Birgitta Komaki

The French Dispatch
Betyg 3
Svensk biopremiär 22 oktober 2021
Regi: Wes Anderson

Med många fans och många filmer i bagaget har Wes Anderson nu gjort en hyllningsfilm till journalistiken och journalister.
Ramen till filmen är en amerikansk tidskrift som utges i en fransk stad
någon gång under 1900-talet. Från tidskriftens sista nummer väcks ett antal historier till liv och berättas.Filmens universum är speciellt som i många av hans andra filmer.

Här en fransk fiktiv stad med typiska innevånare och byggnader som målad dekor. Vackra stilleben där tiden stått still. En redaktion där skribenterna är de som räknas och en tidning som läggs ner när chefen avlider. Historierna från tidningen är olika, dramatiska och burleska som den om livstidsdömde konstnären och hans musa och fångvaktare eller den kidnappade sonen som räddas av kockens matlagningskonst. En annan speglar ungdom och uppror och journalistens utanförskap som iakttagare.

Den här filmen påminner om hans tidigare filmer med samma känsla. En ram, inom vilken det ryms andra historier att berätta. Med bilder i färg eller svartvitt, tecknat
och i olika format är varje scen genomtänkt. Med ett galleri av fina skådespelare som Bill Murray,Adrian Brody, Timothy Chalamet, Francesco McDormand, Tilda Swinton med flera. Många av dem har medverkat i hans tidigare filmer.

För de som gillar många historier och sättet Wes Anderson berättar dem är det säkert en toppenfilm. Själv skulle jag ha velat se en mer sammanhållen historia. Men när det gäller scenografin har han liksom tidigare utnyttjat filmkonstens hela spektra.

Bröllop, begravning och dop
Betyg 3
Premiär den 22 oktober 2021
Regi Colin Nutley

Filmen är en fri fortsättning på Tv-serien med samma namn. Historien om familjerna Öhrn och Seger och deras trassliga relationer fortsätter med ett nytt bröllop. Nu har Daisy , babyn som blev resultatet av ett hett kärleksmöte , blivit större. Man sörjer fortfarande de som dött tidigare men nya konstellationer uppstår och livet går vidare.
Det firas jul med släktmiddag och det firas nyår . En nyårsmiddag då alla ska samlas som snabbt urartar i kaos. Tur att Jan Malmsjö är med och får läsa ur Nyårsklockan.

Filmens styrka är alla skådespelare. Härligt att se så många av de bästa lite äldre
svenska skådespelarna samlade i en film. Och de gör vad de kan med manuset.

Men det är mycket snack i den här filmen. Det pratas och pratas. Många repliker som
”Om du är färdig med den och den måste du gå vidare ” och ”Nu räcker det nu går jag
vidare”. ” Att göra slut är också en början”. Jag älskar dig sägs åt alla möjliga håll.
Dessa ständiga diskussioner med en mängd plattityder utan att något händer känns som utfyllnad. En släkthistoria som saknar inte drama men nerv. Trots att man liksom I Fanny och Alexander har en illvillig präst med i historien. Om avsikten är att visa segdragna familjefejder har Colin lyckats men det blir aldrig speciellt intressant.
Jag saknar trovärdigheten som gör att man grips och engagerar sig i filmen och personernas öde. En våldsam möhippa och den stormiga nyårsmiddagen räcker inte för att skapa och hålla intresset kvar hela filmen.

Återstår att njuta av skådespelarna och den svenska lantliga miljön.

The Sparks Brothers
Betyg 3
Svensk premiär 8 oktober 2021
Regi Edgar Wright

En musikdokumentär om det framgångsrika bandet The Sparks som konstigt nog ingen man frågar känner till. Efter 25 album och nästan 500 låtar borde alla minnas dem. De har också varit inspiration för många efterföljande och samtida band under fem decennier. Här berättar bröderna Russell och Ron om The Sparks och musiken, albumen och karriären. Varvat med kommentarer från producenter, arrangörer och andra musiker. M

Vi får i början se bilder från brödernas barndom och tonår. Födda i Kalifornien i ett USA med en ny tidsanda och en ny musik börjar de spela. Sedan följer fem decennier med musik och framträdanden. De tar sina roller, Russell den söte killen som sjunger och smälter flickornas hjärtan och Ron den smarte, dystra med hitlermustasch som skriver låtarna. När Ron skrev sånger om de missförstådde och oattraktiva så sjöngs de av den charmiga Russell. En paradox i sig.

De tar fin konst och drar ner brallorna på den som någon säger. Album efter album produceras hela tiden med blicken mot framtiden. De byter stilar och allt går inte bra
Men de vill aldrig fastna. De är inte helylle men i filmen är de som två engelska gentlemen. Alltid vänliga men ibland ironiska i sina repliker. Och alltid med överraskande inslag och slapstick.

Det är intressant att följa deras historia genom åren och kul att se olika framföranden.
Något privat efter tonåren får vi inte veta om dem. Kunde ha varit intressant att veta
om de någon gång tröttnar på varandra.

Härligt att se dessa lite galna musikers historia och många av deras fullträffar.
Många är låtarna med fantastiska texter och många bottnar. Värda att minnas trots att tiden har gått. Lika mycket som poesi som musik.

En film som trots sin längd är kul att se hela vägen.