Samma kväll som den socialdemokratiska partiledningen valde ny ledare på Sveavägen i Stockholm (26/1-12) ordnade ABF ett möte på andra sidan gatan. Ämnet: ”Är världen beboelig om 100 år?” med underrubriken: Möte kring klimatutveckling och jordens resurser, var synnerligen uppskattat! Kön in till en av de största föreläsningssalarna var så lång, 15 minuter före mötet, att man kunde befara att alla ínte skulle få plats. Men det fick vi, i en fullsatt sal.
Naturresursprofessorn Johan Rockström, som formellt var mötets inledare, var i praktiken dess föredragshållare. Han fick 30 minuter på sig för detta. Han sade det aldrig själv, men skall man beskriva alla jordens miljöproblem under 100 år på 30 minuter, måste mycket utelämnas.
I stället valde han att bryta udden av mötets fråga genom att redan från början besvara den med ett: ja! Ja, jorden kommer att vara beboelig om 100 år enligt Rockström. Men – frågan är snarare om tillväxten kan fortsätta så länge. Sedan visade han ett antal tillväxt-kurvor för förbrukning och förorening i global skala som alla har samma omöjliga bran-ta uppförslutning. Han kallade dessa kurvor, ”hockeyklubbor”.
Ta mänsklighetens tillväxt t ex. Först växer den mycket långsamt under flera tusen år till 0,6 miljarder, vilket kan förenklas till ett långt, nästan rakt streck = klubbans långa skaft. Genom den industriella revolutionen sticker befolkningen brant uppåt, på kort tid, till nuvarande 7 miljarder människor = klubbladet.
Johan Rockström gick inte närmare in på hur våra snabbt avtagande naturresurser/ person samt snabbt ökande föroreningar kommer att kunna skada oss. Mest uppehöll han sig vid att jordens medeltemperatur snart kommer att ha ökat 1°C. Att detta är mycket mer än det låter, förstår man vid en jämförelse. Man måste enligt Rockström gå 1 miljon år tillbaks i tiden för att finna en sådan temperaturökning och 25 miljoner år tillbaka för att finna den maximalt möjliga temperaturökningen i vår nära framtid. Alla dessa förändringar är helt eller delvis människans verk. Därigenom är djuren och växternas överlevnad så hårt styrd av människan, att vi nu t o m har skapat vår egen geologiska epok, antropocen.
Detta hindrar dock inte istidens återkomst, bara en försening enligt Rockström. Hur han tänker sig temperaturhöjningen under en istid, förstod jag dock inte.
En sak är dock väldigt klar och det är att tillväxten av den globala välfärden är allvarligt hotad av alla naturresurs- och föroreningsproblem de närmaste 100 till 1000 åren. Men enligt Johan Rockström är det fullt möjligt att lösa dessa problem tekniskt om vi avsätter 1—2 % av jordens BNP för att förebygga dess skador.
Detta är ett erbjudande världen inte har råd att tacka nej till! Detta måste ses inte bara som en försäkring mot de katastrofer dagens missförhållanden kan åstadkomma. Det utgör också en väg bort från ändå dyrare katastrofer som uteblivna ekologiska anpassningar kan komma att orsaka.
Till det senare får man kanske räkna kärnkraftens långsiktiga skador på mänskligt liv. Detta berörde han inte alls. Mitt intryck är att han utgår från att mänskligheten aldrig kommer att förlora kontrollen över sina produktionsresurser de närmaste 1000 åren. Och då skulle kärnkraften hypotetiskt kunna vara hanterbar.
Jämte Rockström satt nationalekonomen John Hassler, teknikforskaren Fredrik Hedenus, klimatambassadör Anna Lindstedt och Global utmanings Kristina Persson i panelen. Det dessa personer bidrog med kan nog sammanfattas som moderation av Rockströms i grunden mycket diplomatiska utspel.
Intressant var dock att höra att en nationalekonom, John Hassler, kan tänka sig att tillväxten faktiskt kan komma att ligga nära noll och att vi då måste lära oss leva med det.
Intressantare för mig i publiken, var att vara omgiven av fyra synnerligen miljö-problemmedvetna, mogna kvinnor. För dem var panelens moderationer snarast frustra-tioner. Jag har inte varit med om maken sedan Miljöcentrums mer turbulenta tid på 70-talet! Jag undrar om Stefan Löfven, på andra sidan gatan, förstår hur det sjuder i miljöproblemens krater?
Text: Claes Möre