Thomas Johansson

Recension och bildgalleri: Madonna i Stockholm

15 november, 2015 by Thomas Johansson

madonna5

Madonna på Tele2 Arena i Stockholm
14 november 2015
Showen får betyg 4, musiken får betyg 2

Det är en lördagskväll i Stockholm, men inte vilken lördagskväll som helst. Madonna är i stan för att göra sin show för första gången i Stockholm, och det är dagen efter de fruktansvärde terrordåden i Paris, en attack som drabbade besökare på en rockkonsert allra hårdast. Min lust att gå på en konsert var helt bortblåst, och jag tror att många kände samma sak. Ändå bestämde jag mig för att gå och det gjorde över 40 000 andra också. Att terroristerna valda att bland annat attackera en konsert, gjorde att känslan att det var viktigt att gå, stark. Det kändes faktiskt som att det aldrig varit viktigare att gå på en Madonna-konsert.

Madonna show är just det en show, värdig vilken Las Vegas-scen som helst. Med 14 dansare på scenen, är det ett väloljat maskineri som rullar igång. Öppningsnumret är snyggt, så snyggt att musiken blir ett bihang, och just detta är ett problem med stora delar av showen. Det blir en häftig show, medan publiken inte kan den nya skivan. Ändå är jag tacksam för den snygga förpackninge, besk medicin är lättare att svälja med socker. När Madonna viskar fram ”Jesus loves my pussy best” liggandes på ett långbord av guld, känns det som effektsökeri.

Terrordåden i Paris fanns hela tiden som en elefant i rummet. Den finns där som ett störelsemoment, och Madonna skäller lite under motorverkstadsdelen, att publiken inte uppskattar det hårda arbetet som sker på scenen. Konserten lyfter lite under en latinodel med La isla bonita och dress you up. När Madonna håller ett personligt tal om dåden i Paris och att hennes första känsla var att ställa in kvällens konsert, så exploderar konserten i kärlek och känslor efter den tysta minuten som hålls. I en arena med 40 000 åskådare blir det så tyst att en du skulle hört en nål falla,. Efterföljande Like a prayer, blir just en bön och önskan om kärlek och medmänsklighet, kvällens absoluta höjdpunkt.

Spellista
Iconic
Bitch I’m Madonna
Burning Up
Holy Water
Devil Pray
Messiah (video)
Body Shop
True Blue
Deeper and Deeper
HeartBreakCity
Like a Virgin
S.E.X. (video)
Living for Love
La Isla Bonita
Dress You Up
Like a Prayer (kvällen höjdpunkt, ingår inte i den ordinarie spellistan)
Rebel Heart
Illuminati
Music
Candy Shop
Material Girl
La vie en rose (en Edit Piaff-cover)
Unapologetic Bitch
Holiday

Joel Alme på Cirkus – delade känslor

4 november, 2015 by Thomas Johansson

Joel Alme på Skandia-scenen på Cirkus 3 november 2015
Betyg 4

Joel Alme på Cirkus, känns som delade känslor. Joel är spröd, vacker och tankfull och delar med sig av sina känslor. Han har jobbat hårt med olika intervjuer och artiklar för att sälja in konserten, ändå är den flyttad till den mindre Skandiascenen på Cirkus. Det har gått 237 dagar sen han släppte sin fjärde skiva, den första på svenska. Flyktligan har varit en personlig favorit hela sommaren. Att Joel skulle sjunga på svenska, kändes ungefär lika självklart som att Evert Taube och Håkan Hellström gör det. Det finns ett vemod i musiken och texten, som gör att trots att det är ganska enkla popmelodier i grunden, känns personligt och varmt. Joels konsert är delad i två delar, och den första delen med Joel och stråkar, är så vackert att änglarna gråter. Samtidigt finns det folk som påstår att han inte kan sjunga, men jag gillar hans sätt att sjunga.

Efter inledningen med stråkkvartett, kliver bandet in på scenen, och ökar tempot, lite. Fortfarande är det personligt, fortfarande är det en glad Joel Alme, trots den ibland ganska deppiga texterna. Det är låtarna från den senaste skivan som lyfter showen, och får till den extra tändningen. Det finns bara sittplatser i lokalen, och det märks. Det där lilla extra saknas, energin som publiken kan ge till artisten. Joel kämpar, och ser nöjd ut när han sjunger, ”För man har alltid något bakom sig, och man har alltid något framför sig. Men den här kvällen finns ju bara nu.”, som första extranummer. Jag är helt säker på att Joel Alme har en ljus framtid framför sig, och jag sjöng på, Men den här kvällen finns ju bara nu på väg hemåt. Fick en bild i skallen om att Joel Alme skulle vilja vara med i 2016 års Så mycket bättre. Tänk om.

Bildgalleri: Europe på Gröna Lund

25 september, 2015 by Thomas Johansson

Europe på Gröna Lund, 25 september 2015

Hårdrockbandet Europe från Upplands Väsby hade sin storhetstid under 1980-talet och tidigare 1990-talet med sin största hitlåtar som ”The Final Countdown”, ”Prisoners in Paradise”, ”Rock the Night”, ”Superstitious”, ”Seven Doors Hotel”, ”Carrie”, ”Open Your Heart,” ”Let the Good Times Rock” och ”Cherokee”, innan de gjorde ett uppehåll.

I början på 2000-talet gjorde de comeback och haft några nyare hitlåtar som ”Got to Have Faith”, ”Hero”, ”Always the Pretenders”, ”Last Look at Eden”, ”New Love in Town”, ”Not Supposed to Sing the Blues” och ”Firebox”.

På fredagskvällen 25 september 2015 spelade de på Gröna Lund.

Foto: Thomas Johansson

Bildgalleri: Weird Al Yankovic på Gröna Lund

25 september, 2015 by Thomas Johansson

Weird Al Yankovic – Gröna Lund 24 september 2015.

Alfred Matthew ”Weird Al” Yankovic, född 23 oktober 1959 i Downey, Kalifornien, är en amerikansk musiker, satiriker och TV-producent. Han är särskilt känd för sina humoristiska parodier på kända popartisters låtar som ”Eat It” (parodi på Michael Jacksons ”Beat It”) och ”Like a Surgeon” (parodi på Madonnas ”Like a Virgin”). På torsdagskvällen den 24 september spelade han på Gröna Lund i Stockholm.

Foto: Thomas Johansson

U2s andra konsert nästan likadan som den första

18 september, 2015 by Thomas Johansson

U2 – konsert nr 2
Globen, Stockholm, 17 september 2015
Betyg 4

U2 sysslar med falsk marknadsföring, det som innan sas skulle bli två olika kvällar, blir ungefär samma kväll en gång till. Jag räknar till fyra ändringar av showen och lite mer publik som dras upp på scenen i olika omgångar.

För mig personligen blev det ändå två helt olika kvällar. Första kvällen satt jag på läktare C, och det måste vara den verkligt prisvärda kvällen. Ikväll stod jag framme vid scenkanten och kunde knappt se den stora skärmen, och då blev showen helt annorlunda. Det som på läktaren är en verkligt cool och snygg idé, är vid scenkanten en berlinmur som ramlar ner, och skapar en stor barriär till bandet. Ändå är jag nu helt lomhörd, luktar som en svettig boxare, och helt lycklig.

När de röjer på scenen så har dom kul på riktigt och det stänker svett om Bono. Han är och vill vara den stora domptören av publiken, och publiken är med på noterna. U2 har hittat sin formel, och skiter i löftet att showerna skulle vara olika. Formlen är bra, och skulle jag ha tid skulle jag gärna se de två sista showerna i Stockholm också.

Det här är en show som är helt olika beroende på var du ser den. Sitt på läktaren på sidan så att du ser skärmen, och det är en show. Stå någonstans på ståplats och njut av fyra irländare som trivs med att spela. Återigen fyra plus till showen, för det kan ändå bli lite bättre, men det är en klart sevärd show.

Här kan du läsa recensioner och se bilder från den första dagens konsert.

Thomas Johansson

Footer

Om oss