Vintersaga
Betyg 4
Svensk biopremiär 20 oktober 2023
Regi Carl Olsson
En helt känslomässig resa in i den svenska vintriga själen. En färd genom ett vintrigt Sverige med flera olika scener och miljöer med människor som har en sak gemensamt: vemod. Fast det är inte renodlat vemod, vemodet är kryddat och uppblandat med nostalgi och tragik.
På vinterdisig väg ser vi en lastbil ta sig fram i mörkret. Två unga kvinnor sitter i en bil och pratar om favoritparfym. Ett sällskap rojalistiska pensioner är på middag och sjunger Kungssången. Scenerna sätter igång känslor, tankar, minnen – de talar till flera delar av mig som betraktare. En stark och viktig del i filmen är filmmusiken som är skapad av Ted Ström tillsammans med sönerna Johan och Albin. De målar med musiken.
Filmen börjar med att vi ser en bil fara runt, runt, runt på en asfalterad plats framför en fabriksanläggning. Någon verkar leka med bilen. En scen som utstrålar vemod. Finns det inget mer meningsfullt att göra än att ägna en timme eller mer till att sladda runt med bilen i ensamhet?
En scen i början och i slutet av denna: En äldre person sig fram på en snötäckt väg på en sparkcykel. Vi ser den bara bakifrån och vet inte om det är en man eller kvinna. En bild av vemod men lika mycket nostalgi. Jag åkte spark när jag var liten. Men hur många använder spark idag? Jag ser aldrig någon spark där jag bor i Stockholm. Ett exempel på hur mästerligt mångbottnade filmens scener är och hur mycket begreppet vemod innehåller.
Filmen innehåller 24 inramade situationer ett kallt, fruset Vintersverige. En isande vind drar igenom Sverige. Människor samtalar eller är tysta men vad säger de egentligen? Är alla egentligen väldigt ensamma, är alla isolerade innerst inne? De flesta samtal vi hör och ser i Vintersaga är utmejslat tragiska exempel på oförmågan att verkligen nå varandra. De säger något men vill egentligen säga något annat.
En mycket tragisk scen är från ett parkeringshus där två unga människor sitter på ett kallt betonggolv och intar starka droger. Hundratals människor dör av överdoser i Sverige varje år. Denna scen gör ont att se. Och tyvärr tycks det inte vara något tema i människors medvetande idag. Det är ju många, många fler som dör av överdoser än i de kriminella gängens skjutningar. Gängskjutningarna är dock ett ämne som inte finns med.
Denna fantastiska meditativa film har ingen yttre handling, det är inget drama, inga huvudkaraktärer även om vissa personer dyker upp några gånger i filmen. Stämningen är handlingen. Bilderna, foton, miljöerna och musiken bildar en suggestiv helhet som talar till mig på flera nivåer.
Att Carl Olsson är inspirerad av Roy Andersson är uppenbart. Många bilder i filmer har precis samma stil med människor som står lite stelt och tafatt i gråbrun-murriga miljöer som i Roy Anderssons mästerliga filmer.
Vemod, nostalgi, tragedi – Vintersaga talar till både känslor och tankar och dröjer sig kvar inom mig länge, länge. Carl Olsson har definitivt tagit en plats bland de stora svenska filmskaparna.