Artist: The Balanescu Quartet
Titel: This Is Balanescu Quartet
Betyg: 5
Utgivningsdatum: 2011-08-29
Stråkar är inte min melodi, egentligen. Men liksom Balanescu Quartets skiva från 1992, Possessed närmare bestämt, finns ett flertal Kraftwerklåtar med på augustialbumet ”This Is Balanescu Quartet”. Det är nog främst den inbitne Kraftwerkentusiasten som blir exalterad och upprymd av att höra violiner, och diverse stråkinstrument, lirka fram Autobahn och Model. Men det går inte att undkomma att det nog är minst sagt både spännande och intressant för de som faller i god ton med klassisk elegans.
Jag må säga att det är ett riktigt genidrag att som stråkkvartett framföra några utav de mest uppmärksammade låtarna från ett av de forna, men främsta, banden inom elektronisk musik. Det är nytänkande och fullkomligt Genialiskt, och för att använda ett mindre snitsigt ord som kanske hade gjort sig bättre i en recension avsedd för hiphop eller popmusik, men som var det första som dök upp i huvudet när jag hörde Balanescu’s version av Model: Skithäftigt.
Hur som helst: This Is Balanescu Quartet.
Skivan innehåller en varierande skara låtar från deras fyra utgåvor på Mute.
Enligt min mening så är inte alla låtar lika bra som de jag tycks tjata om – Kraftwerks förstås. Men det är minst lika intressanta, nytänkande och lätta att lyssna på. Alla borde lyssna, alla borde fastna. Alla borde ge fem av fem om de får chansen.
Nog för att musik, liksom hantverk och fotografi, är en konstform. Men, för många, kan det ibland tyckas föga oförståeligt att man är en del av konsten när man inte håller en pensel i handen. Kanske är det bara så att man inte vill hålla med, bara för att. Vad vet jag? Men om violinist och kompositör Alexander Balanescu skulle få för sig att göra ett uttalande i stil med: ”This Is Art”, eller något åt det hållet, då skulle nog de flesta hålla med.
Läs även andra bloggares åsikter om Balanescu Quartet, recension, skivnytt, musik

Ja, Kraftwerk är verkligen som gjort för stråkar. Synd att Gudibrallans version av Model med Folkoperans ypperliga stråkkvartett aldrig spelades in ordentligt. Men vem vet, jag kanske får klar min egen stråkversion av Radioaktivität nån gång…