Har personligen varit ett intensivt år, fast nu finns å andra sidan gott om tid att koppla av och påbörja utvecklande projekt. Orsaken är att jag sedan december blivit en ”fri man” som Ulf Lundell sjunger, slipper hädanefter att kombinera skrivande med betungande nattpass på Posten. Hoppas det kan vara av intresse att jag redovisar gångna året i kulturens tecken, något jag gör för tredje året.
Om skrivandet: Närmare hundra texter i Kulturbloggen, ett dussintal i Orkesterjournalen plus en handfull recensioner på Facebook. Så lyder facit angående textproduktionen, texter som kunnat läsas på nätet och i enstaka fall i papperstidning. Sysslan är mödosamt kreativ, resulterar både i ångest och lustkänslor. Den ovälkomna skrivkrampen hälsar på emellanåt, särskilt när jag nödgas vässa mina argument när ett verk som ska bedömas inte håller måttet. Många timmars analys och famlande efter rätt formuleringar riskerar då att få minimal respons. Att tvingas dissa proffs vars ansträngningar inte burit frukt är nästan smärtsamt. Vet av erfarenhet att jag ofta har svårt för att vara entydigt kategorisk, behöver oftast tid för eftertanke och överäganden. De gånger frigrupper använt ens recensioner i sin marknadsföring, eller då regissörer delat länkar, får man ett lika glädjande kvitto på uppskattning som när man blir citerad av musiker och teatrar.
Kan på rak arm bara erinra mig ha gjort två intervjuer: dokumentärfilmsveteranen Maj Wechselmann och jazzsångaren Alexander Lövmark. Hoppas på fler intervjuer i år, har en del på gång.
Livemusik: För att ge en bild av omfattningen kan det vara på sin plats med en förteckning över festivaler eller motsvarande som bevakats. Jazzfestivaler i Ystad och Stockholm, Jazzdagar i Falkenberg, Jazzveckan i Ljungskile, världsmusikfestivalen Clandestino i Göteborg, Jazz- och bluesfestivalen i Trollhättan, WOW och Göteborgs Kulturkalas. Till uppräkningen ska enskilda konserter i Kungsbacka, Lerum, Kungälv, Mölndal samt Göteborg adderas. Vid längre resor har jag åkt tåg. Till och från P3 Guld i Partille transporterades jag bekvämt i chartrad buss. När det gäller de kickar konserter kan ge, har suget inte minskat efter fyrtiofem år. Musiken kan vara stillsam eller präglad av ett sjusärdeles drag. Jag har ingått i en publik på tjugo personer på jazzklubb och stått bland över tjugotusen i Slottsskogen. Ljudet har växlat från fantastiskt till undermåligt. Förväntningar brukar uppstå, relativt ofta infrias de i olika utsträckning.
