På grund av domarjäv måste Pirate Bay-rättegången göras om, det säger flera experter nu efter att P3 Nyheter fått fram nya uppgifter om föreningarna som domaren är medlem i.
P3 har gjort en grundlig genomgång och kan tillsammans med Eric Bylander, lektor i processrätt i Göteborg, konstatera:
Tilltron till rättsväsendet kräver att hovrätten ska anse att det här är jäv.
P3 berättar:
Domaren i Pirate Bay-målet, Tomas Norström, är medlem i Svenska föreningen för upphovsrätt SFU och han sitter i styrelsen för Svenska föreningen för industriellt rättsskydd SFIR . Både SFU och SFIR är svenska avdelningar av två större internationella organisationer, som heter ALAI och AIPPI. I stadgar och resolutioner kan man se att organisationerna företräder upphovsrättsinnehavarna och jobbar för att deras intressen ska bli tillgodosedda.
Här kan du läsa P3:s artikel i sin helhet.
Opassande har också bloggat om det.
Uppdatering: Kom ihåg att Kulturbloggen var ett par timmar före. Nu finns detta i Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet också.
Läs även andra bloggares åsikter om juridik, upphovsrätt, Pirate Bay, jäv, Tomas Norström, hovrätt, rättegång
Rätt ska vara rätt. På så vis är det bra om domem tas om. Men många har sagt att Pirate Bay målet börjar först i hovrätten. Det tror jag stämmer. Det är min egen erfarenhet att det blir juridik först när man kommer till hovrätten.
Utifrån det så är det bara att fördröja processen att ta om målet i tingsrätten. Pirate Bay målet SKA till hovrätten och det är lika bra att det hamnar där NU istället för att klåparna i tingsrätten ska ta om målet en gång till.
Även om målet blir juridiskt intressant först i hovrätten, så skall man inte slarva med det processrättsliga förfarandet. Allmänna domstolar finns i tre nivåer i Sverige; tingsrätt, hovrätt och Högsta Domstolen. Om man i ett visst fall hoppar över någon av dessa instanser, även om det är den lägsta och därmed minst betydelsefulla, så innebär det sämre möjligheter för de tilltalade att lägga fram sin sak. De måste få chans att bemöta de motiveringar som tingsrätten anför i sin dom, hur osakliga de än kan tyckas vara. Det kan röra sig om motiveringar som deras juridiska ombud inte i sin vildaste fantasi kunde tänka sig skulle komma till användning, och därför inte tog upp i tingsrättsförhandlingarna.
Den hårda domen väckte förvåning och bestörtning, och om det kan misstänkas att domaren dessutom var jävig, då är domen i princip värdelös som utgångspunkt för ett överklagande i sak till hovrätten. Det kostar tid och pengar att ta om målet, men det är till stor del domarens egen förskyllan då han inte i förväg åtminstone deklarerade sina eventuella intressen i den här typen av mål och lät parterna ta ställning till hans oberoende i sakfrågan.
Samtidigt tycker jag det är problematiskt att enbart medlemskap i en intresseorganisation anses utgöra grund för jäv. I just fallet SFU är det nu tydligt att den organisationen har en agenda som stödjer den ena sidan i målet, men jag tänker på den nämndeman som på ett tidigare stadium fick lämna målet med hänvisning till att han var musiker och dessutom medlem i en annan organisation för upphovsmän. Som upphovsrättslagen är konstruerad åtnjuter vi alla upphovsrätt till det vi skapar, vare sig vi publicerar det eller ej, så själva upphovsmannaskapet kan rimligen inte vara jävsgrundande. I en artikel jag läste belystes att flertalet av justitieråden i Högsta Domstolen också är upphovsmän till juridisk litteratur som bland annat säljs till studenter; hur skulle någon av dessa inte anses jävig om exempelvis ett mål mot The Student Bay lades på deras bord? Skall domare alls få skriva böcker som de behåller rättigheterna till?
