• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Rosemari Södergren

Filmrecension: Mother – visar ett mänskligt helgon

11 februari, 2026 by Rosemari Södergren

Göteborgs filmfestival 2026

Mother
Betyg 3
Svensk biopremiär 13 februari 2026
Regi Teona Strugar Mitevska

En mörkare skildring av den helgonförklarade Moder Teresa, musiksatt med svartsynt punkmusik. Fotomässigt är filmen elegant stram med många foton som är stilla och ger oss möjlighet att själva tänka och känna. Jag har svårt att ta till mig att detta skulle vara en skildring av Moder Teresa. Och det är inte heller regissörens syfte eller tanke med filmen efter vad jag kunnat läsa om den. Filmens regissör gör inte anspråk på att filmen ska vara en biografisk sann skildring. Det är en berättelse om att vara människa och att det inte finns någon som är alltigenom gott eller ont. Vi får möta en människa som drivs av en stark inre kraft, en längtan att hjälpa fattiga, svaga och utsatta och som kämpade för sin rätt att göra detta i ett sammanhang där män styr det mesta.

Moder Teresa spelas av Noomi Rapace och redan det gör att karaktären blir annorlunda och mer vild än hur Moder Teresa ofta skildras. Filmen pekar på framför allt ett av Moder Teresas för nutiden allmänhet mer problematiska inställning: om hennes syn på abort. Utan att trycka in i oss vad vi ska tänka eller tycka pekar filmen på olika förklaringar till olika åsikter om abort.

Mother skildrar sju dagar under 1948. Abbedissan Teresa (Noomi Rapace) väntar på ett brev från Vatikanen med tillstånd att få lämna sitt kloster i Indien för att missionera på egen hand. Det är hennes dröm, hennes längtan. Hon vill ägna sig helt åt att hjälpa de fattiga och bygga upp en egen nunneorden med nunnor som tillsammans med henne ger sitt liv åt att hjälpa de allra fattigast. Samtidigt får hon ett omskakande besked från sin förmodade efterträdare i klostret, syster Agnieszka (Sylvia Hoeks från Blade Runner 2049). Agnieszka avslöjar en hemlighet för Teresa: Agnieszka är gravid och hennes känslor pendlar mellan att hon vill föda barnet och därmed lämna klostret eller att istället göra abort och fortsätta som nunna.

Moder Teresa förverkligade ambitionen att starta Barmhärtighetens missionärer, fick Nobels fredspris och helgonförklarades av påven, men har under senare år även ansetts kontroversiell bland annat på grund av sin abortsyn samt bristfälliga sjukvårdsmetoder.

Noomi Rapace säger om sin rolltolkning:
– Det Teresa ber om tillstånd att göra har ingen kvinna gjort tidigare. Hon är en kvinna i en mans värld.

Mother är den nordmakedonska regissören Teona Strugar Mitevskas första engelskspråkiga film; hon har tidigare bland annat gjort Gud finns, hennes namn är Petrunya, som vann Europaparlamentets LUX-pris samt den ekumeniska jurys pris vid filmfestivalen i Berlin. Det var en berättelse om kvinnors villkor i en patriarkal omvärld, något även hennes nya film, Mother, berör.

Regissören, Strugar Mitevska, säger :
-Vi ville avmystifiera personen bakom myten, berätta om en mycket intelligent, ambitiös kvinna som hade ett stort hjärta, men också brister så som vi alla har.