Vad som varit bäst framstår som en närmast omöjligt uppgift att bedöma. Ur minnet vill jag ändå lista högtidsstunder som gjort mig lycklig. 1. Youn Sun Nah – Ystad 2. Willemark/ Knutsson/ Öberg – Plugged Records Sthlm 3. Jan Lundgren & Hans Backenroth med Ratinger Kammerchor – Ystad 4. Shai Maestro trio – Kulturhuset 5. Agnas/ Zetterberg/ Texas Johansson – Unity 6. Thåström – WOW 7. Jan Garbarek Quartet – Kulturhuset 8. Ellen Andrea Wang – Ystad + Trollhättan 9. Lill Lindfors med Claes Crona trio – Mölnlycke 10. Iggy Pop – WOW 11. Wolfgang Haffner Band – Ystad+ Kulturhuset 12. Lars Jansson kvartett feat Cecilie Norby – Ljungskile 13. Rymden – Berwaldhallen 14. The Bad Plus – Fasching 15. Judith Owen – Kungälv 16. David Crosby – Göteborgs Konserthus 17. Förnuft och känsla (Kallerdahl/ Lorinius/ Birgenius) – Unity 18. Claes Janson – Falkenberg 19. Ola Magnell – Liseberg 20. Claire Martin – Ystad 21. Knut Reiersrud – Trollhättan 22. Union Carbide Production – Liseberg 23. Phronesis – Ystad 24. The Manhattan Transfer – Ystad 25. Jakob Karlzon trio – Nefertiti 26. Paulo Fresu Devil Quartet – Ystad 27. Cecilie McLorin Salvant – Ystad 28. Lisa Nilsson – Gothia 28. Bill Evans & Ulf Wakenius Quart – Ystad 29. Adam 8 – Unity 30. Magnus Lindgren och Stockholm Underground feat Ida Sand – Lerum 31. Vivian Buczek – Nefertiti 32. Progglådan (feat Coste Apetrea & Kenny Håkansson) – Stora Teatern 33. Rebecka Törnqvist – Nefertiti 34. Donny Mc Caslin – Fasching 35. Lizz Wright – Ystad 36. Horncraft – Plugged Records 37. Oumou Sangare – Pustervik 38. Anders Bergcrantz & Tomas Franck – Falkenberg 39. Bernt Rosengren Quart – Unity 40. Sofie Livebrant – Kungsbacka 41. Hannah Svensson och hennes grupp – Falkenberg 42. Fröken Elvis – Stenhammarsalen 43. LSD´s – Unity 44. The Groove – Nefertiti 45. Lars Jansson trio med Erik Söderlind – Nefertiti 46. Trudy Kerr Quart – Ystad 47. Bronk – Nefertiti 48. Bohuslän Big Band med Avishai Cohen – Ystad 49. Elin Larsson ”Crossing Borders” – Ystad 50. Tangerine Dream – WOW
Blev en lång topplista, ganska spontant utformad. Hoppar över konserter som jag bara hört delar av, när jag till exempel hastat till Nef från teaterpremiärer. Och konkurrensen har under året var så mördande, att somligt recenserat i mycket positiva ordalag inte fått plats. .
Skivutgivningar: Ny musik införskaffar jag inte längre på skiva, förutom när jag ibland köper från artisterna vid deras spelningar. Sedan tillkommer förstås recensionsex. Blev om jag räknar rätt, nitton recensioner i Kulturbloggen och ett par i Orkesterjournalen, vilka sammanfogades till en topplista publicerad här. Trevligt att ”silverpristagaren” Anders Hagberg delade länken, något som genererade många likes för honom. Vissa album jag önskat skriva om skickades aldrig, andra kom utan att jag beställt. Med några få undantag rör det sig om svenska produktioner. Apropå skivor vill jag upplysa om årets roligaste begivenhet som infaller en söndag varje månad, nämligen Vinylträffar på Bengans med olika teman. Har inventerat min samling och bjudit på anekdoter kring och låtar med bland andra Bruce Springsteen, Kung Sune, Kajsa & Malena och Sky.
Att få ingå i juryn till Gyllene Skivan är ett ansvarsfullt hedersuppdrag. Tillsammans med röstande läsare av Orkesterjournalen user vi, vad vi anser vara årets bästa svenska jazzproduktion. I fjol delades priset ut till Lina Nyberg på Jazzriksdagen i Halmstad.
Grammisnominerad skiva jag önskar att jag recenserat, av en musikalisk trollkarl som jag träffat och hyllat flera gånger.
