Petter Stjernstedt

Riksteatern
Medverkande
Danjin Malinovic
Fikret Çeşmeli
Konstnärligt team
Av: Danjin Malinovic
Regi: Michael Cocke
Scenografi och kostym: Katrin Brännström
Musik: Fikret Çeşmeli
Ljusdesign: Patrik Nystrand
Maskdesign: Eva Rizell

Hur kan en vanlig pappa som har allt man kan tänka sig – barn familj vänner och framgång – förvandlas till en mördare, någon som använder farliga vapen för att attackera oskyldiga människor? Hur kan ett liv ta en så drastisk vändning? Manusförfattaren och huvudrollsinnehavaren Danjin Malinovic har efter intervjuer med en krigsförbrytare från forna Jugoslavien omvandlat orden till teater. Pappa, make och krigsförbrytare är en pjäs om människans komplexitet och vår rädsla för den “andre”.

Han förväntade sig att möta ett monster, en människa vars ondska inte vet några gränser, men istället möter han en kärleksfull fader, en närvarande make och en krigsförbrytare. Någon som älskar sin dotter över allt annat. Som skämtar och pratar om stora sporthändelser med sina kompisar. Men som kvällstid massakrerar, våldtar och misshandlar kvinnor och barn.

Pappa, make och krigsförbrytare ställer de svåra frågorna. Den ser bortom dikotomierna – gott och ont, ljust och mörkt och visar på komplexiteten i människan. Vår naiva syn kring högernationalismens framväxt i världen blir glasklar i Danjin Malinovics regi. Om hur vi skanderar “Det ska aldrig hända igen”, men ändå röstar gång efter gång fram högerextrema partier till makten. I krigets Serbien fick vanliga människor valmöjligheter att att inte delta i ett massmord. Av cirka 50 människor som frivilligt ställde upp som medverkande i kriget backade 15 personer.

Danjin Malinovic gick in i projektet med den naiva syn att detta var en man som idag tyngs av stark ånger. Men inga något sådant symptom syntes inte till. Bara fragment av ånger kunde skönjas. Vissa händelser önskar han se ogjorda, medans andra ser han med iskall blick och ett stenansikte likgiltigt på. Han berättar lättjefullt om hur han bygger en koja till sin älskade dotter, som hon kallar för Pappas slott, för att i nästa stund detaljerat beskriva hur han och hans vänner våldför sig mot en fjortonårig flicka. Mannen försvarar handlingarna med att säga att det var det normala då. Alla gjorde det. At våldta var lika normalt som att dricka kaffe. Hur hamnar man där? Att gå med i en grannsämja och att döda ett barn kan tyckas aktiviteter som befinner sig långt ifrån varandra, men så är det inte för honom. Stegen däremellan var små. Sakta men säkert om så samhället och folket tillåter normaliserar vi det som tidigare setts som barockt och inhumant. Stefan Löfven vill stänga till dörren till många flyktingar. Men för tio år sedan var det en annan visa när han med stolthet i rösten meddelade att – ”I mitt Europa bygger vi inga murar”. Verkligheten har förändrats. Det finns en misstänksamhet gentemot ”den andre”, en rädsla Jimmie oc Co spelar på. Krigsförbrytaren förklarar ett grymt mord mot en sjuttioårig kvinna med att hon annars skulle ha tjallat eller att hon ljög om vart hon gömde pengarna och därför förtjänade att dö.

Pappa, make och krigsförbrytare är en vågad komplex pjäs nyanseras bilden av krigsförbrytaren. Efteråt blir det frågestund med skådespelarna. En av åskådarna räcker upp handen och riktar sin fråga till Danjin Malinovic – ”Hur ställer sig krigsförbrytaren själv till pjäsen?”. Danjin Malinovic svarar att han inte vet men att hans förhoppning är att mannens medverkan visar på hans medmänsklighet. Kanske ser han det som en sätt att ge tillbaks från de hundratals personer han tagit från. Under intervjuerna som så skickligt och sakligt gestaltas i pjäsen pendlar Danjin Malinovic mellan att känna både känslor av hat och medlidande. Han hatar sig själv och letar desperat efter ett bevis för att det goda till sistens ska segra då mannen visar känslor av ånger? Men är Malinovics desperation tvärtom en absurt besatthet i att finna det enkla i det svåra? Något som visas i gestaltning på scen med all önskvärd tydlighet.

Malinovic är inte intresserad av mannen per se utan hans handlingar och om vad det säger om oss människor. Vi måste lyssna och bilda oss en förförståelse för det hemska som skett. Och förstå att vem som helst i rätt kontext och sammanhang kan hamna där. Pappa, make och krigsförbrytare visar på komplexiteten i människan. Vi har alla en krigsförbrytare i oss. Det gäller bara att hålla honom ur vägen och inte skapa rätt förutsättningar för honom att kunna gro.

Pappa, make och krigsförbrytare har premiär i Lund den 21 januari.

Petter Stjernstedt