• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Petter Stjernstedt

Känslosamt när världsartisterna hyllar houselegenden Avicii

6 december, 2019 by Petter Stjernstedt

Pressbild: Aloe Blacc

Avici Tribute Concert med Aloe Blacc, Rita Ora, David Guetta med flera
Betyg 4
Friends Arena

Inte ett öga var torrt när världsartister, vänner till den avlidna musiklegenden och dj:n, hyllade Tim “Avicii” Bergling med en storslagen minneskonsert. Friends Arena slog publikrekord med drygt 58 000 människor som, sittandes som ståendes, njöt av en magisk kväll i nostalgins tecken.

Pressbild Lena Larsson

Han var 20-åringen med en vilja av stål, dj-jockeyn som omdefinierade en genre från grunden med sin egensinniga country-inspirerade housemusik. På grund av stor press efter åratal av världsturnerande och ett mående som pendlade enormt tog han i april förra året tragiskt nog sitt liv, bara 28 år gammal.

Avicii Tribute Concert vid Friends Arena är en makalös hyllningshymn. Världsberömda dj:s som Kygo, David Guetta, Laidback Luke, Nicky Romero, Dimitri Vegas och Like Mike värmer upp publiken med dansarna hits från den egna och Aviciis katalog. Kygo överraskar med att berätta om en osläppt låt han gjort tillsammans med Tim. “Det är en låt som jag jobbade på med Tim, men som vi aldrig avslutade. Den heter ”For Believers”, säger sångaren Sandro Cavazza strax innan den framförs inför en jublande publik.

Tims pappa inleder med ett stark tal till sonen – “Vi saknar Tim, men han finns här hos oss genom sin musik”. I samma känslosamma ton fortsätter kvällen där världsartist efter världsartist avlöser varandra och hyllar Tim via egna tolkningar av hits som ”Wake Me Up”, ”Tough Love”, ”Waiting for Love” och förstås ”Hey Brother”, Tims Magum Opus – för att nämna några låtar.

Pressbild Lena Larsson

Hans dröm var att en dag inför en miljonpublik få framträda med ett stort band. ”Det är nu verklighet”,  berättar vännen Vincent Pontare. Orkestern bestående av ett trettiotal musiker – fiolister, cellister, trummisar, pianister, gitarrister och bakgrundssångare – inkapslar snyggt Tims musik och lyckas ta den till nya, oväntade höjder. Vi hör ett tjugo-trettio tal låtar med giganter som Rita Ora, Adam Lambert, Rita Ora, Alex Ebert och Amanda Wilson vid mikrofonstativet. Aloe Blacc har tidigare samarbetat med Avicii i samband med mastondontverket – “Wake me Up”. Till fyrverkeri och eldshow sjunger han radiovänliga SOS,  ett desperat rop på hjälp där Tim sjunger ”Can you hear me? S.O.S. Help me put my mind to rest”. Det blir Hallelujah moment när Cappella-kören framför ”Last Dance” och hela stadion lyfter minst tio meter över mark. Konserten pendlar mellan känslolägen och tempon. Både den festprisige, dansante och sorgsne Bergling får ta plats.

Pressbild Lena Larsson

Det är känselspröten utåt när Salem Al Fakir och Vincent Pontare tolkar ”Friend of Mine” med rullande minnesbilder i svart och vit på Tim i bakgrunden. Där och då lyser publikhavet upp av lysande mobiler likt eldflugor i natten. Det är en vacker stund som ger oss ett välbehövligt andrum i tumultet av intryck. Flera av vännerna talar ut om Tims fina personlighet – “ Jag älskar hans vilja att hela tiden lära sig nytt och hans generositet mot sina vänner. Jag saknar dig varje dag”, säger en av hans närmaste.

Jag lyckas själv hyfsat bra fram till sista låten med att hålla tillbaka gråten.  Men när Vincent, Salem med flera sjunger “ I Went to Heaven” med en bakgrundsfond av en Tim Bergling i helprofil ståendes på en öde strand, stirrandes utåt i skyn – som ett fragmentariskt minne från förr – då kan jag inte längre hålla tillbaka tårarna.