Mother lyfter fram en komplex människa med många motsägelser och inre strider. Moder Teresa blir mänsklig och någon alla som inte bara haft flyt i sitt liv kan känna igen sig i emellanåt. Hon pendlar mellan olika känslor och är inte alltid helt säker på vad hon ska besluta eller vilka val hon ta. Huruvida det stämmer med hur den verkliga Moder Teresa var spelar ingen roll. Varför jag inte ger filmen ännu högre betyg beror på att jag trots allt har lite svårt att tro på karaktärerna.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Hopper och murmeldjurets hemlighet

6 februari, 2026 by Rosemari Södergren

Göteborgs filmfestival 2026

Hopper och murmeldjurets hemlighet
Betyg 3
Svensk biopremiär 6 februari 2026
Regi Benjamin Mosquet

En äventyrsfilm för hela familjen med kyckling-haren Hopper som hjälten. En actionbetonad animerad familjeunderhållning som börjar med full fart och denna fartfyllda action och musik på hög volym tar stort plats i denna familjefilm och när genomgående dominerande i de flesta scenerna. Det gör att jag personligen knappt orkade se hela filmen, det var för mycket action och för lite eftertänksamhet för att passa mig.

Hopper är en korsning av en kyckling och en hare, som när han var liten adopterades av upptäcktsresanden kung Peter. Den svenska biopubliken mötte denna animerade hjälte på bioduken första gången i Hopper och jakten på mörkrets hamster. Även i Hopper och murmeldjurets hemlighet görs hans röst av av Toussaint ”Tusse” Chiza, och som hans bästisar Meg och Abe hör vi Nassim Al Fakir och Ellen Bergström. Andra svenska välkända röster göra avHappy Jankell, Nassim Al Fakir, Lina Hedlund, Claes Ljungmark och Emil och Daniel Norberg.

De allra bästa familjefilmerna är de som barn i alla åldra kan älska och som vuxna får ut små spännande extradetaljer i. Det fungerar halvdant i denna film, tycker jag. Vuxenblinkningar består bland annat av utryck som ohälsosamma relationer och omvänd psykologi. Samtidigt som filmen kör på i hög fart med mycket action och jakt är den väl inte den bästa filmen för hela familjen. De minsta barnen har nog svårt att bli engagerade.

Hopper ger sig ut på äventyr tillsammans med sköldpaddan Abe och skunken Meg. De är på jakt efter att hitta ett mystiskt murmeldjur som enligt legenden håller sig gömd djupt inne i ett hemligt berg. Murmeldjuret sägs ha magiska krafter som skulle kunna rädda Hoppers art för all framtid. Men det finns så klart mindre snälla konkurrenter som också vill hitta murmeldjuret som det listiga lodjuret Crolloq och hennes busiga kameleonter Miggie och Rolf. Det är en tydlig metafor för kampen mot klimathotet och framför allt bott mot en del djurarter.

Filmen har dock en del intressanta poäng och om det är något större barn kan det fungera som familjefilm. Det är inte den gulligaste och snällare barnfilmen men den har en action som något äldre barn kan bli engagerade i.

Hopper samt hans vänner Abe och Meg är baserade på figurer födda ur den amerikanske serietecknaren Chris Grines penna. I original går Hopper under namnet Chickenhare, hjälte i serieböckerna The House of Klaus och Fire in the Hole. Chris Grine har nominerats till det prestigefyllda Will Eisner-priset för sin skapelse Chickenhare. Han har skrivit manus till Hopper och murmeldjurets hemlighet tillsammans med Dave Collard. Filmens originaltitel är Hopper et le secret de la marmotte.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Teaterkritik: Män som väver på Kulturhuset stadsteatern bubblar runt på ytan

30 januari, 2026 by Rosemari Södergren

Göteborgs filmfestival 2026

Män som väver
Av och regi Alexander Mørk-Eidem
Scenografi Petter Hellsing och Erlend Birkeland
Ljus Ellen Ruge
Kostym Jenny Ljungberg
Mask Susanne von Platen
Komposition Martin Vogel
På scen Hampus Hallberg, Andreas Kundler och Lennart Jähkel
Urpremiär 29 januari 2026 på Klarascenen, Kulturhuset Stadsteatern

Tre män, Lennart, Andreas och Hampus, sitter tillsammans och väver, ibland reser sig en av dem för att tala till de andra två. De både lever och arbetar tillsammans. Första halvan av denna nästa tre timmar långa föreställning var småmysig, puttrig och surfade runt på ytan kring intressanta frågor.

