Välkomna nästan allihopa?

Tid för kultur. Det råder inga konstigheter om att en av veckans trender är att ge upp. I dag gav Danmarks statsminister, Lars Løkke Rasmussen, upp på klimatet. I måndags klubbades kulturproppen och Aftonbladets Kulturchef Åsa Linderborg gav själv ”upp efter tre meningslösa timmar”.

Det finns en konturlös förväntan om att det sker en avknoppning (och en definitiv maktförskjutning) på kulturområdet när det gäller vilken kultur som ska få ta del av Kulturrådets statliga anslag. Hur denna maktförskjutning kommer att se ut i praktiken är i skrivande stund tämligen oklar.

Kulturen är viktig, eftersom den välkomnar allihopa. Kulturkoftan Lena Adelsohn Liljeroth har vandrat den gröna milen. Att sätta ord på kvalitet och sedan göra om kvalitet till mål är en konst i Kultur-Sverige eftersom vissa beröringspunkter försvårar processen. Kan någon kanon sätta ord på vad som är bra? Det vore skönt om någon annan tog det ansvaret, eller? Debatten är outtömlig – politiker kontra kulturarbetare (företagare) formulerar vad som ibland är rätt/fel. Ingen vet på vilket sätt de ska uttala sig om kvalitet i kulturen, kulturen i politiken, digitaliseringen och regionerna och om konstbegreppet specifikt. Kan konstnärer och kulturarbetare tänka sig att ge sig in i den strategiska/kulturpolitiska debatten, och höja ett varningens finger till förmån för framtidens kultur. Gör det. Nu, plz.

En annan femma är på vilka sätt kulturområdets egenvärden kan förtydligas och vad kulturen innebär för samhället i stort, med ett medborgarperspektiv I fokus. Betyder detta att kulturen ska bidra till samhällsnyttan? Styras av entreprenörer som förspråkar en blomstrande eventkultur framför ett kulturliv för alla? Inte riktigt.

– Kulturens har ett egenvärde, men sedan finns det en nyttoaspekt. För kulturen är också en näring, säger Conny Brännberg (KD) vice ordf kulturnämnden Västra Götalandregionen.

Det behövs ett kulturekonomiskt tänkande, och en lättillgänlighet om varför kulturdebatten ser ut som den gör. Enligt oppositionens Leif Pagrotsky behöver Sverige en stark kultur för att motverka den populism som syns våra grannländer, och som vi nu upplever I södra Sverige.

Stilla inte oron, mellanperioden är över. Hur ska landskapet formas? Det finns hopp och allt ska bli bra. Om professionella kulturutövare vill kan de styra kulturpolitiken och inte lämna kulturen till politiker som ”arbetar” med glad amatörism.

Läs även andra bloggares åsikter om kultur, klimathotet, kulturproppen, kulturpropositionen