Jag sitter här och skrattar i mjugg. DN:s Barbro Hedvall går hårt åt Wanja Lundby-Wedin som försökt påverka Aftonbladets redaktör och påstår att svenska tidningar inte springer sina politikers ärenden. Hmm, man kan ju undra varför DN i så fall helt okritiskt lyfter positiva saker om högerregeringen högst upp på nyhetsplats med jämna mellanrum?
Barbro Hedvall skriver:
Här har tidningar visserligen en etikett – numera ofta nog med tillägget ”oberoende” – och står inte i tjänst hos ett bestämt parti eller organisation. En och annan tidning har som Aftonbladet en organisations- eller partiägare men förväntningarna på redaktionell frihet och chefredaktörens roll är desamma, därav förvåningen över påtryckningarna på Aftonbladets ledning.
Jo, jag tycker också det är illa att LO-ledningen försökt öva påtryckningar på Aftonbladet. Ni kan väl tänka er att om det gör det mot Aftonbladet, vad gör de då inte mot redaktionerna på LO-tidningen och inom LO-fackförbundspressen?
Men att det är så illa på ena sidan gör ju inte att DN:s svansande efter högeralliansen är särskilt hedrande för tidningens journalister.
Ett exempel från nyligen:
Överst på DN:;s sajt var det bild Maud Olofsson och tra andra toppar inom högerregeringen och med stora bokstäver stod det att de nu stoppar bonusar.
Under ar en bild på en jagad och skärrad Wanja Lundby-Wedin och text om hur hon sagt ja till höga pensionsavtal och inte ville prata med pressen.
För att inte tala om varenda gång när det är väljarundersökningar och om oppositionen gått bakåt en tiondels procent så slår DN stort på det och skriver att oppositionen går bakåt. Även om oppositionen skulle ha tio-femton procentenheter mer än högeralliansen.
För att inte tala om att DN fortfarande inte granskat folkpartiledaren Björklunds lögner om skolans statistik.
Gång på gång springer DN högerregeringens ärenden.
Barbro Hedvall har ingen anledning att sitta på höga hästar och hävda att hon jobbar på en tidning med redaktionell frihet. Eller som DN har i en rubrik i papperstidningen idag om Byggands ordförande Hans Tilly, som tidningen anser skjuter sig själv i foten: det gör väl DN:s Barbro Hedvall i det här fallet.
Inte kan hon ärligt se sig i spegeln och säga att det hon ser är en oberoende journalist. Visst står DN öppet och tydligt på högerregeringens sida.
Det är som det är, tidningar har ett politiskt uppdrag.
Därmed inte någon ursäkt för det oproffessionella från LO-ledningen att försöka påverka ”sin” tidning.
Aftonbladets politiska chefredaktör Helle Klein har kritiserats för att gå LO:s ärenden.
Nu träder förre chefredaktören Anders Gerdin fram och avslöjar hur LO försöker styra krönikörerna.
– Man ville tysta röster som avvek från det de tyckte var den rätta linjen, säger Anders Gerdin till Expressen.
Kanske är det så att DN:s ägare inte kontakter DN:s redaktion och försöker påverka dem. Det gör dem mer lämpade som tidningsägare, förstås. Men å andra sidan behöver de ju inte göra det, DN:s redaktionsledning vet ju ändå var gränsen går ändå och skulle inte släppa fram något riktigt negativt mot högerregeringen.
JJ.n har också bloggat om detta.
Andra bloggar om: DN, medier, yttrandefrihet, politik, samhälle, Wanja Lundby-Wedin, Aftonbladet, Barbro Hedvall