Jag har tänkt på en sak med iPad. Det gick väldigt snabbt för flera redaktioner att hänga på och utveckla applikationer till iPad. Det främsta skälet är nog att för en sådan går det att ta betalt.
Medier behöver givetvis få inkomster för att kunna ha anställda.
Men det finns avigsidor med Apples produkter och Ipad. Just det där med applikationer kan driva in utvecklingen åt mer mefafonsajter och mindre av sociala medier. Martin Gelin utvecklar detta i en artikel:
Den här vågen av kreativitet, skapande, samhällsengagemang och kommunikation uppstod inte för att människor över hela jorden fick en plötslig lust att uttrycka sig, utan för att tröskeln för att uttrycka sig sänktes i takt med nya teknologiska uppfinningar: persondatorn, mobiltelefonen, webben, digitala nätverkstjänster och publiceringsverktyg.
Enligt Ipad-skeptiker som Douglas Rushkoff håller den utvecklingen nu på att vända, eftersom tröskeln höjs igen. När man använder en Ipad är man mindre benägen att delta i samtalet. Läsandet sker i en kokong, snarare än i den gränslösa trädgården av länkar, kommentarer och delningsfunktioner som gör den sociala webben så dynamisk.
Ett annat exempel på negativa Apple är iphone och itunes. Innan Spotify kom köpte jag musik från itunes för mer än 2.000 kronor. Vartenda köp finns registrerad i min köphistorik hos itunes. Datorn där musik fanns nedladdad har kraschat. Om om jag vill synka den ipoden till min nya Mac måste jag radera hela det musikbibliotek som jag har på min ipod och som jag betalat för hos itunes.
Uselt Apple, uselt.
Dagens Media har också granskat mediers sätt att så oförblommat och okritiskt ta till sig och hylla ipad:
På tisdagsmorgonen debatterade Expressens Thomas Mattsson med Journalistförbundets ordförande Agnetha Lindblom Hulthén om mediernas inställning till appar. Mattsson, som inte såg några problem alls med Apples ställning och jämförde företaget med ett bibliotek, fick efteråt motta ryggdunkade på Twitter – medan Lindblom Hulthén kallades ”naiv” och ”konspiratorisk”.
Jag håller inte med. Konspiratoriskt hade varit att fråga varför en chefredaktör på en annan Bonniertidning först skrev ett blogginlägg om att han inte tror på Ipaden – för att sedan, endast någon vecka senare, göra avbön och säga att han hade fel?
Nä, Lindblom Hulthéns inställning får nog i detta fall snarare ses som ganska nyktert, i alla fall i relation till mediernas Ipad-fylla.
Läs även andra bloggares åsikter om ipad, Apple, itunes, ipod, social medier
Tommy K Johansson rapporterar också att försäljningen av tidningar via iPad minskat:
Trots att iPad är en utmärkt plattform för magasin och tidningar, verkar det som om nyhetens behag håller på att dämpas. Detta enligt en nyhet hos Electronista, där man rapporterar att försäljningen av kända titlar har sjunkit de senaste månaderna.