Direktören för det hela
av Lars von Trier, i dramatisering av Jack McNamara
Originaltitel: The boss of it all
Översättning: Ninna Tersman
Regi: Anders Lundorph
Sverigepremiär på Intiman, Malmö Stadsteater, 18 september 2015
Nils Poppe möter The office – det är min första tanke i pausen. ”Direktören för det hela” kombinerar folklustspelets kaotiska förväxlingar med cynismen från The Office, men tyvärr låter Lundorph komiken dominera allt för mycket. Missförstå mig rätt, det är roligt, men enligt min åsikt hade materialet tjänat på att låta svärtan och cynismen ta större plats.
Ravn är en företagare i IT-branschen som inte klarar av de obehagliga delarna av ledarskapet. För att slippa ta konflikter med sin personal har han skapat en fiktiv chef som bara han kommunicerar med och det är denna fiktive chef som får bära hundhuvudet för de obehagliga beslut som Ravn fattar. Allt är frid och fröjd ända tills företaget skall säljas till en danskhatande Islänning som inte vill göra affär med Ravn utan med den fiktive chefen. Ravns lösning är att hyra in en skådespelare vid namn Kristoffer, vars uppgift är att skriva under köpehandlingen och sedan överlåta förhandlingen till Ravn för att sedan diskret försvinna. Naturligtvis spricker det och Kristoffer tvingas stanna kvar som Direktör för det hela.
Pjäsens behållning är dynamiken mellan Ravn, spelad av Olle Sarri och Kristoffer, spelad av Johannes Wanselow. Sarris Ravn är en figur vars obehagliga cyniska sida rullar upp bit för bit. Han har använt sin fiktive chef för att manipulera sin personal medan han själv maskerar sig en i en hemtrevlig mjukiskofta. Kristoffer å andra sidan är en totalt verklighetsfrånvänd figur som inte har så värst stor koll på världen utanför teatern. I hans sinne är världen en scen och inget han gör har konskevenser. Sarris kroppsspråk är magnifikt och hur Wanselow lyckas behålla en konstant svettig panna under två akter är fortfarande för mig en gåta. Övriga skådespelare i ensemblen är bra, men deras karaktärer placerar dem i bakgrunden.
Pjäsen utspelas i en klassisk kontorskub som roterar med ojämna mellanrum. Jag kommer på mig själv med att undra varför det finns en vattenkylarte i ett hörn. Ingen använder den.
Direktören för det hela begränsas av folklustspelets form. Det berättas ingen egentlig historia, utan behållningen är den komiska krocken mellan en cynisk feg skitstövel i vit mjukiskofta och en totalt vilsekommen fåntratt med öppen mun, svettig panna och stirrande panikblick. Den som vill roas och få ett gott skratt har kommit till rätt ställe. Den som söker en tankeställare får hitta den någon annanstans.
I rollerna: Tom Ahlsell, Emil Brulin, Susanne Karlsson,Cecilia Lindqvist, Aksel Morisse, Olle Sarri, Johannes Wanselow
Föreställningens längd: 2 tim och 10 min (inkl paus)