Den första halvan av föreställningen nuddade vid frågor om livets obeständighet, livets innersta kärna. Går det att hitta någon konstant, något som är att lita på och som inte förändras i livets ständiga förändring. Den grekiske filosofen Herakleitos från Efesos (ca 540–475 f.Kr.) är känd för citatet man kan inte stiga ner i samma flod två gånger och samma grundtanke genomsyrar till exempel buddhismen. Andreas står för att allt förändras medan Lennart stenhårt håller på att deras löften är det som ger stadga och som förblir stadigt i livets ständiga förändring.

Ett annat tema som bubblar runt är mäns våld, speciellt när en man är rädd för att bli övergiven. En annat tema som poppar upp är döden och vårt förhållande till de som gått ur tiden. Det har funnit en fjärde man i denna vävande grupp. Han heter Petter och påverkar de tre starkt.

Vad är det för samliv dessa tre män har? Är de en sekt? Är de en metafor för familjeliv? Är det en metafor för alla sammanhang där lever eller vistas tillsammans? Det får vi bestämma själva hur vi vill tolka det och hur vi vill betrakta det.

Lennart Jähkel spelar den äldre av de tre männen – och han är en av föreställningens behållningar. Han är trovärdig och trygg i sin roll på scen.De andra två fick manus och dialoger och monologer som inte riktigt bottnade. De gjorde allt de kunde med det materialet, tänker jag.

För mig är detta en föreställning som emellanåt är smårolig men under ytan är den tragisk och tar upp en del saker att fundera vidare på men mot slutet blir det skräck blandat med groteskeri. Det tragiska tar över på ett sätt inte känns helt genomarbetat, som en något förenklar lösning. Det är som att manusförfattaren Alexander Mørk-Eidem inte kunde få till ett slut som riktigt binder ihop det som bubblar runt, som om manusförfattaren undviker att gå på djupet med en viktig fråga och griper ett strå av skräck.

Scenografin måste få ett stort plus. Ridån är som vävt lapptäcke och scenen domineras av vävstolar och delar av vävstolar. De vävda konstverken som vi får se och som publiken bjuds in till scenen i slutet för att se är skapade av konstnären Petter Hellsing som är en av föreställningens två scenografer. Under processen har han låtit skådespelarna själva väva, spinna och karda.

Manus är skrivet av AM som också regisserat. Det här är faktiskt första gången jag ser en föreställningen av honom som jag inte är helt nöjd med. Han brukar ligga bakom stora scenupplevelser som blir succéer.
Fakta från Wikipedia:
På Stockholms stadsteater har Alexander Mørk-Eidem bland annat satt upp Rudyard Kiplings Djungelboken, Anton Tjechovs Tre systrar, en musikalversion av Alexander Dumas De tre musketörerna, Dostojevskijs Idioten, Maksim Gorkijs Sommargäster, Shakespeares En midsommarnattsdröm, Hedda Gabler av Henrik Ibsen, en scenversion av filmen Paraplyerna i Cherbourg, Sex roller söker en författare av Luigi Pirandello, Lycka (Platonov) av Tjechov och Svek av Harold Pinter.

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: Alexander Mørk-Eidem, Kulturhuset stadsteatern, Lennart Jähkel, Scenkonst, Teaterkritik, Teaterrecensionm

Filmrecension: Christy – filmen hänger kvar länge i tankar och känslor efteråt

24 januari, 2026 by Rosemari Södergren

Göteborgs filmfestival 2026

Christy
Betyg 4
Premiär på streamingtjänster för köp och hyr 26 januari 2026
Regi David Michôd

En stark film som berör djupt om en av världens duktigaste kvinnliga boxare och samtidigt är det en allmängiltig och skrämmande skildring av mäns våld mot kvinnor. Berättelsen visar hur förrädiskt luriga våldsamma män kan vara och göra kvinnor maktlösa.

