I onsdags kväll stod brittiska bandet Nitzer Ebb på Storans klubbscen i Göteborg. Synthklubben lyckades med bedriften att boka de välkända EBM-profilerna, som dagen innan hade stått på scen som förband åt Depeche Mode på Scandinavium.
Konserten sammanfattas enklast i tre ord: rytm, tempo och svett. Douglas McCarty åmar sig, struttar och kör stenhårt på scen. Solglasögonen är på genom hela konserten och han står inte still mer än två sekunder i taget. Några höjdpunkter är Payroll, Let Your Body Learn och Join The Chart. Det är intensivt, sexigt och en flört med hela konceptet: hårt, tungt och manligt. Angående McCartys utspel och scenuttryck: Är det utstuderat löjligt eller är han brutalt sexig? Det lutar åt det sistnämnda. Kommentarerna från publiken både under och efter konserten stödjer den teorin.
Fast jag förstår inte varför EBM ofta kategoriseras som en ”manlig” musiksmak/stil. Vad i schysst dansmusik appellerar inte till tjejer? Eller är det konceptet strikt, tungt, militärt och industriellt som får tjejer att, om inte undvika musiken i sig, i alla fall strunta i att gå på konserter? Egentligen har jag ingen lust att stereotypt kategorisera musik utifrån begrepp som manligt och kvinnligt, men i onsdags var det uppenbart att EBM i allmänhet, och Nitzer Ebb i synnerhet, lockar en manlig publik. Jag blir nyfiken på varför eftersom jag anser musiken i sig vara det viktiga, och Nitzer Ebb funkar som en kanal för känslouttryck: kraft, ilska och energi. Det borde locka både män och kvinnor.
I vilket fall: Nitzer Ebb levererar och de gör det med besked. Nästan två timmar av dunkande trummaskiner, basslingor och intensiv utstrålning gör att jag lämnar lokalen adrenalinstinn och nöjd.
EBM – Electronic Body Music – är en musikstil inom electronica/synth med fokus på tunga bas- och trumsekvenser, ofta aggressiv sångstil och återkommande slagkraftiga textrader. Några genrekarakteristiska band, förutom Nitzer Ebb, är Front 242, DAF och Skinny Puppy.
Nitzer Ebb har varit verksamma i nästan trettio år, med ett uppehåll på drygt tio år på grund av en schism bandmedlemmarna emellan. Sedan 2006 turnerar de åter igen tillsammans även om en del medlemmar har bytts ut under åren. I år släppte bandet albumet Industrial Complex.
Foto: Sebastian Utbult
Fler bilder här.
[…] This post was mentioned on Twitter by Rosemari Södergren, Jenny Fornell. Jenny Fornell said: Ny artikel publicerad: https://kulturbloggen.com/?p=17121 […]