Film: Tyvärr har jag av tidsskäl fått prioritera bort regelbundna biobesök. De två spelfilmer jag sett på sistone har varit Cold War respektive Green Book. Den förstnämnda ett dystert kärleksdrama i svartvitt, mest från ett Europa bakom järnridån där konst användes i propagandistiskt syfte. Kritikersuccén baserad på regissörens föräldrar gjorde mig tom inombords, samtidigt som den var minnesvärd. Green Book är mycket välgjord feel good-film utan att det blir glättigt. Fantastiska huvudrollsinnehavare, snyggt foto och överlag gediget manus. En flerfaldigt Golden Globe-nominerad rulle vars dramaturgiska båge inbringar både skratt och insikter. Handlar om klass, rasism, tillhörighet, vänskap samt musikens dragningskraft och selektering. En rent fiktiv berättelse i grälla färger var omtumlande The Florida Project med Williem Dafoe i rollen som motellföreståndare, konstant på gränsen till sammanbrott i en film om att tappa kontrollen. I övrigt gör jag vågen för dokumentären på SVT om Esbjörn Svensson jämte ett fint porträtt på legendariske låtskrivaren Allen Toussaint.
Böcker och författare: Har inte hunnit läsa i önskvärd utsträckning. Sommaren och första månaden som pensionär har varit perioder då jag haft möjlighet att botanisera på närmaste bibliotek. Då gjorde jag noggranna läsningar av en roman och två dokumentära sammanställningar, arbeten som i slutändan blev till positivt hållna recensioner i Kulturbloggen. Tjugotvå titlar finns uppskrivna i mitt register, några av dem har hamnat som tips eller funderingar på Facebook-tråd. Hälften av böckerna har skrivits av kvinnor, vilket inte är direkt anmärkningsvärt för mitt läsande. Att italienska Marina Bellezza respektive Kärleken i Julia Anderssons liv, borde ha kortats avsevärt, ehuru de äger ansenliga kvaliteter, blev en oundviklig reflektion i somras. Av skönlitteratur user jag Moderspassion – Majgull Axelsson och Mödrarnas söndag – Graham Swift till mina topplaceringar, tätt följd av romaner författade av Agnes Lidbeck, David Ericsson och Sara Beischer. Den sistnämndes nya bok har ett metaperspektiv, vars glidande dimension blir extra kittlande när man haft tillfälle att träffa den halländske ”omsorgsexperten” ett antal gånger.
Eftersom jag är medlem i Ove Allansson-sällskapet var jag berättigad till fritt inträde endera dagen som allmänhet på Bokmässan i Göteborg. Gick runt i drygt tre timmar, ståndaktigt utan att handla. Träffade folk, lyssnade på uppläsningar och intervjuer. Efter fjolårets turbulens visade det sig att evenemanget inte riktigt återhämtat sig, även om det i vanlig ordning var kändistätt. I min hemstad har jag lyssnat till och pratat med Marie Hermansson, Anne Swärd och Daniel Suhonen.
Av de många intressanta program Göteborgs Stadsbibliotek bjuder på, ska särskilt framhållas den stående serien Klassikerprat. Vet att jag närvarade när verk av Borges, Enquist och P Roth dissekerats. I maj bevistade jag uppläsningsscenen Forum för poesi och prosa när Sara Granér och Klas Östergren gästade. Fick ett kort inspirerande snack med den avhoppade Akademiledamoten i samband med signering. Samma dygn jag avtackades på arbetsplatsen (läste strofer av Kent Andersson), var jag åhörare på den så kallade Författardagen till för i första hand bibliotekarier. Ulrika Nandra och Sara Beischer glänste!
Beträffande läst sakprosa var Mikael Persbrandts bekännelser hopfogade av Carl Johan Wallgren ett svindlande äventyr, medan Håkan Lahger firade stilistiska triumfer i praktverk om skivbolagen Metronome och nu Sonet. Tre gånger hängde jag på Olav Furumola Unsgaards lyckade release-klubb Talk is Cheap på Pustervik. Träffade där tunga journalister som nämnde Lahger, Fredrik Strage och Ika Johannesson. Apropå kortare möten med personer som försörjer sig på sin penna, vill jag föra till protokollet ett möte med den smått legendariske sport- och nöjesskribenten Tore S Börjesson på hans stamhak Östgötakällaren på Södermalm. Fångade honom med mina intervjuer om Bengan Blomgren och andra kring den alternativa musikrörelsen.