Christy (som spelas ypperligt rakt på av Sydney Sweeney) föddes 1968 och visade tidigt att hon hade en enorm talang för att boxas. Sydney Sweeney är helt rätt i den rollen, som tittare kan jag känna hennes känslor och vad som rör sig i hennes undermedvetna.

Som tonåring hade hon en förälskelse och relation i smyg med en annan ung kvinna. Tiden var inte särskilt öppen för homosexuella relation vid den tiden och när Christy bli erbjuden att flytta för att träna boxning seriöst blev Christys mamma. Mamman var helt emot kärlek mellan kvinnor. När Christys tränare Jim, som var 25 år äldre än henne gifte sig med Christy och misshandlade henne både psykiskt och fysiskt blundade Christys mamma totalt för det och till och med beskyllde Christy för att ljuga.

Berättelsen skildrar så tydligt hur Jim kunde manipulera Christy och göra henne så beroende av honom. Trots att Christy var en tuff kvinna blev hon helt försvagad av Jims metoder. De kunde leva lyxliv, tack vare hennes boxning men ändå fick han henne att bli svag i deras förhållande. Jag tror att filmen kan öppna ögonen för att det inte alltid är kvinnor som är svaga som kan bli misshandlade och beroende av våldsamma män.

Filmen bränner sig fast och jag tänker på den länge efteråt. Den är välspelad och stark. Den hänger kvar länge i tankar och känslor efteråt.

Fakta om Christys boxningskarriär från Wikipedia:
Christine Renea Salters (tidigare Martin, född 12 juni 1968), med smeknamnet ”the Coal Miner’s Daughter”, är en amerikansk före detta professionell boxare, boxningsanalytiker och motivationsföreläsare. Hon tävlade mellan 1989 och 2012 och innehade WBC:s kvinnliga superwelterviktstitel 2009. Martin var den första kvinnliga boxaren som valdes in i Nevada Boxing Hall of Fame 2016. Hon valdes in i International Boxing Hall of Fame 2020, det första året som kvinnor var med på valsedeln.

Christy släpps digitalt 26 januari och mer info, pressbilder, trailer mm hittar du i Christine Renea Salters (previously Martin, born June 12, 1968), nicknamed ”the Coal Miner’s Daughter”, is an American former professional boxer, boxing analyst and motivational speaker. Competing from 1989–2012, she held the WBC female super welterweight title in 2009. Martin was the first female boxer elected to the Nevada Boxing Hall of Fame in 2016. She was elected to the International Boxing Hall of Fame in 2020, the first year that women were on the ballot.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Christy, Filmkritik, Filmrecension, Kvinnlig boxare, Sony, Sstreaming

Recension av tv-serie: De sju uren – underhållande och klurig med duktiga skådespelare

22 januari, 2026 by Rosemari Södergren

Göteborgs filmfestival 2026

De sju uren
Betyg 4
Premiär på Netflix 15 januari 2026
Regi Chris Chibnall

En lite ovanlig och klurigare Agatha Christie med några oväntade vändningar i regi av Broadchurch-regissren Chris Chibnall kan knappast bli annat än både spännande och deckarmysigt. Dessutom med flera duktiga skådespelare som Mia McKenna-Bruce, Martin Freeman och Helena Bonham Carter. I centrum för handlingen i denna miniserie står en ung kvinna, ”Bundle” Brent, som utvecklas till en detektiv.

Denna miniserie bygger på Agatha Christies roman De sju urens mysterium från 1929 och utspelas utspelar sig i England år 1925. Lady Eileen ”Bundle” Brent är en rik ung kvinna som bor med sin mamma på ett stort gods. Mamman, som spelas av Helena Bonham Carter, lever väldigt isolerat men nu har dottern bjudit in till fest och tvingar mamman av vara lite sällskaplig och social. Det slutar illa med ett mord.

