Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Birgitta Komaki

Filmrecension: Ninjababy

by

Ninjababy
Betyg 4
Svensk premiär 29 oktober 2021
Regi Yngvild Sve Flikke

En film som är den varmaste och roligaste jag har sett på länge. Om att vara tvungen att växa upp och ta beslut fast man inte vill.

Rakel (Kristine Kujath Thorp) vill inte ha en baby. Hon är 23 år, en modern tjej med många projekt på gång .Hon har bara inte bestämt vad hon vill göra med sitt liv. Hon träffar många killar och hon har sex med dem som hon vill. Men alltid med kondom och P-piller. Så händer det att hon blir gravid och det är för sent för abort. Och hon som absolut inte vill bli bunden av en baby.
Det är inte kärlek – det är en spermie. Men vem är pappan? Så börjar jakten på vem som är pappan. Är det Aikidoläraren (Nader Khademi) eller Pitt-Jesus (Arthur Berling) eller någon annan? Den ena efter den andra kan räknas bort.

En hjärtlig, humorfylld film om en allvarlig sak. Rakel och hennes kompisar talar om allt med varandra från mens till sex. Inget är tabu för dem. En film som låter tjejer vara sig själva utan att försöka vara till lags för att bli omtyckta. Att tjejer vågar ta för sig av livet på samma sätt som killar alltid gör. Rakel blir ändå tvungen att mogna och den lilla figuren som hon tecknar blir hennes samvete och ofödda baby.

Oönskade graviditeter är ett ganska vanligt tema på film men här har regissören
skapat ett porträtt av Rakel som skiljer sig från andra filmer. Hon blir en person man kan tycka om och förstå även om man inte håller med henne.

Filmen har fått fyra Amandapris i Norge (motsvarar guldbaggar) för regi, manus, skådespelerska och manlig biroll. Den har också fått priser i Austin och Berlin.
Det är den verkligen värd. Hoppas den ses av många i Sverige också.

Filmrecension: Titane – spränger gränser på ett spekulativt sätt

by

Titane
Betyg 1
Svensk premiär 8 oktober 2021
Regi Julia Ducournau

Vilken j-a film , så känner jag när filmen är slut. Om jag inte visste att den har vunnit Guldpalmen i år skulle jag ha utbrast ”Värsta B-rullen i år. ”Men även med den vetskapen så tycker jag att filmen är ett mysterium.

Den börjar med en bilolycka där flickan Alexia blir skadad och får en titanplatta inopererade skallen. Den fortsätter med en bilutställning där den vuxna Alexia är en av alla tjejer som halvnakna kryper, dansar och smeker sig själv och bilarna för publik.

Utan att avslöja mer så fortsätter filmen med flera mord och efter halva filmen sker en radikal förändring i Alexias liv. Andra delen av filmen är en ännu otroligare historia än första delen. Filmen är som två akter.

Det är en mycket rå film. Kanske är Alexia en robot eller kanske hjärnskadad. Kanske vill filmen visa att ondskan kan förändras av kärlek. När pappan säger ”Jag struntar i vem du är. Du är min son och det kommer du alltid att vara. Paralleller till den förlorade sonen i Bibeln ligger nära. Eller är avsikten att göra en skräckfilm eller thriller. Det är mycket nakna kroppar, våld och våldsam sex. Det är sektliknande danser i trans, brandmän omgivna av eldhav och ett mycket symboliskt avslut. Det är också en historia som ingen kan tro på.

Oavsett vad Julia Ducournau har för vision och mening med filmen har den blivit mycket omtalad. En film som försöker spränga alla gränser och som gör det på ett spekulativt sätt.

Agathe Ruselle, Vincent Lindon och Garance Marillier är en stark trio som säkert bidragit till utmärkelsen.

Teaterkritik: Maj på Dramaten – En jordnära pjäs efter Kristina Sandbergs romansvit om hemmafrun Maj

by

Foto: Sören Vilks

Maj
Efter Kristina Sandbergs romansvit
Dramatisering Pia Gradvall och Magnus Lindman
Regi Ellen Lamm
Scenografi och kostym Rikke Juellund
Ljus Torkel Blomkvist, Erik Berglund
Peruk och Mask Sofia Ranow Boix-Vives, Nathalie Pujol
Musik Matti Bye
I rollerna Ellen Jelinek, Kicki Bramberg, Magnus Ehrner, Gunnel Fred, Rita Hjelm, Omid Khansari, Tanja Lorentzon, Hannes Meidal och Siham Shurafa’
Nypremiär 19 september 2021 på Lilla scenen på Dramaten

När de här romanerna kom blev de älskade och lästa av många kvinnor. Kvinnor som minns och har levt liknande liv som hemmafruar, makar och mödrar. Men också många yngre som påverkas av idealen av perfekta hem, vällagade middagar och nybakade bullar. Påverkade av det duglighetsideal som ännu lever kvar.

Pjäsen om Maj utspelar sig från 1930 talet till 1960 talet. Maj är snart 21 år när hon träffar den betydligt äldre Tomas. Hon blir oplanerat med barn och de gifter sig.
Så börjar livet med barn, hemarbete och släktmiddagar. Maj som ung präglas av sin härkomst. Uppvuxen i en stor arbetarfamilj i Östersund i ett klassamhälle präglat
av sociala skiktningar. I relation till den 16 år äldre välbeställda Tomas kommer hennes
osäkerhet fram. Men när åren går ändras rollerna. Hon blir starkare men också oförsonligare. Någon samhörighet mellan makarna uppstår aldrig. Egentligen blir det en väldigt tragisk pjäs om ett äktenskap där man aldrig når varandra. Även dottern Anita drabbas av Majs nyttighetsideal. Att det alltid finns något att putsa är viktigare än närhet.

