Ibland fastnar skrattet i halsen

Skribent:

Evigt Ung
Av Erik Gedeon
Orginaltitel: Ewig Jung
Översättning: Klas Abrahamsson
Regi: Heinrich Christensen
Sverigepremiär på Intiman, Malmö stadsteater 7 oktober 2017

Nostalgi är en farlig känsla. Vi kan alla tänka tillbaka på det som en gång var med värme, glädje och saknad, men det är inte alltid en god idé att försöka gå tillbaka i tiden.

Evigt Ung utspelar sig i en inte alltför avlägsen framtid. En grupp åldrande skådespelare från ett äldreboende besöker resterna av sin gamla teater dagen innan den ska rivas. Ingen av dem visar någon större entusiasm över att se sina gamla slitna jaktmarker, men de har inget val.

Håkan Paaske spelar en framtida Syster Ratched som likt sin företrädare inte gillar att de intagna använder ord som nej. Är det bestämt utflykt så det göras utflykt och de äldre ska göra som de blir tillsagda. Likt Syster Ratched får även Syster Paaske uppleva att den vanligtvis lätthanterliga flocken kan göra uppror.

Pjäsen leker på ett både ömsint och brutalt sätt med åldrandets konsekvenser på ett sätt som ibland gränsar till lyteskomik. Det är en rolig pjäs som använder alla klassiska slap-stick-grepp som finns, fisar och runda ord far genom luften. Det finns inget riktigt budskap utan det är mer en betraktelse över vad som händer när en grupp äldre människor påminns om vilka de en gång var.

Skådespelarna spelar sina framtida jag med bravur, deras skicklighet som skådespelare, sångare och dansare bär en i grunden tunn berättelse. Men, Ibland förvandlas komik till tragik och skrattet fastnar i halsen och det blir riktigt bra.

Hans-Peter och Katarina leker med utrustningen i en gammal trollerilåda och av misstag råkar Hans-Peter rycka av Katarina hennes peruk och med det åldras hon 20 år och hennes nyfunna självsäkerhet och glädje rinner av henne som ett vattenfall. Jag hör publiken dra efter andan, stämningen förändras – ingen skrattar längre.

För mig gjorde det ögonblicket hela förställningen.

I rollerna: Håkan Paaske, Sanna Hodell, Marianne Mörck, Bill Hugg, Hans-Peter Edh, Katarina Lundgren-Hugg

Längd: 1 timme, 40 minuter, ingen paus

11 oktober, 2017

Det här inlägget har Inga kommentarer.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *