När zombierna spridit sig över världen handlar allt om strategier och att prioritera rätt. Vilka moraliska spärrar är du beredd att bryta för din egen överlevnad? Vad eller vem är du beredd att offra: din egen hand eller din bästa kompis? Dina val är en förutsättning för hur länge du skulle överleva efter zombieapokalypsen och den nyproducerade tv-serien The Walking Dead är en slipad manual i denna konst.
Jag är glad att jag inte läst serietidningarna innan. Det hade berövat mig lite av nöjet att upptäcka de grepp i tv-versionen som för mig är helt nya jämfört med det otal zombiefilmer jag hittills konsumerat. Varför gömmer man sig inte i sitt eget hem, där man förmodligen har allt man behöver och vet var det finns? Varför har man inte flytt staden genom kloakerna i filmerna och varför färdas inte fler överlevare till häst? Häst kan tyckas vara ett överlägset transportmedel på drivmedel som inte behöver slangas ur bilar med ruttnande lik och som lätt springer ifrån även den snabbare sortens zombier.
Ett test på Facebook gav mig upp till ett års överlevnad efter zombieapokalypsen och resultatet pekade på att jag skulle svälta ihjäl som en följd av att jag bunkrat fel sorts mat. Enligt testet är kolhydrater ett bättre val än konserver. Men kom igen, varför ta risken att göra upp eld och röja ditt gömställe för att koka pasta när du kan korka upp en färdiglagad konserv? För en fantast som skrapade ihop 29 av 30 poäng i DN:s zombiequiz för några veckor sedan är resultatet av Facebooktestet naturligtvis helt oacceptabelt och jag skyller allt på konstruktionsfel.
Även om hjärtat brister av att inte längre få ha fäblessen för zombier för mig själv tröstar jag mig med att det numera, efter zombieupplysningen, finns fler att diskutera hypotetiska överlevnadsstrategier och mäta mig med.
Läs även andra bloggares åsikter om zombier, Walking dead, tv