När det gäller utförsäkringarna av de långtidssjuka var högeralliansens statsminister Fredrik Reinfeldt svag. Han kunde inte ge något rakt och ärligt svar när han frågades ut i SVT:s partiledarutfrågning på torsdagskvällen.
När utfrågaren tog fram konkreta exempel på hur människor drabbats hårt av utförsäkringarna slingrade han sig som en ål.
Under programmets gång kan ju tittare lämna kommentarer i SVT:s diskussionsforum och där var det en kvinna som jobbade på Försäkringskassan som var jättesur och besviken på att Reinfeldt skyllde på tjänstemännen.
”Riktlinjerna att de sjuka skulle tvingas söka jobb i hela Sverige var helt glasklara” hävdade Försäkringskassans tjänsteman.
Reinfeldt upprepade det där med arbetslinjen och om och igen under utfrågningen. Som ett mantra.
Det finns en aspekt som helt glömts bort av honom och hans allianskollegor:
människor blir sjuka och människor blir gamla. Livet består av sjukdom och åldrande.
Arbetslinjen är en illusion. Och den kan till och med vara en risk för människor.
Människor som jobbar för mycket hinner inte ens tänka, inte reflektera över livets mening. Rätt som det är har livet tagit slut och människan står där och undrar om det inte bestod av mer än att slita och sedan knappt ha råd med sin begravning och aldrig haft tid att prata med medmänniskor.
Arbetslinjen kan göra att människor inte ens hinner leva.
Arbetslinjen i betydelsen att skapa ett samhälle där alla människor kan få ett arbete och kan försörja och slippa myndigheter som lägger sig i deras vardag, det är positivt. Men arbetslinjen kan också betyda att människor jobbar för mycket.
Att sjuka människor tvingas tillbaka i arbetslivet för snabbt, innan de är friska, kan vara oerhört negativt. Människor med psykiska besvär kan behöva tid för att problemen ska läka ut.
Det är inte alltid bra att sjuka ska tillbaka snabbt till arbete.
En svag punkt i Reinfeldts politik är att pensionärerna har högre skatt än de som jobbar. Han försökte påstå att skatteskillnaden skulle bort, men på en rak fråga kunde han inte ge besked där.
Däremot var han tydlig att LAS inte ska bort. Undrar vad hans kamrat Maud Olofsson tycker om det?
—-
När det gäller frågan om Sverigedemokraterna tände han till och var riktigt rak.
Fast Aftonbladet tolkar det som att han vägrar ge svar.
Han sade visserligen inte att han aldrig kan tänka sig bilda regering med stöd av SD. Men han sade tydligt att han anser att det block som är störst ska regera.
Han pekade också på att det blir svårt för ett oppositionsblock att agera, oppositionsblocket måste ju gå ihop med SD för att sänka regeringen.
Han sade: Tycker man om Sverige röstar man inte på SD
Jag tror att ett skäl att han inte ville ge tydligare besked är att han i ett sådant läge säkert kan tänka sig flirta med miljöpartiet.
Han var ändå tydlig att han inte vill ha in SD i riksdagen och inte tänker samarbeta med dem på något sätt. Inte för att jag uppskattar hans politik för övrigt, men här var han ändå tydlig.
—-
Reinfeldt lär nog få rätt högt betyg av de som sett honom.
Men utfrågarna var svaga, de lyckades inte riktigt pressa honom.
Varför frågar de honom inte om de hemliga donationer bygger borgerlig ekokammare.
En debattartikel i Newsmill tar upp detta:
”De borgerliga partierna har ett stort resursövertag idag över opinionsbildningen. De har större resurser från hemliga donatorer, de har ledarsidor som går i regeringskansliets band och de har borgerligt inriktade kampanjorganisationer som driver kampanjer för en borgerlig valseger. Vi kallar det högerns ekokammare. Mot detta står en gräsrotsrörelse med bland annat bloggosfären som vapen. Nu startar vi en wiki för att få fler att bidra i diskussionen om den borgerliga ekokammaren för att få in vittnesmål från olika delar av landet om hur borgerligheten gynnas i opinionsbildningen” Det skriver tre bloggare och debattörer i S-nätverket Netroots.
Peter Högberg har också bloggat om utfrågningen av Reinfeldt.
Relaterat:
Svenska Dagbladet, Expressen
När jag lyssnar på mantrat om arbetslinjen så tänker jag på ett parti som inte levererat och de fortsätter att saluföra sin produkt.
Arbete utan att skapa arbeten.
Det blir den gamla sagan om ”Kejsarens nya kläder”, där kejsaren till slut paroderar inför sitt hov utan en tråd på kroppen. Där lilla barnet enkelt kan se att kejsaren är naken. Som arbetslinjen utan fler i arbete.
Den synliga synvillan. Bilden av frånvaro av ökning av arbeten. Det blir många livlinor där man pratar om sysselsättning och man skall inte räkna i procent utan i antal. Sysselsättning som inte är samma sak som arbetslöshet.
Jag undrar vem de tror att de skall lura.