Popaganda 2016 är igång, sommarens sista festival, och vilket sommarväder denna fredag bjöd på.
Vasas flora och fauna fick äran att inleda den första dagen. Deras finlandsvenska brytning är charmig, och texterna samtidigt roliga och fulla av ångest. De undrade vilka som kunde komma loss en fredag eftermiddag. Ändå rätt många var på plats och de slapp i varje fall att stå i den gassande solen, ett öde som drabbade nästa band.
Moon City Boys, som namnet till trots består av fyra tjejer, fick ställa sig på lilla scenen mitt i solskenet. Trots värmen bjöd bandet på en riktigt rockig konsert. Så pass mycket rock and roll, att trummorna gick sönder.
Susanne Sundfør, tar verkligen över den stora scenen, och nu strömmar det in folk på plats. Det är kanske lite för ljust för den drömska popen, men det är skönt att sitta och lyssna och njuta av Susannes röst.
Masi Banja, hade nära till festivalen. Bra när han fick hoppa in för återbudande Shura. Gör en stabil konsert, svettigt i det fortfarande stekande solskenet.
Markus Krunegård, en av de konserter jag personligen väntat på denna dag. Gör en avskalad spelning där det mestadels är bara två Markus på scenen. I slutet på konserten till den mänskliga värmen fylls scenen på, och jag får lite ångest över att jag inte sett en fullskalig konsert med Markus Krunegård i år. Såg honom på Bråvalla, men då var det en Laakso-konsert. Detta var avslutningen på sommarens konserter, så det tåget har lämnat stationen.
Elias, med den stora rösten och den stora mimiken fyller verkligen den lilla scenen med sin röst. Nu börjar det bli mörkt, så värmen på scenen blir lite mindre.
Years And Years, kvällens höjdpunkt för många. Nu fylls hela Popaganda med kärlek. Deras tekniken Chris går ner på knä på scenen och friar till sin flickvän. Deras frontman Olly Alexander strålar också av lycka och kärlek när bandet fyrar av den ena efter den andra hiten, och publiken hakar på. Skulle ha passat bättre som sista band på stora scenen.
Little Jinder, sist att spela på den lilla scenen. Hon hade stora problem med många saker på scenen. Medhörningen var tydligen kass, hon svär till teknikern att fixa den innan hon exploderar. Vid dom två första konfettiregnen, blåser det mesta tillbaka in på scenen, och Little Jinder vadar i Konfetti. Detta till trots gör hon den bästa spelning jag sett med henne. Visar på ambitionen att få större platser och större scener att fylla. Fyra konfettiregn och lite fyrverkeri senare, står hon bara kvar på scenen och erkänner. Hon vill inte gå av scenen, utan bara stå kvar i den ljumma sommarnatten och njuta av kärleken från publiken. Lagret av konfetti framför scenen är tjockt, så konstigt att ingen gjorde en snöängel i konfettin.
FKA twigs, sval cool och sista på den stora scenen. Med bara två musiker på scenen, dansar hon runt till sina beats, och det är vackert att titta på, men inte riktigt den stora festivaleuroforin.
Popaganda känns som den snälla festivalen. Besökarna ler, många ligger och lyssnar på musiken på olika ställen på gräsmattorna på Eriksdalsbadet. Även framför scenerna är stämningen snäll. De knuffar som ändå finns, beror mer på att folk dansar än att det är fulla tonårskillar som bökar sig fram. Den som inte köpt biljett, har fått två hål i där det står att man får tjuvkika. Sen att du kan åka hem och sova i din egen säng, det gör att det nära nog känns som den optimala vuxenfestivalen.
Lördag på Popaganda innebär att vi ser fram mot [ingenting], Niki & The Dove och att återigen få se Tiger Lou.
