Artist: Take That
Album: Progressed
Betyg: 2
Utgivningsdatum: 2011-06-07
Take That. Robbie Williams har återförenats med resten av bandet. Jaha.
Efter att ha lyssnat igenom den nya skivan Progressed två gånger utan att minnas någonting från den konstaterar jag att den måste ha varit ganska tråkig. Men efter att ha tvångstragglat mig igenom den ytterligare en gång hittar jag ändå små ljusglimtar som gör skivan storslagen på sina håll.
Skivan innehåller alltså himmel, helvete och allt däremellan. Om man nu kan uttrycka sig sådär vill säga.
Det första guldkornet är Love Love, som för övrigt står som ledtema för nya X-men-filmen: X-men: First Class. Den sätter sig på hjärnan och hade passat perfekt i någon folkkär musiktävling likt melodifestivalen/eurovision songcontest. Den hade lätt kunnat nå upp till tredje plats, tror jag.
Det andra guldkornet är skivans första spår. When We Were Young. Jag höjde ribban några snäpp och förväntade mig en väldigt intressant skiva efter att ha hört den, men skenet bedrar.
The Day The Work Is Done känns annorlunda från skivans andra spår. Av någon anledning så gillar jag ”schlagerövergången” i början av låten fram till ”kom-igånget”. Känns också lite melodifestival.
Don’t Say Goodbye kan nog vara skivans smörigaste låt. För att vara helt brutalt ärlig så tycker jag att den är fruktansvärt tråkig.
Progressed får betyget 2/5.
Motivering: slätstruken, tråkig, lämnar inga direkta spår, smörig på sina håll. Men samtidigt innehåller den sina guldkorn (för att vara på den här skivan ska nämnas), så trots att den hamnar i gränslandet mellan ett och två så känns en etta alldeles för snålt. En tvåa får duga.