Kill List
Betyg 4
DVD och VOD-premiär 18:e april 2012
Till skillnad från vad titeln antyder är ”Kill List” inte någon regelrätt action-film i stil med ”The Transporter” eller valfri annan film med Jason Statham i huvudrollen (som förövrigt är en mycket överskattad skådespelare, och oftast mest bara ett varningsmärke för undermålig actionfilm man helst ser en regnig söndag då man ändå inte har någonting bättre för sig och inte orkar grotta ned sig mer tänkvärda filmer) utan dras mer åt spänningsthrillern med blandade influenser från klassiska skräckfilmer med splatterinslag. Introduktionen är, rent berättartekniskt, välanvänd men ändå personlig. Ett par som bråkar över sina ekonomiska problem, där barnet helt ofrivilligt kommer i kläm, men som tur är dyker det upp ett gyllene tillfälle just då i form av ”jobberbjudande” som kommer lösa allt. Det är alltså inget kapitalistkritiskt budskap som har kunnat ursköljas i senare tidens filmutbud utan enkom en språngbräda in i berättelse om en före detta soldat som ska använda sina kunskaper i hur man bäst dödar andra människor för att själv kunna klara sig.
Filmen, som är välproducerad och ser väldigt bra ut, är också den perfekta länken mellan klassiska skräckfilmer som Motorsågsmassakern och moderna våldsfilmer likt Drive eftersom man först är väldigt grafiskt återhållsam med de blodiga scenerna utan överlåter dessa scenarion till tittarna själva som får fylla våldshandlingarna med sin egna fantasi i klassisk maner och sedan helt släpper på tyglarna för vad som är ok att visa på film. Även om våldshandlingarna faktiskt har bäring i handlingen och de båda huvudkaraktärernas existens framstår de – rent filmhistoriska – våldsamma tendenserna som ytterst meningsfulla till skillnad från mycket annan skit som pressas ur moderna ”skräckfilmer” som mest bara vill splasha på oavsett meningsfullhet.
Givet är ändå att det poängfyllda våldet ändå är otroligt meningslöst, och inte hör hemma i ett modernt samhälle, vilket ger det dubbelt så stor sprängkraft: eftersom det lyckas belysa ett samhällsproblem som i sig inte uppstod på grund utav videovåld utan snarare tvärtom; konstnärligt laddade filmer likt denna [Kill List] är om än inte tvunget att skildra ett samhälle utan starka ramar mot meningslöst våld ändå intresserade av att göra just en sådan skildring.
Utöver att rent handlingsmässigt vara en knytpunkt för gammal och ny film används denna ram för att skildra den forna soldatens svaga psyke, och för varje minut som går ramlar han längre och längre ned i spiralen som aldrig slutar snurra åt fel håll; och som heller inte tvekar att dra ned tittaren tack vare sin anrika konstruktion. Men filmen består inte bara i obehagliga våldsscener utan även stämningshöjande användande utav musik och ljudeffekter som aldrig blir plumpt utan endast en välsmord kugge i skräckmaskineriet.
På amerikansk mark har förövrigt samma maskiner börjat gnissla obehagligt för länge sedan, och fått se sig omsprungna av speciellt spanska skräckregissörer, och i väntan på att det ska komma igång på allvar igen fungerar Kill List som ett ypperligt komplement. Eller mer än så. Ett startskott, ett optimistiskt frö som nu såtts och antagligen kommer mynna ut i en isande skörd framöver …
Text: Fredrik Gertz
[…] släpps ”Kill List” äntligen på DVD och VOD-tjänster. Eftersom jag redan skrivit en recension av denna film för Kulturbloggen.com – då jag fick tillgång till pressvisning av filmen på Voddler […]