Det här är en magisk kväll tillägnad en av våra verkligt stora – i storleksgrad med ABBA, Robyn och Astrid Lindgren. Och Tim kunde knappast fått en bättre hyllning. Jag säger som pappan – Tim är saknad men han finns här med oss via sin musik. Med musikens kraft kan vi hela kroppar och skapa hopp hos många vilsna själar. Avicii är en lysande stjärna vars lyskraft aldrig skola tyna ut och slockna.

Pressbild Lena Larsson

Konsertens arrangör Tim Bergling Foundation startades bland annat av hans pappa. Stiftelsen arbetar med förebyggande insatser för personer med självmordstankar och psykisk ohälsa. Konsertens inkomster går oavkortat till Tim Bergling Foundation.

Pressbild Lena Larsson

Petter Stjernstedt

Arkiverad under: Musik, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Jojo The Rabbit -avväpnar den mest fördomsfulle med humorn som vapen.

17 november, 2019 by Petter Stjernstedt

Imdb

Jojo The Rabbit
Betyg 4
Regi Taika Waititi
Medverkande Scarlett Johansson,Sam Rockwell, Taika Waititi och Thomasin Mackenzie.

Aldrig har väl Hitler och andra världskriget skildrat på så roligt, humoristiskt vis. I alla fall inte sedan det begav sig med Chaplin’s Diktatorn. Och aldrig har väl en film innehållit så många Heil Hitlers! Taika Waititi är känd för sina kultförklarade komedifilmer som Hunt of Wilderpeople och mockumentärvampyrysaren ”What We Do in The Shadows”.

Jojo The rabbit följer humoristspåret, denna gång med fokus på andra världskriget och Hitlers undersåtar. Jojo är en nioårig pojke vars fascination till Hitler inte har några barriärer. På väggen i pojkrummet tapetseras väggarna med jugend-posters och på tröjärmen finner vi insytt med rött garn en svastika. Jojos alter ego är en en knasig Hitler-karaktär, humoristiskt spelat av Taika Waititi. Till pojken ger han viktiga råd om hur han ska agera i vardagen för att leva upp till förväntningar som finns på den ariska rasen. Hans mamma spelad av Scarlett Johansson är orolig för sin son som hon håller på att tappa till det tyska nazistväldet. Hon står på den andra sidan och kämpar med näbbar och klor för att rädda de utsatta judarna. Och så en dag konfronteras Jojo med en av de personer som av nazistpolare beskrivs som hemska troll med horn på huvet och som likt fladdermöss sover upp och ner i taket på natten. Fördomar och förutfattade meningar utmanas i en film som med skrattet som vapen avväpnad den mest fördomsfulle.

Likt en Wes Andersson målar Taika upp en färggrann arsenal av älskvärda karaktärer – den enögda Korpralen som nedgraderats på grund av funktionsvariation och som tvingas till att hålla i läger för tioåringar vars våta dröm är en tjänst som SS-soldat under Fuhrens kommando. JoJo’s mamma använder leken som redskap för att nå fram till sin hjärntvättade son. Jag faller pladask för de tillskruvade karaktärerna. Efter många okontrollerade skrattattacker lämnar jag biografen med ett stort brett leende på läpparna. Det är inte varje dag en film med hög dumhetsfaktor på humorskalan lyckas underhålla samtidigt som ett viktigt budskap levereras. Här är skrattet och gråten aldrig en hårsmån ifrån varandra. Men ibland slår pendeln över och det blir för många övertydliga brandtal. Regissörens känsla för detaljer samt den mysiga hembonade karatärsgarderoben gör att JoJo The Rabbit höjer sig över flertalet andra världskrigsskildringar. Inte visste jag att Hitler kunde vara så rolig. Och kanske är det just så vi bör tackla högerextremism och tunnelseende – med humor.

Arkiverad under: Filmrecension, Toppnytt

Årets Stockholm Achievement Award till Payman Maadi

15 november, 2019 by Petter Stjernstedt

Han är framförallt känd från Asghar Farhadis ”Nader och Semin – En separation” (2011). Han har en gedigen karriär bakom sig med roller ur bland annat Camp X-Ray och den rosade tv-serien Night Of . När Payman Maadi lär känna en ny karaktär behöver han mycket tid på sig. Han är ingen som stressar fram en rolltolkning. Det berättar den iranska skådespelaren i samband med utdelningen av priset i torsdags.

