Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Petter Stjernstedt

Skivrecension: Jungle – Loving in Stereo

by

Artist Jungle
Titel Loving in Stereo
Betyg 3
Release 13 augusti

Det blir glittrande 80-talspastich och discodans när Londonbaserade Jungle är i farten.
Ett vykort direkt från Post-covidland och en uppmaning om att dansa hela natten lång.

Ambitionerna syns redan i singlarna och musikvideorna till Truth och Keep Moving. I sistnämna Keep Moving äntrar en rastlös och energisk trupp bestående av välstylade och snyggt uppklädda dansörer en övergiven skola. Med coola moves och välkoreograferad dans omvandlas den gråmulna miljön till en glittrande färgbomb och graciös catwalk. Jungle, den Londonbaserade electroduon med försmak för 80-tals disco, vet hur man festar hela natten lång.
Att kombinerar modern funk med eko från dåtiden är deras gebit och paradrätten stavas disco á la Pet shop Boys och Daft Punk.

Men Loving in Stereo brottas med viss likformighet, känslan av att för många favorit-i-repriser staplats på raken. Albumet saknar de självklara hitsen och känns soundmässigt väl generisk även om helheten är en sprängkraftig apparat. Med inledande spåret, den filmiska Dry your Tears med stråkar och smäktande toner till discodängorna Keep Moving och Justice-pastichen All of the Time till gästspelen Romeo och Goodbye My Love finns här mycket att hämta. Det är de tillfälliga gästerna som lyfter albumet en extra tum.

Med fransk-amerikanska raparen Bas vid stativet ges extra tyngd åt Romeo. Och sydasiaten och multiartisten Priya Ragu i GoodBye My Love draperar snyggt in Jungles dansanta disco i silkeslen dräkt. Hennes souliga röst och släpiga R&B ger en mjukare framtoning till electroduons ibland kantiga sound.

Förstå mig rätt. Jag gillar Jungles senaste alster, men för att nå de högsta av höjder krävs mer lekfullhet och mindre av de homogena. Till trots är Loving in Stereo en kärleksfull salut till musiken och en påminnelse om att festen post-corona-style faktiskt är här för att stanna.

Petter Stjernstedt

Filmrecension: First Cow – Lågmält om människan och marknadens blodiga prislapp

by

Pressbild

First cow
Betyg 4
Svensk biopremiär 7 maj
Regissör Kelly Reichardt
Slådespelare: John Magaro, Toby Jones och Orion Lee.

Konsten att mjölka en ko eller hur du bakar en kaka. Kelly Reichardts skitiga västern First Cow är långsam, hypnotisk och säger något väsentligt om att vara människa i kapitalismens tidevarv.

Om skogens mjuka guld, bäverolja och drömmarnas land USA, där möjligheterna är oändliga eller obefintliga? Cookie och King Lu är båda främlingar i det nya landet, en cowboy och kines som pratar ut om livet och stöter på motstånd i en värld full av orättvisor och fattigdom. I Kelly Reichardts
( Meeks Cuttoff, Certain Women och Wendy och Lucy) senaste, unisont hyllade First Cow följer vi två män och deras kamp om överlevnad i 1800-talets Amerika, monstret vars brödföda är desperata invandrare som blint tror på devisen att gräset alltid är grönare på andra sidan kullen. Kelly är känd för sina långsamma historier som sakta men säkert segar sig fram likt en snigel på barmark. Här är tystnaden och andetagen emellan lika viktiga som samtalet. I det lilla säger Kelly något väsentligt om det mellanmänskliga. Och han visar det i vackra måleriska bilder över skog och mark i höstprakt.

Filmen som löst baserats på Jonathan Raymonds roman The Half Life särskådar myten om den amerikanska drömmen. Det är symbolen som består än i dessa dagar. Framgång har alltid haft sitt pris även så i jänkarland. Och framgångssagan stavas honungsdoppade kakor bakade i mjölk från tjuvmjölkad ko som männen i smyg använder sig av för att framställa sina populära bakverk. Men kapitalismens Amerika visar snabbt sitt fula tryne och männen tvingas på flykt.