Teater och annan scenkonst: Ägnat mycket tid att betrakta dramatik där den utspelats, allt ifrån platser som storslagna GöteborgsOperan till minimal studio vid Konstepidemin, hem för ADAS. Lika spännande varje gång att utsätta sig, ta del av vad som försiggår i en konstnärligt utformad omgivning. Skulle tendenser till att bli blasé uppstå, då ska man ha vett nog att sluta. Finns uppemot trettiofem recensioner på Kulturbloggen, vilket inkluderar ett par krogshower, opera, musikal samt ett dansverk. Tillkommer gör Wendelsbergsrevyn med sina duktiga elever, politiska ”väckelse-kabarén” Medborgarbandet i Kungsbacka feat Nina Persson och Kristin Amparo och RAW man som kan definieras som en konfliktfylld enaktare om manlighet skriven och regisserad av oförtröttlige Martin Theorin. Av produktioner från SVT Drama såg jag Systrar 1968, vars förutsägbara berättande elakt, men relativt rättvisande, kallades klichébingo av Expressens kulturchef. Har sparat en omgång av påkostade melodramen(?) Vår tid är nu.
Av allt jag sett vad har gjort allra störst intryck? Inskränker mig till att framhålla några få uppsättningar, fast det finns fler som varit helgjutna. Otroligt spektakulära och empatiska musikalen Ringaren i Notre Dame, feministiskt stolta och sensuella Upprorets poet rotad i banbrytande iransk berömdhet, nytolkningen av Ett dockhem featuring Jesper Söderblom, ypperliga textförmedlare i angelägna franska monologerna Smärtan respektive Underkastelse, den autentiska densiteten i smarta DNA – dansa nära anhörig, De ensligas allé ett självbiografiskt kvinnligt projekt om medberoende signerat Carina M Johansson med absolut gehör. TERROR på Göteborgs dramatiska teater engagerade med olösligt dilemma vars utgång avgjordes i rättegång, musikteatern Madame Flod -återkomsten med fyndigt manus av Malin Lindroth kombinerade uppkäftig humor med rättmätig vrede och kammarspelet Allt gott i världen belyste raffinerat, välbeställda människors dåliga samvete i relation till de vi kallar ensamkommande. Stora delar av Dom blinda, dockteater-gästspelet Doktor Faustus på Folkteatern och symbolbemängda Hemsöborna har också varit exempel på utsökt teaterkonst. De allra flesta toppnoteringar har spelats på Göteborgs Stadsteater, ett teaterhus som för närvarande fyller salongen, tack vare Eva Bergmans fint orkestrerade uppsättning av Fanny och Alexander, innehållande åtskilliga skådespelartriumfer. Se där några kortfattade tankar om ett rikt teaterår i Göteborg.
Avrundar genom att framhålla ett udda verk, vars outplånliga avtryck antagligen avspeglades i min text om den. Syftar på dansdramat M(O)RD av koreografen Benedikte Esperi, en mångsysslande entreprenör. Hon och hennes handplockade yngre kvinnliga kollegor framförde ett specialskrivet verk baserat på de omtalade Yngsjömorden. Lämpligt nog skedde det i lokaler som fram till 1900-talets början fungerade som kvinnofängelse. Det märkliga var att publikplatser saknades. Vi hänvisades till att luta oss mot väggar och flytta runt till olika sektioner. Ordlös kommunikation, ögonbindlar som angav förutsättningar, stämningsmättad musik, fysiskt agerande genom total kroppskontroll. Och i avslutande fasen en kör plus inspelad pumpande musik och sång ackompanjerade danskompaniet uppradat utomhus i snön med facklor. Magisk föreställning, förstärktes av att initiativtagaren blev lyrisk över min betraktelse. Två dagar efter premiären återvände jag för att höra dem berätta om tillkomstprocessen.
Foto Ines Sebalj Gruppbild på de medverkande i Upprorets poet
