Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Thomas Johansson

U2 på Globen – bandet visar att de fortfarande har spelglädje

by

u2postersoldout

U2 på Globen, Stockholm, 16 september 2015
Betyg 4

Där satt den, verkar hela bandet ha tänkt, efter nästan två och en halv timmes konsert i Globen. Det är en snygg show, med stora bildskärmar, som bandet i olika omgångar kliver in i. Globens vanliga bildkub är förpassad in i ett hörn för här finns stora skärmen på plats.

Den senaste skivan har inte mötts av så stora ovationer, men när Bono kliver in på scenen från sidan och börjar med fotbollsintrot till The Miracle (Of Joey Ramone) så fungerar det. Det låter om U2 som att de vill vara tillbaka på någon rock-klubb på Irland, och det låter väldigt bra.

Efter fyra låtar blir Bono personlig, och U2 lämnar rockklubben. Nu tänds skärmarna och showen blir en av de snyggaste jag sett. Det sitter folk runt hela globen, så ingen del är avstängd. Scenen är stor, det tar både Bono och Edge 48 steg att gå från den stora scenen till plattformen längst bort efter den långa passagen.

”Cedarwood Road” är en personlig favorit från den senaste skivan, och tillsammans med grafiken växer den flera steg, och blir riktigt mäktig. Kvällens stora gäspning som får mig att ställa frågan, varför, är en förinspelad remix av ”The Fly”. Delvis kanske den pausen behövs för att få tid att lasta in alla instrument i skärmen, men det finns hundra andra sätt att få den tiden som varit bättre. Dock höjs konserten några grader för sen spelar de en glödande version av ”Even Better Then the Real Thing” som också är en av de snyggaste grafiska lösningarna jag sett på en scen. Sen flyter showen på, och U2 gillar att spela.

En tjeckisk tjej fick chansen att dansa med Bono till ”Mysterious Ways”. Där visar U2 att dom fortfarande har spelglädjen och det smittar av sig till publiken.

Den gamla klassikern ”where the streets have no name” skapar lycka och dans, och det är en bra sammanfattning av kvällen. Lyckan och dansen bland publiken fortsätter och avslutas med One, efter nästan två och en halv timme njutning.

Detta var den första av fyra kvällar på Globen. U2 har sålt in dessa konserter i par, och kvällarna ska vara ganska olika. Jag och många med mig kommer att gå tillbaka till Globen ikväll, för att se show nummer två. Då är det upp till bevis för U2, att bevisa att den kvällen är så pass mycket annorlunda mot denna kväll, så att de är värda biljettpriset.

Text och foto: Thomas Johansson

u2_10

u2_12

u2_33

u2_bono

u2-red

u2bono2

Color me rad – En fest och en färgexplosion

by

colormerad

Lite löpartävling, men en stor färgglad folkfest, det är konceptet bakom Color med rad, som idag hade den första tävlingen för året i Stockholm. Det är ett amerikanskt koncept som nu hittat över till Sverige. Color me rad kör även tävlingar i fyra andra svenska städer. Det kan nästan inte kallas för tävling, då det inte utses någon vinnare, och det finns inte ens en tidtagning igång. Det handlar om att ha kul medans du rör lite på dig, och att bli målet för ett antal färgbombningar.

Leende och med mycket färg på kinderna kommer folk i mål, efter det som ska vara fem kilometer runt Solvalla, men är mycket kortare i verkligheten. Det här är en färgexplosion och happening. Ingen frågar vilken tid de fick, utan öppnar istället påsen med färgmjöl de fick vid målgången.

Energin och glädjen som finns bland de tre tusen deltagarna är påtaglig. Klockan är inte ens 11, och det är fullt med folk framför den lilla scenen bredvid starten och det stänks färg. Här gäller det att få mest färg på sig redan innan starten. När loppet har startat, så finns det fyra färgstationer runt banan, där volontärer står och slänger färg på deltagarna. Volontärerna har lika kul som deltagarna, glädjen och euforin är smittande. Det finns en dimma över Solvalla, men idag är den rosa, grön, gul, orange och blå.
– Vem gillar inte att få kladda med lite färg, och få vara på ett party, med lite löpning till, säger min fru i bilen på väg hem från Solvalla.

