Högern försöker styra de rödgrönas analys, så känns det i alla fall


Att majoriteten av svenska medier ägs av högerpolitikens sympatisörer är ingen hemlighet. Att dessa medier styrs av en välbärgad övre medelklass som har det så kallade problemformuleringsprivilegiet är också ett faktum. Att dessa medier drivit en medveten kampanj för att försöka svärta ned förtroendet för de rödgröna i allmänhet och Socialdemokraternas partiledare i synnerhet, är väl inget särskilt förvånande. Det är klart att de har sin politiska agenda, de har väl alla.

Redan på valnatten började mediefolk som KG Bergström hävda att Mona Sahlin kommer att avgå före nästa val. DN:s Hanne Kjöller slår också fast att Mona Sahlin kommer att avgå:

Det har gått så långt tid att etikettsstölden satt sig. Mona Sahlin har kämpat för att återerövra beteckningen, men har inte lyckats. Med vilken strategi Socialdemokraterna ska försöka återfå makten återstår att se. Liksom vem det är som ska leda den.
Men en sak är klar: Mona Sahlin blir det knappast.

Jag minns i början av 1990-talet när jag jobbade på en tidning på en medelstor ort, det var valrörelse och Mona Sahlin var på besök. Hela centrumet var fyllt av människor, det var knökfullt och alla ville träffa och skaka hand med Mona Sahlin. Hon var jättepopulär.
Hon har inte nått ända fram dit än, men hon är på väg.
Jag såg hur människor i Göteborg var stolta över att ha henne som partiledare på Götaplatsen i Göteborg 18 september, på valmötet dagen före valet.
Jag känner flera personer som haft för sig att de inte gillar henne, men efter att de hört henne tala live har de ändrat uppfattning och stöder henne och bär t-shirt med texten ”Mona for president”.
Jag tror att högern vet hur populär hon kan bli – och därför vill de inget hellre än att få bort henne.

Jag kan tänka mig att medierna blev besvikna när de ringde runt dagen efter valet och inte lyckades hitta ett enda valdistrikt inom S som ville ha bort Mona Sahlin,.

Att alla högerstyrda medierna nu kommer att göra allt de kan för att få bort Mona Sahlin tror jag vi kan vänta oss. De som står på den rödgröna sidan måste se till att hitta andra sätt att få fram med vår bild av världen och andra kanaler för att lyfta fram andra verkligheter än över medelklassens problem med att hinna städa.

Johan på Mitt i steget har börjat posta om sin valanalys:

En faktor dock, som inte har analyserats tillfräckligt, eller alls, är medias agerande i valrörelsen. Jag vill vara noga med att socialdemokraternas urusla val endast kan lasta oss och inte någon annan. Ansvaret för valresultatet kommer sannolikt att klarna vid en sammanställning av alla de analyser som nu strömmar in till valledningen för att sammanställas. Men medias agerande tål att granskas ur ett folkbildningsperspektiv. Jag hävdar att den politiska journalistiken och analysen har haverat helt under senare år och dess totala härdsmälta blev uppenbar under denna valrörelse.


Broderskaps ledare har skrivit sina tankar i en debattartikel i DN
:

Men alla analyser som söker svaren bakåt i tiden kommer att fördjupa vår kris och påskynda vår kräftgång. Vårt problem är att vi är fångna i vår historiska framgång och slutat att gå i takt med tiden. Den förnyelse partiet behöver är en ny samhällsanalys, en modern politik och en i grunden förändrad partikultur och självbild.
Mona Sahlin har de erfarenheter, värderingar och styrkor som behövs för att leda organisationen och politiken till förnyelse. Men hon behöver ett parti som är berett att förnyas.

Just nu har högermedierna sitt fokus på räkningen av de sista rösterna, som ska avgöra om högerblocket får egen majoritet eller inte.
Men räkna med att så fort det är klart och det börjar bli lite med val i luften kommer dessa medier att försöka leta i alla hörn och skrymslen för att hitta någon liten sosse bak någon stubbe som säger vad högermedier vill att han/hon ska säga.

Vi som vill ha ett annat samhälle än högerns, vi måste börja bygga andra mediestrukturer, fler röster måste bli hörda. Netroots är ett litet steg i rätt riktning. Men mer måste till, mycket mer.

Björn Andersson har också börjat sin eftervalsanalys.

Relaterat: Aftonbladet, Dagens Arena.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

22 september, 2010

Det här inlägget har 2 kommentarer.

  1. […] åsikter på ett…, anybody´s place, Lena Sommestad, Peter Swedenmarks bl…,ardin.se, Kulturbloggen, anybody´s place, Tankar hos en Gråsäl This entry was posted in EU, Iskalla kriget, […]

  1. Jonas Söderström skriver:

    Som i DN, t ex.

    ”Ohly skrämde bort var tredje S-väljare” står det på DNs löpsedel. ”Var tredje S-väljare bytte block på grund av Ohly” är rubriken på artikeln. Det är gravt missledande.

    Vad undersökningen visar är att var tredje s-väljare som bytte block, gjorde det på grund av Ohly.

    S tappade var fjortonde väljare, jämfört med 2006. Av dessa gick alltså var tredje pga Ohly, enligt undersökningen. Dvs i själva verket ungefär var 40:e väljare.

    Räkna själv: S hade 1.918.095 väljare i förra valet. Man tappade 137.121 röster (förvisso många) och fick 1.780.974 röster (valnattsresultatet).
    En tredjdel av 137.121, i runda tal 45.000 röster, tappades alltså pga Ohly.
    Över 1,8 miljoner tyckte alltså samarbetet var okej.

    Snart kommer det att vara en sanning i samtalet att ”s tappade var tredje väljare” och att det var det röd-gröna samarbetets fel …

    Fotnot: Det faktiska antalet kan vara ännu mindre än var 40:e, eftersom åtminstone någon del av s-väljarna som försvann sannolikt kan ha gått till miljöpartiet.

    Fotnot två: Både centern och KD gick tillbaka MER än socialdemokraterna. Mer än var tionde väljare från förra valet övergav dem. (Sannolikt kan flykten ha varit ännu större, eftersom en del moderater kan ha stödröstat på småpartierna av taktikskäl.) Missnöjet med politiken hos centern och KD var alltså större än hos socialdemokraterna. Även de borde alltså tillsätta en kriskommission.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *