Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Thomas Johansson

Amason på Dramaten – en urkraft och glädje

by

Amason och Dramaten presenterar Djur

Betyg: 4

Stora scenen på Dramaten den 14/11 2016

 

eric_stern
Eric Stern läser Djur


Amason på Dramaten, det låter nog konstigt nog för att vara bra. Amason förstärkt med tre skådespelare från Dramaten, Nina Zanjani, Magnus Roosmann och Eric Stern  blir en urkraft. Jag är osäker på om jag ska kalla det för konsert eller föreställning, och det är både och. Dessutom får jag tankarna att det är en konstistallation, som vi alla är med på. Publiken blir osäker på om man ska kunna klappa eller inte. Ska vi bete oss som på en konsert eller en på föreställning på Dramaten. Eric Sterns läsning av Wikipedias förklaring av djur, gav m    ig rysning av glädje. Sabina Ddumba är en av fyra gästartister, övriga är First Aid Kit, Jonas Lundqvist och Olle Jönsson. Sabina Ddumba sjunger seabird, och det känns om hon är en overklig fågel på besök, med underbar röst. Lika overkliga känns First Aid Kit när dom sjunger från en loge. Nu har alla bestämt sig för att vi är på en konsert och jublet är HÖGT. Det spelas på glas, cykel och på skrivbordslampa.  Glädjen är stor på scenen och det märks i hela salongen. En glädje som smittar av sig, för det är kul med musik och poesi. Tomas Tranströmer och Dan Andersson framförs med samma glädje som Amason när dom framför Ålen.

När Dramaten skulle berätta om konserten skrev de i pressmeddelandet,

”Konserten är delvis inspirerad av nyblivne nobelpristagaren Bob Dylans radioprogram Theme Time Radio Hour. Fria och lustfyllda entimmesprogram med teman som ”väder” och ”pengar” där Bob Dylan med vänner lyssnade på musik av vitt skilda slag, reciterade poesi, läste fejkade insändarbrev och hade allmänt kul.”

Vet inte vad jag ska beskriva min känsla efter kvällen, men inte är det något som känns allmänt kul. Det är så mycket mer. Glädje, eufori, och lycka. Lycka att ha fått se denna kväll och inse att vi alla är djur. Dessutom hade dom med en dikt som för mig personligen är väldigt stor. ”liten dikt för stora stammare”

Amason är Amanda Bergman (även känd som Hajen och Idiot Wind), Pontus Winnberg (del av Miike Snow och producentduon Bloodshy & Avant), hans bror Petter Winnberg (från Little Majorette), Nils Törnqvist (från Little Majorette) och Gustav Ejstes (från Dungen).

Önskar att fler skulle få uppleva denna kväll, även om jag vet att det är en engångsgrej. Jag skulle gärna ta detta som en återkommande aktivitet på Dramaten. Välja ett tema, och sen får Amason med gäster göra en konsert/föreställning. Vad sägs om rymden, rikedom eller vänskap som kommande teman. Jag köper biljetter direkt för att komma, jag lovar.

erik_petersen
Erik Petersen spelade på glas
sabina_ddumba
Sabina Ddumba
skrivbordslampa
Bordslampa är också ett instrument
olle-jonsson
Olle Jönsson

Bildgalleri: Turnépremiär för Lars Winnerbäck på Cirkus

by

lw7

Lars Winnerbäck på cirkus 2016 är en avskalad show, så avskalad att den nära nog är naken. Publiken är med på noterna, men blir faktiskt lite tystare desto längre kvällen går. Lars Winnerbäck har med sig en kompmusiker, men många gitarrer. En metronom används som intro på den första låten, och den återkommer några gånger. När Lars klätt av låtarna in på skelettet så erkänner till och med han att de flesta låtar går i samma tonläge, och det kan bli ett litet problem. Dock är det en kommentar på kanten, för den som vill höra Lars Winnerbäcks röst, har här chansen och han har nog inte låtit bättre på länge. Pausen mellan sommarrundan och den höstrunda som inleddes ikväll var inte lång, men det märktes inte på showen.

 


 lw5
 lw6
 lw4
 lw3
 lw2
 lw1

Kärleken flödar på Popagandas första dag

by

Popaganda 2016 är igång, sommarens sista festival, och vilket sommarväder denna fredag bjöd på.

Vasas flora och fauna fick äran att inleda den första dagen. Deras finlandsvenska brytning är charmig, och texterna samtidigt roliga och fulla av ångest. De undrade vilka som kunde komma loss en fredag eftermiddag. Ändå rätt många var på plats och de slapp i varje fall att stå i den gassande solen, ett öde som drabbade nästa band.
3
 2
 1

Moon City Boys, som namnet till trots består av fyra tjejer, fick ställa sig på lilla scenen mitt i solskenet. Trots värmen bjöd bandet på en riktigt rockig konsert. Så pass mycket rock and roll, att trummorna gick sönder.

4
 5
 6

Susanne Sundfør, tar verkligen över den stora scenen, och nu strömmar det in folk på plats. Det är kanske lite för ljust för den drömska popen, men det är skönt att sitta och lyssna och njuta av Susannes röst.
8
Masi Banja, hade nära till festivalen. Bra när han fick hoppa in för återbudande Shura. Gör en stabil konsert, svettigt i det fortfarande stekande solskenet.
Markus Krunegård, en av de konserter jag personligen väntat på denna dag. Gör en avskalad spelning där det mestadels är bara två Markus på scenen. I slutet på konserten till den mänskliga värmen fylls scenen på, och jag får lite ångest över att jag inte sett en fullskalig konsert med Markus Krunegård i år. Såg honom på Bråvalla, men då var det en Laakso-konsert. Detta var avslutningen på sommarens konserter, så det tåget har lämnat stationen.
13
 14
 15
Elias, med den stora rösten och den stora mimiken fyller verkligen den lilla scenen med sin röst. Nu börjar det bli mörkt, så värmen på scenen blir lite mindre.
Years And Years, kvällens höjdpunkt för många. Nu fylls hela Popaganda med kärlek. Deras tekniken Chris går ner på knä på scenen och friar till sin flickvän. Deras frontman Olly Alexander strålar också av lycka och kärlek när bandet fyrar av den ena efter den andra hiten, och publiken hakar på. Skulle ha passat bättre som sista band på stora scenen.
Little Jinder, sist att spela på den lilla scenen. Hon hade stora problem med många saker på scenen. Medhörningen var tydligen kass, hon svär till teknikern att fixa den innan hon exploderar. Vid dom två första konfettiregnen, blåser det mesta tillbaka in på scenen, och Little Jinder vadar i Konfetti. Detta till trots gör hon den bästa spelning jag sett med henne. Visar på ambitionen att få större platser och större scener att fylla. Fyra konfettiregn och lite fyrverkeri senare, står hon bara kvar på scenen och erkänner. Hon vill inte gå av scenen, utan bara stå kvar i den ljumma sommarnatten och njuta av kärleken från publiken. Lagret av konfetti framför scenen är tjockt, så konstigt att ingen gjorde en snöängel i konfettin.
FKA twigs, sval cool och sista på den stora scenen. Med bara två musiker på scenen, dansar hon runt till sina beats, och det är vackert att titta på, men inte riktigt den stora festivaleuroforin.
Popaganda känns som den snälla festivalen. Besökarna ler, många ligger och lyssnar på musiken på olika ställen på gräsmattorna på Eriksdalsbadet. Även framför scenerna är stämningen snäll. De knuffar som ändå finns, beror mer på att folk dansar än att det är fulla tonårskillar som bökar sig fram. Den som inte köpt biljett, har fått två hål i där det står att man får tjuvkika. Sen att du kan åka hem och sova i din egen säng, det gör att det nära nog känns som den optimala vuxenfestivalen.
Lördag på Popaganda innebär att vi ser fram mot [ingenting], Niki & The Dove och att återigen få se Tiger Lou.