Ingen är oskyldig och ingen kommer lindrigt undan i detta drama stavat med små, små bokstäver. First Cow är Kellys svar på den skitiga västern utan varken våld eller drängfulla kofösare. Den gastkramande men återhållsamma avslutningen blir till en härlig kontrast till det segdragna. Det är skönt att i dessa pressade pandemi-tider få se något mer dröjande. Kelly vågar låta saker få ta tid. Med lätt hand och säker regi dirigerar hon sina medspelare likt en dirigent och hens orkester. Ingen ton slår fel i detta alster av välklingande country, blues och magnifikt skådespel med John Magaro och Orion Lee i huvudrollerna. Och med en slibbig Toby Jones som rikemansherren som så intensivt längtar efter att få återuppleva Londons utsökta bakverk. First Cow är en fin film om manlig vänskap, ett drama om marknadens pris där din livhanke sätts som pant. Vad är likheten mellan en bagare och en tiggare, frågar Cookie . ”De behöver båda ”deg”. Enough Said.

Petter Stjernstedt

Oscarsgalan 2021 Live

by


Tryck på uppdatering-knappen för senaste nytt.

Nu startar vi. Den 93:e Academy Awards har nu dragit igång och Kulturbloggen uppdaterar live om det senaste, priser, stämningen med mera. Kanske skrivs historia inatt då två kvinnliga regissörer har chans att ta emot priser i den tunga kategorin årets regi. Välkommen till filmnatten!

Se hela galan på Tv4 Play eller Aftonbladet.nu.

Another Round vinner för bästa Internationella film.
Daniel Kaluuya vinner för bästa manliga biroll för hans insats som aktivisten från Black Panther Fred Hampton i Judas and The Black Messiah.

Årets bästa make up går till Ma Rainey’s Black Bottom . Make-up-artisten berättar starkt om hur svarta i början av hennes karriär inte fick arbeta som make up artister, men detta har förändrats och här idag på galan ser vi både transpersoner svarta och kvinnor som arbetar med make up. 


Bästa original manus går till Promising Young Woman och den kvinnliga manusförfattaren Emerald Fennell.
Bästa manus efter förlaga går till The Father och manusförfattare Florian Zeller och Christopher Hampton.


Bästa regi går till Zloe Zhao för Nomadland. Detta är första gången en kvinna vinner i denna kategorin på 23 år. Innan är det enbart Kathryn Bigelow som vunnit som kvinnlig regissör för bombaction-filmen The Hurt Locker.
Sound of Metal vinner för bästa ljud.


Two Distant Stranger tar hem pokalen för bästa kortfilm. Filmskaparna pratar om hur svarta män och kvinnor varje dag dör i onödan av övervåld  och av mer eller mindre uttalad rasism av övermakt och vita människor. Därför är det viktigt att denna film om polisvåld mot svarta får uppmärksamhet.


Soul vinner för bästa animerade film. Regissör Pete Docter tackar Disney för deras mod och säger: !”Hej, vi vill göra en filosofisk film om livets vägval. Ok, go ahead. Det är inte ett vanligt tema i en animerad film direkt, men kör på!”. 
Bästa Dokumentärfilm – kort går till Colette.

Bästa dokumentär går till Pippa Ehrlich och James Reed för My Octopus Teacher, en underbar film om vänskapen mellan en dykare och en bläckfisk.
Bästa specialeffekter går till Tenet. 

Brad Pitt presenterar årets bästa kvinnliga biroll. Youn Yuh-jung mottar priset för hennes gripande porträtt av mormorn i starka Minari: ” Hur kan jag vinna över Glen Close? Vi kan inte tävla mot varandra. Jag har bara lite mera tur än dig ikväll.”

Bästa Production Design går till Donald Graham Burt och Jan Pascal för Mank.
Årets Cinematography tilldelas Erik Messerschmidt för Mank. 
If Anything Happens I Love You blev årets animerade kortfilm.

Harrison Ford håller ett roligt tal om klippningens ädla konst. Mottagare för årets bästa klippning är Mikkel E.G. Nielsen för Sound of Metal. 
Bästa musik går till Trent Reznor för Soul.

Bästa sång går till Judas and The Black Messiah.

Filmstjärnorna gissar på låtar – är det en icke-nominerad, nominerad eller en vinnande låt. I leken får Glen Close gissa om Spike Lees Da Butt  ur School Daze från 1998 var nominerad eller inte som bästa sång. Glen överraskar med sina kunskaper i ämnet och passar på att bjuda på sig själv med sin skaka-rumpa-dans till denna svängiga soulbiten. Denna scen är redan en klassiker.
Bästa film går till Nomadland. 
Bästa skådespelerska går till Frances Mcdormand för hennes insats i Nomadland.
Bästa skådespelare manlig går till Anthony Hopkins för The Father. 
Och det var allt för denna gång…




 

Inför Oscarsgalan 2021 – Stjärnglans på distans

by


Det är mångfald i kvadrat med svarta erfarenheter och rotlöst normadliv på tapeten när den 93:e upplagan av Oscars går av stapeln natten till måndag.

