Den svensk-danska deckarserien Bron hyllades av kritikter och har fått flera priser, bland annat fick serien Prix Europa 2012 för bästa tv-serie. På söndag 22 september är det premiär för säsong 2 i SVT 1.
Första säsongen av Bron var spännande och fascinerande och den berörde starkt. Själva thrillern hade mycket att säga om samhällets tillstånd och lika intressant och viktigt var det som skedde socialt mellan poliserna.
Den svenska polisen Saga Norén, spelad av Sofia Helin, har någon form av socialt funktionshinder, jag skulle sätta diagnosen Asperger på henne. Hon har svårt med sociala relationer och har svårt att sätta sig in i hur andra känner det och hur är mycket intelligent och smart men talar stelt. På ett sätt
Att sätta henne tillsammans med den danske polismannen Martin Rohde (spelad av Kim Bodnia) skapar många intressanta situationer. Martin går på sina känslor och improviserar och är på så sätt Sagas motpol. Martin är på sitt sätt egentligen också funktionshindrad socialt, eftersom han går så hundra procent på sina känslor. Fast den typen av reaktioner är mycket mer accepterat i samhälle.
Första säsongen slutade med en tragedi för Martin (om du inte har sett säsong 1 ska du nog hoppa över några rader här). För mig, som upplevt något mycket snarlikt är det efterlängtat att få återse honom nu och se hur han överlevt att ha förlorat sin ena son. Hur lever Martin vidare? Säsong 2 startar med en handling som utspelar sig ett år och en månad efter slutet av säsong 1.
Handlingen i säsong 2 börjar med att ett gammalt lastfartyg på väg genom Öresund plötsligt kommer ur kurs och styr i riktningen mot Öresundsbron. Sjöfartsövervakningen i Malmö anropar fartyget men får inget svar. Uppe på den tomma bryggan ekar operatörens anrop. Vems är båten och vad finns ombord? När polisen undersöker det övergivna fartyget finner man fem svenska och danska ungdomar fastkedjade och svårt medtagna i lastutrymmet.
Detta blir början på en dramatisk brottsvåg som tvingar den svenska och danska polisen att återigen samarbeta och Saga Norén får anledning att söka upp sin kollega Martin Rhode. Martin har förflyttats från mordroteln. Han brottas fortfarande med sorgen efter sin döde son och kämpar för att rädda sitt äktenskap. Saga har i sin tur just inlett ett förhållande och jobbar hårt för att lära sig sambo-livets dolda regler. Med ett ok från Martins chef inleder de båda jakten på de okända förövare som håller på att skapa panik hos allmänheten. Men de jobbar mot tiden. När ska nästa brott begås?
Säsong 2 är lika snyggt filmad som första säsongen, med vyer och miljöer från Skåne och Danmark i en gråmurrig atmosfär. Skådespelarna är lika duktiga och har till och med vuxit in i sina karaktärer än mer. Det känns verkligen som att komma tillbaka till gamla vänner när Saga och Martin och deras chefer och kollegor nu kommer tillbaka i tv-rutan.
Jag har sett de två första avsnitten och är helnöjd. Jag tycker att serien verkar vara till och med ännu bättre än första säsongen.
Är själv övertygad om att Saga har Aspergers syndrom. Frågan jag har ställt mig efter förra omgången är om svensk polis skulle bli effektivare på att lösa brott om man hade haft mer kriminalare med AS. Det är ju så att personer med AS ser och tänker på ett annorlunda sätt än normalstörda personer. Personer med AS tänker ofta mer logiskt än normalstörda personer och distraheras mindre av oväsentligheter.
Bron håller stilen efter andra avsnittet, frågan är om det går att hålla spänningen uppe i tio avsnitt utan att tappa i tempo. Utan Sofia Helins i tror jag inte att serien skulle ”överlever”. Det är underbart att se Sofias skådespeleri i rollen som Saga.