Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Thomas Johansson

Ed Harcourt, ensam på scenen men fullt med upptåg

by

Artist: Ed Hartcourt
Scen: Debaser Strand
Betyg: 4

Ed Harcourt, tillbaka i Stockholm, första gången på fyra år. Äldre, mörkare och sorgsnare. Ed släppte sin sjunde fullängdare i höstas. Hans artistkarriär har inte varit spikrak, han erkänner själv att han lånar inspiration från Nick Cave och Jim Morrison, men hans täta melodier är hans egna. Att han låter tight och tät på scenen när han ändå står där ensam, med två undantag där han får sällskap, är skickligt. När Ed kliver ner på golvet framför scenen ensam med en mikrofon och publiken blir det svettigt och intimt som i en sängkammare.

Det senaste albumet, Furnaces, är hans mest intima och mörka skiva. Skivan är ett detaljrikt myller av ljud och gnissel.  De dovt bultande trummor finns här på scenen med hjälp av en sequencer. En verktyg han ofta använder, och jag gillar det. Du  får känslan för hur han bygger sin låtar, och när han sjunger i den, så blir det en kör med många röster.

Mestadels ensam på scenen, men det blir aldrig tråkigt. Upptåg och nya varianter av mikrofoner. Nya leksaker som kan skapa ljud. En ny ljudbild. En ny Ed Hartcourt, som trots sin svärta, mår ganska bra. Det är med pigga steg jag går hem i natten och funderar på om jag har tid att åka till Malmö imorgon för att få uppleva samma sak igen. Han spelar där på alla hjärtans dag, men jag hinner inte åka.

Billy Elliot på Stadsteatern, en magisk musikalupplevelse

by

Filmen Billy Elliot blev musikal med musik av Elton John 2005 och den gjorde stor succé på Malmö Opera förra hösten. Nu har samma uppsättning kommit till Stockholms stadsteater med helt nya skådespelare på scenen.

Titel: Billy Elliot – the musical
Plats: Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm
Musik: Elton John
Manus och sångtexter: Lee Hall
Regi: Ronny Danielsson
Översättning: Calle Norlén
Scenografi: Julia Przedmojska
Kostym: Annsofi Nyberg
Koreograf: Roine Söderlundh
På scenen: Jakob Eklund, Sara Jangfeldt, Elisabet Carlsson och Robert Noack med många, många fler
Spelperiod: Just nu säljs biljetter till den 22 november

Det tog nästan 12 år, men nu sätts den hyllade musikalen Billy Elliot upp i Stockholm. Den utspelar sig i en liten by i gruvdistriktet, och under ett år av strejker vill en tioårig pojke inte gå på boxningsträningen utan han går hellre och dansar balett. Erkänner, jag har sett andra uppsättningar och ryktet som en fantastisk musikal stämmer. Jag sitter med tårar i ögonen under vissa scener. Tänker på vänner och kollegor som dött, och lämnat barn utan en levande mamma. Jag tjuter av skratt och njuter av bli helt förtrollad.

Jag borde inte gilla denna musikal, för alla roller är enkla schabloner, och urtypen för varje roll. Vi har den tjurskalliga gruvarbetarpappan utan någon framtidstro på sig själv eller sina barn. Alla män ska vara urtypen av man, lite häftiga och manliga. Vi har den senila mormorn, den döda mamman klädd i vitt, rolig killkompis som är gillar att klä sig i kvinnokläder och den arga brodern till huvudrollens Billy Elliot. Ändå älskar inte bara jag denna musikal för det samma gäller hela min familj. Vi avgudar den. Med enkla dramaturgiska knep skapas en berättelse vi njuter av. Trots att vi redan vet hur det går så sitter vi och bara väntar på nästa scen. En dansscen är magiskt snygg, med en fond av blåsande fjädrar. Musiken av Elton John är enkel men fungerar alldeles utmärkt. Översättningen till svenska av Calle Norlén är nära nog perfekt, och vi saknar inte den engelska uppsättningens grova dialekt, skönt att det är på svenska.

Det här en musikal full med skratt, glädje och allas rätt att få vara sig själv. Fylld av klichéer bygger den upp en musikal som ändå känns realistisk på något sätt, dock var det nog aldrig några gemensamma danser mellan poliser och gruvarbetarna. Den får gå till kategorin fantasier för musikaler.

Billy Elliot är en perfekt musikal för Stadsteatern, för det finns kontraster i den. Arbetarna som blir överkörda av Margaret Thatcher är fonden till många andra kontraster. Konst mot boxning eller är boxning en konst. Strejkbrytare mot gruvarbetare. Gruvarbetare som kämpar för sitt jobb, som samtidigt tar död på många.

Musikaler ska vara storslagna med mycket folk på scenen, och Billy Elliot är en storslagen musikal i Stadsteaterns version. En musikal som är värd att vara slutsåld varje kväll, för här gäller det att så många som möjligt får en möjlighet att njuta av denna högtidsstund i en teatersalong. Det finns bara en uppmaning, köp en biljett medans de finns kvar, för snart är alla biljetter sålda. Alla som jag pratade med efter föreställningen var helt lyriska över Billy Elliot, och när detta rykte sprids, så räcker inte platserna i Stadsteaterns salong speciellt långt. Är du det minsta intresserad av en musikal, se Billy Elliot på Stadsteatern.

 

Little Jinder, kärlek och musik – premiär på Who Cares-turnén (med bildgalleri)

by


Artist: Little Jinder
Scen: Vasateatern
Betyg: En stark 4

Little Jinder är inte så liten längre, idag är det premiär på en vinterturné kallad Who cares. JOSEFIN, jag bryr mig och jag hoppas att du bryr dig om vad vi i publiken tycker. Det är kärlek och det är pop. Det är flört och tung bas. Det är premiär och det är helt underbart. Bandet är tight och ljudet är underbart klart. Vasateatern börjar bli en verkligt bra scen för konserter.

