Petter Stjernstedt

Artist Ariel Pink
Titel Dedicated to Bobby Jameson
Betyg 4
Release 15 september

Tillbaka till ursprunget. Efter utspejsade Pom Pom har Ariel Pink gått tillbaka till rötterna. Dedicated to Bobby Jameson är träffsäker 60-tals pop och psykedelia med snygga hooks och cyniska textrader. En Ariel Pink i sitt esse.  

Robert Parker Jameson, med artistnamn Boddy Jameson, var en amerikansk sing-a-songwriter vars karriär varade mellan 1963-69. Bobby var en kultfigur som samverkade med storheter som Frank Zappa, Curt Boettcher och utvalda medlemmar ur Crazy Horses. Tyvärr minns de flesta honom – inte för musiken – utan för hans stormiga leverne med alkoholism, kriminalitet och sinnessjukdom. Under större delen av 70 talet åkte Bobby in och ut från psykvårdsanstalten. Trots en uppenbar talang blev Bobby Jameson snabbt bortglömd. Först 2002 fick han sitt erkännande då skivbolaget Rev-Ola Records, utan artistens vetskap, återutgav debutverket The Song Of Protest And Antiprotest. Motreaktionen kom strax därefter. Via kryptiska musikvideos och blogpost gjorde Bobby oss påminda om hans betydelse som musiker inom den psykedeliska foran.

Det känns logiskt att Ariel nu valt att lyfta Bobby som sin musikaliska själsfrände. Både Bobby och Ariel är Los Angeles-baserade artister vars musik minner om Frank Zappas psykedelia och The Beach Boys solskenspop. Och Ariels musik har precis som Bobbys hamnat i skuggan av ett bekymmersamt liv. Efter plumpa uttalanden i media har han kallats för världens mest otrevliga rock star. De två är mystiker av sin tid vars musikaliska ådra inte går att blunda för.

Ariel, vars egentliga namn är Ariel Marcus Rosenberg, har med lekfullhet och snygga hooks sedan dag ett utforskat popmusikens ramar. Med låttitlar som Kitchen Witch, Santa In The Closet, Boubblegum Dreams är förkärleken till kitsch och populärkultur tydlig. Ariel kan efter en första genomlyssning uppfattas som glättig. Men inget  kunde vara mera fel. Cynism, självhat och pessimism är ämnen som genomsyrar den nya plattan. I Dreamdate Narcissist sjunger han om en självupptagen dating-värld och Another Weekend om en sporadisk kärlek som aldrig varar längre än ett ögonblick. Ariels komplexa arrangemang och känsla för melodier imponerar. Jag faller för Do Yourself A Favor, en Bobby-hyllning kamouflerad till godnattvisa med rytmiska maracas och mysigt visselblås. Och funkiga Acting där Ariel tar till hjälp av funk-artisten och vännen Dâm-Funk blir en skön avrundning på en platta som luktar guld.
Samtliga låtar håller högsta klass. Och balansen mellan de lekfulla och komplexa är nästintill felfri.

Det blir 4 plus till  Dedicated to Bobby Jameson. Så här bra har han inte låtit sedan debuten The Doldrums. Det är Ariel Pink i sitt esse. 

Artist Susanne Sundfor
Titel Music For People In Trouble
Betyg 3    
Release 7 september

Kyrkklockor, porlande bäckar. Saxofoner, flöjter och härligt jazz-gung. Sundfors Music For People In Trouble är lekfull och genreöverskridande, men når aldrig föregångarens höjder.  

Ten Love Songs från 2015 var en mäktig hitkavalkad med snygg 80-tals synth och euforisk pop där varje låt kändes som en ny blivande klassiker. Music For People In Trouble är något annat. Det är lugnet efter stormen. Avskalat och naket sjunger Sundfor om jobbiga känslor och oläkta sår. Med den vackraste lyrik sveper hon in oss i en filt av välbehag, men också av kyla och rädsla för en värld i brand. Politik, tragik och dramatik är i äkta Shakespeare-anda Sundfors melodi. Inledande spåren Mantra och Reincarnation ger oss fin akustisk country med en Sundfor iklädd Emmylou Harris kläder. Undercover är sammetslen pop med känslosam sång till bakgrund av en bombastisk ljudbild. Och Good Luck, Bad Luck avskalad visa där sångerskan, likt en Anna Von Hausswoff, sätter sig vid pianot – en känslosam bit om felande kärlek vars slut övergår i ett skönt jazz-gung med vältrimmade saxofoner. Sundfor rör sig hemtamt mellan genrer – jazz, country, pop och kyrkomusik samtidigt som hon tillför något nytt till bordet.  