Payman mottar priset med öppen famn. Det här är ett viktigt pris och han är mycket stolt över att få vara årets pristagare av festivalens ”Stockholm Achievement Award” samtidigt passar han på att gratta festivalen för sin trettionde födelsedag.
– Skådespelandet är en märklig konstart. Det är fantastiskt att få arbeta med. I livet får man inte begå misstag. Det kan bli överstigna konsekvenser om man gör det. Men i filmens värld får man göra tabbar och man får testa de oprövade korten. Man har därmed helt andra möjligheter att lära sig av sina misstag, säger Payman i sitt tacktal.

Han berättar om hur många runt omkring honom; sminköser, sufflöser, regissörer och så vidare, stödjer och hjälper en så att jobbet blir enklare att hantera. Och han tackar samtliga.
– Detta pris är till alla er som alltid stått bakom mig. Jag delar utmärkelsen med extraordinära män och kvinnor – skådespelare och regissörer som gjort det här möjligt. Utan dem ingen Payman. Framförallt vill jag tacka Asghar. Han lät mig lukta på den förbjudna frukten och jag tvekade inte en sekund att göra just så.

Till alla djärva, nybakade filmskapare där ute säger Payman – att våga.
– Var modig och ge inte upp. Censur är ett vanligt förekommande problem i flera länder såsom Iran. Men låt inte detta stoppa dig. Det är värt alla svettdroppar då du får stå här på scen och får dela ett betydelsefullt pris med hela världen.

”Just 6,5” heter den iranska film regisserad av Saeed Roustayi där Payman medverkar som en av huvudrollerna. Payman spelar en råbarkad polis som gör allt för att komma åt den stora knarkbossen Naser Khakzad. För att sätta sig in i rollen gjorde Payman ett grundligt arbete. Han träffade och följde poliser i deras vardag i stökiga kvarter och slumområden. Han talade med och studerade hemlösa på gatan.
– Vi var flera som kom väldigt nära inpå dessa människor, hemlösa som bodde på gatan och flera av oss blev också sjuka. Men det här var enda sättet för att kunna skapa den där autenticiteten som finns i filmen.

Payman hade ett par månader på sig att sätta sig in i rollen, men som tur var blev inspelningen uppskjuten med sju ytterligare månader.
–  Det var verkligen tur i oturen att detta skedde så jag kunde lägga mera tid på att sätta mig in i min karaktär. Jag är inte den som stressar fram en rolltolkning utan jag behöver mycket tid att lära känna min personen. Jag söker alltid äktheten i karaktären och tar inga beställningsuppdrag.
På min ålders höst vill jag kunna se tillbaka på alla de roller jag tagit och enbart känna en stolthet.

“Just 6,5” av Saeed Roustayi och Payman Maadi och Navid Mohammadzadeh i två av rollerna visas på festivalen lördag kl 19,00, Park. Biljetter finns att köpa på Stockholm filmfestivals hemsida.

Arkiverad under: Intervju, Toppnytt

Filmrecension: The Report – Fängslande men torrt om CIAs tvivelaktiga förhörsmetoder

14 november, 2019 by Petter Stjernstedt

The Report
Betyg 3
Svensk biopremiär 15 november
Regi Scott Z Burns
Medverkande Adam Driver, Jon Hamm Michael C. Hall, Maura Tierney och Annette Bening.

Politiskt drama blandas med konspirationsthriller i den kittlande ”The Report”, Steven Soderberghs ständiga följeslagare Scott Z Burns debutverk. Efter 9/11 var USA desperata. Omvärlden krävde en syndabock att skylla det omänskliga brottet på. Och i sökandet använde sig CIA av brutala och högst ovetenskapliga förhörsmetoder för att nå ”Sanningen.
I uppdrag av senator Dianne Feinstein får idealisten Dan i uppgift att utreda CIAs agerande och tvivelaktiga förhörsmetoder av misstänkta. I berget av information och offentliga dokument finner han oroväckande fakta som pekar mot att CIA använt tortyr som redskap med förödande konsekvenser.