Ytterligare en följd av upphovsrättslagens korporativistiska konstruktion är att de upphovsmän som gör anspråk på ekonomisk kompensation för sitt arbete starkt uppmuntras att bli medlemmar i intresseorganisationer av typ Stim. Inte heller ett sådant medlemskap till stöd för medlemmens ekonomiska intressen anser jag bör utgöra grund för jäv, men det beror förstås på organisationens storlek och agerande i det offentliga livet, enligt principen ”ju mindre klubb desto jävigare”…
re: Anders Andersson
”Den hårda domen väckte förvåning och bestörtning, och om det kan misstänkas att domaren dessutom var jävig, då är domen i princip värdelös som utgångspunkt för ett överklagande i sak till hovrätten.”
Tvärtom, om domaren varit jävig så är ju det i sig ett skäl för att domen ska prövas i högre instans.
Det finns ingen egentlig anledning att ta om domen i ingsrätten. Däremot så tycker jag att frågan om det förelegat jäv i tingsrätten kan påverka på vilket sätt domen ska prövas i Hovrätten.
Ibland när ett mål prövas i högre instans så dömer man på handlingarna. Det vill säga man kallar inte vittnen på nytt utan man går igenom protokoll och bandupptagningar från tingsrätten och dömer utifrån från dessa.
Om det förelegat jäv i tingsrätten bör tingsrättsdomen behandlas som en nullitet och då kör man om hela showen med vittnessförhör, förhör med svaranden och målsägarna och deras ombud mm
re: Anders Andersson
Jag kan i princip hålla med dig om att processordningen måste följas. Men det är ett faktum att tingsrätterna i vårt land håller så låg kvalité att ett sånt här mål helt enkelt ligger ovanför deras huvuden.
Skicka det här målet till hovrätten med en gång så kan tingsrätten ta rattfyllon och edgångssammanträden och de enklare sysslor som de är lämpade för.
Om man inte erkänner treinstansförfarandet som både meningsfullt och nödvändigt, då skall man inte dra några mål alls den vägen, vare sig rattfylleri eller prejudicerande pilotmål inom immaterialrätten. Varför skulle en rattfyllerist få möjlighet att överklaga två gånger, medan The Pirate Bay i praktiken bara får överklaga en gång (om man hoppar över behandlingen i tingsrätt och låter hovrätten vara första instans)?
Poängen med tingsrättens lekmannanämnd är att nämndemännen anses ha lättare att identifiera sig med parterna, ungefär det som i USA kallas ”a jury of peers”. Man skall ha chansen att bli dömd av sina likar, i stället för enbart av utbildade jurister. Om tingsrättsdomar generellt sett håller lägre kvalitet än andra domar, så är det anledning att se över tingsrättens arbete, men inte att slopa en av de tre rättsinstanserna. Det har tidigare föreslagits begränsningar av möjligheten att överklaga till hovrätt; det skulle också innebära lägre rättstrygghet.
Jävsfrågan får gärna prövas i hovrätten, men om hovrätten finner tingsrättsdomaren jävig, då är tingsrättens dom ogiltig och värdelös som underlag för överklagandet i sak. Då måste man ta om processen från början, med parternas framställning och vittnesförhör med mera, även om de kanske kan ”kopieras” från den första behandlingen. Ställde domaren eller nämndemännen frågor till parterna under rättegången? Det kan i så fall ha påverkat vad som sades. Om man byter ut domaren, då kanske förhandlingarna hade tagit en annan vändning.
Även om domaren befinns jävig, så kan hovrätten utfärda en dom med praktiskt taget samma innebörd som tingsrättsdomen, med den skillnaden att hovrättens ledamöter inte är jäviga. Då finns det bara HD kvar att överklaga till. Hur rättssäkert är det på en skala?
Tingsrätten har inte gjort sitt jobb. Att i efterhand befria tingsrätten från uppdraget och säga att det ändå var onödigt, det är att erkänna att tingsrätten hela tiden varit ett spel för gallerierna, och att det är viktigare att spara pengar. Surt, sade räven om rönnbären (som han inte nådde upp till).