är inte särskilt roliga. Synd på fina skådespelare som Ola Rapace, Ida Engholm och Erik Bolin med flera. Nu har de fått en hopplöst osannolik historia att arbeta med.

Vitt skräp, White trash, är ett begrepp för vit underklass i USA. Jag undrar om filmen fått detta namn för att visa  att det finns kriminella grupper med svensk bakgrund också? I svenska medier rapporteras mycket om dödsskjutningar mellan konkurrerande kriminella nätverk med immigrant-bakgrund. Kan syftet med filmen vara att ta någon slags motsats-ställning till detta, visa att det minsann finns kriminella gudfäder i svensk underklass också? Jag vet inte, eller om filmen är ett försök att vara en svensk version av Quention Tarantinos Kill Bill eller Pulp Fiction som gör svart humor av våldsamma scener? Vilket som än är skälet till att göra denna Vitt Skräp-film fungerar det inte alls. Ärligt talat: en skräpfilm.

Den största förbrytelsen
Betyg 3
Svensk biopremiär 14 maj 2021
Regi Eirik Svensson

Filmen bygger på Marte Michelets roman och bygger på verkliga händelser.

Den judiska familjen Braude har flytt från Litauen och bosatt sig i Norge. De känner sig säkra i Norge trots tyskarnas närvaro. Men snart ändrar sig tillvaron. Trots att Norge är
ockuperat finns många norrmän som stödjer tyskarna. Dessa kollaboratörer sköter registrering av judar, konfiskerar judars egendom och agerar som fångvaktare. Grannar anmäler grannar. För de som inte flytt till Sverige blir livet svårare. Männen blir satta i interneringsläger, så också familjen Braudes söner. När den norska polisen november 1942 griper kvinnor och barn skeppas de tillsammans med männen till Auschwitz.
Där slutar mångas liv.

Det är en viktig film, ett historiskt dokument om vårt grannland. Om en historia som nutida generationer inte känner så väl. Genom att berätta om en familj förstår man historien. Deras öde är hemskt liksom hela occupationen.

Sonen Charles (Jakob Oftebro) är stilig och stark( norsk landslagsboxare) med en icke judisk flickvän. Han slås ner hårt för sitt motstånd. Den starkaste är den som bryts hårdast. Föräldrarna Benzelius (Michalis Koutsogiannakis) och Sara (Pia Halvorsen) vill skydda sönerna genom att härda ut. Även om Charles är den som är huvudperson i filmen är hela familjen som en enhet med stark sammanhållning.

Det jag saknar i filmen är känslan av att bli gripen av familjens öde. Filmen blir lite för mycket dokumentär. Trots skickliga skådespelare och väl uppbyggd 40-talsmiljö engagerar inte personerna. Deras växande oro och ångest kommer inte fram. Jag hade velat se mer av dem. Nu är det jag minns från filmen tyskarna och norrmännens hemska handlingar.

Water Lilies
Betyg 4
Svensk biopremiär 7 maj 2021
Regi Celine Sciamma

En fransk Fucking Åmål som kom redan 2007 i Frankrike men först nu har premiär i Sverige.

I en förort till Paris tillbringar de tre 15-åriga flickorna Marie, Anne och Floriane mycket tid i simhallen. Anne och Floriane tränar konstsim medan Marie hänger runt dem. Tre olika personligheter och tre mycket olika flickor som ändå har mycket gemensamt. Nyligen barn men nu unga kvinnor som prövar sin tillvaro och sin nyfunna sexualitet. Sökande efter bekräftelse och uppskattning från andra men också sina egna gränser. Vänskapen prövas och sexualiteten är viktig i tonårslivet.

Filmen koncentrerar sig helt på flickorna och pojkarna är bara som objekt eller attribut. Inte heller föräldrar ,skola eller andra saker i deras liv skildras. Styrkan i filmen är den sanna och nära skildringen av tjejerna. Det är stor skillnad från de tonårsfilmer som ofta skildrar collegeliv eller häftiga fester långt från verkligheten. Här är inget flashigt tonårsliv från vuxenperspektiv.

Floriane (Adele Haenel) , Marie ( Pauline Acquart) och Anne (Louise Blanchere) gör sina roller till äkta tonåringar. När livet och relationer trasslar till sig är det sådant som alla kan uppleva och har varit med om. Filmen skildrar prövande av sex och sexualitet på ett fint sätt men också avigsidan. Jag tror att filmen blir så äkta genom att den skildrar mer tankarna och känslorna kring sex än själva sexet. Tonårstiden är ju också prövningens ti

En liten pärla i biomörkret som får publiken att minnas sin egen tonårstid.

Judas and the Black Messiah
Betyg 4
Svensk premiär 19 mars 2021
Regi Shaka King

Filmen bygger på den sanna historien om Black Pantherledaren Fred Hampton och hur han blev bedragen.

Fred Hampton är en karismatisk ledare i Illinois Black Panther party. Han samlar sina trupper i kampen mot rasism och fascism. Hängivna unga anhängare som kämpar för svartas rätt i samhället. Viktigt är kampen mot kapitalismen men också sociala insatser som att till exempel ordna skolfrukostar till fattiga barn i utsatta områden. Rörelsen växer och Hampton får kontakt även med andra minoritetsgrupper. Hans eldande tal lockar många och Black Panther rörelsen växer. Det han inte vet är att i rörelsen finns en infiltratör, William O`Neal. Värvad av FBI, för att klara sitt eget skinn när han åkte fast för ett brott.

O´Neals kontaktman hos FBI är Roy Mitchell som lockar och hotar omväxlande för att få fram uppgifter om Hampton. Uppgifter som sedan går vidare upp i FBIs organisation.

Hampton är ingen som ger sig trots förföljelse och fängelsestraff och även när han skall bli far säger han:
När jag vigde mitt liv till folket så gav jag upp mitt liv. Daniel Kaluuya som gör rollen är övertygande som karismatisk ledare och talare.
O`Neals roll är motsatsen. Här gäller det att klara sig undan, att inte åka dit, helt enkelt var streetsmart.
LaKeith Stanfield i rollen som Judas väcker också sympati samtidigt som man kan avsky hans handlingar.

FBI-agenten Roy Mitchell spelas av Jesse Plemons som envist håller fast sina teorier om att skydda ”Vår livsstil. Filmen har fått många nomineringar och både Kaluuya och Stanfield har fått mycket beröm och pris för sina rolltolkningar.

Filmen känns väldigt aktuell idag med ” Black Life matters”. En film som tar tag och berör och förskräcker. Ett rättssamhället så rädd för sina innevånare att en organisation som talar om folkets makt måste slås ner till varje pris. Jag tycker att filmens styrka är att man betonar samhällets råa våld och skuld likväl som O´Neals roll i morden.
En spännande och välgjord film med mycket substand.