“The Report” är en fängslande och något torr skildring av den utdragna process på tiotalet år som ligger som grogrund till att Obama runt 2015 valde att förbjuda specifika tortyrverktyg som förhörsmetod av misstänkta. Specifikt handlar det om waterboarding – att dränka en annan människa genom att hälla vatten över dennes huvud som täckts med en tygpåse eller med hjälp av elstötar få den häktade att krevera. Scott Z Burns lyckas med konststycket att omvandla byråkratiskt dokumentationsarbete till en fängslande och moralisk berättelse om rätt och fel och gråzonerna däremellan och om det ansvar som vilar på Amerikas tunga axlar i en svår politiskt situation. Adam Driver som den något torre Dan är bra. Likaså gör Annette Bening i rollen som den övertygade demokraten Dianne en stark insats. Överlag håller skådespelet hög nivå, men samtliga arbetar i motvind med ett tunt dialogmanus och fattiga karaktärsbeskrivningar. Något fylligare karaktärsporträtt hade inte skadat, sen att vissa gestalter presenteras för att sedan i ena halvan av filmen försvinna helt känns inte som det klokaste regissörsbeslutet. Men det fråntar inte filmen från att vara en spännande thriller som når fram med att berätta något viktigt om vår samtid och också uppmärksammar en historisk händelse som fåtalet har kännedom om  i detalj. Däri fyller filmen sitt syfte. Och att närma sig det här ämnet och därmed tvingas mäta sig med giganter i genren som “Alla presidentens män” och nutida exempel som “Spotlight” är ett djärvt beslut. Scott Z Burns når inte hela vägen. Det fattas färgstarka karaktärer och ett upptrissat tempo för att nå målet. Även dramer som Stephen Spielbergs “The Post” är bättre på att ge en djupare förståelse för hur arbetet hos ett utredarteamet kan te sig. I ”The Report” redovisas mycket rakt upp och ned utan en mänsklig dimension. Vilka är dessa karaktärer vi ser framför oss? Till det ger filmen noll svar. Kanske är det aldrig syftet, men det blir något blodfattigt. Men med Scott Z Burns vid rodret känns två timmar på Park som ingenting. “The Report” är en väl researchad och underhållande bagatell till film med en Adam Driver som växer för var roll han tar sig an.

Arkiverad under: Filmrecension, Toppnytt

Filmrecension: I Lost My Body – Jeremy tar tecknad film till nya höjder

11 november, 2019 by Petter Stjernstedt

I Lost My Body
Betyg 4
Svensk biopremiär  29 november på Netflix
Visas på Stockholm filmfestival
Regi Jérémy Clapin
Medverkande: Alia Shawkat, Alia Shawkat och George Wendt

Fransmännen kan det här med animation. Från baguetternas förlovade land har vi fått filmpärlor som ”Trion från Belleville”, ”Illusionisten” och ”April And the Extraordinary World” som alla delvis eller helt är handmålade och 3d-animerade. ”I Lost My Body” är den senaste i mängden välgjorda animerade storverk, en film som fått stående ovationer i Cannes. Varje bildruta känns minutiöst genomtänkt och tempot och ljudläggning gör också sitt till den starka filmupplevelsen.

”I Lost My Body” handlar om Naofel som av misstag sågar av sin ena hand. Strax därefter vaknar högerhanden upp. Han är inlåst i ett kylskåp och är inplastad i en genomskinlig svårgenomtränglig plastpåse. Nu börjar handens jakt efter Naofel och den tillhörande kroppen. Handens äventyr tar oss till mörka tunnelbaneuppgångar med glupska råttor som hotar runt varje hörn, skyhöga hopp över skyskrapor och trafikerade motorvägar. Och hungriga, lekfulla hundar som älskar att smaska på ett finger eller två finns det gott av i stadsdelen. Samtidigt får vi tillbakablickar till Naofel tidigare liv,hur han och hans hand växer upp och tillsammans och upplever avgörande ögonblick, första greppet om en annan människa, första omfamningen, första gången en vidrör varm sand och låter den glida genom fingrarna och första handgreppet runt cykelstyret. Trauman från förr tynger Naofel och gör det svårt för honom att kunna gå vidare. Men så en dag stöter han på en person som helt ändrar riktning på Naofels kompassnål bort från en vilsen, planlös tillvaro och mot mera klarhet och uppriktighet.