Det är en gala olik alla andra. Oscars anno 21 är nedbantad till max med en sparmakad dos av glam och glamour. Hopprullade är de röda mattorna och hemma i vardagsrummet ser vi en hårdsminkad Tom Cruise tillsammans med resterande filmelit förbereda sina presentationstal för årets nominerade

Det smala, nedtonade är 2020`s brännpunkt. Eftersom efterlängtade storfilmer à Martin Scorsese ständigt fått se sitt premiärdatum framskjutet har en ny filmskara tagit plats och har stuligt rampljuset. Det gör showen till en mångfaldens gala med storslagna verk kring svart erfarenhet och invandrares upplevelser med asiatisk amerikanska Minari , BLM-jätten Judas And The Black Messiah, om FBI:s inflitration i Martin Luthers Kings rörelse.
Vi hoppas den större mångfalden är en trend som är här för att stanna. 

Årets stora snackis är Nomadland. I filmen som tagit storslam på både Golden Globe och Bafta-galan inblickar vi de amerikanska nomadfolkets leverne, gruppen som aldrig har ett fast jobb och som ständigt är på resande fot. I huvudrollen ser vi den förträfflige Frances Mcdormand som nomadkvinnan Fern. Likt en grävande journalist tar hon pulsen på nomadernas tillstånd och situation. Högst troligen tar Frances hem vinsten som årets kvinnliga huvudroll. Därmed blir det Frances andra vinst under loppet av fem år  
(2017 mottog hon priset som bästa kvinnliga huvudroll för rollprestationen i Three Billboard, Ebbing Misouri).

I One Night In Miami ser vi tyngviktarna Muhammed Ali, Malcolm X, Sam Cook och Jim Brown en sen natt dela erfarenheter kring svarthet och lyfta skilda perspektiv om utsatthet och berömmelse. Det ska bli spännande att följa årets stora filmhändelse där luppen riktats mot svart erfarenhet. Jag, Kulturbloggens Petter Stjernstedt, kommer självfallet att sitta bänkad framför tv-soffan för att fånga varje unikt ögonblick på denna Galornas gala Oscars. Vi ses i natt.

Alla nominerade:

BEST PICTURE

”The Father””Judas and the Black Messiah””Mank””Minari””Nomadland””Promising Young Woman””Sound of Metal””The Trial of the Chicago 7″

ACTRESS IN A SUPPORTING ROLE

Maria Bakalova, ”Borat Subsequent Moviefilm”Glenn Close, ”Hillbilly Elegy”Olivia Colman, ”The Father”Amanda Seyfried, ”Mank”Yuh-jung Youn, ”Minari”

ACTOR IN A SUPPORTING ROLE

Sacha Baron Cohen, ”The Trial of the Chicago 7″Daniel Kaluuya, ”Judas and the Black Messiah”Leslie Odom Jr., ”One Night in Miami”Paul Raci, ”Sound of Metal”Lakeith Stanfield, ”Judas and the Black Messiah”

INTERNATIONAL FEATURE FILM

”Another Round” – Denmark”Better Days” – Hong Kong”Collective” – Romania”The Man Who Sold His Skin” – TunisiaQu Vadis, Aida? – Bosnia and Herzegovina

DOCUMENTARY (SHORT)

”Colette””A Concerto Is a Conversation””Do Not Split””Hunger Ward””A Love Song For Latasha”

DOCUMENTARY FEATURE

”Collective””Crip Camp””The Mole Agent””My Octopus Teacher””Time”

ORIGINAL SONG

”Fight For You” from ”Judas and the Black Messiah””Hear My Voice” from ”The Trial of the Chicago 7″”Husavik” from ”Eurovision Song Contest: The Story of Fire Saga””lo Sì (Seen)” from ”The Life Ahead (La Vita Davanti a Se)””Speak Now” from ”One Night in Miami…”

ANIMATED FEATURE FILM

”Onward””Over the Moon””A Shaun the Sheep Movie: Farmageddon””Soul””Wolfwalkers”

ADAPTED SCREENPLAY

”Borat Subsequent MovieFilm””The Father””Nomadland””One Night in Miami””The White Tiger”

ORIGINAL SCREENPLAY

”Judas and the Black Messiah””Minari””Promising Young Woman””Sound of Metal””The Trial of the Chicago 7”

ACTOR IN A LEADING ROLE

Riz Ahmed, ”Sound of Metal”Chadwick Boseman, ”Ma Rainey’s Black Bottom”Anthony Hopkins, ”The Father”Gary Oldman, ”Mank”Steven Yeun, ”Minari”