Att hemmafru var samhällets ideal under den här tiden är sant och det påverkade naturligtvis Majs liv. I pjäsen blir ändå Majs agerande mer resultatet av hennes uppfostran hemifrån och klassamhället. Att ha ett perfekt hem blir ett sätt att duga.
Man kämpar på för att trycka undan sin oro. Dottern Anita får representera den nya tiden med ett öppnare samhälle och friare liv.

Ellen Jelenek är perfekt i rollen som Maj. Den unga osäkra och den äldre som börjar ifrågasätta sitt liv. Hennes närvaro på scenen är total och kontaktlösheten med maken Tomas (Hannes Meidal) gripande.

Scenen är kal med några lyxiga bokhyllor längs väggarna och ett bord med pallar. Längst fram på scenen finns luckor där använt material släpps ner. Det är snyggt upplägg. Bra att pjäsen följer boken och eleganta övergångar mellan olika händelser. Jag uppskattar att historien berättas så rakt utan utsvävningar och utan konstruerade effekter. Den här gripande och verklighetsnära historien räcker precis som den är.

Filmrecension: Vår i Paris

by

Vår i Paris
Betyg 3
Svensk premiär 17 september 2021
Regi Suzanne Lindon

Vår i Paris är filmen om den första förälskelsen. Ett inte allt för ovanligt tema i romantiska filmer. Att huvudpersonen blir kär i en vuxen person när hon själv är tonåring gör historien lite mer speciell. Men här berättas historien med lätt anslag och ingen kan komma på paralleller till Metoo.

Suzanne (Suzanne Lindon), en lite egen tonåring börjar spana på den 35 årige skådespelaren Raphael (Arnaud Valois) på väg till och från skolan. Långsamt börjar han upptäcka henne och de etablerar kontakt. Hon är både blyg och framåt och hans känslor för henne väcks. Men det är inte helt okomplicerat att bli kär i en vuxen.

Filmen innehåller inga sexscener men är ändå erotiskt laddad när paret dansar till
operamusik och andra drömska scener. Historien är väldigt lätt och romantisk men
ändå grips man av Suzannes lycka och vånda. Suzanne Lindon som har både skrivit
manus, regisserat och spelar huvudrollen är underbar som den lite kantiga och osäkra 16 åring hon spelar.

Franskt familjeliv verkar skilja sig från svenskt med väluppfostrade tonåringar och förstående föräldrar och inga bataljer runt middagsbordet. Att inga tonåringar går runt med mobiler i handen känns udda. Om klassisk musik på första träffen bidrar till den
känsla av fantasi filmen har så finns realismen också där. När Suzanne gråtande
bekänner : Jag har blivit kär i en vuxen! Och han är förälskad i mig.

Hur det går i framtiden kan ingen veta. En film som skildrar nuet när man är kär för första gången på ett både lättsamt och allvarligt sätt.

Filmrecension: Lektioner i persiska – fantastisk

by

Lektioner i persiska
Betyg 4
Svensk premiär 10 september2021
Regi Vadim Perelman

Under en fångtransport i Frankrike 1942 byter juden Gilles bort en halv smörgås mot en persisk bok. När tåget stoppas beordras alla av och skjuts i en skogsglänta. Men Gilles uppger att han är perser och visar sin bok. Eftersom en perser just är efterlyst blir han förd till ett läger. Där blir han uppmärksammad av kökschefen Klas Koch som vill
lära sig persiska för att öppna restaurant i Teheran efter kriget.

Varje dag blir en kamp mot döden när han skall lära Koch persiska. Ett språk han inte kan utan måste hitta på för varje ord. Och att sedan repetera för att minnas dem. Samtidigt får han slita i kökstjänst eller blir skickad att hacka sten i stenbrottet.

Gilles och Koch får en relation men det är hela tiden Koch som har makten över Gilles liv och död. För varje idé Koch får hänger Gilles liv på en skör tråd.

Liksom många filmer från kriget visar filmen vad kriget och den militära hierarkien gör med människor. Soldater och officerare behandlar varandra med hat och konkurrens. Allt går ut på att förtrycka andra för att skydda sin egen plats.Men den visar också att en människa gör vad som helst för att överleva. Fångvaktare som var judar straffar judar för att själva överleva. Nakna kroppar på en kärra på väg till brännungen visar lägrets helvete.

I filmen ´120 slag i minuten´ gjorde Nahuel Perez Biscayart ett ömsint porträtt av en Hivsmittad kille i Paris. Här är det ett fantastisk porträtt av juden Gilles. Nahuel Perez Biscayart är en skådespelare som man tar med sig länge i hjärtat efter filmen. Inte lika gripande men också intressant är Lars Eldinger som officer Klaus Koch. Samspelet mellan dem går fram och tillbaka.

Att Gilles är mycket smart räddar hans liv tillsammans med hans okuvliga vilja att överleva. Det är en fantastisk historia, den sägs vara sann. Den är andlöst spännande, gripande och fängslande ända till slutet. Och slutet vill ingen missa.