Detaljrikedomen och ljudanläggningen imponerar stort på mig. Varje liten ljusglimt eller hårstrå från håriga råttor känns uttänkt. Detta är ett verk för kommande animatörer att ta lärdom av. Samtidigt är storyn en svindlande färd genom Naofels barndom och handens strapatser som leder hen fram till livshotande situationer. En om du så vill – actionfilm för animationsnörden i oss alla. Regissör Jérémy Clapin fångar det stora i det lilla och gör förhöjd dramatik av de enkla sakerna i livet. Hans pensel är vass och fylld av kulörer av alla tänkbara nyanser. Detta är Jeremys debut som animatör inom långsfilmsgenren. Och så mycket vågar jag nog säga – vi har knappast hör det sista från honom.

Arkiverad under: Filmrecension, Toppnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 17
  • Sida 18
  • Sida 19
  • Sida 20
  • Sida 21
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 57
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Recension av tv-serie: Historien om partierna – skummar på ytan och blundar för viktig information

Historien om partierna Betyg 3 Premiär … Läs mer om Recension av tv-serie: Historien om partierna – skummar på ytan och blundar för viktig information

En midsommarnattsdröm av William Shakespeare är årets sommarteater på Stallebrottet

En midsommarnattsdröm av William … Läs mer om En midsommarnattsdröm av William Shakespeare är årets sommarteater på Stallebrottet

Filmrecension: Toy Story 5 – en magnifik triumf

Toy Story 5 Betyg 5 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: Toy Story 5 – en magnifik triumf

Recension: David Byrne – Perfektion i rörelse – och en ovanligt lång väntan

Det finns konserter där publiken sjunger … Läs mer om Recension: David Byrne – Perfektion i rörelse – och en ovanligt lång väntan

Välgjort och spretande som ett aptitligt smörgåsbord – Dan Helström & Naturligt-vis med Kålhuuvet, Pop-Arne och vadaren

Dan Hellström / … Läs mer om Välgjort och spretande som ett aptitligt smörgåsbord – Dan Helström & Naturligt-vis med Kålhuuvet, Pop-Arne och vadaren

Recension: Hemliga Klubben på Gröna lunds lilla scen, får till en gigantisk ringdans.

Hemliga Klubben har aldrig varit ett … Läs mer om Recension: Hemliga Klubben på Gröna lunds lilla scen, får till en gigantisk ringdans.

Stockholms berättarfestival samlar 57 berättare från 17 länder den 25 juni–2 juli

25 juni–2 juli 2026 fyller åtta dagar av … Läs mer om Stockholms berättarfestival samlar 57 berättare från 17 länder den 25 juni–2 juli

Stockholm får en Deckarfestival i höst

Ny deckarfestival tar över Gamla stan i … Läs mer om Stockholm får en Deckarfestival i höst

Bo Kaspers Orkester släpper nytolkning av ”Dansa på min grav”

Bo Kaspers Orkester firar 35 år som band … Läs mer om Bo Kaspers Orkester släpper nytolkning av ”Dansa på min grav”

Klassrumsgodkänd: ”Modern tid” av Fabian Göranson

Titel: Modern tid Illustratör: Fabian … Läs mer om Klassrumsgodkänd: ”Modern tid” av Fabian Göranson

En av de mest nedtonade och intimaste skivor som släppts på senare tid – The Urge of Inner Feelings med Lilla Jazzkapellet

The Urge of Inner … Läs mer om En av de mest nedtonade och intimaste skivor som släppts på senare tid – The Urge of Inner Feelings med Lilla Jazzkapellet

Basistlegendar med rebellisk aura har lämnat oss – Nikke Ström 1951 – 2026

Sedan jag nyligen skrev minnesord om … Läs mer om Basistlegendar med rebellisk aura har lämnat oss – Nikke Ström 1951 – 2026

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in