Kyrkklockor, porlande bäckar och jet-plan. Viljan till experiment och lekfullhet har knappast upphört. På samma gång är Music For People In Trouble stramt åthållen. Det känns skolat. Lite väl. Peaken kommer i sista stroffen. Sundfors samverkan med estradören John Grant har mynnat ut i en av årets mest lyckade och spännande kollaborationer – Mountaineers. Grants skanderande mot Sundfors klara stämma och den sakrala musiken. Det är sann magi.

Music For People In Trouble är ett ambitiöst musikbygge, minitiöst utfört ner till minsta tonartsbyte. Men bland kvinnliga sing a song writer är konkurensen hård. Björks Vulnicura och Newsoms Divers är innovativa klassiker, vars verkshöjd Sundfors nya album inte når. Inte heller tar den sig till föregångarens höjder. Men lägstanivån från norskan är nog så hög för att jag ska få svindel.  

Petter Stjernstedt

Artist Hammock
Album Mysterium
Release 25 augusti
4

Att mista en kär vän. Att slitas från barnet du ser som ditt eget. Smärtan. Känslorna. Plågan. Detta speglas med perfektion i Hammocks senaste Mysterium, ett instrumentalt album dedikerat den avlidne Clark Kern, Marc Byrds systerson.

Sigurs Ros, filmisk musik, stråkar och episka ljudlandskap. Fyra saker jag älskar. Därför hittar amerikanska Hammock fram till mig. Det började som ett hobbyprojekt. Gitarristerna Marc Byrd och Andrew Thompson från Nashville spelade in ett 40-tal låtar tillsammans på sidan om sitt nio-till-fem jobb som låtskrivare. Men ingen av dem kunde hålla sig borta från musiken. En skiva blev till två blev till tre…Efter sju lika episka album kommer duons åttonde alster Mysterium. Och kanske är detta duons hittills mest välspelade, tighta och finstämda. 

Med mäktig körsång, stråkar och storslagna vyer breder musiken ut sig likt en jättestor matta. Byrd och Thompson har i och med de tre senaste skivorna utvecklat sitt sound av ambient och post-rock à la Sigur Ros mot en mer orkestral inramning med stråkar och tunga elektroniska beats. På Mysterium tar de steget fullt ut och blommar ut i vackra serenader och storslagen orkestermusik.

Albumet har tillägnats Byrds systerson Clark Kern som för ett år sedan avled av den ärftliga sjukdomen neurofibromatos. En låt har fått namnet Remember my bewildered son. Sorgen och känslorna är närvarande. Duon bygger upp sin musik likt ett legotorn, kloss för kloss, når de högre och högre upp bland skyarna. Det är en mäktig känsla att höra Hammock bre ut sina vingar och lätta mark, som förnimmelsen av att utan livlina kasta sig ut från klippavsatsen med förhoppningen om att vågornas svall ska dämpa ens fall.

Mysterium är ett desperat rop på hjälp av en man vars hjärta genomborrats. Maktlös står Byrd där, ensam med en gråtande syster vid sin sida. Det är ett tappert försök att fylla tomrummet som Kern lämnar efter sig, briserande ljud som manifesterar den obeskrivliga känslan. En ton kan säga mer än tusen ord, särskilt när en slipad Hammock står vid rodret. Förstärkning får de av Peter Katis, bandmedlem i The National, Jónsi och Interpol och The Hamburg orkester Roman Vinuesa som bland annat översatt verk av mäktiga Budapest Art Choir. Och vid mixerbordet ser vi ingen mindre än Francesco Donadello som ljudmixat för Isländska Ólafur Arnalds. Det är en sammansmältning av visioner och talanger som slutar i en fontänorgasm av känslor och filmisk musik som ger lyskraft åt en annars kall och trist vardag.

Som slutkläm hör vi This is not Enough där de luftiga gitarrerna ges större utrymme att leka. Här kläs albumets koncentrerade sound i en poppigare kostym. Det är en spegling av ett mer distanserat förhållande till händelsen, som idag inte begränsar Byrd, men som Hammocks musik fortfarande känns i hela kroppen.  

Petter Stjernstedt