ACTRESS IN A LEADING ROLE

Viola Davis, ”Ma Rainey’s Black Bottom”Andra Day, ”The United States vs. Billie Holiday”Vanessa Kirby, ”Pieces of a Woman”Frances McDormand, ”Nomadland”Carey Mulligan, ”Promising Young Woman”

DIRECTOR

Thomas Vinterberg, ”Another Round”David Fincher, ”Mank”Lee Isaac Chung, ”Minari”Chloe Zhao, ”Nomadland”Emerald Fennell, ”Promising Young Woman”

PRODUCTION DESIGN

”The Father””Ma Rainey’s Black Bottom””Mank””News of the World””Tenet”

CINEMATOGRAPHY

Sean Bobbitt, ”Judas and the Black Messiah”Erik Messerschmidt, ”Mank”Dariusz Wolski, ”News of the World”Joshua James Richards, ”Nomadland”Phedon Papamichael , ”The Trial of the Chicago 7”

COSTUME DESIGN

”Emma””Ma Rainey’s Blackbottom””Mank””Mulan””Pinocchio”

ACHIEVEMENT IN SOUND

”Greyhound””Mank””News of the World””Soul””Sound of Metal”

ANIMATED SHORT FILM

”Burrow””Genius Loci””If Anything Happens I Love You””Opera””Yes-People”

LIVE ACTION SHORT FILM

”Feeling Through””The Letter Room””The Present””Two Distant Strangers””White Eye”

ORIGINAL SCORE

”Da 5 Bloods””Mank””Minari””News of the World””Soul”

VISUAL EFFECTS

”Love and Monsters””The Midnight Sky””Mulan””The One and Only Ivan””Tenet”

FILM EDITING

”The Father””Nomadland””Promising Young Woman””Sound of Metal””The Trial of the Chicago 7”

MAKEUP AND HAIRSTYLING

”Emma””Hillbilly Elegy””Ma Rainey’s Black Bottom””Mank””Pinocchio”

Filmrecension: Yung Lean In My Head – om hybris och jakten efter det sanna jaget

by


Yung Lean – In my head
Betyg 4
Svensk biopremiär: 27 november, 2020

Yung Lean – In My Head sätter pulsen på en generation, ett tidevarv och en musikscen. Det är drömmen om nåt större, noblare. Droger, tabletter och ett osunt leverne kommer som brev på posten med lyckoruset som nykläckt artist. Ett fritt fall mot undergång jag inte kan slita mig ifrån.

Han är Stockholms-pågen, en udda fågel som från ingenstans tar över en hel världsscen. Hip-hop branschen anno 2020 är en kreativ verkstad där artist efter artist gör sig hörd. Här sticker unge solblekte Jonathan ut hakan. Via sina obskyra psykedeliska musikvideos hittar han en publik och så är karusellen igång. Med spelningar världen över och samproduktioner med storheter som Frank Ocean och Travis Scott tar Lean sig mark. Men bakom masken Yung Lean döljer sig ett bottenlöst mörker.

Dokumentären Yung Lean – In My Head tar oss med bortom den sedvanliga berättelsen om artistens uppgång och fall. Istället synas människan bakom sminket. Om drogerna och misären, psykosen och den psykisk ohälsa som ofta följer med lyckoruset som streakande världsartist.

Vi paralyseras av den dynamiska, experimentella musikstilen. En Jonathan i hoodie och trimmat kortklippt hår sjunger om misär med en förgrund av svävande glasflaskor av märket Arizona Ice Tea. Det geniala ligger i det banala, texter som säger allt och ingenting. Men briljansen bor granne med galenskapen och världsturne efter världsturne rör vi oss allt närmare Dantes Inferno. En mörk natt står Jonathan på hotell-balkongen och skriver på mobilen sin märkvärdiga historia vars innehåll skulle få självaste Stephen King att frysa till is. Ett djävulens kontrakt upprättas mellan Jonathan och Antikrist. Nästa anhalt: Psyket. Här följer en bergsklättring upp och ut ur misären. Med ficklampa och kompass söker Lean förtvivlat efter det sanna jaget. Någonstans gömmer sig Jonathan, den lilla pojken som helt tappat fotfästet. Yung Lean – In My head berättar fängslande om killen som desperat klamrar sig fast vid ravinens brant, som bygger sitt eget universum men som vägrar att slita av sig masken trots Liemannens envisa knackningar på hemmets port.

Petter Stjernstedt