Foto: Thomas Johansson

colormerad9

colormerad7

colormerad8

colormerad5

colormerad3

colormerad2

colormerad1

colormerad

Bildgalleri: Ola Salo – Göta Källare 2015

by

olasalo

Den 6 maj gästade Ola Salo Göta Källare. Konserten var en showcase för att firain releasen av Ola Salos kommande album ”Wilderness” som släpps den 20 maj. För första gången som soloartist gjorde Ola ett liveframträdande som soloartist där han spelade flera av sina nya låtar från kommande plattan.

Glädje, eufori och en säkerhet om att Ola Salo kommer ha ett roligt 2015. Det är resultatet efter en dryga 30 minuter kort konsert. Det är en showcase för kollegor och branschen. Ola är på strålande humör, och redan innan konserten startar dansar han runt i lokalen och hälsar på kompisar och kollegor.

När Ola Salo sen kommer på scenen, så känns det att han är lite extra nervös och taggad. Det är ös från första sekunden, och det märks att Ola trivs och blir den scenestradör han älskar att vara. De nya låtarna funkar bra, enligt uppgifter skulle de vara mer popaktiga, men live låter de som en logisk fortsättning på The Arks syntpop. Bäst av de nya låtarna som spelas, är ”Be the first to like me”. Underbart är kort, säger Ola från scenen, och avslutar den korta konserten med några The Ark-låtar.

Just den blandningen av de nya låtar som släpps den 20 maj, och låtskatten som han har från The ark-tiden gör att Ola Salo kommer att ha en rolig sommar. Nästa spelning i Stockholm är på Gröna Lund den 3 september, så nu vet du vad du ska boka in i kalendern om du vill ha en otroligt rolig kväll.

olasalo2

olasalo3

olasalo4

olasalo5

olasalo6

olasalo7

Foto: Thomas Johansson

Medicinen – ganska mittemellan

by

medicinen

Medicinen
Betyg 3

Johanna, är en ensamstående tvåbarnsmamma med dåligt självförtroende. Har svårt att säga ifrån, är hunsad både på arbetet och privat. Hon är inte nöjd med bilden hon möter i spegeln av sig själv, och hon har dessutom munsår. I ett svagt ögonblick lovar hon sina barn en utlandssemester, en resa som hon absolut inte har råd med. För att få lite extra-pengar anmäler hon sig till en test av ett läkemedel mot herpes.

Colin Nutley har denna gång filmatiserat romanen medicinen av Hans Koppel. En feelgood roman som blir en helt OK feelgoodfilm. Vem som spelar huvudrollen, är ingen fråga längre när Colin Nutley har regisserat en film. Helena Bergström är bra som Johanna, ibland skorrar det lite falskt men överlag klarar sig Helena Bergström att bära huvudrollen. Medicinen är ännu en film i den långa serien av filmer som Nutley. Den hamnar i mittfåran, och är en medicin som smakar lite sött, och är lätt att svälja ner. Du kommer att känna igen många skådespelare, och det är kvinnorna som utmärker sig. Cecilia Forss, Maria Lundqvist och Ewa Fröling får ett OK för sina skådespelarinsatser och medicinen är överlag en trevlig bagatell på bio.

Svenska Dagbladet var mer kritisk och gav betyg 2 av 6:
Men det stora problemet med ”Medicinen” är inte käck budskapsbuskis utan hur underskrivna roller urvattnas ytterligare av en regi som ibland är svår att alls urskilja. Detta är filmen som inte kan avsluta sina sladdriga scener, fylld av personer som inte kan avsluta sina meningar. Det är, kort sagt, väldigt mycket luft i systemet.