Titel: Isdraken
Betyg: 2
Svensk premiär: 24 februari 2012
Lite löst baserat på den Augustnominerade romanen ”Isdraken” gör nu Martin Högdahl långfilmsdebut som regissör efter att ha släppt ifrån sig en serie kortfilmer från sin tid på Filmhögskolan i Göteborg och därefter ett par dramaavsnitt på SVT. Och han använder en ganska fin ramberättelse, utifrån valar och deras läten efter livssituation, för att driva handlingen framåt och gestalta olika känslor hos vår huvudrollsinnehavare. Men trots att han tar ett ganska välfungerande grepp är det ändå någonting som går otroligt fel otroligt fort. Det estetiska.
Att blanda någon slags ungdomlig hip-hop med konstiga klipp hämtade från en musikvideo från 90-talet fungerar sådär. Ändå vill man göra det så ofta som möjligt. Resultatet är bara löjeväckande, men å andra sidan slår det snabbt över till någonting smått positivt när man blandar ihop en remix utav jamande katter i en låt som för att påvisa att ungarna verkligen är i ett rum fullt med katter. Övertydligt visst, men ändå lite småroligt och de mindre lär uppskatta det oavsett.
Och så fortsätter det. Valar spelar en stor roll i handlingen, huvudkaraktären Miks familj också. Väldigt förenklat ger man sig på problematiska ämnen som alkoholiserad fader, död moder och en bror som gör dumma saker som får honom anhållen och slängd i fängelse. Mik själv slussas iväg till sin moster och sedan fosterfamilj. Men med nya vänner, och en kärleksromans, vägrar han finna sig i sin nya familj som inte alls bryr sig om honom utan öppet hånar honom och använder han som arbetskraft.
På så sätt ger man en ganska fin bild av sammanhang och tillhörighet, vilket kan vara bra för barn, men den förenklade bilden av det arbete soc gör för utsatta barn i samhället. Men å andra sidan är det något orelevant för helheten, speciellt som den bara är tänkt att underhålla barn. Så för deras skull kan ni gärna slänga på ett extra betyg. Det satt trots allt en skolklass i biosalongen under visningen som applåderade när filmen var klar, vilket borde vara ett bra betyg.
Text: Fredrik Gertz