I April kunde Googlebilarna ses runtom på våra gator och nu kan vi testa tjänsten.
Street View använder du genom Google Maps. Zooma in så långt det går och dra den gula gubben till gatan du vill titta på. Navigerar och förflyttar sig gör man med musen. Det går också att vända sig i bilden. Rätt häftigt, faktiskt.
Många protesterade mot att deras adresser fotograferades och det har till och med hänt att Googlebilarna har jagats bort (men inte i Sverige). Google har också gjort det svårare att identifiera människor på bilderna.
Prova, det är som en slags digital turism!
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Google, Google Maps, Google Street View, kartor, webbtjänst
Man kan fråga sig varför de inte har jagats bort i Sverige. Jag själv och vänner har fotats av bilarna utan att vi märkte det och det är sjukt obehagligt. Känslan av att vara ”ägd” är större än någonsin. Varför accepterar vi svenskar övervakning i vardagen så lättvindigt och kallar det till och med för nånting positivt?
Och nu har jag stoppat in Google Street View även på mina kartsajter (Cafekartan, Sushikartan med flera).
http://www.tedvalentin.com/2010/01/pa-allman-begaran-google-street-view.html
Tillför det något tycker ni?
Till slut behöver man inte gå ut. Man kan bara trä på sig en datorskärm och gå ett varv i sitt eget kvarter.
När är man verklig? När är man overklig? Vad är sant? Vad är verkligt upplevt? Vad är äkta?
Jag skulle välkomna en kulturfyra som tog upp de där frågorna: om hur internet får oss att kliva genom verkligheter. Att drömma vaket. Att förlora oss själva i oss själva.
Ibland vill man bara öppna fönstret och känna iskylan mot ansiktet. Om man har ett ansikte. Man kanske bara har en bildskärm. Man finns kanske inte.