När en ung man hittas död i en säng i ett rum i godset säger polis och läkare att han begått självmord. Men Bundle vet att det inte är så. Den unge mannen och hon hade stämt träff nästa kvälla och han hade talat om att han tänkte fria till henne. Den som har sådana planer begår inte självmord dagen före.

Bundle undersöker och hittar spår och det är klurigt och så där typiskt Agatha Christie-aktigt i en väl fångad miljö från 1900-talets början.

Det finns några saker i denna serie som bryter mot traditionellt sätt att berätta en deckarhistoria, med saker som görs mystiska men inte är riktiga spår utan villospår. Men det är underhållande och spännande. Fast jag listade ut vem som var skyldig redan tidigt. Men det gör ju inget. Frågan är når detektiven ska förstå.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Scen, Toppnytt, TV-serier Taggad som: Agatha Christie, De sju uren, Miniserie, Netflix

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Sida 2
  • Sida 3
  • Sida 4
  • Sida 5
  • Sida 6
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1190
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Krönika: Jag såg Håkan två kvällar i rad – och det var poängen

När Håkan Hellström gör två … Läs mer om Krönika: Jag såg Håkan två kvällar i rad – och det var poängen

Helgjuten uppsättning trollbinder – Jenufa på GöteborgsOperan

Av Leos Janacek Regi: Nicola … Läs mer om Helgjuten uppsättning trollbinder – Jenufa på GöteborgsOperan

Recension: Allsång, svett och eufori när Håkan intar Avicii Arena

Håkan Hellström på Avicii arena den 13 … Läs mer om Recension: Allsång, svett och eufori när Håkan intar Avicii Arena

Pjäsen Abrahams barn ska öppna för religionsdialog bland unga i Västsverige

Foto Jonas Kündig Hösten 2025 hade … Läs mer om Pjäsen Abrahams barn ska öppna för religionsdialog bland unga i Västsverige

Intimt och varierat innehåll med ett par pärlor – Come Give Me Love med Irma Neumüller & Seth Sjöström

Irma Neumüller & Seth … Läs mer om Intimt och varierat innehåll med ett par pärlor – Come Give Me Love med Irma Neumüller & Seth Sjöström

Filmrecension: The Testament of Ann Lee – helt enkelt lysande

The Testament of Ann Lee Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: The Testament of Ann Lee – helt enkelt lysande

Filmrecension: Begynnelser – tankeväckande drama om konsten att lura sig själv och om kärlekens många olika ansikten

Begynnelser Betyg 4 Svensk biopremiär 13 … Läs mer om Filmrecension: Begynnelser – tankeväckande drama om konsten att lura sig själv och om kärlekens många olika ansikten

Kargt kammarspel med nerv från Beckett tar mig i anspråk – Stilla vägg med Konstkollektivet Snö

Manus och musik: Peter Cliffordson … Läs mer om Kargt kammarspel med nerv från Beckett tar mig i anspråk – Stilla vägg med Konstkollektivet Snö

Högljudd svidande vidräkning med totalitarism i övertygande skepnad – 1984 på Backa Teater

Av George Orwell Bearbetning och … Läs mer om Högljudd svidande vidräkning med totalitarism i övertygande skepnad – 1984 på Backa Teater

Filmrecension: Trollkarlen i Kreml – obehagligt och upprörande att se men brännande aktuellt

Trollkarlen i Kreml Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Trollkarlen i Kreml – obehagligt och upprörande att se men brännande aktuellt

Teaterkritik: Personkrets 3.1 – skådespeleri när den är som bäst

Foto: Sören Vilks Personkrets 3.1 Av … Läs mer om Teaterkritik: Personkrets 3.1 – skådespeleri när den är som bäst

Teaterkritik: Les Misérables – engagerande från början till slut

Foto: Märta Thisner Les Misérables Av … Läs mer om Teaterkritik: Les Misérables – engagerande från början till slut

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in