Liza Klaussmanns Tigrar i rött väder är läsvärd och originell

Titel: Tigrar i rött väder
Författare: Liza Klaussmann
Förlag: Modernista
Utgiven: 201209
ISBN: 978 91 7499 152 9

Lisa Klaussmanns debutroman Tigrar i rött väder inleds med två kusiners sista kväll innan det är dags att lämna sin barndomsö och fara iväg till det okända. Slutet på det andra världskriget har gjort det möjligt för Nick att återförenas med sin man och för Helena att flytta till Hollywood och bli lycklig i sitt nya äktenskap. Väninnorna vågar inte erkänna för sig själva att den friheten som de har upplevt i Tiger house och dess omgivning kommer att ta slut efter sensommaren 1945.

Nicks farhågor om ett trivialt liv infaller när hon upptäcker att mannen hon gifte sig med – Hughes – inte längre står nära henne på samma sätt som han gjorde innan världen stod i lågor under det vansinniga världskriget. Nick hade trots alltid trott att hon och Hughes var annorlunda än alla andra som lever enligt en och samma struktur hela sitt liv.

När Hughes sedan föreslår att göra deras sedvanliga liv desto mer traditionellt och verkligt genom att skaffa en baby går Nick förvånansvärt med på det.

Tolv år senare befinner sig de tjusiga kusinerna i Tiger house igen och sitter på terrassen och dricker martini med oliver medan deras två barn tittar på föräldrarna med nyfikenhet. Ed – Helenas son – är mest intresserad av människobeteenden och dess mönster medan Daisy – Nick och Hughes dotter – fascineras av sin mors kalla elegans. Dock rubbas denna glamourösa och soliga värld när Daisy och Ed hittar Frank Wilcox husas lik i ett gammalt skjul.

Första hälften av Tigrar i rött väder kan antas som ändlösa beskrivningar av de uttråkade hemmafruarnas tankesätt under den amerikanska efterkrigstiden, men faktum är att de ständiga hembjudningarna och drickandet av martini varenda kväll endast är en del av den komplexa handlingen om individer som inte vågar erkänna för sig själva vilka de egentligen är. Karaktärerna i boken håller sin äkthet under ytan och är fängslade i en värld av ständiga vädersamtal, himmelsblå klänningar och falska leenden.

I andra hälften av romanen blir den förryckta och ogenomträngliga miljön huvudpersonerna lever i oförutsett synlig. Liza Klaussmann förklarar huvudpersonernas tillstånd genom att fem gånger byta perspektivet i romanen. Därmed gör hon skildringen tredimensionell och ger läsaren valet att ”ta sida”. Varje perspektiv bjuder på en annorlunda krets av karaktärer som står i för- och bakgrunden.

I och med att Klaussmann använder sig av en skildringskurva som är atypisk för böcker – istället för att använda sig av att låta läsaren ana en konflikt i början, sedan gå över till att beskriva romanens karaktärer samt trappa upp konflikten för att i slutändan låta handlingen nå sin klimax och till sist avrunda historien använder sig Klaussmann av en kurva som endast går nerifrån och uppåt. Hon ger ifrån sig enstaka meningar eller ord genom den tidiga delen av romanen som till slut exploderar i en högst spännande handling.

Lisa Klaussmanns Tigrar i rött väder öppnar indirekt individens själ på ett – vilket man endast inser i slutet – rått vis som delvis är tankeväckande men framförallt förhäxande. Romanen är definitivt läsvärd och därutöver originell.

Text: Anastasia Brink