Sverige måste lära av Norge, Sverige behöver ett kulturlyft

Norge märks mer och mer inom musikbranshen: Turbonegro, Susanne Sundför, Donkeyboy, Sivert Höyem …
Men nyttan för ett land som satsar på kulturen ger många fler vinster än inom musikexporten.
Kulturen gör människor mer kreativa och det kan i sin tur spilla över på vad människor sysslar med överlag. Kreativa entreprenörer eller över huvudtaget kreativ personal gör arbetsplatserna bättre. Där kreativitet frodas händer saker: vi hittar nya sätt att göra saker, nya metoder att förbättra miljön, produkter, organisationen.

Kulturen gör människor kreativa.
Därför behövs kultur för välfärden.

Kultur är nödvändig för demokratin. Ur demokratiaspekt är det alldeles extra viktigt med kultur. Om medborgare inte kan delta i samhällsdebatten, inte kan tillgodogöra sig den då stelnar samhället.
I dag står vi i inför ett vägval: i och med Internet kan alla göra sig hörda – men samtidigt finns det enormt starka krafter som vill censurera webben och mobilerna.
Bloggverktyg är ett fantastiskt verktyg för demokrati och delaktighet. Var och en som startat en blogg, skriver något och klickar på publicera får se sin eget text på datorskärmen. Att se att man själv kan skriva något och som andra kan läsa, är utvecklande.
Det är som med att läsa: när jag var liten sade en del kloka vuxna att det var bra att barn läste mycket och fick läsvana: ”Det spelar ingen roll om det är Kittyböcker eller Femböcker, bara de läser”.
Att vara bra på att läsa och ta till sig något i litteratur eller i faktaböcker är en slags rikedom, en styrka, ett användbart verktyg för att delta i samhällsdebatten.
På samma sätt är det utvecklande att blogga, oavsett vad någon bloggar om.
Att vara aktiv i sociala medier som Twitter, Facebook, LinkedIn ger kontakter, nätverk och nya intryck.

För demokratin är det bra ju fler som deltar samhällssamtalet. Kultur ger oss röster att delta i debatterna i samhället.

Kultur vidgar livet. För varje enskild individ blir livet rikare med kultur. Genom kultur vidgas våra intryck och vi kan leva oss in i andras liv.
Men om vi dessutom själva kan skapa vidgas detta ännu mer.
Och allt kultur börjar där någonstans. Enskilda individer som kan skapa.
Och nu kommer vi till kulturpolitikens kärnpunkt: hur vill vi att kulturen ska spridas? Hur vill vi att människor ska bli kulturskapare?

Vi kan välja att vem som har tillgång till kultur och kan tillföra kultur avgörs i stort sett av hur välbeställd den enskilde är. Det förlorar samhället på ganska snabbt. Färre blir kreativa, färre deltar i det demokratiska samhället och färre är kreativa entreprenörer. Därmed kan samhället förlora många stora kulturskapare, eftersom de redan som små sorterades bort.

Vi kan också välja att göra kulturen tillgänglig för alla och ge alla verktyg för att bli kulturskapare. Genom att estetiska ämnen står på alla barns skolscheman , genom att avgifterna är så låga som möjligt för att gå i musikskolor och kulturskolor, genom låga avgifter på olika kulturarrangemang …

Kultur är alltså mycket viktigt för välfärden, samhället och den enskilde individen.

Sverige har något att lära av Norge när det gäller att satsa medvetet på kultur.
TCO-tidningen berättar om det norska Kulturlyftet:

I mars 2004 lanserades därför ”Kulturlyftet” av Arbeiderpartiet, Senterpartiet och Sosialistisk Venstreparti, SV. De tre partierna satt då fortfarande i opposition, men 2005 vann de valet. I den politiska plattformen för regeringen skrevs det in att kulturen ska få en procent av statsbudgeten 2014.

Sverige behöver också ett Kulturlyft.

Läs även andra bloggares åsikter om kulturpolitik, Norge, politik, kultur