Och vilken premiär det här är, det är inte längre Josefin som är ensam med en synt på scenen. Nu är det pop som gäller med hennes säregna röst och syntar. Det är dans med grannar och det är glädje och show. Hon inleder med ”Jag vill ha sex med dig” och många i publiken är beredda att skrika ja till svar. Sen följer det ett pärlband med hits, och hela Vasateatern är med på noterna. Det jag känner, när Little Jinder avslutar med Super 8 så har det bara gått en timme. Underbart är kort, men detta känns lite för kort. Jag har fler låtar på lager som jag hade velat hört. Kanske nästa gång och då gärna på en ändå större scen.

Jag såg utveckligen tydligt redan på hennes spelning på popaganda sommaren 2016 där hon regerade och var sista artisten på deras lilla scen. Redan där kändes scenen lite liten, och det gör den nu också. Little Jinder är redo för de stora arenorna, hon behöver bara hitta lite mer publik innan dess. Ändå lever Josefin i efterdyningarna av medverkan i Så mycket bättre, och en ny skiva är på väg. Det är få som undgått Little Jinders succéår, och jag älskar hur hon tar plats, och hon är värd den platsen. Den tänkta turnén på 13 platser har nu växt till en vinterturné på 17 platser. Är du i närheten av någon av de platser där turnén stannar, ta dig dit, och var med när Little Jinder blir vuxen.




XX coola turnépremiär i Stockholm (med bildgalleri)

by

XX i Hovet Stockholm
8 februari 2017
Betyg: 3


XX den coola trion från London har turnépremiär i Stockholm. Deras luftiga synthouseelektroniska popmusik har utvecklats, den senaste skivan ”see you” bidrar med många låtar på spellistan, och det är samtidigt dom som får musiken att röra sig lite mer.  Vi får se en lite ljusare musik från XX, och samtidigt öser dom på med ljus. Jag sitter långa stunder totalt bländad från några strålkastare på scenen och har ingen möjlighet att se vad som sker. Nyförlovade Romy Madley Croft sjunger som aldrig förr, och det låter bra.

XX är ett coolt band, och ibland slår det coola över och blir mer kyla än snygghet. Det blir många samplingar från Jamie Smith och Oliver Sim gungar omkring med sin bas. Det blir lite för svalt för min smak och engagemanget från publiken känns inte heller som den största. När det är dags för det första extranumret, blir allt så mycket bättre. Nu finns energin i luften och det börja dansas framför mina ögon, och jag ser vad som händer. Skulle hela konserten vara så här, så skulle betyget vara mycket högre.



Green day levererar extra allt (med bildgalleri)

by

Green Day i Globen, Stockholm
27 januari 2016
Betyg 4

Pang, boom, inledningen är talande. Green day har öppnat och det sker med en enorm energi. Bandets sångare Billie Joe Armstrong rusar omkring som en ilsken iller. Ingen lugn start här, tar ungefär 0,4 sekunder så kommer den första uppmaningen om att stå upp, dock har vi på ståplats svårt att ställa oss upp, vi har fullt sjå att hänga med i kaoset framme vid ståplats. Det dansas, det svettas och det hoppas för fullt.

På scenen domderar Billie om allsångsövningar och gensvaret är stort, har långa stunder problem att höra bandet. Trion Green Day är på scen en sextett. Ett tight set, och det låter jäkligt bra, även för oss längst fram. Där är ofta ljudet grötigt på Globen men här är det riktigt bra. Green Day 2017 är powerpop med punkbas. Det plockas upp ett antal från publiken, och de flesta av dom får lämna scenen genom att stagedive ut. Killen som fick komma upp och spela gitarr med bandet slapp stagedive ut, och det hade varit lite riskabelt för han fick behålla gitarren han spelat på. Den optimala souveniren från en konsert. En annan gitarr bärs fram som en trofé på scenen, det är Björn Ulvaeus gamla gitarr, som lånats ut från Abba-museet.

Green day 2017 är tydliga med att Trump inte är välkommen på deras party. Ett party fullt med kärlek, och deras version av punk på tydliga ben från powerpopen. Finns ett parti i konserten som drar ner min annars ganska givna femma till en fyra. Många covers som kommer där och alla ligger ner på scenen. När Careless Whisper spelas på saxofonen trodde jag att det skulle bli en hyllning till fallna artister men istället blir det något annat. Något konstigt och sänkare av konserten. Den kunde helt enkelt ha tagit bort från låtlistan, för den är ändå lång. Konserten håller på i nästan två och en halv timme.

Just publikkontakten är det som lyfter denna konsert lite extra, ingen nyhet för den som sett Green Day förut. Armstrong gör att även denna kväll blir väldigt minnesvärd. Under två och halv timme är vi tillsammans i denna bubbla. En underbar bubbla och full med energi. Jag inser att detta är ett spektakel, men ett väldigt roligt sådant. Jag har som vana att spara lite konfetti från varje konsert jag är på. I vanliga fall är det svårt att i efterhand veta vilket konfetti som kommer från vilken konsert. Här är det inga problem. Varje liten konfettiflinga är märkt med Green day.

Ps. Ikväll spelar Green Day i Malmö. Grattis om du har biljetter, och kom i tid, för förbandet The Interrupters är riktigt bra. Om jag räknade rätt så brände dom av tio låtar på trettio minuter av riktigt bra punk-pop-ska-stil. Ds.