Titel: Alper
Betyg 4
Visades på Göteborgs Filmfestival och vanlig premiär biopremiär: 10 februari i Stockholm, Göteborg, Malmö, Lund, Västerås, Örebro, Norrköping, Umeå, i Växjö 12 februari och i Östersund 2 mars
Alper är en ny film av den grekiske hyllade regissören Yorgos Lanthimos som gjorde Oscarnominerade Dogtooth.
Alper är liksom Dogtooth en film som leker med filmmediet och där det som egentligen berättas inte alls är samma sak som grundhandlingen.
Handlingen i Alper: En sjuksköterska, en ambulansförare, en gymnast och hennes tränare dreiver en skum uthyrningsservice. De hyr ut sig själva som ställföreträdare för nyligen avlidna personer och träder in som döttrar, kollegor, äkta män under den första sorgeperioden. De anhöriga kan då spela upp händelser med den avlidna, nu med någon från uthyrningsteamtet i rollen som den som dött.
Att få bearbeta sin sorg på det sättet kanske skulle kunna vara välgörande, men som det görs av teamet kä
Fast filmen handlar förstår om mycket annat än den yttre handlingen. Vi får uppleva hur relationer mellan människor ofta är ett spel där vi spelar olika roller. Filmen har flera lager av betydelser och den talar till oss lika mycket i bildspråket med de brunmurriga kalla bilderna och miljöerna som känns så torftiga. Männens kalla ansiktsdrag och kvinnorna som alltid anpassar sig till den roll de vet att mannen vill att de ska spela.
Var går gränsen mellan spel och äkta? Filmen sätter igång många tankar, har de fyra i teamet något som är äkta i sina liv?
De kallar sig Alper. Ledaren som tagit sig namnet Mont Blanc kräver en järnhård disciplin som alla inte vill ställa upp på. Jag tror att Mont Blanc är en av de vidrigaste mansroller jag sett, han är så kallt dominerande att jag ryser.
Ett sätt att se filmen är ur kvinnoperspektiv, att se hur alla filmens kvinnor alltid måste anpassa sig efter männens regler. Ett annat är att se hur de som är underläge ändå försöker hitta vägar ur dominansen, försöker hitta något eget.
Alper är en av de starkaste och mest surrealistiska filmer jag sett på länge. Den är oerhört fascinerande och samtidigt skrämmande.
Läs även andra bloggares åsikter om Yorgos Lanthimos, Alper film, filmpremiär, filmrecension